En kväll bland stjärnorna - Rousseau, Esmonin, Anne Gros, Mommesin, de Voguë, m.fl.

Blankis på Norrviken på dagen, följt av grillning och bastu. Kan det bli bättre?

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Söndagskvällen var nämligen avsatt till att träna lite på referenser när det gäller några av Bourgognes bästa rödvinsbyar eller så kan man ju välja att se det som ett umgänge med trevliga människor och samtidigt dricka gott. Upplägget var ganska enkelt, fyra byar, tre viner per by och genomgående bra kvalitet. Byarna var Gevrey-Chambertin, Chambolle-Musigny, Morey-St-Denis och Vosne-Romanée.

Provningen delades in i två flighter med par om tre viner och allt skedde halvblint. Nedan kommer bara några få anteckningar av två anledningar. Jag mest bara njöt och så är jag inte så bra när det serveras många viner samtidigt. Jag gillar egentligen mer att bekanta mig med ett vin över en eller ett par kvällar. Nog om det, nu över till vinerna.

Flight 1 - Serie 1 - Chambolle Musigny
2004 Domaine Ponsot, Chambolle-Musigny "Cuvée de Cigales"
2005 Ghislane Barthod, Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Cras"
1996 Comte de Vogue, Chambolle-Musigny 1er Cru

Det började lite illa direkt med en skadad flaska där rotfrukter, buljong och ostbågar drog ner mungiporna. Det blev ett hopp uppåt i mungiporna för såväl glas två och tre med fina näsor och bra smaker i elegant stil, men inget som möttes av direkt jubel. Jag skulle dock gärna återkomma till Barthod om en räcka år då den var min favorit i denna serie.


Flight 1 - Serie 2 - Morey-St-Denis
2002 Armand Rousseau, Clos de la Roche Grand Cru
2004 Mommesin, Clos de Tart Grand Cru
1985 Leflaive, Clos de la Roche Grand Cru

En sniff och en sipp på glas fyra och lyckan är med igen. Frukten, eken, kryddorna, sandelträt, allt är där i doftbilden och det visas upp elegans med fulla segel. Smaken är ännu bättre med en härlig elegans i frukt och smöriga kryddor. Måhända är mittpartiet liiiiite svagt, men eftersmaken är lång och har en fantastisk mineralitet. Ett lysande vin som dricks bra redan nu.

Svårt att komma efter som Mommesin fick göra, men även här är det drickglädje på topp. Likheterna ligger i elegansen i balansen mellan frukt och fat, men där detta vin har lite mer "drag" och även bjuder på en härlig lakrits och örtbeska innan mineralerna tar över.

Leflaive bjuder sedan på ett moget vin i starten av utförsbacken. Kul med rejäl mognad, men vinet fick stå i skuggan av sina bykamrater. Favoriten denna gång? Rousseau, inget snack liksom.


Flight 2 - Serie 1 - Gevrey-Chambertin
2005 Patrice Rion Charmes-Chambertin Grand Cru
2005 Sylvie Esmonin Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
2005 Sylvie Esmonin Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos St Jacques"

Efter en lätt bensträckare och sex nypåfyllda glas inleder glas sju med en klockren sniff av hallon, smultron, gammeldags Nickel, lakrits och smöriga kryddor. Vem vill inte smaka då? I munnen har vi att göra med ett vin i ypperligt drickläge med fina ljusa bär, viss lakritssötma och en fin silkighet. Till det en munsmackande mineralsvans och jag är skitnöjd. Att sedan priserna på Rions viner är överkomliga glädjer definitivt en normal dödlig.

Glas åtta och nio är båda rätt kantstötta av nya ekfat. Det tillsammans med ungdomlig uppkäftighet där integrationen inte är klar gör att vinerna inte visar sin bästa sida idag. Bakom fasaden på glas nio kan man dock ana något riktigt, riktigt gott i vardande, men det kräver sin väntan.

Här var segraren nästan lika klar som i förra omgången och Patrice Rion vinner på uppstuds.


