Jodå, det slinker ner lite Bourgogner

Så var då helgerna över, jobbet igång och rutinerna ska på plats.........så även lite bloggande

Det har druckits en hel del annat än Bourgogne under ledigheterna, men visst har det slunkit ner några rara droppar också. Som vanligt visar 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn sig från en riktigt bra sida. Vinet har blivit ännu silkigare än tidigare och är en njutning att dricka just nu och några år till.

Ett annat vin jag gillar, även om smakpreferensen har gjort att det rent ekmässigt börjar balansera på gränsen för min palett är 2010 Meursault "Genevrières", Domaine Louis Jadot. Flaskan delades med M, som gjorde dubbla tummar upp och jag är benägen att hålla med. Ge det nåt år till bara och så har fett, kostym och skräddare nog fått till det.

Slutligen en No No. Tänk att Prieur-Brunets Beaune-viner från 2005 uppvisar en sån trist grönkartighet. Jag tror att detta var sista flaskan av 2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Domaine Prieur-Brunet och det är lika bra det. Några flaskor från Santenay finns kvar och de har historiskt varit bättre. Jag håller tummarna för det för den här flaskan gjorde ingen glad.

......om än lite sent......God fortsättning på dig

Det här håller inte Prieur-Brunet

En flaska Bourgogne i förbifarten, mellan lite annan blandad dryckjom så här i midsommartider. Lite grand "grab and go" bland flaskorna som ligger för konsumtion.

Just idag landar vi i en 2005 Santenay 1er Cru "Maladière", Domaine Prieur-Brunet.

En lite annorlunda näsa med fina, kryddiga fatkomponenter, frukt i form av hallon och körsbär, och ta mej tusan om det inte andas lite sherry....spooky! Vandrar man körsbärsspåret fullt ut hamnar vi i kirsch, marsipan och lite lösningsmedel. Går man åt andra hållet pratar vi sous bois och köttbuljong. En rätt kul doftbild totalt sett.

Smaken hänger dock inte med utan här spretar det åt olika håll, med hög syra och stjälkighet/kartighet som helt klart stör. Inte så stor ide att orda om nåt annat, näää, det håller inte. Producenten fixar varma år som 2003 och 2009, men annars är det faktiskt värre....i alla fall av det jag druckit på den röda sidan.

Mer Pommard - fast nu i flytande form

Med tanke på föregående inlägg känns valet av by naturligt, frågan är bara vad det ska bli för flaska? Efter lite fnulande får det bli den mest osäkra flaskan av dem alla, en 2009 Pommard 1er Cru "Les Platières", Domaine Prieur-Brunet. Inga utvikningar idag, utan rakt på vinet.

Det här doftar förvånansvärt floralt och lättfruktigt med solvarma hallon och i viss mån smultron. Här finns även en fond av rätt fina kryddor och apelsin som gör att doften blir riktigt intagande.

Munkänslan består av ung, lätt söt frukt som spetsas av lite viol och lakrits. Syran är bra, tanninerna är sådär härligt nedslipade, men ända motsträviga. Det här är riktigt gott och betydligt bättre än normalflaskan från producenten. Bra känsla mitt i veckan alltså.

Bourgogne-fyrverkeri

Inbjudan till fredagens middag stämplades med devisen "Bonna-bourgogner och bättre buteljer". Själva idén var att visa upp lite av de bonnaviner eller producenter jag drack från början, när intresset för Bourgogne tog fart. Det skulle sedan kompletteras med bra flaskor från bra producenter, såna jag skulle vilja dricka oftare, om än kanske inte till vardags.

Resultatet blev en skön blandning viner med ett par flaskor som stack ut som både bättre och sämre, och sammantaget visade det hyfsat väl på bredden av Bourgogne.

En middag ska ju även innehålla mat och här var idén att servera bonnamat till bonnaflaskorna och lite mer elegans till de eleganta rätterna. Såklart var maten inspirerad av vinerna och av deras ursprung.....

.....återhämtad från fredagens batalj ska jag nu försöka återge smaker och intryck och förmedla dem....en liten utmaning då det var ett fyrverkeri och tiden vid spisen kombinerat med att jag mest ville njuta, gjorde att jag avstod från att ta några direkta anteckningar. Känslan av vinerna och maten sitter dock rätt bra i minnet så här kommer lite reflektioner.


