2009a från Denis Bachelet

En favoritproducent som fyller upp en del av vinskåpen är Denis Bachelet. Vinerna blir kalas med ganska ordentlig mognad,men det går ju inte att hålla sig. Det känns dags att se vad ett enkelt från det fruktfläskiga året 2009 kan erbjuda.

Vinet som får släppa korken är en 2009 Côte de Nuits Villages, Domaine Denis Bachelet.

I näsan bjuds en tät frukt med hallon och körsbär, rent av lite körsbärskärnor. Rätt fruktfläskigt faktiskt med en rand av snygga fat som ger den typiska krydd- och kafferostkänslan. Här finns och viss murrighet, jord, animalier och en dusch av målarpenseln....lite mognad på G alltså.

I munnen pratar vi en hyfsat bra syra, en rätt ungdomlig och tät frukt och avrundade, men smågreppiga tanniner. Det finns ett tydligt lakrisalt inslag som ligger kvar hur länge som helst och som gör att tankarna dras åt en silkig utveckling. Någonstans i mellanregistret fångar man också upp att vinet sakta har inlett en mognadsbana. Det här kommer definitivt att drickas bra i många år framöver. Nästa flaska ska nog få vänta några år.

Och JAAAA, tumme upp!

Tre dagar med Denis Bachelet lovar gott

För ett drygt år sedan satt jag på Rolfs kök och njöt av en flaska 2009 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Domaine Bachelet. Efter det köpte jag på mig en låda lite blandat från producenten och tänkte att det nu är dags att ta tempen på vad statusen är.

Jag följer en flaska 2009 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Domaine Bachelet över tre dagar och det är intrycken dag tre jag noterar. Vinet är överlägset bäst den dan, något som antyder att det har en trevlig framtid.

I näsan får vi mosade hallon och kirschiga körsbär. Det är till och med så att det dag tre börjar slå över lite i marsipan och kärsbärslikör. Man kan också känna av tydliga drag av lösningsmedel eller skokräm. Eken bjussar generöst på lite småblandade kryddor och kaffe, men mest är det fin choklad jag noterar i sniff efter sniff. Dag ett och dag två finns det tydligt jordiga och animaliska drag som tonats ner dag tre. Det gäller även ekrostningens antydan till rökt fläsk som slog till rätt uppkäftigt från början.

Väldigt levande frukt med en rejäl fond av lakrits och mineraler. Syran är livlig och riktigt bra för en 2009a, samtidigt som tanninerna är rätt avrundade, men ändå madrasserar gommen på ett trevligt sätt. Här råder balans och begynnande elegans, men vinet skriker att det vill vila flera år innan jag petar på något av syskonen. Kan bli svårt att hålla sig, men det känns onekligen som att det här har en riktigt trevlig framtid om man orkar vänta.

Njutningsdruckna flaskor

Jag har tjuvstartat 2013 med att dricka en del helt utan att ta anteckningar, bara att njuta liksom. Vissa flaskor kan jag bara inte släppa helt för vinden, utan måste bara rekommendera dem.

Först ut var två röda flaskor från ett par favoritproducenter. Båda vinerna är rätt ungfruktiga och även lite ekiga eller gröna och behöver tid på rygg, men vilka fröjder de kan ge om några år. Det första var 2009 Côte de Nuits Villages, Domaine Bachelet och det andra 2010 Morey-Saint-Denis, Domaine Dujac.
 

Vinet från Bachelet kämpade emot starkt i början, men efter lång luftning och lite kärlek öppnade det upp och bjöd på härlig drickglädje. Lite snabbare i starten var vinet från Dujac, men det visade på samma härliga utveckling med rejäl luftning. Kalasviner att ha hemma i källaren, minst sagt. Helt klart två producenter som kan sin sak och som ligger rätt i min mun.

På den vita sidan togs också ett rejält barnarov. Det var 2010 Corton-Charlemagne Grand Cru, Bonneau du Martray. Här fanns till en början en lite störande grapebeska som inte försvann förrän dag två, men när beskan släppte var det ett förbaskat gott vin, minst sagt. Ännu ett vin att vänta på för kommande höjdpunkter. Köprekommendation känns lite värre att utfärda än för de röda vinerna då det stämplar in strax under tusenlappen, men visst sjutton vill man ha sånt här i källaren.

En god start på vinåret, helt klart.

