När tajming är allt, eller 2002 Monthelie, Pierre Morey

För halvannat år sedan öppnade jag min näst sista flaska av 2002 Monthelie, Pierre Morey. Ett vin jag då slurpade i mig med behag. Det var drickvänligt helt enkelt.

För nån dag sedan öppnade jag så den sista flaskan och igenkänningsfaktorn var väldigt hög. Det var rätt mycket mognad, en del spår från eken och lite roliga kryddor. I munnen var det slankt och drickvänligt, ungefär som tidigare. Kolla här för mer detaljerade intryck.

Den här gången lämnar vi halva flaskan till nästa dag och då har det skett en fullkomlig metamorfos. Det som slår mig mest är känslan i munnen där det blivit lite glest och tamt rent fruktmässigt och sen också väldigt bråkigt och strävt. Det känns nästan som om någon med flit har ekbombat resterna, för nu är faten ett riktigt störande inslag och vinet är inte alls speciellt kul.

Har du nån flaska i gömmorna så slurpa i dig direkt, utan att spara över natten, är mitt lilla råd.

Morey, Morey, Morey...........och Morey

Jag undrar om inte efternamnet Morey är det vanligaste bland vitvinsmakarna i Bourgogne, i alla fall om vi talar om producenter som tillhör det översta skiktet rent kvalitetsmässigt. När det gäller släktnamnet Morey så finns flertalet samlade i Chassagne-Montrachet. Här finns bland andra Pierre-Yves, Jean-Marc, Marc, Thomas, Vincent & Sophie och Bernard. Sen finns katten bland hermelinerna, nämligen Pierre, som till skillnad från övriga har sin hemvist i Meursault, men såklart finns rötterna i Chassagne-Montrachet.

Det är till och med så att Pierre har sina ägor på andra håll än i Chassagne-Montrachet. Den enda lotten där finns i Bâtard-Montrachet. I övrigt är det en del Meursault, ett par bra lägen i Pommard och Volnay, samt en del blandad Village och Bourgogne-nivå i övrigt.

Till detta finns en del gottigt som görs med inköpta druvor i den négociant-verksamhet som Pierre driver under namnet Morey-Blanc. Här görs en hel del bra viner från Village-nivå till Grand Cru. Tyngdpunkten ligger på vita viner och främst då Meursault, men här finns även en del annat såsom viner från exempelvis byn Saint-Romain.

Som av en händelse finns en sådan flaska upphälld i ett glas bredvid mig och avnjuts i skrivande stund. Det är en 2005 Saint-Romain, Morey-Blanc.

Doften för mig tankemässigt direkt till Meursault. Det är den vanliga blandningen av frukt i form av citrus och lite äpple som blandas med ek och smör. En trevlig doft, om än kanske lite ekdominerad.

Smaken talar lite samma språk. Det är samma markörer som i doften, med tillskottet av en svag grapebeska och en näve grus som mineralkomponent. Det finns också fortfarande kvar en bra syra, så inga fel här inte.

Sammantaget är det enkelt att dricka, enkelt att tycka om och helt klart värt sitt pris på 19,50 Euro från Weinhandlung Drexler.

Lite Monthelie värmer upp en frusen kropp

Att ställa sig vid sidlinjen på en fotbollsplan en timme en fredagskväll innebär att kroppen blir frusen in till märgen. Tur då att man redan plockat fram en flaska från källaren. Lite rött värmer ju som bekant upp en ganska bra, men först en snabb återtitt till gårdagens vita från Jean-Marc Morey. Här måste nämligen nämnas att även om syran kanske saknas så är det en ypperlig nektar såhär dagen efter. Både jag och sambon ger tummen upp och vinet kan nog gå mot en riktigt intressant mognad. Ett typiskt fall av....hur gör vi nu med återstående flaskor då?

Nåja, över till dagens vin och producent. Ibland kan en liten kommentar på bloggen göra vinvalet enkelt. Det var tvunget att bli en till Morey och jag har ett tag tänkt prova det senaste Morey-inköpet....så låt oss börja.

Dagens Morey är Pierre Morey och det är en man som har haft många järn i elden, men vi hoppar tillbaka i tiden för historien om domänen börjar långt tillbaka. Redan på 1500-talet finns det nämligen spår av Pierre's förfäder i Chassagne-Montrachet och 1793 slog de ned bopålarna där domänen finns idag, alltså i Meursault.

Ett långt hopp framåt i tiden ger att Pierre's far, Auguste, under 30-talet inledde ett samarbete med Domaine Comte Lafon, så förutom egna viner så gjorde han vin av deras druvor. Allt detta skedde under etiketten Auguste Morey-Genelot. 1971 startade så Pierre sin egen verksamhet, d.v.s. Domaine Pierre Morey och sakta men säkert tog han över samarbetet med Comte Lafon.

Sedan tog denne produktive man även en roll som en chef på Domaine Leflaive, något han sysslade med från 1988 och 20 år framåt. 1984 beslutade sedan Comte Lafon att "plocka hem" produktionen och över ett antal år så tappade Pierre de vingårdar han tidigare hade haft att leka med. Skam den som ger sig tänkte väl Pierre och kickade igång en négociant-verksamhet för att ersätta tappad mark.

Denna resa har till slut landat i en egen verksamhet med egna ägor på runt 10 hektar. Gräddan är vingårdar som ger vita viner från i huvudsak Meursault. Vid sidan av detta finns négociant-verksamheten (Morey-Blanc) som producerar runt  20-30.000 flaskor årligen. Slutligen måste nämnas att för att säkra återväxten arbetar numer dottern Anne tillsammans med Pierre och domänen kommer säkerligen att landa i
säkra händer vad det lider.

Nåväl, nu över till dagens vin, d.v.s. 2002 Monthelie, Domaine Pierre Morey. Druvorna till vinet kommer från 6 olika vingårdar i byn Monthelie, en by som ligger ovanför Meursault och Volnay på en sluttning av Montagne du Chagnot.

En mogen doft av jordgubbar och körsbär samsas med kaffe från de rostade faten. Till det en nästan lite stickig bukett av örter och kryddor, där en sötma och kryddpepprighet känns tydligast i min näsa, men visst fasen svansar lite lagerblad där också. Vem fasen kryddar Pinot med lagerblad these days? Att sedan bjudas på en härlig unkenhet ovanpå det gör att de sista spåren av frusenhet lämnar kroppen och leendet ersätter. En bra och rätt mogen sniff helt enkelt.

Smaken å andra sidan är på sätt och vis ganska enkel och rättfram i sin Pinositet, men den har sin balans i syror och millimeterstora tanniner som bär frukten hela vägen till en väldigt trevlig och mineralisk eftersmak. Snyggt, enkelt och förbaskat drickvänligt....inte Pinot-saft, men nästa nivå på stegen.