Flight ett - Vita bonna-Bourgogner

2007 Saint Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Gerard Thomas
2010 Saint Romain, Alain Gras
2010 Rully 1er Cru "La Pucelle", Paul et Marie Jacqueson

Vinerna från Gerard Thomas tycker jag personligen lyckas stämpla in precis på rätt sida av eklinjalen. Det innebär dock att de har en ganska tydlig ekkaraktär, något man ska vara medveten om. I tidigare årgångar tyckte jag att ekbehandlingen överskuggade terroiren, men från runt 2007/2008 är det en lite mer varsam behandling. Det kan ha att göra med att döttrarna numer är de som bestämmer över vinmakandet. Ett trevligt vin med tydligt feta ektoner, men som balanseras upp av en tydlig touch av citrus. Enkelt och gott att ha till vardagsmiddagen.

Alain Gras bjuder på en helt annan historia. Mannen på kullen är en snäll liten farbror med begynnande flint och ett behagligt leende som i mitt tycke gör väldigt prisvärda viner. Här finns det inget som döljer och vinet ger således ett mer distinkt eller precist uttryck med en alldeles förtjusande flintstensmineralitet. Munkänslan är mer elegant och drickbar med alla beståndsdelar på rätt plats. Bättre vit Bourgogne för 15 Euro är svår att hitta.

Paul och Marie Jacqueson dök jag på för några år sedan och den första årgång jag provade var 2009. Det här är viner som kommer från det lite varmare Côte Chalonnaise och då får man kanske inte samma mineraliska struktur, men å andra sidan får man en tydligare floralitet. Precis så var känslan här. Det har en tydligare dragning åt tropiska frukter och lättare blommor, men även bra syra, lite kryddor och en touch mineraler.

För min del var det ingen diskussion om att Alain Gras vann den här matchen. Det är också hans viner jag med säkerhet kommer att fortsätta att köpa. Han gör en vingårdsbetecknad Meursault, "Les Tillets", som väl är värd att testa och även ett rött från Auxey-Duresses med rankor som är en bit över 100 år gamla som också är riktigt trevligt.

Till vinerna serverades en enkel bondsallad med örtstekta krutonger, sidfläsk och trattkantareller. Väldigt likt de sallader du kan få i en liten byrestaurang i Bourgogne. Och ja, det funkade bra med vinerna.


Flight två - Bättre vita buteljer

Här råkade vi ut för kvällens enda olycka avseende korkdjävulen. Ytterst trist att det skulle drabba en 2002 Meursault, Coche-Dury.

Bara att hitta en ersättare och efter lite plockande föll valet på Fontaine-Gagnard. Vinerna blev nu följande:

2007 Meursault "Les Meix Chavaux", Roulot
2005 Meursault, Comtes Lafon
2010 Batard-Montrachet, Fontaine-Gagnard

Det här var en rolig flight där producenterna inte behöver någon närmare presentation. Roulot bjöd på i mitt tycke en producenttypisk finess, stramhet och elegans med florala övertoner. Det är välbalanserat med en svag, men tydlig Meursaultitet. Väldigt fint sammansatt.

Comtes Lafon kändes initialt lite udda med en väldigt tydlig doft av torkade skaldjursskal, men med tiden och i synnerhet till maten, så växte det ut i kostymen och alla delar föll på plats. Åter ett elegant vin från en av mina favoritproducenter.

Det är dock lite svårt att strö superlativer kring dessa viner när man landar med näsan i det tredje glaset. Redan i doften förstår man att det här är ett annat djur och det späs på när det kommer in i munnen. Här finns allsköns frukter och kryddor och när man sammanfattar intrycken blir det perfekt balans med en tydlig komplexitet i både doft och smak. Här göms det beståndsdelar i skikt efter skikt, men ändå står dörren på vid gavel....och då kan det inte vara annat än Grand Cru. Lysande! Att Fontaine-Gagnard vann den här flighten råder det liksom inget tvivel om.

Maten därtill var en len soppa på jordärtskocka,serverad med pilgrimsmussla, baconströssel och finhackad gräslök. Här satt skaldjurstonerna från Comtes Lafon som en schmäck. Tänk vilket lyft ett vin kan få när det gifter sig med mat.


Flight tre - Röda bonna-Bourgogner

2006 Aloxe-Corton "Les Grandes Lollières", Maillard Père & Fils
2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Prieur-Brunet
2008 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Humbert Frères

Här landade vi nog in i den mest trista flighten, men visst fanns det lite intressant att notera. Maillard inledde och bjöd på en skön smeksamhet med ett vin som just nu bjuder på sig själv i en len och lakrisal skrud, men där syra och små tanniner fortfarande ger bra ryggrad. Maillard tillhör i mitt tycke de bättre "bönderna" och "Les Grandes Lollières" är det vin jag brukar gilla bäst från firman, men sen finns även Beaune "Les Grèves" och Savigny-Les-Beaune som brukar leverera. I synnerhet det senare brukar definiera burgundisk klunkbarhet i sin ungdom.

