Analysera eller njuta?

I söndags ploppade jag korken ur en flaska vitt från Domaine Jacqueson. Vinet var definitivt gott, även om det fanns en beska som störde en aning. Där och då undrade jag lite över om man inte ofta gör vinerna en otjänst genom att analysera sönder dem, snarare än att bara njuta av dem.

Den lilla beskan var egentligen inte ett problem, men när jag tittade i anteckningarna så fick vinet lite onödigt stryk av sitt imperfekta drag. Varför inte istället fokusera på det som är bra och bara njuta. Jag kastade helt sonika anteckningarna och tog ett glas till, men upplevelsen var lite förstörd (kanske lite överdrivet, men ändå).

Glöm vinet ett par dagar och testa om det går att njuta det efter lite vila blev tanken, och nu sitter jag här och bara njuter. Beskan är så gott som borta och har förvandlats till en fin grapenyans, och helhetsintrycket blir så mycket bättre.

Jag vågar till och med göra några små anteckningar och för näsan står det följande:

blommor
honung
lätt rökig mineral
citrus åt lemon curd-hållet
melon
gult äpple

Såklart individuellt vad man plockar upp, men man kan ana en kamp mellan syra och fetma. Det är däremot i munnen det händer saker, med en fin balans där syran konsigt nog känns bättre än de anteckningar jag gjorde för två år se. Det är lite grand som att det i ena ringhörnan ställs upp med syra pumpad med citron och grape att den andra ringhörnans motståndare bjuder på honung och fetma. Kampen är jämn och balanserad och slutklämmen blir en lätt rökig mineralsvans som ligger kvar tillsammans med kombatanternas smaker.

Riktigt gott och definitivt bättre efter ett par dagar i kylen, samt när man tillåter sig att i första hand njuta av vinet. Just ja, vinet är 2009 Rully 1er Cru "La Pucelle", Domaine Jacqueson.