söndag 28 april 2013

La Gibryotte - när barnen själv får leka


I Gevrey-Chambertin finns det ett gäng duktiga eller kanske bättre benämnt lysande vinmakare och som alltid svider det till lite i plonkan när man vill dricka deras viner. I vissa fall finns det dock möjlighet att komma åt bra viner till bättre priser och så är fallet om man vänder sig till bl.a. La Gibryotte. La Gibryotte är en liten négociant-verksamhet som drivs inom familjen Dugat. Det är Claude som hjälper sina barn Bertrand och Laetitia att "öva" lite i skuggan av sin namnkunnige pappa.

Idag testar jag en av dessa négociant-flaskor, nämligen en 2009 Gevrey-Chambertin, La Gibryotte.




Oj vilken mustighet som näsan bjuds på. Här är det 09-frukt av det fylligare slaget, med hallon och körsbär i frontlinjen. Körsbären övergår sedan i drag av marsipan och bittermandel. Nästan lite körsbärslikör kan anas, men vi ligger på rätt sida gränsen. Faten ger viss kryddighet, men den döljs ganska väl av den murriga och jordiga Gevrey-tonen, där det även skönjs svaga drag av kompost och animalier.

Smakmässigt är det fruktmättat och tätt med röd, söt frukt i förgrunden. Syran finns där och tanninerna har ett rätt bra grepp, trots att de är av den minimala sorten. Snörp blir det oavsett. Det murriga går igen i smaken, hand i hand med rejäla skopor lakrits. Här snackar vi Gevrey på den jordiga delen av skalan. Elegans får man nog leta efter på annat håll, i synnerhet blir det tydligt om temperaturen stiger i glaset.

Är det gott då? Jodå, det är gott, men inte så jag springer benen av mig efter fler flaskor.

lördag 27 april 2013

Emmanuel Rouget inköpt från ny bekantskap på vinhandlarhimlen


För många av oss som dricker vin från Bourgogne är Henri Jayer den stora förgrundsgestalten. Han har på många olika sätt påverkat vinmakandet i Bourgogne och på andra håll genom sina idéer om hur man gör vin. Henri skapade viner tills de franska pensionslagarna fick honom att officiellt sluta på 1990-talet, då han hyrde ut sina vingårdar till svärsonen Emmanuel Rouget. I verkligheten fortsatte Henri att göra vin in på 2000-talet, parallellt med Emmanuel, men 2006 lämnade han oss så nu återstår endast Emmanuels viner......ja om du inte har plånbok modell större att köpa någon av de kvarvarande rariteterna såklart.

Emmanuel Rouget har gjort sig känd för att vara svåråtkomlig och sky pressen, och istället låta vinerna tala för sig själva. Stilen och vingårdarna har han ärvt från Henri, så lite vinmagi är det allt att dricka hans viner.

Under tre dagar följde jag hans röda basbourgogne och på etiketten kunde läsas 2009 Bourgogne Pinot Noir, Emmanuel Rouget. Vinet är förresten inköpt från flaskposten.eu, en relativt ny företeelse på den svenska vinhandlarhimlen.




Doften bjuder på härliga hallon och en del körsbär, toppat med mandelmassa och stänk av apelsin. Eken bidrar med kaffe, mörk choklad och diverse kryddor. Slutligen finns här lite murriga och jordiga drag á la Gevrey och även smått animaliska drag

Väl i munnen upplevs ett vin med medelgod syra, fina, halvvägs nedslipade tanniner och en sötaktig rödfrukt med en liten apelsintouch. Avslutet tydliggör en svag ekbeska, en del lakrits och mineraler. Som helhet är det relativt slankt med ett långt avslut där tanniner, lakrits och mineraler ligger kvar riktigt länge.

Det här är definitivt riktigt bra för sin nivå och är väl värt sina 217 pengar.

onsdag 24 april 2013

Vit start på veckan, signerad Gerard Thomas


Som start på veckan var det bara att bejaka våren och rycka fram en flaska vitt av hyfsad kaliber. Flaskan fick följa med en sparrismiddag och sedan en hemlagad pizza och gjorde det med blandat resultat. Nåväl, flaskan kom från trotjänaren från St-Aubin, nämligen Gerard Thomas och alltså kan man förvänta sig både syra, citrus, ek och fetma....men för att vara säker gäller det ju att dra kork och klunka loss. På etiketten står det den här gången 2006 Meursault 1er Cru "Blagny", Domaine Gerard Thomas.