Bachelet på Rolfs kök

En fredagskväll på Rolfs kök slutar nästan alltid med att jag tuggar i mig någon av klassikerna och i alla fall dricker något kul rött ur deras vinlista. Sa jag Bourgogne eller det kanske är självklart? Visst smuttades det på såväl Champagne, Bordeaux och norra Rhône, men huvudnumret för min del var definitivt kvällens Pinot Noir.

Efter en massa fnulande och funderande landade jag i att det, precis som senast på Rolfs Kök, fick bli en flaska från den lilla, men ytterst kompetenta firman, Denis Bachelet. Vinet var en 2009 Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes, Domaine Denis Bachelet.

Här togs inga noteringar alls, utan den fick helt och fullt bara avnjutas till maten och med sällskapet. Låt oss säga såhär, det var inte bara jag som uppskattade just det här vinet.

Ska jag ändå ange någon slags smaknotering är det en Gevrey som intialt pendlar lite i gränslandet mellan den rusticitet som byn kan erbjuda och den andra mer eleganta inriktningen, men det faller snart definitivt över åt det eleganta hållet. Fruktsötman från årgången är tydlig, och den tillsammans med en underbar Pinot-krydda, gör vinet till ett lysande exempel på ett byvin.

Sen sitter ju alla strukturella detaljer på plats, så det finns liksom inget att klaga på. Det enda jag egentligen känner är att när ett byvin levererar på den här nivån vill man prova lite mer komplexa saker. För lite komplexitet är det enda som saknas för att ett sånt här vin ska bli helt lysande. Noterar att jag definitivt ska shoppa loss lite på Bachelet.

Ett lysande vin och en lysande kväll, och oxkinden var precis så god som den ska vara.

Bachelet, en pyttedomän med allt annat än pytteviner

Utflugna barn för ett par kvällar skapar möjlighet till lite saker på tu man hand och dag ett av dessa veks för ett besök på Rolfs kök. Det är för mig ett ställe som matmässigt alltid levererar på en nivå så jag är nöjd, och så har de en diger lista Bourgogner att erbjuda.

Valet av restaurang blev lite extra naturligt när de sen har vin från en domän jag ännu aldrig hade provat, men som legat på min önskelista ett tag.

Den domän som avses är Domaine Bachelet, en liten rackarns producent med knappt fyra hektar till sitt förfogande. Domänen finns i Gevrey-Chambertin och har från 1983 till hyfsat nyligen varit nästan en enmansshow. Nu har dock "enmansshowspappan" Denis fått sällskap av sonen Nicholas och domänen känns säkrad för framtiden. Det finns visst till och med planer på att eventuellt expandera.

Det som sticker ut lite med domänen är förutom dess litenhet, att alla rankor är gamla och ger låg avkastning. Denis har valt att låta det vara så och ersätter endast med nya plantor då en enskild ranka måste bytas ut. Det har visat sig vara ett smart drag då de gamla rankor som växer intill nykomlingarna ser till att ge ett lågt skördeuttag även för dessa. Idén är att de inte ska ha det för lätt helt enkelt.

Lägger man ihop parametrarna vingårdsareal och gamla stockar med lågt skördeuttag inser man snart att vin från Denis Bachelet räcker inte till för alla som vill ha det. Nu räckte det i alla fall till mig, så låt oss se vad en 2006 Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes, Doamine Bachelet har att erbjuda.

Det första jag kom att tänka på när näsan borrat sig ner i glaset var saluhall. I en vitt kaklad hall står någon och blandar köttfärs med en massa örtkryddor och doften från detta når näsan. I synnerhet sticker det ut ett lockande drag av mynta. Sen kommer nästa dos och det är en rätt tät körsbärsfrukt med lite svag rostighet i bakgrunden.

Saluhallen i Dijon.

Under kvällen utvecklar doften lite fler av de markörer jag gillar och det kommer krypande en bukett smörstekta, orientaliska kryddor som gör att sniffvärdet blir högt.

I munnen är det till en början lite bångstyrigt med körsbärfrukt, kryddor och rostning som första leverans. Precis som för näsan så händer dock saker med tid även i munnen. Det utvecklas bl.a. drag av en tilltalande silkighet. Till smakpaketet finns det sedan skopvis med mikroskopiska tanniner som har en väldigt tydlig snörpighet. Häftigt och trevligt.

Totalt sett finns där det mesta jag kan önska, men jag vill ha mer känns det som. Det är riktigt gott, men faktiskt inte mer än så. Sen finns något som nästan snuddar vid lite obalans då syran ibland känns lite för påträngande.......jaja, petimeteronödigt kanske