Prieur-Brunet är en producent som jag inte köper av längre. De levererar helt enkelt inte tillräckligt bra för mina nuvarande smaklökar. Det visades även av dagens vin som var lite spretigt och kanske stjälkigt trots den fina årgången. Snabbt över till nästa.

Katjang! Här blev det lite för mycket av det goda. Ekat så det förslår och inte alls vad jag hade förväntat mig. Det är nog så att man ska köpa den här producenten bara varmare år, för ibland levereras det riktigt rejält. Nu lämnar vi det därhän.

Till vinerna serverades en klassisk Bouef med karamelliserad schalottenlök. Bonnigt värre, och med en skiva bröd till så var matchningen till vinerna hemma.


Flight fyra - Bättre röda buteljer

2009 Vosne-Romanée "Vieilles Vignes", Cecile Tremblay
2011 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaux Monts", Dujac
2010 Échézeaux, DRC

Det första vinet var ett av de jag verkligen ville bjuda på, mest för att de flesta inte provat viner från Cecile Tremblay. Lite kuriosa är att hon är "grand niece" till Henri Jayer och sitter på en räcka bra vingårdar. Hon började 2003 med 3 ha och kommer inom snar framtid att "fått hem" resten och sitter då på 6 ha. Vinet då? Väldigt enkelt att gilla med tydlig Vosnisk prägel (i synnerhet om man vet som finns i glaset). Det är snyggt gjort och väldigt välbalanserat. Kommentarerna kring vinet var att det var lite kort, men vad blir inte det ställt mot en DRC.

Kvällens mest underliga vin var nog Dujac som jag först upplevde väldigt anonymt och som därefter ändrade karaktär ett par vändor innan det liksom föll ur ramarna. När det upplevdes som bäst var det dock väldigt drickbart och slank ner utan minsta motstånd. Gott, men lämnade en del frågetecken.

Sen smällde det till rejält när näsan landade i DRCs Échézeaux. Vilket sjuhelsikes fyrverkeri av dofter. Hela julens kryddbukett och de där apelsinerna med kryddnejlikor. Det är svårt att hitta en bättre doftupplevelse. För mig är det utan tvekan kvällens doft med ett djup och ett spektrum som andas klass. Smaken är en skönhet den med, men det är doften jag bär med mig. Det här är klass!

Maten härtill var ankbröst som skulle matcha faten i DRC och rubbades med allsköns julkryddor. Till det serverades gräddkokta bönor och en kraftigt koncentrerad rödvinsreduktion. Förutom att bönorna var lite sönderkokta så funkade maten kalasbra till.

Här fick vi också inspel av en bonusflaska medhavd av Per, en 2002 Mazy-Chambertin, Armand Rousseau. Flaskan kändes mer mogen är sin årgång och bjöd på ett härligt balanserat och drickbart vin.

Till efterspel och reflektion serverades lite ostar och när jag sedan summerade karaffer och flaskor insåg jag att av de bättre vinerna så fanns det slattar kvar av Roulot, Tremblay och Dujac.....det säger nog en del om preferenserna runt bordet.

Fullträff mitt i veckan

Tänk dig att du letar bland dina viner lite på måfå och hittar en flaska som du känner att den borde nog drickas innan den faller igenom. Du öppnar den utan förväntningar och så faller du baklänges redan av doften.

Det hände igår och jag testade doften på den femtonåriga dottern som sa: -Pappa det luktar ju jättegott, inte alls som de där röda som du brukar dricka. 

Bara att hälla upp och testa bonna-Bourgognen 2006 Meursault "Chevalières" från Domaine Prieur-Brunet.

En alldeles lysande doft av mogen frukt som drar åt viss boknad och arrak, honungssötma och fetma, samt en flintrökig mineralitet.

I munnen är det lent och inbäddat av en skön fetma. Syran är väl bibehållen och bär fram en rejäl smak av lime blandad med bokna äpplen. en skön kropp bär iväg mot ett mineral- och citrusdrivet avslut som ligger kvar hur länge som helst.

Ett vardagsvin som förbluffar med en balanserad elegans som jag inte trodde det skulle kunna bjuda på. Ibland blir det mer än rätt det här med vin. Drickglädje mitt i veckan!

Ett långsamt förfall

Jag öppnade för några dagar sedan en flaska 2005 Santenay "Le Foulot", Domaine Prieur-Brunet. Tidigare flaskor har levt på ungfrukten, men den senaste för 1,5 år sedan uppvisade tendenser till att tappa , och då var det frukten som gjorde att vinet inte riktigt kändes som om det höll ihop.

