En tillfällig flaska från Chavy-Chouet

Det är inte ofta det händer att jag likt Fantomen går omkring som en vanlig man på gatorna......fast i mitt fall handlar det om att besöka Systembolaget och botanisera lite bland hyllorna. I måndags hände det dock när jag skulle hämta barnen och fick en stund över.

Jag fick då för mig att köpa på mig lite öl och efter en snabb ölräd kollade jag in de tillfälliga vinnyheterna och det slank bl.a. ner en 2012 Puligny-Montrachet "Les Enseignères", Domaine Chavy-Chouet i korgen. Den har nu tömts under två dagar och intrycken är följande:

En skönt kryddig doft som för tanken till päron inlagda i kryddig lag. Här finns också gult äpple, lite feta och smöriga toner, och såklart en lätt flintig och även metallisk mineralitet.

I munnen är det en skönt balanserad skapelse med normaltryck i syran, skönt oljig fetma och fint kryddmättad frukt. Avslutet är kantat av en beska som ligger på gränsen och en uttorkande "sten under tungan från barndomen-mineralitet".

På det hela ett riktigt gott vin, som i mitt tycke är värt sina drygt 300 kronor. Hade beskan var lite lägre och syran ett snäpp högre hade jag ropat KÖP.

Nära, nära Chavy-Chouet

Sådär ja, efter lite stiltje i vininköpen har jag nu fått en liten knäpp och huggit lite på allt som rör sig. Nu inväntar jag en hel del roliga paket och leveranser och samtidigt känns det som att det är dags att rensa lite bland befintligt lager. Röda 2007or och vita 2009or ligger generellt risigt till för att få korkarna dragna.

Först ut i raden är en flaska 2009 Puligny-Montrachet "Les Enseignères", Domaine Chavy-Chouet. Domänen är en "gränslandsproducent" i min bok. Grymma upplevelser har blandats med tveksamma och jag har ännu inte riktigt koll på om generationsskiftet har ökat lägstanivån. Flaskan dracks på egen hand och till vit tysk sparris med smörstekt vårlök, knaperstekt pancetta och brynt smör. Ja, det funkade till maten :)

Annars kan väl sägas att det bjöd på en fint kryddig och mineralisk doft som blandade en bukett med kryddpeppar, lagerblad och andra fina kryddor, med en flintstenighet och en lite mer metallisk ton. Lägg därtill lemon curd, smör och lite mer frisk citrus och doften är hemma.

Munkänslan tar doften vidare i en balanserad, len och kryddig skapelse, där syra och fetma kramar om varandra så där härligt man önskar att de ska. Sen börjar jag undra om min ekfobi har fått en kompis i avoghet till skalbeska. Visst, det här klarar sig, men det är ett svagt störande moment. Utan beskan hade vinet varit rent ut sagt ljuvligt bra. Den lena kryddighet och mineralitet som övervinner beskan och stannar kvar, länge, länge, är riktigt, riktigt bra. Mums!

Chavy-Chouet platsar bra här hemma

Av olika anledningar har det inte blivit så mycket vin i påsk och tiden närmast innan det. Anledningen är mest middagar och annat på bortaplan, vilket har inneburit bilkörande och helt andra saker i glaset.

Lite smått och gott från källaren har dock betats av på hemmaplan och av dessa kan jag återigen bocka av att Chavy-Chouet numer gör riktigt gottiga viner. Det hände något när den mer ambitiöse sonen Romaric Chavy tog över rodret på firman och att öppna en 2009 Meursault "Les Casse-Têtes", Domaine Chavy-Chouet till påsk kändes tämligen riskfritt, något som sedermera infriades. Väldigt gott, utan att på något vis vara stort. Tidigare notering står sig rätt väl....fast tilläggas ska nog att det känns väldigt fint balanserat just nu. Vinet är i en skön dricksfas för tillfället...så korka upp.

Kolla av 2009 och Chavy-Chouet

Dags för en liten temperaturkoll på hur årgång 2009 av Chavy-Chouet står sig. Det är lite olika status på producenterna i källaren nämligen. En del har en lite vikande syra och det vore ju synd på så rara droppar att de faller ur ramen.

Först ut till rakning är 2009 Puligny Montrachet "Les Enseignères", Domaine Chavy-Chouet.

Doften är mjukt smörfet med lätt kryddiga anslag och lite lätta gulfrukter, och som motpol kommer sen en rätt skönt syrlig citrus som skickar stänk som tränger igenom fetman. Mineraliteten i bakgrunden är stenig och rökig. Tillsammans en doftprofil som är lätt att gilla, men kanske med en viss önskan om ännu mer citrus som spjälkat fettet i än högre grad.

