Ett glas från Jayer-Gilles och nyårslöftet har infriats

Jag tillhör den enkla skara människor som gillar att ha nyårslöften som är roliga att infria. Har de sedan en anknytning till vin blir det genast ett snäpp roligare och så var fallet för 2011 (och många andra år). Årets nyårslöfte innebär att jag under tre år ska prova mig igenom minst 150 av Bourgognes topproducenter. Måttstock för att tillhöra den skaran har varit Clive Coates och Norman & Taylor. Tillsammans summerar de upp till drygt 180 producenter/domäner.

Just idag den 26:e maj infriades del ett, d.v.s. producent nummer 50 hälldes upp i Bourgognekupan och årets andel är avklarad. Nu dricks ju en massa Bourgogne här annars också, men för att få lite struktur på det hela valde jag att sätta upp ett producentmål och också att blogga om det. Det hjälper mig att få lite bättre koll på Bourgogne och dess producenter och förhoppningsvis är det till glädje för någon annan också.

Tro nu inte att jag stoppar här. Nej då, jag adderar på minst en producent redan imorgon.....and the story goes on.

Dagens producent är en ung domän som startades av Robert Jayer som tillsammans med namnet på frun utgjorde den namnmässiga grunden till domänen Jayer-Gilles. Numer har sonen Gilles, som endast har tagit efternamnet Jayer, tagit över rodret. Tungvrickningsmässigt har alltså Gilles Jayer tagit över Jayer-Gilles....jag vet, det låter knäppt, men så är det.

Ser man till vinerna i portföljen är det inga stora namn direkt, utan merparten av vinerna är på regional-nivå. Av domänens runt 11 hektar är endast en knapp hektar högre klassificerad än så. Ändå lyckas man få rätt bra betalt för sina viner.

Nääää, nu ska här nyårsfiras och drickas istället för att skriva. Över till vinet som är en 2006 Hautes Côtes de Beaune, Domaine Jayer-Gilles.

Synintrycket är att vinet är rejält rött för att vara en burgundisk Pinot. Koncentrationen går igen i doften som är kraftig med rejäla drag av körsbär. Det är nästan varning för Anthon Bergs körsbärsmarsipan. Som komplement till frukten finns dofter av en ek som känns lite lyxigt dyr. I utkanten finns fasiken också lite mintighet. Undrar hur det här smakar?

Rackarns vilken ungfrukt som attackerar munhålan. Här härskar fortfarande syra och ungdomlig frukt i koncentration och fräschör, ackompanjerade av små millimeterstora tanninfrön som putsar runt i munnen.

När jag sedan vaknar upp och upptäcker eftersmaken hittar jag alla möjliga spår av anis, örter och mineral. Strikt avslut på en busig början helt enkelt, eller en massa koncentration utan direkt elegans....även om man svagt känner att det finns något drag långt därbak. De där orientaliska kryddorna ni vet.

Doft och smak utvecklas och byggs på efterhand i glaset och känslan är att det här har mer att ge. Det korkas helt enkelt igen och testas åter en annan dag. Jag inbillar mig nämligen att lite tid kommer att trolla med vinet. Det kommer en uppdatering när jag vet.