Flight 2 - Serie 2 - Vosne-Romanée
2002 Vicomte Liger-Belair, Vosne-Romanée "Clos du Chateau"
1998 Robert Arnoux, Vosne-Romanée 1er Cru "Les Chaumes"
2003 Anne Gros, Richebourg Grand Cru

Här har vi att göra med två fina glas, nämligen glas tio och elva. Både dricks bra nu, men glas tio känns som om det kommer att blomma ut än mer inom viss framtid. Värre är det med det haussade vinet i glas nummer tolv. Här kommer en klassiskt atypisk 2003a med all kraft och muskler som årgången kan ge. Det är ju till viss del gömt i Grand Cru-skrud, men det tilltalar mig liksom inte.

Summering
Svårt det här med att plocka rätt by. Gevrey-Chambertin var enklast följt av Vosne-Romanée, i synnerhet som jag kände igen Arnoux, men sen hade jag vänt bort mig. Kanske lurades jag av hur sensuell Clos de la Roche från Rousseau kändes. Vad vet jag, men en erfarenhet rikare är jag i alla fall.

Utöver det är det lite som vanligt att 2003 blir för mycket, samt att för tydlig eller inte integrerad ek kan störa undan vinernas underliggande kvaliteter. Överlag dock gott som sjutton, inget snack om annat.

Extranummer
En gammal flaska i åldersspannet 90-120 år med texten Mosca(t).....troligtvis en ovanlig Madeira Moscatel. Flaskan kommer direkt från en ypperlig privatsamling från Madeira och har aldrig funnits på marknaden. Upplevelsen då?

Visst drack vi riktigt bra Bourgogne under kvällen, men ta mig sjutton om inte allt förbleknade när extranumret serverades. Här fanns inte plats för några som helst noteringar, utan det enda som gällde var att befinna sig i nuet och njuta av de få droppar som fanns. En riktigt, riktigt stor upplevelse. Tack L + L för en härlig avslutning på söndagen.

Ikonproducenter och hedonism - Comtes Lafon, Emmanuel Rouget, Liger-Belair och DRC

När jag började närma mig 100 av 150 producenter enligt min privata lilla målsättning dök det upp ett ypperligt tillfälle att bocka av en milstolpe tillsammans med riktigt bra viner. En kväll där man kunde slå två eller fler flugor med samma smäll liksom.

Likt katten kring het gröt inväntade jag söndagen den 20:e november då en lite speciell provning skulle gå av stapeln. Det jag visste sedan ett tag var att provningens fokus var 1999 och Vosne-Romanée, samt att det bland vinerna skulle finnas ett flertal viner från såväl Emmanuel Rouget som Domaine de la Romanée-Conti. Då förstår ni säkert varför jubileumet med 100 producenter passade bra för kvällen.

Nåväl, datumet och starttiden infann sig, och jag fann mig helt plötsligt tillsammans med ett antal helt nya bekantskaper och ett ytterst gott glas Champagne (1996 Comtes de Champagne Rosé, Taittinger). Efter diverse småpratande var det så dags att inta sina platser och njuta av den vackraste av syner, ett bord fullt av glas redo för provning.

 

 

Några av kvällens viner

 

 

Flight 1 - En lysande minivertikal

Den första flighten bestod av två glas vitt vin presenterat som en liten minivertikal. I glasen fanns följande viner från den alldeles lysande producenten Domaine Comtes Lafon:

• 2002 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon
• 2004 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon

Doften i det första glaset var till en början lite blygt återhållsam, men redan då slog det mig vilken klass och elegans som fanns i vinet. Över tiden utvecklades aromerna och jag noterade mest ord som "HARMONI" och "ELEGANS". Det kändes rätt meningslöst att ge sig på en dissikering, utan fokus blev njutning.

Parhästen i glas två hade liksom mer av allt. Kraft, fetma, grus....you name it. Även det ett riktigt, riktigt gott vin, men efter ettans elegans var det inget snack om vilket vin jag föredrog. Mina sista ord när den sista klunken svaldes var "EXTREMT ELEGANT MED EN BALANS NÄST INTILL PERFEKTION". Det blir inte så mycket bättre än så.