Den här gången följde jag en flaska över fyra dagar, där flaskan tillbringade all öppnad tid i kylskåpet, ja förutom när jag fyllde på något glas. Det som hände var följande:

Redan från början, dag ett, kändes det som om vinet kantrat ännu mer än senast. Syran är nog intakt och tanninerna har kvar ett visst grepp...de kan i alla fall prestera en viss snörpig upplevelse. Men frukten, var är frukten.....det ekar ganska ihåligt när jag ropar och frukten har tappat minst ett par snäpp till sedan senast. Taskig stoppning är betyget dag ett.

På något sätt håller vinet ändå ihop bättre än vad jag räknat med över de fyra dagar jag följer det, även om det sakta kantrar mer och mer och delarna mer och mer känns som just det, delar. Balans är alltså inte direkt honnörsordet när de sista klunkarna slinker ner dag fyra. Det som är mest tydligt är nog att tanninbettet har rundats av och att frukten tunnats ut än mer. Uttunningen gör att det inte är någon vidare värst upplevelse längre.

Allt är alltså inte guld som glimmar...eller guld har det väl aldrig varit, men frukten kändes trevlig i unga år och jag hade aldrig förutsett detta snabba förfall. Återigen en lärdom och en påminnelse om att det kanske är läge att prova andra lite mer oprövade kort och säkra att de inte faller över kanten.

Ännu en för tidig "sista flaska"

Ta drygt 200 kronor, något som anses som ett bättre år och välj en bonnig producent. Lägg flaskorna i källaren och håll tummarna. Känns det som en idé värd att testas?

För min del har det varit en rätt lyckad kombination genom åren och ibland får man verkligen lön för mödan. Som nästan alltid landar man då i samma läge. Flaskorna gick åt för fort och den sista var bäst. Varför lär man sig aldrig att hålla fingrarna borta eller köpa tillräckligt många?

Dags igen för en "sista flaska" och bonnen är denna gång Prieur-Brunet och det bättre året är 2002. På etiketten står således 2002 Beaune 1er Cru "Clos Du Roy", Domaine Prieur-Brunet.

Ska jag säga att jag nästan visste det? Dag två med ett dygn i kylskåp hade vinet landat i något som nog nästan innebar en peak för detta vin. Undrar om nåt år ytterligare i ryggläge ändå inte gett lite till. Nu fanns det fortfarande kvar en bra frukt, en bra syra, en tanninmatta som hittat vägen mot lakrisal silkighet, men inte riktigt nått fram.

Jaja, jag får aldrig veta det och jag lär mig visst aldrig, men vad gör väl det egentligen. Gott var det...och visst skulle jag väntat eller haft fler flaskor....egentligen.

Rustikt till höstens vilda

Det är fantastiskt att på vägen hem kunna stoppa till på någon av flera bra köttbutiker och köpa på sig något gott. I veckan stannade jag till på Percys och då det är viltsäsong blev i alla fall ett val ganska enkelt, i synnerhet som köttbiten bara låg där ensam och i behov av att någon tog hand om den.

I kassen hem följde det alltså med bl.a. en rejäl bit älgentrecote, en bit som bryntes och gjorde färdig på låg värme i ugnen. Till köttet en gräddig kantarellsås och en rejäl dos råraka. Rejäl och god mat som jag ville ha ett rustikt och rejält vin till.

I kylen fanns en redan öppnad flaska av 2006 Santenay 1er Cru "Maladière", Domaine Prieur-Brunet, ett vin som definitivt borde funka. Det är väl lite så med den här producenten att vinerna nästan alltid är goda och rustikt burgundiska, men att de saknar elegans och finess. Mat och/eller vardagsviner kanske. Definitivt inte sniffvin framför brasan.

Annorlunda och rätt trevlig etikett

Nåväl vinet funkade bra till både kocken och maten och smakade ungefär som följer:

En doft som tar tanken till en mer rejäl eller robust Pinot Noir, med hallon och körsbär som fruktkomponent och en rätt bred rustik knippe dofter med jord, läder och animalier som far omkring. Faten levererar ovanpå allt annat lite trä, kaffe och choklad. Trevligt utan att liksom lova mer.

I munnen pratar vi samma känsla som i nosen, rustikt, rejält och gott. Syran sjunger ganska bra, tanninerna ger ett lätt kvardröjande bett och frukten sitter ihop rätt snyggt. Här pratar vi inte elegans på något sätt, men i sin stil är det definitivt ett vin att gilla. Ibland vill jag ha sånt här och då är det bra att det finns prisvärda alternativ till de mer kända drakarna. Lite synd att det inte finns några flaskor kvar, hade annars varit kul att se vad tid hade kunnat uträtta.

