2010 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Peuillets", Maison Camille Giroud

I Savigny-Les-Beaune eller helt enkelt Savigny produceras en hyfsad mängd vin. Ett normalår pratar vi om i runda slängar 1,7 - 1,8 miljoner buteljer. Av dessa är ca 85% rött vin. Det finns inga Grand Cruer i byn, men väl några handfulla mängder 1er Cruer, närmare bestämt 22 stycken. Av dessa har jag för den här dagen valt att bekanta mig med "Les Peuillets", en vingård (16,17 ha) som ligger åt Beaune-hållet och som består av både 1er Cru- och Village-mark.

Enligt Jasper Morris ska namnet syfta på ungt trä och i likhet med "Les Jarrons" som ligger i samma sluttning så indikerar namnen att det tidigare har växt träd på platsen. Nåväl, nu handlar det om vinstockar som breder ut sig och som i huvudsak bär Pinot-druvor. Det finns några få producenter som gör Chardonnay, men det tillhör undantagen och jag hittar bara Carré-Courbin, Bruno Colin och Dublère på den vita sidan.

När det gäller rött kan nämnas att Pavelot, Guyon och Vincernt Girardin gör vin härifrån, likväl som producenten till dagens flaska, Camille Giroud. Bara att ploppa....och testa 2010 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Peuillets", Maison Camille Giroud.

För snart tre år sedan närmade jag mig senast det här vinet och rätt mycket är sig likt, även om den slanka, men ändå söta frukten inte är lika tydlig. Doften är kanske mindre insmickrande och delarna sticker inte ut på samma sätt längre, i alla fall inte i ungdomlig bångstyrighet. Men visst finns här en fin frukt av hallon och bigarråer, ackompanjerad av allsköns kryddor, lakrits, lite baconfett och tydliga spår av kafferost och mörk choklad.

En svag touch av rotselleri, lite torkade fruktdrag och en liten sniff av konstnärslya....och vips är det lite klart med skillnaden mot senast.

Smakmässigt rinner det inte lika fort längre, utan åldern har satt sin prägel och vinet stannar till mer i munnen. Det börjar med en slank känsla uppbyggd av en bra syra, men snart tätnar det, frukten är inte lika lätt, det lakrisala inslaget blir påtagligt och tillsammans med de pyttesmå tanninerna som biter emot lite lätt så blir karaktären lite mer mogen med en lite mer komplex profil. Vinet är på väg mot en annan anhalt och känslan är att det här kan bli riktigt kul för ett vin från Savigny-Les-Beaune.

Nån flaska kvar. Ska bli kul att följa.....men det är gott redan nu, i alla fall när det fått sin dos av luft.

Däbbd i däsad

Med en dotter som har varit klen och förkyld i ett antal dagar så var det rätt väntat att även min näsa skulle få en släng av sleven.....frågan var mest bara när?

Efter en trevlig gårdagsmiddag sparade jag ett litet gäng slattar för planerat återbesök idag. Man kan väl säga lite som så att de mest rara dropparna kanske kommer ur snoken just idag och att återbesöket inte firade några som helst större triumfer.

Jag gör det enda raka och utnämner gårdagens vin(n)are till 2010 Gevrey-Chambertin, Maison Camille Giroud. Det förde sin "head to head"-kamp med en flaska 2006 Vouyager från Escarpment. Där den senare kändes lite trött och ospänstig så bjöd segraren på en härligt ung och drickvänlig elegans. Det var inte bara min favorit, utan klockades in som kvällens vin även av gästerna runt bordet.

Kolla här om du vill veta ungefär hur det smakade. Noteringarna stämmer väl med känslan från gårdagen.

En kväll med fokus på vitt

Så var det då dags för säsongens första vinkväll med det gamla munskänkargänget. Då jag och T som arrangerar den här gången inte direkt har en massa tid över just nu, blir det ett enkelt tema för kvällen. Blandad vit Bourgogne direkt ur källaren, nåja med en liten twist kanske.

Efter lite roséskumpa och tilltugg häller jag upp fem glas och fråga nummer ett är vad vinerna har gemensamt. Det tar inte så lång tid innan Chardonnay  blir ett av svaren, och även Frankrike dyker upp fort. Så långt är det rätt lätt att enas, så då höjer vi väl ribban ett snäpp och ber dem plocka ut det vin som inte passar in.

Nu är det inte lika lätt, men vet man svaret och känner touchen av hav, skaldjursmineral och citrus i doften, samt en fin syra och en ren, slank kropp som tillskott till dofterna....ja då hamnar man till slut i Chablis, och visst plockades glas fyra till slut ut som en Chablis även av de övriga. Vinet var en 2004 Chablis 1er Cru "Côte de Léchet", La Chablisienne. Av kvällens samtliga viner var detta det som fanns kvar längst i glasen och flaskan. Det är ett ypperligt matvin, men som solitär är det inte alls samma sak. Pröva det dock till krabba och leendet sträcker sig från öra till öra, i alla fall på mig.

