Bourgogne i Spegelsalen

I torsdags var det så dags för en emalj- och gomprovning av det större slaget. Bourgogne Wine Tour 2013 hade landat i Stockholm och det var dags att trängas i Spegelsalen på Grand hotell under några timmar.

Vimmel i salen

Tänk dig att det finns 300 viner att tillgå och 2,5 timmar att spendera. I min värld gäller det då att sålla rejält, annars blir det ingenting av allting. Med ett eget halvgenomtänkt urval, några tips från andra vinnördar och några spontana val skjutna från höften så hann jag i alla fall med knappt 80 viner och lyckades väl sisådär skaffa mig några små uppfattningar.

Jag fick definitivt bekräftat att Grivot anno 2010 levererar och att Bichot med sitt blandade urval inte alls är min stil. Min tidigare uppfattning om att Michel Gros "fuskar till" för koncentrerade viner fick sig en törn med årgång 2010. Betydligt mer elegans än tidigare och jag får börja om med den domänen. Lite sådär kan man hålla på, men det jag egentligen vill göra är att slå ett slag för tre andra producenter som gjorde bra intryck på mig.

Först ut var Domaine Parent från Pommard som bl.a. visade upp ett par bättre (röda såklart) viner från sin hemby, men bäst var deras vita 2007 Corton. Ett lysande exemplar med en skön komplexitet där den feta oljigheten och rökiga mineraliteten var lysande. Det är såklart svårt att tydligt beskriva viner när man spottar mängder, men det här var ruskans gott.

En annan producent som lyste med framför allt sina vita viner var Jacques Prieur. De jag gillade bäst var 2007 Beaune 1er Cru Champs-Pimonts och 2007 Corton-Bressandes. Skitgoda helt enkelt. Bara att köpa och låta dem vila sig till stordåd.

En tredje producent att lyfta fram är Au Pied du Mont Chauve, framgångsrikt förevisat och upphällt av Francine Picard. Francine är dotter till Michel Picard som producerat vin under sitt eget namn, men nu med Francine vid rodret har det skapats ett helt nytt namn med en helt ny profil.

Här pratar vi i huvudsak vita viner och goda sådana till vettiga priser. Vad sägs om en Saint Aubin 1er Cru "Les Charmois" Cuvée B (eller D) för 13 Euro plus skatt. Vinerna var kanske inte outstanding, men för en första årgång av en ny domän så är det lovande. Jag såg i alla fall till att bli inbjuden till domänen och få köpa lite viner om jag tog med bilen.

Mina kompisar, glaset och spottmuggen

Vad fanns i övrigt då? En massa blandat med en del lysande Chablis, där Louis Michel var himlans gott. Störst minne var dock hur munnen kändes efteråt....pust!

1999 Vosne-Romanée, Domaine Michel Gros

Det är lite kul att surfa runt på nätet och hitta mogna viner från bra producenter till vettiga priser. Enklast är såklart att ta ett glas vin framför wine-searcher.com och spinna loss. Då gäller självklart Pro Version om man vill åt de gottigaste erbjudandena.

Förra året köpte jag på mig en massa åldrad juice från olika tyska handlare och bland utbudet fanns och finns en del moget från Michel Gros. Idag rök korken på en sådan flaska, nämligen en 1999 Vosne-Romanée, Domaine Michel Gros......bara för att liksom.

Här får vi en rätt tät och lätt diffus rödfrukt med dragning åt körsbär. Till det en begynnande målarlåda och en hyfsat fin kryddblandning, men kanske mestadels kaffe och choklad. Innan förkylningsnäsan säger stopp inkasseras även lite stendamm.

I munnen är frukten fortfarande rätt koncentrerad och vital, syran lever kvar och tanninerna är rätt nedslipade, men har inte intagit något silkesläge. Förutom frukt är lakrits ett rätt tydligt drag och vissa nejlikor och apelsin dyker upp innan mineralerna sätter in.

Stoppningen är medel, smaken helt OK, avslutet OK.....det mesta är OK och rätt gott, men inget som gör att jag gör vågen. Ett finns som funkar, men som inte sätter några direkta avtryck.

Att njuta eller inte njuta av ett atypiskt vin?

Få viner kan charma och förtrolla som en bra flaska från Chambolle-Musigny, där fina röda bär, blommor och kryddor kan skapa en elegans som gör att man ikläder sig rollen av Ferdinand på julafton och bara sniffar och sniffar och sniffar. I den bästa av världar fortsätter sedan upplevelsen med nya superlativer när druvjuicen äntrar munnen och smaklökarna går i spinn.

Sen kan det ju å andra sidan skapas viner från Chambolle-Musigny som inte alls skapar samma känsla och det kan bero på många faktorer som sämre druvmaterial, lägre kompetens eller rent av att man skapar vin på ett sätt som berövar slutprodukten det som kännetecknas som terroir.

Om man öppnar en flaska gott vin som man egentligen njuter av som det är, men lägger på aspekten att det är atypiskt avseende terroir så kan det smyga sig på att vinet betraktas som sämre, bara därför liksom. I ett sånt läge kan jag fundera på om man ska göra som min sambo och bara njuta av vinet och faktiskt inte bry sig om typicitet och annat, eller om man ska göra som jag och faktiskt bry mig om annat än att vinet bara är gott. Det finns såklart inget rätt eller fel, men just i fallet där ett vin är atypiskt vinner nog sambons inställning och i det andra fallet kanske jag står som vinnare. När det gäller njutning alltså.

Varför denna fundering då? Såklart för att vi idag har att göra med ett väldigt koncentrerat vin från Chambolle-Musigny där vinmakaren använder sig av omvänd osmos och bl.a. på så sätt snarare får fram en husstil istället för tydigt avtryck av terrior. Vinmakaren är Michel Gros och vinet är en 1999 Chambolle-Musigny, Domaine Michel Gros.