Enkel mat och enkelt vin från Santenay

Stekpanna, olja, smör, lök, bitar av kycklinglår och lite blandade kryddor. Därtill en lätt sallad och lite rostat levain-bröd. Enkel mat som bör matchas med enkelt vin. En snabb koll i vinkällaren och valet faller på 2005 Santenay 1er Cru "Le Foulot", Domaine Prieur-Brunet.

Jaha, här har frukten hamnat i tidig brygga märker man direkt vid första sniff. Det är tydligt att tobak, svamp och läder kommer krypande och att frukten har börjat torka ut. Här finns också små spår av målarlåda. En trevlig, men inte märkvärdig doft.

Väl i munnen känns det lite yngre med hyfsat pigga syror och ett lätt bett kvar i tanninerna, men det blir ändå lite av samma känsla avseende frukten, att den är på väg att torka ut och att mittenpartiet kanske blivit lite blekt. I övrigt inget anmärkningsvärt, utan ett bra bruksvin från en producent som gör rustika viner. En pluspoäng är ändå avslutet som ligger kvar hyfsat länge med lite lakrisal och mineral som slutkläm.

Till maten då? Det gjorde sitt jobb till våran belåtenhet, helt klart.

Värme, balans och syra

Lite mat, lite vin och en del gäster. Temat var värme, balans och syra, något som syftade på årgångarna 2009, 2010 och 2008. Utöver detta ett inledande bubbel, ett avslutande italiensk pärlvin, vin i maten och ett vitt för att runda av allt.

Inga anteckningar......bara trevligt.

Vin i maten - korkdefekt

Enkelt och somrigt rosébubbel

Värme - vitt

Värme - rött

Balans - vitt

Balans - rött

Syra - Vitt

Syra - rött

Pärlande rött till desserten

Vitt till efterdyningarna

Samtliga viner föll sällskapet i smaken, men Lamy, Heresztyn och Jadot stack ut på olika sätt. Lamy med sin härliga mineralitet delade sällskapet i två läger där jag höll det som absolut bästa vita. På den röda sidan vann  Heresztyn hos de flesta för drickbarhet just nu, men Jadot på sikt. Min röst föll på Jadot och en ny laddning av vinet beställdes idag.


Roligast var nog ändå Brachetton som passade perfekt till färska jordgubbar med sabayonne smaksatt med samma vin. Enkelt, men väldigt kul.

Startgropar

05:45 imorgon bitti bär det av. Allt är packat och det firas med det enklaste av det enkla, en klunk 2007 Bourgogne Blanc, Domaine Prieur-Brunet.

Ingen kamera på plats och ingen ork till att mixtra fram något foto. Vinet är enkelt, gott och ger precis de signaler som jag vill ha innan jag reser......

Nu kommer det bara att bli bättre under en tid framåt :-)

2006 Santenay "Le Foulot", Domaine Prieur-Brunet

Låt oss fortsätta på det enkla och rustika temat såhär när veckans kompass pekar starkt mot helg. I min källare finns en drös udda och halvudda flaskor som är frukten av lite lätt ostrukturerade inköp. Till vardags är de vinerna lite kul att ta till som kompanjoner till lite enklare mat. Idag tuggades det på kyckling som gjorde sig själv i ugnen tillsammans med diverse kryddor och vinvalet föll på en flaska från Prieur-Brunet. Från den här producenten brukar vi oftast få rustikt vin och ofta även ganska enkelt.

Dagens vin kommer från vingården En Foulot eller Le Foulot som ligger i Santenay. Information om vingården är knapphändig, men det verkar som om hundparten av det som produceras härifrån är vitt. Mitt vin är dock rött och vad jag läst mig till ska vi här ha att göra med ett tydligt rustikt vin.

Dags att prova 2006 Santenay "Le Foulot", Domaine Prieur-Brunet så får vi se vad ett vin för 135 sparingar bjussar på.

Doften är underliggande rustik med rätt snygga ekfat och kryddor från dessa. Kryddorna blir med luft riktigt fina och tilltalande. Rödfrukten därtill är påtaglig och det är ett lite svårtytt sammelsurium ur vilket jordgubbar tydligt sticker ut tillsammans med en viss kirschighet och lite nypon. I övrigt ligger en svag målarlåda och jordighet och pockar på uppmärksamhet.

