Sigfried Pic presenterar Louis Jadot 2012

Lite småkylig och ruggig slinker jag in på Brasserie Bobonne den 2:a December. Av med rocken och snart finns ett glas vitt i handen........det är nämligen dags för årets upplaga av lunch á la Maison Louis Jadot, presenterat av Vinunic och Sigfried Pic.

Sigfried Pic

I välkomstglaset har jag fått ett glas Ladoix Le Clou D'Orge, Domaine Gagey. Här formligen osar det flintrökig mineralitet med en rand av citrus. Allt lätt inbakat i en smörig och kryddig fetma. Dofterna går definitivt igen i smaken.....och gillar du mineraler så har du här ett vin späckat med sådana som stämplar in på 199 kronor. Bra mineralbang för the bucks.

Nästa servering bjöd på tre vita av bättre kaliber. De vita brukar vara de jag fastnar mest för på dessa luncher, så jag var full av förväntan. I glasen hälldes följande:

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot

Chassagne Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle", Domaine Duc de Magenta

Corton Charlemagne Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Till de vita

Här pratar vi om en trio viner som alla går hem hos mig, men av lite skilda anledningar. "Les Genevrières" är som vanligt väldigt tillgängligt och eksmörigt. Med en bra syra, sköna fatkryddor och bra mineralitet hittar det en skön balans. Här måste man dock gilla ekavtrycket som är rätt påtagligt.

"Clos de la Chapelle" är renare, mer transparent och klassiskt elegant. Det känns som att det bara är att dricka det, här och nu. Bygget innehåller nämligen allt man önskar i form av ren frukt, bra syra, mineraler och kryddor. 

Storebror "Corton Charlemagne" är ett helt annat djur. Den känns ursprungstypisk, ung och koncentrerad och talar rätt tydligt om att det ska lagras. Jag älskar den här sniffen med en mineral som blandar flintrök och modellera. Här blir det till att köpa på sig som vanligt.

Som ett litet mellanspel bjuds det på en 2010 Château des Jacques Moulin-á-Vent. Jag hade lite svårt att ta till mig detta efter att ha njutit av de vita, men det funkar och bjuder på en rätt tät frukt, bra syra och små fina tanniner. Avslutet ger en hög lakrisal beska och en skopa mineral. Helt OK!

Nästa uppsättning viner är en trio från Beaune, nämligen:

Beaune 1er Cru "Theurons", Domaine Gagey

Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune är kanske inte mitt absoluta favoritområde, men man brukar ofta kunna få loss rätt bra viner härifrån,utan att plånboken glöder sönder. Likadant är det här. Vinerna stämplar in i spannet 339 - 365 kronor, något som definitivt måste anses som överkomligt för årgången.

"Theurons" är tranbärigt slank med bra syra, ren och fin frukt, samt små greppiga tanniner. Avslutet bjuder på bra kryddor, lakrits och mineral. en trevlig bekantskap

"Clos des Couchereaux" är sötfruktigare tack vare sitt söderläge och är liksom ett nummer större eller mer i alla delar. 

"Boucherottes" är mer jordigt och murrigt med en helt annan och mer krävande struktur än sina syskon. Kanske beror det på närheten till Pommard?

Summa summarum är det helt OK Beaune-viner jag definitivt kan tänka mig igen, men jag skulle ge dem ett gäng år i källaren för att blomma ut lite.

Slutklämmen på provningen är några bättre röda - Grand Cru - och dagen till ära ställdes följande linje upp:

Corton Pougets Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey

Clos Vougeot Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Chambertin "Clos de Bèze" Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Grand Cru

Corton Pougets är en trotjänare som kan klassas som en lättvikts-Grand Cru som verkligen vinner på lagring. Dagens exemplar bjussar på typiska lingontoner, men även lite mer sötfruktiga drag, lite lakrits och apelsin. Det är också lite "murrigt" på något sätt. I munnen har vi bra syra, tät frukt och greppiga tanniner.Helt enkelt tydligt strukturerat för lagring. (Jag testade några årgångar i en vertikal för ett tag sedan där lagringens inverkan blev tydlig. Återkommer om detta)

Echezeaux börjar lite tillknäppt, men i glaset öppnar det sakta upp och snart växer det fram en fin sniff med härliga kryddor och en mjuk, fin frukt. Munkänslan ger en fin balans mellan frukt, syra och tanniner och ett fint avslut med mineraler och kryddor. Ungt och oförlöst är betyget.

Clos Vougeot är lite polariserat. Det lockar med en skön sniff med söt, varm frukt, kryddor, fudge och mineraler, men kroppen kämpar lite emot och det behöver i min mun läggas ner och glömmas bort ett bra tag. Då kan nog bitarna byggas ihop och vi har nåt helt annat att leka med.

Dagens vin(n)are alla kategorier finns i provningens sista glas. Hos "Clos de Bèze" finns en än så länge lite blyg, utvecklingsbar doft, men i munnen är det härligt sötfruktigt med ljuvliga kryddor. Balansen sitter som i skolboken och efter ett tag slutar jag analysera och njuter bara av varje sipp. Det här är kalasgott.

Anka till Grand Cruerna

Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare

Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat

Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:

• 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
• 2009 Santenay
• 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
• 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
• 2011 Gevrey-Chambertin
• 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
• 2009 Clos de la Roche Grand Cru

Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.

• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Gevrey-Chambertin

Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:

• 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
• 2008 Marsannay
• 2008 Monthélie
• 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
• 2009 Monthélie
• 2009 Marsannay
• 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
• 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
• 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
• 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"

Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:

• 2011 Macôn Sous "La Roche"*
• 2010 Auxey-Duresses
• 2010 Meursault "Les Rougeots"
• 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
• 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
• 2009 Meursault*
• 2008 Meursault "Le Limozin"*
• 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"

Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

En ny producent för mig - Sylvain Loichet

Sylvain Loichet kommer från en familj med anor, där det gjorts vin sedan länge. De senaste generationerna har dock inte själva brukat jorden, utan låtit andra ta hand om det. Sedan Sylvain tog över 2005 har han dock plockat hem släktens ägor och kompletterat dessa med att bruka andras gårdar och även köpa in druvor.

Detta gör han numer i Chorey-Lès-Beaune, dit han flyttade från släktens gamla ägor i Comblanchien.

För egen del är det nog ta mig sjutton första gången jag dricker ett vin från firman och dagens vin är 2007 Ladoix "Bois de Gréchons", Maison Sylvain Loichet.

Näsan bjuder på gula äpplen, gråa päron och en citrus åt lemon curd-hållet. Sedan finns där absolut honung och nötter, typ mandlar. Fonden och det som tillika stannar kvar i näsan ganska länge är en stenig mineralitet. Lite svårt att hitta tydlighet med förkylningssnoken känner jag.

Smaken domineras av citrus som understöds av en bra syra. Här finns också gul frukt och en fetma som drar åt nötter och honung. Stoppningen är bra, avslutet ligger kvar länge med lite grus, men mest citrus. Samtidigt finns det en beska som stör lite och så är fetman lite för mycket för min smak. Sammantaget är det helt OK, men saknar den balans och finess som behövs för att motivera ett återbesök. Kostade runt 390 SEK på Theis Vine.