En doft av mognad med en fond av röda bär, ett hyfsat påtaligt stänk målarlåda och grönsaker som börjat sin förruttnelseprocess. Sedan släpps de fram i parad, mognadsdofterna som gör att Bourgogne-hjärtat gör en liten extra volt i bröstet. Här finns finkornig jord, färsk cigarr av bättre märke och en riktigt koncentrerad doft av nyinköpt läderskärp och andra dofter från djurriket. Slutligen gör sig även örter och kryddor gällande innan vinet bara måste in i munnen.

Här pratar vi slank, mogen elegans med en syra som inte alls avslöjar åldern, något som dock de helt nedslipade tanninerna bidrar till. Smakmässigt pratar vi ganska tät rödfrukt, plommon och en del lakrits, tillsammans med lite jordiga och animaliska toner, men den Chambollska sensualismen lyser med sin frånvaro. Helt klart gott, men det är mer en koncentrerad husstil än terrior. Definitivt så.

Vi njuter såklart, men en liten tagg i sidan får i alla fall jag och så funderar jag på hur vinet kunnat smaka utan koncentrationsmakeriet?

Bryr du dig?

Bra Bourgogne för dryga hundringen

Vid söndagens middag öppnades en bonusflaska för att få ett litet extra glas vin. Resterna var tänkta till igår, men efter 70 viner på Grand Hotell var suget inte på topp, så det blir till att förgylla tisdagen lite.

Den öppnade flaskan är från den fina årgången 1999 och producenten är välrenommerade Michel Gros. Det absolut roligaste i hela kråksången är priset som ligger på 11,50 Euro, så det går alltså att idag få rätt mogen Bourgogne från en stark producent för dryga hundringen. Vi dricker alltså 1999 Bourgogne Rouge, Domaine Michel Gros.

Hur bra är det då?

En sniff ger friska syrliga bär och en Pinot-krydda påhejad av fint rostade fat. Vissa toner av ruttna grönsaker eller kompost och rätt ljus choklad tillkommer. Inga stora dofter, men fina och tilltalande.

I munnen återkommer syrligheten och fatspåren och kvar, trots åldern, finns lite pulverstora tanniner som ger ett litet bett. En dragning åt lakrits och sötma ger sedan ytterligare en dimension och pricken över i är den örtiga och citrusaktiga beskan och de mineralspår som finns i avslutet. Tillsammans gör det att det är väldigt enkelt att gilla vinet.

Om det är värt dryga hundringen? Beställ från Weinhandel Böhme och bedöm själv. För mig är det en självklarhet.

2008 Chambolle-Musigny från Michel Gros, något av ett barnarov

Jag har under året provat och skrivit om de tre andra vinmakarna i släkten Gros och idag har turen kommit till den firma som leds av Michel Gros. Det är en producent som hanterar några ärvda vingårdar, några inköpta dito, samt en del rankor som ägs av familjen Écard. Totalt sett förfogar man över en rätt bra portfölj med allt från Regionklassade rankor till en Grand Cru. Juvelerna i portföljen är nog andelen i Clos Vougeot och monopolvingården Clos de Réas i Vosne-Romanée.

För detaljer om producenten hänvisas till deras egen hemsida och en text av Clive Coates. För information om övriga vinmakare i klanen Gros hänvisas till tidigare blogginlägg enligt nedan

• Anne Gros
• Anne Francoise Gros
• Gros Frère et Soeur

Med dessa länkar hittar du nog det mesta av värde och jag tänkte bara lyfta fram en enda ytterligare sak, nämligen att domänen ägnar sig åt s.k. koncentration av musten. Det innebär att istället för att använda sig av chapitalisering (avskaffades 1996) så koncentrerar man musten genom en maskin som via omvänd osmos reducerar mängden vatten i druvjuicen. Effekten gör att sockerhalten ökar och också att koncentrationen gör det.

Bland purister i Bourgogne är denna hantering nästan att betrakta som fusk och jag har hört att det finns krafter som försöker stoppa denna hantering då det finns risk att vinerna blir "Parkerifierade".

Nåja, nu över till dagens vin som är en flaska 2008 Chambolle-Musigny från Domaine Michel Gros.

När dofterna hamnar i doftcentra är det första intrycket en riktigt tät och koncentrerad frukt, en frukt som mestadels består av körsbär, svarta vinbär och lite tranbär. Med tid kommer även små pustar av jordgubbar och hallon, men huvudspåret är en syrlig doftkvast. Som komplement till detta finns en fin doft av rostade fat som samsas med en typisk Pinotkrydda från orienten. Ett kul inslag är att under ett tag finns där en mild Currydoft som är väldigt tydlig.

Ytterligare inslag från växtriket är vissa tendenser till undervegetation och en grön örtighet som består av tallbarr och stjälkar av vedartade örter.

Smaken är kocentrerad med en stor dos ganska syrliga körsbär. Efter hand kommer det fram en viss Pinotkryddighet och det finns små, små tendenser till silkighet. I övrigt fångas lite lakritstoner, örter och en svans med viss grapebeska och mineraler. Syran är starkt framträdande och tanninerna ger ryggrad även om de är av modell mindre.

Totalintrycket är att vinet i min smak har alla beståndsdelar jag söker efter, men att det är på tok för ungt. Det här borde ligga ner rätt många år för att utveckla det "Chambollska" som det finns spår av, men som inte har en chans mot det ungdomliga syrapaket som tar överhanden. Dag 2 är det stort steg åt rätt håll, men långt ifrån den potential jag känner finns där.