2004 Clos des Guettes från A.-F. Gros är i nerförsbacken

Idag dricks vin från ännu en i raden av namnkunniga släkter från Bourgogne, nämligen från släkten Gros. För ett tydligt familjeträd hänvisas hit. Jag har tidigare bloggat om Anne Gros här och det lär komma fler poster från släkten framöver då källaren huserar ett gäng flaskor från flera av dem.

De domäner som drivs av syskonen Michel och Bernard, samt kusinen Anne är lysande stjärnproducenter i Bourgogne och tillhör alla toppnamnen. Det gör dock inte kvällens aktuella producent, Anne-Francoise Gros, som får finna sig i att stå i skuggan av sina berömda säktingar.

Det betyder dock inte att det inte kan produceras dugligt vin härifrån. Dagen till ära korkas det upp en 2004 Savigny-Les-Beaune 1er Cru, Clos des Guettes.

Upphällt syns det att vinet har några år på nacken och den röda färgen har fått inledande tegeltoner, i synnerhet i kanten.

Doften slänger först fram en svag, men inte direkt störande touch av nagelborttagningsmedel och när den har sorterats bort hittar man frukten. Det är tydligt att körsbär är med här, faktiskt lite dragning åt Anton Bergs körsbärsmarsipan, och även några få jordgubbar får vara med och leka. Sen bryter åldersdoften fram med skogsunknad, gamla fuktiga löv och gammal, något fuktig cigarr. Doft av ålder helt klart, men ganska anmärkningsvärt för en såpass ung 1er Cru.

I munnen samsas sedan bären med anis, en del jordighet och en del mineral, men syra och tanniner har typ försvunnit all världens väg, vilket gör att vinet får ett glest intryck i mellankroppen, men som tur är ger det sig tillkänna lite grand på slutet igen och lämnar kvar ett litet bett av en svag antydan av beska, örter och mineral och så liiiiiiite tanninkänsla. Det här är helt klart i nerförsbacken och kvarvarande flaskor lär korkas upp i år.

Vi njuter dock vinet både till lammstek och som solitär och det funkar, men inte så länge till.