Doften ger tydlig drag av citron, både i sin rena form och även som sin lite fetare kusin i form av Lemon curd. Övrig frukt är gula äpplen och lite päron, och ovanpå detta finner man lite ekrost, smör, mineral och lakrits. Lite mer i bakgrunden finns några bokna äpplen och även ett svagt drag av hav.

I munnen är det riktigt gott med en bra syra och en skarp citrus i form av både citron och lite svagt besk grape som rundas av genom en skön smörig eller oljig fetma. Avslutet är fyllt av citron, lakrits och sköna mineraler. Det finns även en twist av bokna äpplen och arrak som jag går igång på.

Visst är det här rätt mäktigt med sitt fett, men citrusen håller emot så bra att vinet egentligen bara rinner ner. Mums bus!

måndag 22 april 2013

onsdag 17 april 2013

Lite aprilnytt från Jobard


Både i mars och april släppte systemet nya viner från Rémi Jobard, en pålitlig domän för vitt vin från basnivån och uppåt. På systemet finns för närvarande sex olika viner att leka med och kvällens vin är det nyaste i samlingen, d.v.s. från aprilsläppet. Vinet i fråga är 2010 Meursault "Sous la Velle", Domaine Rémi Jobard.




Här bjuds en rätt trevlig doft med en blandad kompott av frukt. Släng ihop päron, äpplen, persikor och citrus och du är hemma. Krydda därefter med en blandning av rostad ek, smör kryddor och lite mineral och vi är klara.

I munnen pratar vi piggt och ystert med en rejäl syra och citron som riktigt hoppar i gommen. Som motpol finns lite smör och kryddor som rundar av och ger balans. Lägg sedan till grapebeska och mineraler som avslutar tillsammans med låååånga stråk av citrus och bilden är klar.

Totalt sett ett ganska "fullmatat" vin som ändå upplevs både balanserat och väldigt långt. I min mun är det riktigt gott och tar slut lite för fort med sin ändå friska drickglädje. Sen kanske det inte är så att jag springer ihjäl mig efter fler flaskor.

Läs lite om domänen här.


söndag 14 april 2013

Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare


Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat
Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:


  • 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
  • 2009 Santenay
  • 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
  • 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
  • 2011 Santenay
  • 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
  • 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
  • 2011 Gevrey-Chambertin
  • 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
  • 2009 Clos de la Roche Grand Cru


Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.


  • 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
  • 2011 Santenay
  • 2011 Gevrey-Chambertin


Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:


  • 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
  • 2008 Marsannay
  • 2008 Monthélie
  • 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
  • 2009 Monthélie
  • 2009 Marsannay
  • 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
  • 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
  • 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
  • 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"




Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:


  • 2011 Macôn Sous "La Roche"*
  • 2010 Auxey-Duresses
  • 2010 Meursault "Les Rougeots"
  • 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
  • 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
  • 2009 Meursault*
  • 2008 Meursault "Le Limozin"*
  • 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"




Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

tisdag 9 april 2013

En kväll med fokus på vitt


Så var det då dags för säsongens första vinkväll med det gamla munskänkargänget. Då jag och T som arrangerar den här gången inte direkt har en massa tid över just nu, blir det ett enkelt tema för kvällen. Blandad vit Bourgogne direkt ur källaren, nåja med en liten twist kanske.

Efter lite roséskumpa och tilltugg häller jag upp fem glas och fråga nummer ett är vad vinerna har gemensamt. Det tar inte så lång tid innan Chardonnay  blir ett av svaren, och även Frankrike dyker upp fort. Så långt är det rätt lätt att enas, så då höjer vi väl ribban ett snäpp och ber dem plocka ut det vin som inte passar in.

Nu är det inte lika lätt, men vet man svaret och känner touchen av hav, skaldjursmineral och citrus i doften, samt en fin syra och en ren, slank kropp som tillskott till dofterna....ja då hamnar man till slut i Chablis, och visst plockades glas fyra till slut ut som en Chablis även av de övriga. Vinet var en 2004 Chablis 1er Cru "Côte de Léchet", La Chablisienne. Av kvällens samtliga viner var detta det som fanns kvar längst i glasen och flaskan. Det är ett ypperligt matvin, men som solitär är det inte alls samma sak. Pröva det dock till krabba och leendet sträcker sig från öra till öra, i alla fall på mig.