Fyra glas kvar och då kommer uppgiften att rangordna vinerna i klasserna från Bourgogne till Grand Cru. Att plocka ut den enkla Bourgognen gick enkelt, det är helt enkelt så mycket enklare än övriga viner. Visst finns där en fin floralitet och enkla Meursault-markörer, men det är lite tunt och platt i jämförelse. Som bersåvin för 85 spänn är det dock alldeles ypperligt. Vinet är en 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort.

Nästa vin som plockades ut var toppvinet, nämligen en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin. Här har vi mer av allt och jag älskar att sniffa på den härliga mineraliteten och också att klunka i mig av ett vin i skön harmoni med hög syra och stramhet som möts upp av lite fet oljighet. Gott som sjutton, men resterande flaskor ska få vila för här känns det som att vi är på uppåtgående. Kvällens bästa vin enligt min bok.

Sen blev det lite svårare och jag hade själv inte kunnat plocka ut rätt rangordning och vara säker. Det första vinet var en 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Här pratar vi tidig mognad med bokna äpplen som redan har smugit sig fram. Till det en palett med bl.a. arrak, bittermandel, smör, honung, citrus och lite kryddor. I munnen är det rätt trevligt med en ganska distinkt syra som möts upp av en smörig fetma och som rundas av med de bokna äpplena. Gott, utan att jag slår volter.

Det sista vinet i flighten var en 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Bernard Moreau et Fils. Här bjuds på en rätt rökig mineral, nästan kantad av gummi och även en svag doft av gul frukt, med citrus i spetsen. Väl i munnen får vi ett vin i bra balans med fin syra, viss fetma, god citrus och en skönt uttorkande mineralitet. Jag gillar den här stilen och producenten, helt klart.

Så långt gick allt bra och gissningarna landade rätt, utan för mycket ledtrådar. Värre blev det när jag hällde upp ett referensvin som skulle placeras rätt i rangordningen vi etablerat. Vinet var en 2008 Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente. Med sin precision, renhet och tillhörande mineralitet så placerades som minst en 1er Cru. Snacka om bra betyg för ett instegsvin.....och visst är det bra. Riktigt, riktigt bra för sin nivå.

Bland övriga viner som öppnades fanns ytterligare en Bourgogne, nu en röd rackare. Det som bjöds var en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud. Här hade anteckningsblocket lagts ner för länge sedan, men det levererade riktigt bra och minst ett snäpp bättre än förra flaskan.....undrar om den kanske hade någon mindre defekt, för det här var riktigt gott.

Ännu mer nysläppt från Camille Giroud. Nu Volnay.

Två timmars pusslande och tre telefonsamtal till Bredbandsbolaget och, FINALLY, jag har en fungerande TV. Vad gör man inte för husfriden när man har två tonårsdöttrar?

Mitt i allt modemtrixande, fiberomkopplande och telefonväntande så sippar jag på ett vin jag öppnade igår och som efter ett dygn i kylskåp gör det jobbbiga på kvällen lite enklare att hantera. Vinet är en rykande nysläppt flaska från marssläppet, nämligen en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud.

Här finns den numer tydligt igenkända violtonen blandad med hallon som många 2010or tycks ha anammat. Annars är det väl mest fatkryddorna, den lätt udda doften av cola-essens, rätt tydliga drag av kött och gasbindan och annat från medicinskåpet som slår mig.

I munnen är det ungfruktigt syrligt med en rätt trevlig kryddighet. Tanninerna är redan ganska mjuka, men torra och ger en skön munkänsla. Lägg till lite lakrits, viol, apelsin och mineraler och vinet landar ganska rätt redan idag, men ryggläge är såklart att föredra. Gott som bredbandspularvin är det i alla fall.

Inköpt i marssläppet för 269 pengar.

1 av 120 nysläppta flaskor från Camille Giroud

Nysläppt på beställningssortimentet finns 120 flaskor av 2010 Vosne-Romanée, Camille Giroud. Med tidigare viner från producenten och samma årgång i hyfsat bra minne känns det självklart att klicka hem några flaskor, både för direkt påseende och lagring.

Jag låter näsan dyka ner i Bourgogne-kupan dag 2 i vinets öppnade historia och möts av en rätt maffigt sötfruktig och Pinot-kryddad skapelse. Vi pratar vingummin, körsbär, hallon, viol (en massa viol) och lite alkoholhetta, en rätt häftig doft för en tänkt elegant. Tur då att det finns fina kryddor i bakgrunden.Till kryddorna adderas även lakrits och en del mineral. Inte en direkt självklar doft för vare sig Vosne-Romanée eller elegant Bourgogne, därtill är sötfrukten lite för kraftig och varm.

