Visar inlägg med etikett Sylvain Dussort. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sylvain Dussort. Visa alla inlägg

tisdag 9 april 2013

En kväll med fokus på vitt


Så var det då dags för säsongens första vinkväll med det gamla munskänkargänget. Då jag och T som arrangerar den här gången inte direkt har en massa tid över just nu, blir det ett enkelt tema för kvällen. Blandad vit Bourgogne direkt ur källaren, nåja med en liten twist kanske.

Efter lite roséskumpa och tilltugg häller jag upp fem glas och fråga nummer ett är vad vinerna har gemensamt. Det tar inte så lång tid innan Chardonnay  blir ett av svaren, och även Frankrike dyker upp fort. Så långt är det rätt lätt att enas, så då höjer vi väl ribban ett snäpp och ber dem plocka ut det vin som inte passar in.

Nu är det inte lika lätt, men vet man svaret och känner touchen av hav, skaldjursmineral och citrus i doften, samt en fin syra och en ren, slank kropp som tillskott till dofterna....ja då hamnar man till slut i Chablis, och visst plockades glas fyra till slut ut som en Chablis även av de övriga. Vinet var en 2004 Chablis 1er Cru "Côte de Léchet", La Chablisienne. Av kvällens samtliga viner var detta det som fanns kvar längst i glasen och flaskan. Det är ett ypperligt matvin, men som solitär är det inte alls samma sak. Pröva det dock till krabba och leendet sträcker sig från öra till öra, i alla fall på mig.




Fyra glas kvar och då kommer uppgiften att rangordna vinerna i klasserna från Bourgogne till Grand Cru. Att plocka ut den enkla Bourgognen gick enkelt, det är helt enkelt så mycket enklare än övriga viner. Visst finns där en fin floralitet och enkla Meursault-markörer, men det är lite tunt och platt i jämförelse. Som bersåvin för 85 spänn är det dock alldeles ypperligt. Vinet är en 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort.




Nästa vin som plockades ut var toppvinet, nämligen en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin. Här har vi mer av allt och jag älskar att sniffa på den härliga mineraliteten och också att klunka i mig av ett vin i skön harmoni med hög syra och stramhet som möts upp av lite fet oljighet. Gott som sjutton, men resterande flaskor ska få vila för här känns det som att vi är på uppåtgående. Kvällens bästa vin enligt min bok.




Sen blev det lite svårare och jag hade själv inte kunnat plocka ut rätt rangordning och vara säker. Det första vinet var en 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Här pratar vi tidig mognad med bokna äpplen som redan har smugit sig fram. Till det en palett med bl.a. arrak, bittermandel, smör, honung, citrus och lite kryddor. I munnen är det rätt trevligt med en ganska distinkt syra som möts upp av en smörig fetma och som rundas av med de bokna äpplena. Gott, utan att jag slår volter.




Det sista vinet i flighten var en 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Bernard Moreau et Fils. Här bjuds på en rätt rökig mineral, nästan kantad av gummi och även en svag doft av gul frukt, med citrus i spetsen. Väl i munnen får vi ett vin i bra balans med fin syra, viss fetma, god citrus och en skönt uttorkande mineralitet. Jag gillar den här stilen och producenten, helt klart.




Så långt gick allt bra och gissningarna landade rätt, utan för mycket ledtrådar. Värre blev det när jag hällde upp ett referensvin som skulle placeras rätt i rangordningen vi etablerat. Vinet var en 2008 Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente. Med sin precision, renhet och tillhörande mineralitet så placerades som minst en 1er Cru. Snacka om bra betyg för ett instegsvin.....och visst är det bra. Riktigt, riktigt bra för sin nivå.




Bland övriga viner som öppnades fanns ytterligare en Bourgogne, nu en röd rackare. Det som bjöds var en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud. Här hade anteckningsblocket lagts ner för länge sedan, men det levererade riktigt bra och minst ett snäpp bättre än förra flaskan.....undrar om den kanske hade någon mindre defekt, för det här var riktigt gott.



söndag 1 juli 2012

Värme, balans och syra

Lite mat, lite vin och en del gäster. Temat var värme, balans och syra, något som syftade på årgångarna 2009, 2010 och 2008. Utöver detta ett inledande bubbel, ett avslutande italiensk pärlvin, vin i maten och ett vitt för att runda av allt.

Inga anteckningar......bara trevligt.



Vin i maten - korkdefekt


Enkelt och somrigt rosébubbel


Värme - vitt

Värme - rött


Balans - vitt

Balans - rött


Syra - Vitt


Syra - rött


Pärlande rött till desserten


Vitt till efterdyningarna

Samtliga viner föll sällskapet i smaken, men Lamy, Heresztyn och Jadot stack ut på olika sätt. Lamy med sin härliga mineralitet delade sällskapet i två läger där jag höll det som absolut bästa vita. På den röda sidan vann  Heresztyn hos de flesta för drickbarhet just nu, men Jadot på sikt. Min röst föll på Jadot och en ny laddning av vinet beställdes idag.


Roligast var nog ändå Brachetton som passade perfekt till färska jordgubbar med sabayonne smaksatt med samma vin. Enkelt, men väldigt kul.

lördag 19 maj 2012

Hemkommen och fingrarna redan i syltburken


När jag kollade väderprognosen för hemresan fattade jag beslutet att sticka en dag tidigare än planerat. Vinerna var provade och köpta och endast en vingårdsvandring återstod. Visst lockade den med sitt vin och sin mat, men bilkörning på torra vägar genom Europa lockade mer. Själv i en bil i regnväder under långa timmar är sällan kul. Resan gick bra och källaren är nu i behov av en omstrukturering efter inlassningen. Nu ska vinerna få vila till sig lite innan det blir kära återbesök i lugn och ro, men ett litet prov kan man väl ta direkt, eller?

Efter en flaska rosé (2010 Côtes de Provence Rosé Château de Selle, Domaines Ott) som definitivt kan rekommenderas så korkades det upp en flaska 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort. Det här är meningen att vara ett stapelvin för de dagar man vill dricka Meursault, men nöjer sig med något från den enklare skolan, i så fall var det tanken med inköpet.




Kort bakgrund är att Sylvain Dussort är en vitvinsmakare som härstammar från Meursault. Han basar över en liten firma på i runda slängar 6 hektar där huvudparten är Region-klassade druvor från Meursault. Av dessa gör han en ren Bourgogne Blanc och ytterligare en cuvée som är dagens vin. Jag har aldrig druckit hans viner förr och inte mer än hört hans namn, så jag läste lite om honom här och här.

Vinet som sådant dracks för några dagar sedan i 22 graders sommarvärme i Ivry-En-Montagne och återigen igår eftermiddag på den egna terassen med trevliga grannar på besök. Utan att annat än bara njuta av vinet i nuet kan väl följande utlåtande göras: Ett enkelt vin med alla Meursault-markörer på plats. Här finns en liten återhållen syra som brottas med en honungsaktig smörfetma. Frukten är mjuk och lite otydbar, men visst finns där definitivt citrus. Det som lyfter vinet ett snäpp på stegen är en kalasfin mineralitet som är högst ovanlig för nivån. Totalt sett precis det jag önskade och ett vin som nästan känns mer åt Village- än Regional-nivån. 10 Euro flaskan är inget annat än lysande "Bang for the buck". Återkommer med en riktig notering när vinet "landat".