Smaken är hyfsat i linje med doften, men det finns också lite marsipan och en beska som drar åt grape som lite grand river sönder intrycket. Det går kalas så länge maten är med, men såhär efteråt är det ett lätt störningsmoment. Strukturmässigt tyder syra och tanniner på att vinet kan vinna på vila. Frukten är däremot lite gles och det talar kanske emot. Nåja, jag attackerar resterande udda flaskor på något ostrukturerat sätt så får vi se vad jag upplever nästa gång någon "Le Foulot" stryker med.

Summa summarum ett helt OK vin och väl värt sina pengar.

Beaune, en massa 1er Cru-mark - och ett smakprov

I Beaune finns det inga vingårdar som klassificeras som Grand Cru, men däremot en räcka vingårdar som klassas som snäppet lägre, d.v.s. 1er Cru. Det mest intressanta är kanske inte antalet, utan den totala storleken. Det finns nämligen 337 hektar vingårdsmark i Beaune klassat på denna nivå. Rejäla mängder helt enkelt.

Flera av vingårdarna är också stora var för sig eller vad sägs om listan nedan:

• Les Grèves 31,3 ha
• Le Clos des Mouches 25,2 ha
• Les Cent Vignes 23,5 ha
• Les Teurons 21,0 ha
• Les Aigrots 18,7 Ha
• Chaps Pimont 18,2 ha
• Les Bressandes 17,1 ha
• Clos du Roi 13,3 ha

Sådana storlekar gör såklart att det finns en hel del variationer inom vingårdarna så det gäller att ha lite koll på var producenten har sin lott eller sina lotter. Vinet som ska drickas idag kommer från Clos du Roi, en vingård gränsande mot Savigny-Lès-Beaune. Vingården är till stora delar är klassad som 1er Cru, men den lägst belägna delen på 0,3 ha är Village-klassad. Exakt var i vingården rankorna till dagens vin är hämtade har jag tyvärr inte lyckats lista ut.

Vinet som dricks är en 2002 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Domaine Prieur-Brunet.

En härligt tät doft av körsbärsfrukt med små inslag av plommon tyder på vitalitet. Det som senare för in tankarna på att vinet inlett sin resa mot övergångsåldern är att målarlåda och jordighet gör sig påminda. I övrigt finns en ek som mest anas som en bakgrundsdoft av kafferost och lite mörk choklad, men efterhand tillkommer en rejäl dos kryddor i en påse med orientkryddor och kryddpeppar. Sen får jag ta mej sjutton känningar av melon och gurka, inte det vanligaste i ett rött vin.......eller så yrade jag eller nåt.

Smaken ger en fortfarande vital och rätt koncentrerad rödfrukt med kirschiga körsbär i första rummet och även med lite inslag av apelsin, dock finns tendenser till att frukten precis har börjat sin uttorkning. Till det finns en lakrits som vandrar åt det söta hållet och en fin beska som ger karaktär, snarare än stör. Syran gör att vinet känns rätt livligt och den finmaskiga tanninmattan adderar till intrycket.

Gott och perfekt till att förgylla söndagens lilla mysstund i soffan. Vinet lever vidare än ett tag och nu är det mest en smaksak när resten ska ryka.

Att ta tempen mitt i - 2006 Santenay 1er Cru Maladière, Prieur-Brunet

Efter ett par dagar fyllda med vin från alla möjliga håll än Bourgogne så blir suget efter en rustik och rätt enkel flaska burgundisk Pinot Noir väldigt påtaglig. I den kvava Stockholmsvärmen får man dock se upp så inte värmen "dödar" de rara dropparna, utan man får se till hela tiden hålla dem svala. Små skvättar hyfsat ofta och in med flaskan eller karaffen i kylen däremellan är ett sätt att rädda situationen.

Ikväll har jag korkat upp en flaska 2006 Santenay 1er Cru Maladière, Domaine Prieur-Brunet. Det kommer från vingården La Maladière som ger viner som är rätt kraftiga och täta och som kan ha en "köttig" känsla.

En av de bättre leverantörerna av vin från vingården är just Domaine Prieur-Brunet. Med den struktur som finns i deras variant från vingården skapas viner som ofta gör sig bra att dricka runt 8 till 10 år gamla.

Hur smakar då vinet lite såhär drygt halvvägs då?

Det har en rätt tät och körsbärdominerad doft som lyfter ur glaset. Kompisen hallon finns såklart med på ett hörn och det gör även doften av faten. Med lite vilja plockar jag upp blandade kryddor, anis och en begynnade sous bois, men körsbären med en anstrykning av alkohol (konjak?) kommer på klar förstaplats.