Fyra glas kvar och då kommer uppgiften att rangordna vinerna i klasserna från Bourgogne till Grand Cru. Att plocka ut den enkla Bourgognen gick enkelt, det är helt enkelt så mycket enklare än övriga viner. Visst finns där en fin floralitet och enkla Meursault-markörer, men det är lite tunt och platt i jämförelse. Som bersåvin för 85 spänn är det dock alldeles ypperligt. Vinet är en 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort.




Nästa vin som plockades ut var toppvinet, nämligen en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin. Här har vi mer av allt och jag älskar att sniffa på den härliga mineraliteten och också att klunka i mig av ett vin i skön harmoni med hög syra och stramhet som möts upp av lite fet oljighet. Gott som sjutton, men resterande flaskor ska få vila för här känns det som att vi är på uppåtgående. Kvällens bästa vin enligt min bok.




Sen blev det lite svårare och jag hade själv inte kunnat plocka ut rätt rangordning och vara säker. Det första vinet var en 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Här pratar vi tidig mognad med bokna äpplen som redan har smugit sig fram. Till det en palett med bl.a. arrak, bittermandel, smör, honung, citrus och lite kryddor. I munnen är det rätt trevligt med en ganska distinkt syra som möts upp av en smörig fetma och som rundas av med de bokna äpplena. Gott, utan att jag slår volter.




Det sista vinet i flighten var en 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Bernard Moreau et Fils. Här bjuds på en rätt rökig mineral, nästan kantad av gummi och även en svag doft av gul frukt, med citrus i spetsen. Väl i munnen får vi ett vin i bra balans med fin syra, viss fetma, god citrus och en skönt uttorkande mineralitet. Jag gillar den här stilen och producenten, helt klart.




Så långt gick allt bra och gissningarna landade rätt, utan för mycket ledtrådar. Värre blev det när jag hällde upp ett referensvin som skulle placeras rätt i rangordningen vi etablerat. Vinet var en 2008 Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente. Med sin precision, renhet och tillhörande mineralitet så placerades som minst en 1er Cru. Snacka om bra betyg för ett instegsvin.....och visst är det bra. Riktigt, riktigt bra för sin nivå.




Bland övriga viner som öppnades fanns ytterligare en Bourgogne, nu en röd rackare. Det som bjöds var en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud. Här hade anteckningsblocket lagts ner för länge sedan, men det levererade riktigt bra och minst ett snäpp bättre än förra flaskan.....undrar om den kanske hade någon mindre defekt, för det här var riktigt gott.



tisdag 2 april 2013

Analysera eller njuta?


I söndags ploppade jag korken ur en flaska vitt från Domaine Jacqueson. Vinet var definitivt gott, även om det fanns en beska som störde en aning. Där och då undrade jag lite över om man inte ofta gör vinerna en otjänst genom att analysera sönder dem, snarare än att bara njuta av dem.

Den lilla beskan var egentligen inte ett problem, men när jag tittade i anteckningarna så fick vinet lite onödigt stryk av sitt imperfekta drag. Varför inte istället fokusera på det som är bra och bara njuta. Jag kastade helt sonika anteckningarna och tog ett glas till, men upplevelsen var lite förstörd (kanske lite överdrivet, men ändå).

Glöm vinet ett par dagar och testa om det går att njuta det efter lite vila blev tanken, och nu sitter jag här och bara njuter. Beskan är så gott som borta och har förvandlats till en fin grapenyans, och helhetsintrycket blir så mycket bättre.

Jag vågar till och med göra några små anteckningar och för näsan står det följande:

blommor
honung
lätt rökig mineral
citrus åt lemon curd-hållet
melon
gult äpple

Såklart individuellt vad man plockar upp, men man kan ana en kamp mellan syra och fetma. Det är däremot i munnen det händer saker, med en fin balans där syran konsigt nog känns bättre än de anteckningar jag gjorde för två år se. Det är lite grand som att det i ena ringhörnan ställs upp med syra pumpad med citron och grape att den andra ringhörnans motståndare bjuder på honung och fetma. Kampen är jämn och balanserad och slutklämmen blir en lätt rökig mineralsvans som ligger kvar tillsammans med kombatanternas smaker.

Riktigt gott och definitivt bättre efter ett par dagar i kylen, samt när man tillåter sig att i första hand njuta av vinet. Just ja, vinet är 2009 Rully 1er Cru "La Pucelle", Domaine Jacqueson.