Flight 2 - Uppvärmning

Uppställningen i denna flight var följande:

• 1999 Bourgogne Rouge, Domaine Emmanuel Rouget
• 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaumonts", Domaine Emmanuel Rouget
• 2002 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Reignots", Domaine du Comte Liger-Belair
• 2006 Bourgogne "Cuvée de Noble Souche", Domaine Denis Mortet

I den här flighten var det slående hur bra båda de generiska Bourgognerna var för sin nivå. Rena, fint hanterade och perfekt i drickläge. Bra start helt enkelt.

Sedan kom det som i mitt tycke lite blev temat för resten av kvällen, nämligen att vinerna fortfarande var lite för hårt knutna och hade behövt ett antal år till i ryggläge. Det gällde både "Les Beaumonts" som kändes lite ruffigt ungdomlig med ordentligt med byggmaterial kvar i form av syra och tanniner, och i minst lika hög grad "Aux Reignots" som kändes rätt oförlöst med mängder av ek som pockade på att integreras och till det en syra som visade på ungdomlig form. Sen hade "Aux Reignots" en annan egenhet och det var en extremt tydlig doft av knallpulver som adderade ytterligare till dess egenhet. Gott? Ja, för sjutton gubbar, men tanken på barnarov slog mig mest hela tiden.

Flight 3 - Grand Cru-material

Efter en rätt lång uppladdning var det så dags för nytt vin i glasen i form av följande uppställning:

• 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Cuvée Duvault-Blochet", DRC
• 1999 Echezeaux, Domaine Vincent Girardin
• 1999 Echezeaux, Domaine Emmanuel Rouget
• 1999 Echezeaux, DRC

Det första glaset är en Cuvée av deklassificerat druvmaterial från DRCs olika vingårdar. Druvorna är alltså rakt av Grand Cru-druvor och det enda jag är osäker på är om Romanée-Conti ingår i blandningen. Det finns uppgifter som pekar åt båda hållen.

Generellt för flighten är återigen känslan av barnarov. Det är självklart väldigt bra viner, men de hade inte riktigt nått fram till sin peak och man fick mest ana vad som komma skall. En väldigt kort reflektion av det som stack ut med respektive vin är följande.

Cuvée Duvault-Blochet hade utan konkurrens kvällens bästa doft. Där fanns precis det jag älskar som mest med Pinot-Noir från Bourgogne, nämligen lagren eller skikten och ändrandet av skepnad över tiden. Ja du vet, de finaste av röda bär, anis och lakrits i en nästan osannolik bredd och så hela bazaaren av indiska kryddor. Smaken var även den riktigt bra, men slutbetyget blev "EXTREMT DOFTVIN".

Echezeaux'n från Girardin fick på sig kvällens dumstrut då den hade "berikats" med tydliga oxideringsdrag. Som tur var hade inte smaken tagit samma skada och det blev till kvällens övning i att hitta vinet bakom masken. Epitetet fick bli "KVÄLLENS KÄLLARVIN".

Echezeaux'n från Rouget var fortfarande rätt sluten även om det börjat visa upp riktigt eleganta drag. Med luft växte det sakta mot större höjder, men kom kanske inte hela vägen. Betyget blev "SENSUELLT MED REJÄL POTENTIAL".

Slutligen var det dags för Echezeaux'n från DRC. Det bestående intrycket doftmässigt var när någon yttrade "Undersidan av en chokladkaka". Det var verkligen spot on i en doftbild som annars bjöd på betydligt mindre än vad jag förväntat mig. Tur då att smaken bjuder på något helt annat. I munnen är det näst intill perfektion. Allt är liksom på rätt plats, även om det också lyser ungdomlig potential om vinet. Det riktigt slående är en väldig koncentration och en enastående längd som nästan inte kan ta slut. Bestående minnet nerkladdat i blocket är "ENASTÅENDE LÄNGD".

Summering
En riktigt intressant kväll med en väldigt bra uppställning viner. Lärdomen av kvällen är definitivt att stora viner från 1999 ska få ligga kvar i källaren flera år till. Ett stort tack till C & G såsom värdar för kvällen och till L som förtjänstfullt ledsagade oss genom vinerna.