Väl i munnen träder lite mer elegans fram och sötfrukten tillsammans med kryddorna avslöjar tydligare ursprunget. När sedan syran är på sitt bästa humör och tanninerna mer rullar fram än ger motstånd så har vi väl hittat hem igen. Lite väl sötvarm ungfrukt kanske, men ändå riktigt trevligt.

Summa summarum ett trevligt vin och känslan är att det här kan bli riktigt smaskigt med några år på rygg, när allt har satt sig och det breder ut sin troliga sammetskropp.

Återigen drickglädje från Camille Giroud

Året börjar sjunga på sista versen och det är inte många klunkar från Bourgogne kvar att stjälpa i sig innan klockorna klingar för 2013.

Sä varför inte tänka lite både bakåt och framåt utifrån en upphittad anteckning som aldrig blev bloggad. Anledningen till att blogga den är mest ett sätt att tipsa om att när årgång 2010 från Camille Giroud släpps så kan det vara idé att plocka hem några flaskor. Det jag drack på plats hos producenten i våras och de flaskor som därefter har öppnats visar på samma sak....drickglädje så det står härliga till. Inte världens med komplexa skapelser, men ack så goda.

För ett tag sedan öppnades en flaska 2010 Gevrey-Chambertin, Maison Camille Giroud. Ett vin som på plats kostade 29,80 Euro.

Vinet fick luft i karaff under några timmar och väl upphällt i glaset hade det blommat ut i en fin doftbukett med härliga hallon, drag av viol och en fin örtighet. Faten bidrar med kaffe, choklad och allsköns Pinot-kryddighet. Mumsigt!

Smaken är ung och fruktig med härlig syra till trädgårdshallonen. Små och lena tanniner stöttar upp och ger bra struktur. Kryddigheten återkommer i smaken liksom violen, nu med kompisen lakrits hand i hand. Efter ett tag i värme blir smakbilden lite, lite sötare och upplevelsen lite mer silkig. När sedan den lätta mineraliteten tar och torkar ut lite svagt är det svårt att inte le.

Jodå, det är gott, skitgott!

2007 Beaune 1er Cru "Les Cent Vignes", Camille Giroud

Vissa dagar vill jag dricka något garanterat gott med hög klunkabilitet, utan att det ska kosta skjortan. Då finns det ett antal producenter i källaren som uppfyller kraven. En av dessa dyker typ alltid snabbt upp i den vinösa reptilhjärnan och det är Camille Giroud.

Kanske undantaget värmens år 2009 har vinerna från producenten slunkit ner i ett huj här på hemmaplan, så jag räknar inte med att möta något större motstånd från dagens vin. Vinet är 2007 Beaune 1er Cru "Les Cent Vignes", Camille Giroud.

Här pratar vi mogna, söta trädgårdsbär i mängder. Det är hallon och jordgubbar och ovanpå det ett anslag av viol. Kryddorna är lena och fina och kryddpåsen är definitivt indisk idag, men även lite kaffe finns med och puffar till lite svagt. En svag animalisk ton rör sig i bakgrunden och små, små tendenser till höstens våta lövhög gör sig också påminda.

I munnen är det en fin syra och sammetslena tanniner som får samsas med en riktigt sötaktig bärfrukt. Kryddorna adderar till en härlig munkänsla och när mittpartiet går över i mineralavslutet finns en svag, men omisskänlig smak av gurkmeja som ger ett litet beskt, men ändå gott, bett. Otroligt lättdrucket och svårt att inte falla för.

Summa summarum får man hålla emot för att inte flaskan ska ta slut i ett nafs. Hög klunkabilitetsfaktor, helt klart. 295 kronor när det begav sig kostade förresten kalaset.

Årets vingårdbesök - Maison Camille Giroud

Vissa  producentbesök ligger så nära att man egentligen inte behöver bilen, men när hjärnan snurrar på i köp-mode är det lika bra att rulla dit ändå. Dagens besök innebär en liten tur på ringleden i Beaune innan jag svänger av utåt mot järnvägsstationen och redan efter hundra meter tar höger och därefter snabbt vänster. Adressen är 3 Rue Pierre Joigneaux och huset eller lokalen vid adressen är rätt gråtrist och luggsliten på utsidan, men bokstäverna som går att läsa gör att jag vet att här görs det riktiga gottigheter oavsett vad den yttre fasaden säger. Maison Camille Giroud, mmm, namnet klingar gott.

Detalj från muren - lånad av Jockovino

Här pratar vi anor som hos så många andra producenter i Bourgogne. Namnet Maison Camille Giroud kommer sig av grundaren som redan 1865 startade verksamheten och namnet har sedan följt med över åren. Om vi hoppar över ett antal generationer och landar i den nuvarande verkligheten så drivs firman idag av David Croix, den unga trollkarlen till vinmakare som under ett antal år hyllats i vinpress, bloggar och annat. Läs mer vad andra har skrivit här och här och här.