Känslan i munnen är att här finns en hel del mer att ge. Den initiala rödfrukten klyvs rätt fort i riktigt ordentliga och sträva korn av tanniner. Här snörps munnen till rätt rejält, men på ett trevligt sätt. Förutom frukten och dess levande syra känner man tydligt att det byggs upp något mycket mer elegant i bakgrunden. Här kan man ana sötlakrits, viss silkighet och lite mineraler.

Att vänta en handfull år till kommer att göra om det här vinet till något helt annorlunda och säkerligen godare och mer elegant, men det är alltid kul att ta tempen så här mitt i livet och vinet funkar definitivt redan idag.

Vinet kostade 23 Euro och levererar väl i viss överkant idag med potential till mycket mer.

En vit sommar?

De underbara sommarkvällar vi just nu har fått som en skänk från ovan gör att livsstilen hemma allt mer får mañana över sig.....eller för att tala klarspråk, vi släcker gärna törsten med lite vitt eller rosé på kvällen. Efter en massa inspirerande läsning om diverse roséer och Rieslings här i bloggosfären står jag och velar mellan en Chateau Peyrassol och en Dönnhof Riesling, och valet faller givetvis på en vit Bourgogne. (Jag är bedrövlig, jag vet)

För ett par veckor sedan åt vi en god middag på bortaplan där vi drack ett par enklare 2009or och det kändes liksom att det är dags att prova dem även på hemmaplan. Först ut är det enklaste av de enkla, nämligen en 2009 Bourgogne Blanc, Domaine Prieur-Brunet. Tidigare årgång har provats här.

Efter en kort kylning (tycker det behövs för vissa enkla viner) doftar jag lite lätt på vinet och ler snabbt ett igenkännande leende. Rent, fräscht och enkelt är orden som kommer till mig. Helt enkelt ett vin att bara dricka, inte mer än så.

Jag dricker det som det är utan tilltugg och låter det få spela ut sitt enkla register i näsa och munhåla. Det här kommer att bli en trevlig följeslagare under det närmaste året och mer därtill.......låt semestern snart börja!

Ps. För 10 Euro kan sommaren inte bli annat är vit. Ds.

Meursault, typicitet och ett gott vin

Det finns en mängd olika sätt att beskriva vad som är typiskt för en viss vinstil, region, by eller producent. Det viktiga är väl egentligen vilka markörer som stämmer överens med ens egen näsa och mun, men visst är det en bra hjälp på traven att läsa eller lyssna till vad andra tänker och tycker.

Det som är typiskt för Meursault beskrivs ofta med dofter av hasselnötter, smör och mogen frukt, samt en smak som är rik och smörig. Det är nog kanske att göra det lite lätt för sig och jag tar gärna hjälp av The Burgundy Wine Company med en mer inlevelserik beskrivning.

"The most common descriptors attached to Meursault are hazelnuts, honey and vanilla for its aromas and creamy for its texture. However, this simplifies things quite a bit. In most cases, Meursault despite an almost olive-oil texture is countered by a precise mineral character, stoniness and a more refined overall palate than, for instance, Chassagne-Montrachet. It's the unique stony/mineral character that often gets lost when tasting Meursault, as many concentrate on the ripe, hedonistic primary flavors and aromas. It's the bipolarity of the wine, the interplay of both factors, that makes Meursault one of the most sought after white wines in the world."

En viktig faktor för att få njuta av komplexiteten hos en Meursault eller någon annan bra Chardonnay från Bourgogne är att våga låta vinet nå en anständig temperatur. Jag tar mina flaskor från källaren på ungefär tolv grader, men det är nog när vinet stigit i alla fall ett par grader som man börjar landa i ett läge där doft- och smakämnen riktigt börjar dansa.

Låt oss se hur dagens Meursault bjuder upp till dans. Det vi testar är en 2006 Meursault "Chevalières" från Domaine Prieur-Brunet.

Mumma för nosen är precis vad vi har idag. Här blandas en hel del frukt som äpplen och meloner med någon form av tillagad rabarber. Mitt slutliga val blir rabarberpaj. Till det finns en tydlig doft av rostad ek och någon slags lite sötaktig smörighet.

Väl i munnen får man först bekanta sig med en silkig smörighet som smakmässigt bär fram mjuka, mogna och koncentrerade frukter. Frukterna rundas sedan av till mjuk och lång smörighet där slutet kompletteras med inslag av citrusbeska och mineralitet.

Det är väl liksom ungefär det här man vill uppleva, d.v.s. inte bara ett gott vin, utan också rätt så mycket "Bang On" när det gäller typicitet.

Ännu mera källarprov av årgång 2005

Återigen är det då dags att plocka upp något från årgång 2005 och liksom ta tempen på skyddslingarna som ligger där sida vid sida i sina små skålade ställningar från Quercia. Bland ställningarna finns det en liten sektion vikt åt 2005or från Domaine Prieur-Brunet och idag är det dags att kontrollera en av de enklare 1er Cruerna, nämligen den från Santenay-Maladière.

