Bachelet, en pyttedomän med allt annat än pytteviner

Utflugna barn för ett par kvällar skapar möjlighet till lite saker på tu man hand och dag ett av dessa veks för ett besök på Rolfs kök. Det är för mig ett ställe som matmässigt alltid levererar på en nivå så jag är nöjd, och så har de en diger lista Bourgogner att erbjuda.

Valet av restaurang blev lite extra naturligt när de sen har vin från en domän jag ännu aldrig hade provat, men som legat på min önskelista ett tag.

Den domän som avses är Domaine Bachelet, en liten rackarns producent med knappt fyra hektar till sitt förfogande. Domänen finns i Gevrey-Chambertin och har från 1983 till hyfsat nyligen varit nästan en enmansshow. Nu har dock "enmansshowspappan" Denis fått sällskap av sonen Nicholas och domänen känns säkrad för framtiden. Det finns visst till och med planer på att eventuellt expandera.

Det som sticker ut lite med domänen är förutom dess litenhet, att alla rankor är gamla och ger låg avkastning. Denis har valt att låta det vara så och ersätter endast med nya plantor då en enskild ranka måste bytas ut. Det har visat sig vara ett smart drag då de gamla rankor som växer intill nykomlingarna ser till att ge ett lågt skördeuttag även för dessa. Idén är att de inte ska ha det för lätt helt enkelt.

Lägger man ihop parametrarna vingårdsareal och gamla stockar med lågt skördeuttag inser man snart att vin från Denis Bachelet räcker inte till för alla som vill ha det. Nu räckte det i alla fall till mig, så låt oss se vad en 2006 Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes, Doamine Bachelet har att erbjuda.

Det första jag kom att tänka på när näsan borrat sig ner i glaset var saluhall. I en vitt kaklad hall står någon och blandar köttfärs med en massa örtkryddor och doften från detta når näsan. I synnerhet sticker det ut ett lockande drag av mynta. Sen kommer nästa dos och det är en rätt tät körsbärsfrukt med lite svag rostighet i bakgrunden.

Saluhallen i Dijon.

Under kvällen utvecklar doften lite fler av de markörer jag gillar och det kommer krypande en bukett smörstekta, orientaliska kryddor som gör att sniffvärdet blir högt.

I munnen är det till en början lite bångstyrigt med körsbärfrukt, kryddor och rostning som första leverans. Precis som för näsan så händer dock saker med tid även i munnen. Det utvecklas bl.a. drag av en tilltalande silkighet. Till smakpaketet finns det sedan skopvis med mikroskopiska tanniner som har en väldigt tydlig snörpighet. Häftigt och trevligt.

Totalt sett finns där det mesta jag kan önska, men jag vill ha mer känns det som. Det är riktigt gott, men faktiskt inte mer än så. Sen finns något som nästan snuddar vid lite obalans då syran ibland känns lite för påträngande.......jaja, petimeteronödigt kanske