Till sin hjälp har David bl.a. Laure de Temple, en kvinna som står för marknadsföring, externa kontakter och annat. Ett skydd för David som då hinner leka mer med sitt vin och skapa riktigt goda saker, om man nu gillar husstilen

Jag hade för dagen stämt möte med just Laure som vädjat om att skjuta på vårt möte en timme då hon fått ihop en större provning precis innan mig. Att döda en timme i Beaune tillhör ju inte världens sju stora problem, utan jag roade mig och dök sedan upp fylld av förväntan.

Lika bra att berätta det "up front", förväntningarna uppfylldes med råge. Delvis var det vinernas förtjänst, men framför allt ett stort tack till Laure. Vissa människor funkar man med liksom rent kemiskt och vi hade en sån där eftermiddag där allt bara var trevligt. Visst pratade vi mest vin och i synnerhet vinerna från Camille Giroud, men även en massa annat, bara för att det var så förbaskat trevligt.

Nåja, över till lite väsentligheter. Då det hade varit en större provning precis innan jag kom fanns det en räcka viner uppraddade och vi skulle i lugn och ro beta av dessa, men först dock den obligatoriska rundturen i vineriet och lite småprat för att bekanta oss.

Väl vid vinerna enades vi om att beta av de röda först, en ordning jag föredrar när jag provar Bourgogner då syran i de vita riskerar att störa intrycket av de röda. Här följer en blandad kompott noteringar. Ibland något litet kort och ibland lite mer då vi hela tiden fastnade vid vinerna på något sätt.

Barhäng á la Maison Camille Giroud

2010 Côte de Beaune Village
Druvorna till detta vin hämtas från Ladoix-Serrigny, en by som ligger på östra sidan av D974, strax norr om Aloxe-Corton. Samtliga druvor kommer från samma lott, nämligen "Les Chaillots", en vingård som vänder sig mot sydöst på de lägre sluttningarna i Ladoix. Vingården används förresten till både Pinot och Chardonnay, men i detta fall alltså Pinot.

Här slås man direkt av den rena 2010-frukten som får samsas med örter, kryddor och en touch lakrits. Helt klart en massa karaktär för ett region-klassat vin, Uppkäftigt och riktigt gott.

En iakttagelse är att druvorna till vinet är påverkade av millerandage och druvmaterialet kan förenklat sägas innehålla små och kärnfria druvor. Ingen risk för beska tanniner här inte,

2010 Volnay
Detta byvin är hämtat från vingården "Les Grand Champs" i Volnay. Vingården uppgår till nästan 7 hektar, varav 0,24 är klassad som 1er Cru.

Det här visar upp florala Volnay-drag kompletterat med en sötbärighet och en del ek som inte känns helt integrerad. Andelen ny ek är 20% och jag skulle låta vinet ligga för att det ska få ihop eken bättre. I övrigt ett trevligt vin.

2010 Gevrey-Chambertin
Inte mycket att orda om, utan ett snyggt bygge med koncentrerad frukt, viol, lakrits och söta bär. Precis i min smak och köpklockan klingar till.

2010 Marsannay Longerois
Det här är en vingård som ligger i racet att klassificeras högre, alltså till 1er Cru. Jag vet inte om det gäller både den övre och den nedre delen. I alla fall den nedre delen ger kraftiga eller robusta viner som behöver tid i källaren. Precis vad dagens exemplar visar på. Här bjuds på en avvikande doft från övriga röda, med tydlig rusticitet och animalism i form av kött och blod. Min första bekantskap med detta vin. Mer intressant än riktigt gott idag kanske.

2010 Maranges 1er Cru "Le Croix Moines"
Här pratar vi ett litet mer udda område med en, enligt burgundiska mått, kall terrior. Vingården ligger i Maranges och har endast två producenter, varav alltså Camille Giroud är den ena. Plätten är en av de högst liggande 1er Cruerna och är ni i närheten kan ni åka upp till toppen på "berget" och beundra utsikten. En klar dag ser man tydligt de riktiga bergen i öster härifrån.

Här hände det något under provningen. Det här vinet uppvisar en perfekt balans och lite mer komplexitet. Frukten är grymt delikat, söt, och avrundad med lite lakrits. Gott som sjutton. Det första vinet med total köpsignal.

2010 Savigny Les Beaune 1er Cru "Les Peuillets"
En stor vingård på över 16 hektar där den nedre och mer platta delen endast är Village-klassad. Högre upp pratar vi sandjord på en mark som tidigare troligen var fylld av träd. Sandigheten gör att jorden dräneras rejält och att druvorna mognar tidigare än på andra ställen.

Smaken känns igen från övriga viner med frukt, örter och laktrits. Det som sticker ut lite är att det är lite mer ummppf eller tryck i vinet kanske.

