Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare

Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat

Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:

• 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
• 2009 Santenay
• 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
• 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
• 2011 Gevrey-Chambertin
• 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
• 2009 Clos de la Roche Grand Cru

Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.

• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Gevrey-Chambertin

Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:

• 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
• 2008 Marsannay
• 2008 Monthélie
• 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
• 2009 Monthélie
• 2009 Marsannay
• 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
• 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
• 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
• 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"

Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:

• 2011 Macôn Sous "La Roche"*
• 2010 Auxey-Duresses
• 2010 Meursault "Les Rougeots"
• 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
• 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
• 2009 Meursault*
• 2008 Meursault "Le Limozin"*
• 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"

Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

Vit Marsannay på bolaget - bara en sån sak

Det slog mig för några dagar sedan att det är extremt sällan man dricker vitt från Marsannay, i alla fall är det så i min lilla värld. Det slinker ner en hel del rött och enstaka flaskor rosé, men vitt lyser med sin frånvaro.

Då vänder man sig till stora affären och kör en snabb sökning. Några snabba klick senare har det lagts en beställning på den enda vita Marsannay som finns på systemet, nämligen en från Jean-Claude Boisset.

Idag finns ingen tid till några detaljer om producent eller liknande så vi kör rakt på vinet som självklart är en 2008 Marsannay, Domaine Jean-Claude Boisset

En rätt rökig ton med ett tydligt citrusstick är vad som direkt möter en när näsan borrar ner sig i glaset. När vätskan har snurrats runt utökas paletten till lite florala toner, honung, äpplen och gråpäron och en antydan till fudge.

I munnen är början honungsaktigt viskös, men snart tar syran eller ännu mer citrusen kommandot. Det är ett rejält citrusdrag i den här rackarn och när det klingar av får man på köpet en mineralmatta som stannar kvar som en svag beläggning ett tag.

Så långt trevligt och allting gott, men låter man värmen stiga i glaset tappar det ganska fort. Det orkar inte hålla ihop helt enkelt och visar upp lite svaghet. Annars funkar det definitivt som ett trevligt vardagsvin, dock utan att briljera. Håll koll på tempen bara.

Provning, slattar och middag

Fredagen bjöd på en fantastiskt god middag som hade sin utgångspunkt i en finfin hjortfilé och en drös Karl Johan-svamp plockade i höstas. Till det en nyanländ flaska från Domaine Heresztyn (se gårdagens inlägg).

Till kocken och lite, lite i rödvinsskyn blev det också ett helt nyinköpt vin från Domaine Boisset, nämligen deras 2009 Santenay 1er Cru La Comme. (Släpptes 1/4). Det dracks lätt dag ett och lämnade inga bestående eller bloggbara minnen. Såhär dag två undrar vi om det hänt något.....mer om det längre ned, för innan dess blev det spanska viner på bortaplan och en laxmiddag på hemmaplan.

De spanska vinerna avnjöts hos team A & D, där eftermiddagen blev alldeles förträfflig. Tänk er en bra Cava vid ankomsten och sedan en spansk buffé värdig en mindre kejsare. Det var lufttorkat från ko och gris, diverse ostar, korvar och en hel del annat. Tokmums helt enkelt. Till allt plockgodis serverades Rioja vs. Ribera del Duero, i formen av fyra glas Tempranillo.

Ur minnet, utan anteckningar är intrycken följande:

Glas 1. Ljusrött, enkelt och lättdrucket. Rätt diffusa, dammiga toner av röda bär, mest körsbär.

Glas 2. Mörkt rödblå färg. Kompakt kryddig doft med rejäl ek (kanske lite väl mycket bacon) och en massa annat som kom fram efter hand, såsom körsbär, plommon och kakao. Gott, men behövde definitivt mat.

Glas 3. Mörkt rödblå färg. En blandning av körsbär och gamla "dilliga" skaldjursskal. Lite glest, men ändå helt OK. Också i behov av mat.

Glas 4. Mörkt röd. En sjuherrans doftpelare med allsköns härliga dofter. Flaskan öppnades i torsdags och har sedan dess uppfostrats 8 timmar i karaff och övrig tid i flaskan. Ändå finns kalasmycket vitalitet kvar och här krävs definitivt mer lagring för att få ut potentialen. Funkade bäst som solitär, men skulle må bra av en rejäl dos fettmotstånd.

.....och vad drack vi då?

Glas 1. 2007, El Molino (6044), 75:-
Glas 2. 2005, Baigorri de Garage (96861), 385:-
Glas 3. 2007, El Pedrosal (2389), 87:-
Glas 4. 2004, Parcela El Nogal (94153), 595:-

Summa summarum är glas 2 och 4 är riktigt bra. Glas 2 är rätt så drickfärdigt, medan glas 4 är oförlöst och har en grym potential. Med mina Spanienreferenser får allt tas med en nypa salt, men sällskapet var rätt så överens.

Fram med mobilen. Slå 020-202020.....och vänta. Efter en mindre evighet dyker taxin upp och jag är försenad till hemmets laxmiddag. Som tur är hade de räknat med det, alternativt planerat fel, för jag är perfekt i tid. Till laxen finns färsk, nystekt sparris och en parmesankräm, samt ett vinglas med något jag känner igen väldigt väl.

Lite väl mycket ek, men ändå rätt OK är glaset med Chorey-Les-Beaune 2006 från Domaine Maillard. I jämförelse med andra provade årgångar är det dock inte riktigt prisvärt, trots priset på 16 Euro. Det här visar nog ganska tydligt på hur en helt OK domän som Maillard faktiskt inte lyckas leverera alla år, utan emellanåt så spretar det lite, även om det inte är dåligt på något sätt....eller är det så att smaken förändras?

Hur var det då vinerna som öppnades igår?

Boisset fortsätter att vara drickvänligt, men blir lite till en parentes bland alla vin som dricks idag. Visst finns här Bourgogne-markörerna, men är man en 1er Cru ska man vara en 1er Cru, och det levereras inte på den nivån. Priset (179 Kronor) avskräcker inte, men jag kan ändå inte rekommendera köp.

Dag två av vinet från Domaine Heresztyn är en helt annat historia, här börjar Gevrey-Chambertin göra sig riktigt tillkänna. Det har blivit mer till en finessrik, silkig, fruktig smekning efter ett dygns utveckling. Inget snack längre. Här ska det köpas fler, även om kvittot stämplat in på 325 kronor.

Nu ska jag slicka såren innan söndagens kalas, för gästerna som kommer vill garanterat ha vin till sitt kött. Det är tufft att leva ibland :-)