Frågan är vad ett vin för 200 SEK från en normalgod producent som Prieur-Brunet har för dagsform? Låt oss stilla nyfikenheten och hälla upp och provsmaka. Vill du förresten läsa mer om producenten så kolla här och här.

Aha, här ser man tydligt hur en svag tegelrim börjar byggas upp. Så ung och redan kommer de första ålderskrämporna fram. Nåja, lite mognad mår vi väl till mans ganska bra av.....över till nosen.

Det initiala nosintrycket är att här finns det definitivt frukt kvar, men att åldern har börjat ge sina avtryck. Frukten domineras av körsbär, och den långväga kusinen från landet, jordgubben, får bara stå i ett hörn och pytsa ut lite doftaromer. Eken med dess rostning finns kvar som en påminnelse om ungdomen, men kämpar mot nya doftbekantskaper som börjat dyka upp, nämligen jord, lite animalier och små, små tendenser till ruttenhet. För att knyta ihop säcken eller hålla ihop helheten finns det kvar en trevlig syra och små, men snörpiga tanniner.

Vi upplever här ett vin mitt i livet och det är definitivt så att åren på rygg har varit till fördel för dess utveckling. Det njuts redan idag, men kommer att fungera flera år framåt. Tveksamt om mina smaklökar kommer att tycka att just det här vinet blir så mycket bättre än så här. Bang for the Buck? YES!

2006 Volnay-Santenots 1er Cru, Prieur-Brunet

En producent som inte tillhör någon toppskara eller gör något större väsen av sig är Domaine Prieur-Brunet. Jag har tidigare skrivit kort om dem och deras vita bas-Bourgogne här. Producenten skulle jag klassa som en av alla de producenter som gör ärliga och rustika viner som går hand i hand med det Burgundiska köket i sin stolthet och ärlighet. Att deras viner sedan oftast är riktigt prisvärda gör inte saken sämre. I alla fall om man köper dem på plats.

Det här vinet öppnar vi för att liksom ha något att dricka i lugn och ro på kvällskvisten, utan koppling till någon mat. Målet är lite vardagsnjutning under det att det småplockas lite i hemmet.

Bjuder det upp till dans och ger den njutning vi vill ha då?

Jodå, visst gör det så, och mer på ett rustikt sätt än med finess. Doften är ganska kraftig med röda bär, lite ek och annat smått och gott. Det är dock rätt grovt hugget och det går inte att leta efter fina doftspår här inte, men det är inte meningen heller då det här duger som det är, som ett mer maskulint och kraftigare vin.

Samma intryck eller upplevelse blir det i munnen. Det är tryck i smaken med mustiga bär, en dos ek, rejält med syra och tanniner som inte skäms för sig på något sätt. Härligt med en lite uppkäftig Bourgogne en tisdagkväll, helt klart.

Totalintrycket är att vinet gör mig glad och nöjd redan idag, men att några år på rygg definitivt kommer att göra det gott. Prisvärdet är det dock lite si och så med. För 29 Euro skulle jag nog vilja ha lite mer. Återkommer med tillägg om en dygn i kylskåpet ändrar min uppfattning.

"Bra att ha"-viner

Smörsteker lite mjölpudrad kolja från fiskdisken och vad passar sig då alldeles ypperligt? Jo någon trotjänare som kan förgylla onsdagens matlagning och middag.

En producent som tillhör min trotjänarkategori är Domaine Prieur-Brunet från Santenay. Här görs bra och hederliga viner som nog alltid levererar för sitt pris. Inget av vinerna sticker väl direkt ut och gör att jag gör vågen i min ensamhet, men de funkar. Producentens hemsida är  http://www.prieur-santenay.com/ för den intresserade.

Dagens vin är ett typiskt vardagsvin, d.v.s. deras vita basbourgogne, och årgången är 2006. Här bjuds upp till vardagsglädje med spår av allt jag önskar mig i en vit Bourgogne. Visst får man leta lite mer efter mineralerna, äppelfrukten och citrusen, och inte är det väl så att allt är perfekt och integrerat, men för de drygt 9 Euro det kostade är det i alla fall lite dans i gommen.

På min inköpslista så finns det varje år ett par lådor av Prieur-Brunet och då minst en låda av dagens vin. Gevalia får säga vad de vill, men det här funkar många gånger bättre vid ett oväntat besök.

......och såklart blev onsdagsmiddagen ett snäpp bättre med vinet.