2010 Pommard 1er Cru "Clos de Vergers"
Tidigare använde man sig av Epenots när det gäller Pommard, men négociantens vardag är ju sådan att druvmaterial kommer och går och nu gäller alltså "Clos de Vergers". En annan vingårdslott och vin som försvunnit är trist nog Beaune 1er "Les Cent Vignes", ett vin jag förälskat mig i de senaste åren. Anledningen till detta är helt enkelt att ägaren till vingården har dött och avtalet inte förlängs i den nya, rådande situationen.

Det här kändes lite svårbedömt. Fin frukt med sötma och en bra örtighet och kryddighet, men trots sin ungdom känns det på något sätt slutet, när man liksom väntar sig öppna spjäll. Det känns dock som en snäll Pommard med sitt enklare tanningrepp som inte riktigt ger känslan av ung och rustik Pommard.

2010 Charmes-Chambertin
Här kommer definitivt dagens sniff. Jag är väldigt svag för när exklusiva fat behandlas så att vinet får en doft av lyxig pralinbutik och så är fallet här. Tänk dig den finaste kaffepralin med kaffe och choklad i olika lager. En lysande ung sniff, men också ett vin som bara måste få vila, och det länge. Potential finns det i alla fall.

1997 Volnay 1er Cru "Les Carelles"
När Maison Camille Giroud togs över av David Croix och hans finansiärer så ingick en källare fylld med allsköns gamla flaskor. Man tar löpande och lyfter upp några av dessa och saluför dem eller har dem som referens. Idag gällde alltså en mogen Volnay från tiden långt före David Croix. Ett vin som aldrig tidigare har varit till salu.

Ett trevligt vin som börjar visa på mognadstoner, men som är förvånansvärt intakt. Det känns som att mognadsresan bara har börjat och att det finns struktur för många år till. Kul, men i en annan husstil som inte är lika tilltalande som dagens.

Gamla flaskor från källaren, NSG 1999

Så var det då dags att byta färg och ta sig an de vita vinerna. Jag har vad jag kommer ihåg aldrig druckit ett vitt vin från Camille Giroud så det gör det extra intressant.

2010 Bourgogne Blanc
En väldigt floral doft som kryddas med i första hand citrus. Får mig lite i tankarna söderut mot Côte Chalonnasie med sin blommighet. Som bersåvin, om man gillar stilen, är det riktigt trevligt. Bra för sin nivå, men kanske inte ett vin jag vill ha många flakor av.

2010 Meursault
Väldigt Meursault-typiska drag rakt över men även här en liten tendens till blommighet. Det som sticker ut är att syran snarare pekar mot 2009 än 2010. Det är nämligen väldigt avrundat och balanserat. Sen finns där en väldigt trevlig mineralitet. Gott, men inget som sticker ut och plingar i köpklockan.

2010 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Vergers"
Floralt, rökigt och i övrigt lätt och balanserat. Lever inte riktigt upp till önskad nivå tycker jag.


Så långt känns det som att de vita vinerna är väldigt blommiga eller florala och det är inte rikigt vad jag letar efter i min vita Bourgogne. Sedan verkar det som om druvorna nästan har fått gå för länge i sin mognad, syran är nämligen inte alls i paritet med andra vita 2010or jag har provat. Visst, de funkar, men jag skulle dricka dem unga.


2010 Cortton-Charlemagne
Vi skulle avsluta provningen med lite klass och här pratar vi tydligt ett snäpp bättre vin med mer komplexitet. Det är fett, mättat och formligen dryper av mineraler, men även här skönjs en viss blommighet. Är du en mineral-sucker som jag kan man dock inte annat än älska mineralavslutet i munnen. Det pågår hur länge som helst och lyfter vinet till nästa nivå.

Så var det då dags att fylla en låda med lite blandat och det jag mest av allt ville ha var helt klart vinet från Maranges. Laure hade tidigt talat om att det inte fanns några flaskor kvar och vinet var redan struket ur prislistan. Hur det nu kom sig så hade vi en sån trevlig provning tillsammans så när det var dags att plocka ihop min låda så erbjöd hon mig ändå några flaskor. Lysande för mig, tråkigare för någon annan kund.


Jag fyllde på med följande förresten

2010 Bourgogne Blanc - 16,00 Euro
2010 Gevrey-Chambertin - 29.80 Euro
2010 Maranges 1er Cru "Le Croix Moines" - 22,50 Euro
2010 Savigny Les Beaune 1er Cru "Les Peuillets" - 26,00 Euro


Alla flaskor fanns inte etiketterade så Laure erbjöd sig att leverera lådan till mitt hotell nästa dag när de var klara. En av alla de små gester som tillsammans gjorde besöket till årets bästa. Inlevelsen, intresset att berätta och kunskapen, tillsammans med människan Laure de Temple gör att jag definitivt måste rekommendera ett besök här. Gillar man sedan husstilen, och då menar jag den röda sidan, så är ju 2010 ett lysande år.

