Bourgogne i Spegelsalen

I torsdags var det så dags för en emalj- och gomprovning av det större slaget. Bourgogne Wine Tour 2013 hade landat i Stockholm och det var dags att trängas i Spegelsalen på Grand hotell under några timmar.

Vimmel i salen

Tänk dig att det finns 300 viner att tillgå och 2,5 timmar att spendera. I min värld gäller det då att sålla rejält, annars blir det ingenting av allting. Med ett eget halvgenomtänkt urval, några tips från andra vinnördar och några spontana val skjutna från höften så hann jag i alla fall med knappt 80 viner och lyckades väl sisådär skaffa mig några små uppfattningar.

Jag fick definitivt bekräftat att Grivot anno 2010 levererar och att Bichot med sitt blandade urval inte alls är min stil. Min tidigare uppfattning om att Michel Gros "fuskar till" för koncentrerade viner fick sig en törn med årgång 2010. Betydligt mer elegans än tidigare och jag får börja om med den domänen. Lite sådär kan man hålla på, men det jag egentligen vill göra är att slå ett slag för tre andra producenter som gjorde bra intryck på mig.

Först ut var Domaine Parent från Pommard som bl.a. visade upp ett par bättre (röda såklart) viner från sin hemby, men bäst var deras vita 2007 Corton. Ett lysande exemplar med en skön komplexitet där den feta oljigheten och rökiga mineraliteten var lysande. Det är såklart svårt att tydligt beskriva viner när man spottar mängder, men det här var ruskans gott.

En annan producent som lyste med framför allt sina vita viner var Jacques Prieur. De jag gillade bäst var 2007 Beaune 1er Cru Champs-Pimonts och 2007 Corton-Bressandes. Skitgoda helt enkelt. Bara att köpa och låta dem vila sig till stordåd.

En tredje producent att lyfta fram är Au Pied du Mont Chauve, framgångsrikt förevisat och upphällt av Francine Picard. Francine är dotter till Michel Picard som producerat vin under sitt eget namn, men nu med Francine vid rodret har det skapats ett helt nytt namn med en helt ny profil.

Här pratar vi i huvudsak vita viner och goda sådana till vettiga priser. Vad sägs om en Saint Aubin 1er Cru "Les Charmois" Cuvée B (eller D) för 13 Euro plus skatt. Vinerna var kanske inte outstanding, men för en första årgång av en ny domän så är det lovande. Jag såg i alla fall till att bli inbjuden till domänen och få köpa lite viner om jag tog med bilen.

Mina kompisar, glaset och spottmuggen

Vad fanns i övrigt då? En massa blandat med en del lysande Chablis, där Louis Michel var himlans gott. Störst minne var dock hur munnen kändes efteråt....pust!

1999 Pommard 1er Cru "Les Pézerolles", Francois Parent

När Jacques Parent beslutade sig för att det fick vara nog med arbete i vingård och källare fanns det tre barn att lämna över till. Sonen hade i det läget kärat ner sig och tog sin beskärda del med sig och bildade eget med Anne-Francoise Gros. Döttrarna däremot tog på 90-talet över stafettpinnen och säkrar numer att familjen Parents namn lever vidare på vinetiketter år från år.

Arbetsfördelningen mellan systrarna är att Anne svarar för det tillverkande trollspöt medan Catherine står för det mer kommersiella. Det druvmaterial som Anne har att leka med kommer från 10 hektar egen vingårdsmark där basen såklart är i Pommard, men med lite andra fina komplement. För att få till en produktionsbulk gör firman även lika mycket négociant-vin som eget. Detta är dock på basnivå.

Dagens flaska är från början av systrarnas styre och det som dricks är 1999 Pommard 1er Cru "Les Pézerolles", Francois Parent.

Den första sniffen ur nyöppnad flaska känns underligt nog rätt ekbombad och tvär när man tänker på åldern. Jag låter då glaset vara rätt länge och vid återkomst lägger sig lugnet hos mig igen. Sniffen har kvar en gnutta ek, men fram har kommit en koncentrerad frukt (ungefär som hos Michel Gros, fast utan osmos-fusk) med drag av mognad och vissa puffar målarlåda. Till detta finns en animalisk doft som drar mot ruttnad och som kan tyckas oangenäm om man inte varit med om den förr. Där finns även även drag av läder och jord. En bonnadoft på sitt sätt.

I munnen finns en frukt som forfarande lever och som understödjs av bra syra och tanniner som ger viss strävhet. Smakmässigt är det körsbär i form av mörka bär och kärnor som spelar förstafiolen. Som understöd finns mer syrliga bär som lingon och tranbär som i förlängningen blir till en lätt grapeaktig beska. Med luft och värme tillkommer en liten fruktsötma, de syrliga bären hamnar i baksätet och tanninerna snörpar till rätt rejält.

Ett kul, men inte på något sätt stort vin, som håller många år än. Något som resterna från en två dagar gammal flaska i kylskåp borgar för.