Smaken är tydligt citrusdriven med fetma och mineral som bygger ihop det ganska snyggt. Så här dag två har även vissa toner av bokna äpplen börjat ge sig tillkänna. Det är faktiskt på gränsen till lite platt redan och syran har lite svårt att lysa, och sen är kanske eken ett snäpp för tydlig. Det är väldigt nära, men håller inte ihop som de tidigare årgångar jag provat. Inte heller finns det struktur för någon framtida klang- och jubelföreställning, men det är gott och för 240 kronor på rea från Theis när det begav sig så är det helt klart värt pengen. Undrar just om flaskorna direkt från Bourgogne uppvisar samma stil. Test sker i närtid

Mineralstinn Meursault från stenig vingård

Bland annat norr och väster om det huvudsakliga band av vingårdar som utgör Meursaults 1er Cru-bälte, finns det ett antal lieux-dits som  tidigare klassades som s.k. Deuxième Crus (Mer om Deuxième Crus här). Bland dessa återfinner vi den steniga vingården "Les Casses Têtes", en vingård på runt 300 m.ö.h. med huvusaklig riktning åt öster.

Vingården utökades i mitten av 90-talet och dessa delar är tydligt urskiljbara då de är väldigt steniga även på ytan och ännu inte har lyckats etablera något övre jordlager.

Producenter som gör vin härifrån, antingen som ren Meursault-Village eller som vingårdsbeteckande Village-viner är bl.a. Deux Montille, Javillier, Leflaive och Chavy-Chouet. Idag häller vi upp några glas från sistnämnda producent och vinet är 2009 Meursault "Les Casses-Têtes", Domaine Chavy-Chouet.

Vi har att göra med en fond av rätt svagt doftande frukt som är en blandning av melon, gurka och äpple. Mer framträdande är dock det ekiga Meursault-draget som drar lite grand åt den gamla klassikern nötcréme, d.v.s. nötigt och smörigt. Mineralerna är idag representerade av nykrossad sten och typiska drag av vått grus. Sammantaget en ganska schysst sniff.

Väl i munnen gäller att farbror citrus har tagit över huvudrollen och lyckas få den smöriga honungsfetman på fall. När vi närmar oss avslutet trycker det till med en ganska påtaglig grapebeska och sedan fylls det på med ett gäng skopor grus. Definitivt gott och framförallt dröjer sig eftersmaken i form av citrus och uttorkande mineral kvar riktigt länge.

Jag gillar helt klart den här stilen där fetman inte får ta över för mycket och mineralerna torkar ut munnen så att man bara måste ta en till klunk.

Chavy, Chavy, Chavy och Chavy

Det finns fyra familjer Chavy med ursprung i Puligny-Montrachet som tillverkar vin. Det är två brödrapar som självklart är kusiner till varandra, vad annars? Det första brödraparet är Jean-Louis och Alain som har delat upp det som tidigare tillhörde deras far, Gérard Chavy, mellan sig. Det andra brödraparet är Philippe och Hubert som delat upp fader Alberts ägor mellan sig. Det vi då har landat i är följande domäner.

• Domaine Alain Chavy
• Domaine Jean-Louis Chavy
• Domaine Philippe Chavy
• Domaine Hubert Chavy

Nu räcker såklart inte det, utan när det gäller Domaine Hubert Chavy så har det hänt saker. Här har man använt sig av namnet Domaine Hubert Chavy på vinetiketterna, medan man på skyltningen vid domänen använt sig av Domaine Chavy-Chouet.

Som grädde på moset har nu Huberts son Romaric anslutit sig till domänen så håll i er.....
 
Det har startats upp en negociant-verksamhet under namnet Maison Chavy-Chouet.

Det har släppts viner under etiketten Domaine Romaric Chavy.

Det har släppts viner under etiketten Domaine Chavy-Chouet.

......en marknadsförares mardröm eller?

Någon har dock hört bön och planen är visst att på sikt flytta in allt under namnet Domaine Hubert & Romaric Chavy. Tack och Amen!

Oavsett namn är det en domän med ett tydligt vitvinsfokus där portföljen i huvudsak består av ägor från Puligny-Montrachet och Meursault. Bakgrunden till detta är att gårdarna från Puligny-Montrachet kommer från familjen Chavy och de från Meursault från familjen Chouet. Sätet har man i Meursault. Ännu ett i raden av exempel på hur familjer blandar och ger i Bourgogne. För detaljer se här.

Över till vinet då, som idag är en 2005 Meursault Les Casse-Têtes.

Det här är ett rätt blekgult vin med ett lätt gyllene skimmer. Doften är rätt fin med mild citrus och gula äpplen som har blandats upp med en snyggt hanterad ek. I fruktbilden kan också skönjas melon och toner av färsk slanggurka.

Samma aromer kommer igen i munnen och får sällskap av lite honung. Det är en rätt ren och elegant smak som byggs på i eftersmaken där det blir till en mustig mix av gurka, melon och citrus....och när de friska smakerna lägger sig så biter sig citrusbeska och mineraler kvar ganska länge.

Summa summarum är det här fortfarande vitalt med sköna syror. Ett bra vin, utan att briljera. Sparar återstående flaska ett par år till för att se vad som händer.