Läckert från Camille Giroud

En producent som har blivit väldigt populär på hemmaplan i Sverige under de senaste åren är Maison Camille Giroud. Jag var där i våras på ett lysande producentbesök som jag ska försöka peta ihop inom snar framtid, men under tiden tänkte jag att man kan ju alltid knäcka något av det som följde med hem. Det som lockade mest den här dagen var en 2010 Maranges 1er Cru "Le Croix Moines", Maison Camille Giroud, så en sådan korkades upp blixtafort.

Här nosar vi oss till lite tallskog, men framför allt bär, allt från syrliga lingon till körsbär. I doakören där bakom finns olika sorters trä, fin viol och lakrits, samt en drös örter och kryddor. Förbaskat trevlig och rättfram doft. Inget komplext, men lockar att dricka.

I munnen får vi en härlig ungfrukt som spänner från syrliga bär och via viol hamnar i ekens lakrits, för att slutligen runda av i viss ekbeska, parad med tydliga drag av syrlig citrus. Här finns också apelsintoner och små fina gruskorn i skopvis. Strukturmässigt finns här en tydligt ung 2010-syra och den får samsas lite lätt med en matta av finkorniga tanniner. Enkelt, väldigt drickbart och ack så gott.

Köpt på plats hos producenten för 22,50 Euro. Helt klart ett riktigt bra köp och med nåt år på nacken kan säkert utdelningen bli ett par snäpp bättre, men gillar man ungfrukt är det bara att sörpla nu. Fast då måste man såklart tåla lite besk ekrost.

2010 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Peuillets", Maison Camille Giroud

När jag närmar mig årgång 2010 på den röda sidan tycks det nästan som om alla har lyckats få till det. Sen är det väl alltid så att vissa lyckas bättre och andra sämre, och en del lyckas såklart varje gång.

En jag gissade skulle lyckas är David Croix hos Camille Giroud, en producent som jag inte riktigt blev överens med värmens år 2009, då jag inte tycker att de riktigt kom upp till samma rena stil och nivå som 2007 och 2008, i alla fall avseende det jag har druckit. 

Årgång 2010 borde väl då passa bättre för David Croix på Camille Giroud kan man tycka, och visst är det så. Ikväll gäller ett återbesök till ett av deras viner, nämligen 2010 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Peuillets", Maison Camille Giroud.

Låt mig säga så här, det går att sniffa lääääänge på det här. En söt, röd frukt inbäddad i allsköns godis och kryddor, såsom kafferost, vanilj, fudge, kardemumma och lakrits. Blommorna till allt detta representeras av viol och ger tillsammans ett härligt doftintryck som lovar mer.

Och när man sedan fyller upp munnen så är det så rent och snyggt i sitt uttryck att klunkarna bara avlöser varandra. Till doftbilden kan här adderas en fin mineralitet och det enda lite negativa, nämligen att eken kanske sticker ut ett snäpp för mycket med sin beska. Det är dock nästan en löjlig randanmärkning.

Det här är väldigt, väldigt gott och jag kommer definitivt att fylla på mer av Camille Giroud årgång 2010. Det är nämligen så enkelt att tycka om med sin friska syra, lätta tanniner, fina frukt och lyxiga fat. Mums!

Bersåvin från Camille Giroud

Frågar jag min sambo om hon vill ha vin är svaret nästan alltid ett ja, och på frågan vad hon vill dricka är det nästan lika säkert röd Bourgogne. Det finns dock undantag från regeln och efter ett par dagars sängliggande för hennes del blir svaret på första frågan, "ett glas", och på den andra frågan, "vitt utan för mycket mineralitet".

Tankarna faller då på Côte Chalonnaise och även på flera ställen utanför Bourgogne, men så blixtrar det till och valet är gjort. Vid mitt besök hos Camille Giroud (återkommer till det i en separat post) så drack jag för första gången ett antal vita viner från producenten och med hem följde bl.a. en i mitt tycke rätt trevlig Bourgogne Blanc. Druvorna till vinet hämtas enligt Laure du Temple från Puligny-Montrachet och det råder inget tvivel om att hon är stolt över den årgång (2010) som vi provade. Vinet är alltså 2010 Bourgogne Blanc, Maison Camille Giroud.

Rejält med florala toner som blandas med gult äpple, persika och len citrus. Ett friskt första intryck som för mina tankar till en sommarberså. När man sedan kan lägga till en svag bakgrundsmineralitet och viss antydan till bivax så ökas förväntningarna inför första klunken.

Smaken domineras av en lätt fettinlindad citrus som snart lyckas bryta sig igenom den svagt honungssöta muren och ta över i ett rätt rejält citrondriv som i avslutet snörpar till och lämnar efter sig en grapeaktig beska. Samtidigt som grapen infinner sig växer en rätt hyfsad mineralitet fram liksom från ingenstans. Ett gott basvin, men ännu mer kul att dricka då smak och munkänsla ändras så tydligt genom varje klunk. Helt klart bra för sin nivå.

Ett par korta reflektioner från helgen

Förutom att söndagen har erbjudit underbar skridskoåkning i solskenet på Norrviken så har det runnit ner en del vin i helgen. Lördagen innebar Riesling-provning tillsammans med lite vänner från Munskänkarna och jag kan bara erkänna att jag har en förbaskad massa att lära på det området. Till maten efter provningen serverades däremot lite Pinot-Noir av årgång 2009. Sambon drack också Pinot på hemmaplan, även det av årgång 2009 och känslan och reflektionerna efter att precis har druckit upp det sista av hemmaplansvinet är följande:

Fjolårets fulaste etikett, nämligen den på bas-Bourgognen från Domaine Sylvain Pataille levererar fortfarande en fin, söt frukt med en direkt drickbarhet. Ja vinet alltså, inte etiketten :-). Bra Bazooka för billig peng och resterande flaskor hänger farligt löst. Kolla här för mer info.

Den andra reflektionen är att den underbara drickbarhet som kännetecknar Camille Giroud har fått en liten, men dock törn av årgången, i deras Gevrey-Chambertin från 2009. Inte så att det är nåt fel på vinet, inte alls så, men det har fått en kyss av årgången och jag personligen gillar tidigare årgångar bättre. Ett av favoritvinerna från Giroud är annars Beaune 1er Cru "Les Cent Vignes" och jag har liksom väntat in det och undrar nu om någon redan har provat?

Boeuf Bourguignon med klockrent sällskap

Ibland blir tillagningen av en klassiker av någon anledning lite annorlunda och så var fallet i lördags när huvudnumret för kvällen skulle bli en Boeuf Bourguignon. Jag brukar låta olika typer av rotsaker få koka med i någon timme för att ge smak och sedan tillsätta de klassiska attributen lök och svamp. Den här gången hade jag lök, en hyfsad kålrot som börjat tappa stunsen och ett gäng morötter som fick dansa med smör i pannan och bilda bas med köttet.

Skillnaden mot vanligt var att jag passerade rotsakerna och återanvände dem som en slags redning och det var ett riktigt Boeuf-lyft. Kanske inte enligt skolboken, men det blev helt rätt i alla fall.

Till grytan serverades två av våra trotjänare till viner, båda av årgång 2008. Vinerna var Aloxe-Corton 1er Cru ”Les Grandes Lollières”, Domaine Maillard Pere et fils och Beaune 1er Cru "Les Cent Vignes", Domaine Camille Giroud.

Jag tog inga som helst anteckningar och jag tänker inte heller försöka återge något annat än att samspelet mellan båda vinerna och maten var klockrent. Ärliga och välgjorda viner med samma ursprung som maten och till det ett väldigt trevligt sällskap som även uppskattar såväl mat som vin. I ett sånt läge är det väldigt svårt att gå fel och betyg och prisvärdet på vinerna blir riktigt, riktigt högt.

Nu när hösten är så vacker och tiden inne i hus och hem tar allt större plats vill jag på det här sättet bara rekommendera att du gör en rejäl höstgryta och njuter av lite röd Bourgogne till den, och bjud gärna hem någon du tycker om. Klockrent!!

Camille Giroud innan Becky Wasserman och David Croix

I alla branscher finns det självklart olika sätt att driva sin affärsverksamhet. I Bourgogne hör det exempelvis till ovanligheterna att producenterna "håller" på sina flaskor och säljer dem, mogna och färdiga så att säga. Anledningen till det är såklart att det binder en hel del kapital som ligger låst i källaren. Ändå finns det producenter som helt eller delvis sysslar med detta. Ett av de mest kända namnen är kanske Maison Leroy, men extremen i sällskapet är nog ändå Robert Ampeau i Meursault som tydligt bygger sin affärsmodell på att sälja vin som verkligen ska vara redo att drickas. Lagringen har de själva skött på bästa möjliga sätt.

Samma modell användes hos Maison Camille Giroud innan Bernard och Francois Giroud tappade sugen och sålde företaget. För detaljer om övertagandet hänvisas till uppköparnas information.

Det visade sig över tiden att affärsmodellen inte höll för bröderna. Camille Girouds viner som var riktigt bra före 1980 eller nåt liknande, tappade sakta men säkert kvalitet. En riktig brytpunkt kom 1996 då pengarna de hade till att köpa must och druvor inte räckte till inköp från Grand Cru eller 1er Cru-lägen. För att göra historien kort så såldes nästan hela klabbet av firman i början på 2002 och då startade omdaningar av hela verksamheten och här hemma kan vi nu njuta frukterna av detta.

Den första årgång som uppköparna och deras personal med Becky Wasserman och David Croix i spetsen släppte var 2001. Den årgången bestod dock mest av must som hade köpts på fat, d.v.s. Davids påverkan på slutresultatet var inte direkt stor. Första egna årgång var alltså 2002 och då köptes knappt någon must, utan det var mest druvmaterial som gällde.

Hur står sig då viner från "de dåliga åren" i jämförelse med dagens eleganta viner från Camille Giroud? För att ta tempen på detta öppnades igår en flaska 2001 Gevrey-Chambertin som följs över två dagar.

Första dagen som nosen landar i glaset är det rätt tydligt att det är kirschiga körsbär och målarlådans lösningsmedel som härskar. Visst finns där en viss jordighet och drag av sous-bois, men det hör till tredjefiolen eller nåt liknande. Nästa dag är fatrostningen lite tydligare och det har även tillkommit ett svagt drag av orientens kryddor, men körbären regerar än och målarlådan är med på ett hörn, om än ett mindre sådant.

Smakmässigt är det åter körsbären som leder vägen, den här gången till smaklökarna. Sen är det mer diffust i övrigt men båda syra och tanniner gör att det finns en bas eller ryggrad i vinet som gör att det funkar rätt bra ändå.

I jämförelse med de nya viner från firma Camille Giroud som har landat på systemet de senaste åren är det här helt klart av lägre prisvärde. Utan att analysera sönder vinet så är det lite för endimensionellt och lever inte alls upp till priset på 339:-. Rekommendationen är att hålla sig till nysläppta varor eller riktigt mogna (fast det är på hörsägen).

Lite info om ett par av de nyare släppen finns här och här.

Back to basics med Camille Giroud

Gårdagskvällen tillbringades med kamrater ute på Djurgården, närmare bestämt på Cirkus. Vi åt, drack öl och hade ett trevligt umgänge, men framför allt såg vi en av humorns största förgrundsgestalter bjuda upp till show. En av höjdpunkterna var definitivt talet John Cleese höll vid Graham Chapmans begravning, något som jag inte hade sett tidigare. Klicka nedan så förstår du lite av vad showen bjöd på.

Är man sedan bortbjuden på middag kvällen efter känns det som att en flaska Pinot måste knäckas innan dess om jag inte ska riskera att gå in i självspinn. Ner i källaren och rota och efter lite funderande kommer jag ut med en ung och lovordad bas-Bourgogne från Camille Giroud. Vinet är en Côte de Beaune-Villages 2008, ett vin som släpptes i höstas och som i skrivande stund endast finns kvar i två exemplar på Regeringsgatan.

Här bjuds en frisk doft av röda bär uppblandad med milda toner av ek och kafferosteri. En begynnande doft av sous-bois och tallskog börjar också ge sig tillkänna när vinet har fått luft och värmts upp lite. Verkligen en snygg doftprofil för ett instegsvin.

Smaken är också den friskt bärig med samma inslag av ek. Här finns också drag av smörkola, en nypa anis, örter och vått sommargrus. Fortfarande ungt och lite, lite hopknutet, men ack så trevligt att bara gå och ta sig ett glas då och då. Camille Giroud eller egentligen vinmakaren David Croix gör en definitivt inte besviken.  Det var gott innan middagen och gott nu efteråt och definitivt värt sina pengar (198:-).

Vill du läsa mer har jag har tidigare skrivit om Camille Giroud här.

Ungt, lite blekt och ett perfekt brasvin

Dags att återstifta bekantskapen med ett förtjusande litet vin från firma Camille Giroud, ett vin och en domän som det har bloggats om lite här och där och everywhere. Vinet för dagen är Beaune Les Cent Vignes 1er Cru, 2007.

För den som vill veta hela storyn från det att Maison Camille Giroud grundades 1865 till det att Becky Wasserman tog över och anlitade David Croix är det bara att läsa artikeln på The Burgundy Report. För övrigt en av de riktigt bra källorna till information om byar, viner, vinmakare, m.m. i Bourgogne.

Jaha, där står nu då glaset och glittrar med en brasa som sprakar i bakgrunden. Så skirt och transparent så man undrar om det egentligen kan finnas någon kraft och magi i de dropparna.

När jag lyter på glaset stiger dofterna från vinet och de flätas samman med sina likar från brasan. Här råder harmoni, så är det bara. Leende söker jag mig fram och hittar tydliga jordgubbar och nypon och ännu tydligare dofter av varm tall och örtig skogsmark. När fantasin får flöda ser jag en tjärn bland tallarna och det är därifrån både de lite unkna dofterna kommer och även de tydlika doftpustarna av grå, fuktig lera.

Smaken då? Jo, den ger en härlig frukt med både jordgubbar och körsbär som trivs fint med en lätt syra. Till detta kommer gammaldags lakrits- eller anispastiller som har blandats upp med lite medicinalörter. Rena rama hälsokuren.

Sammantaget är det här ett vin som förför med sina dofter och sedan bjuder upp gommen till dans. Är man ute efter lite "umpf" är det här fel vin och då kanske det kan klassas som saft. Gillar man elegant Bourgogne så är det istället ett vin som passar perfekt till raggsockor, bok och sprakande brasa.