En rackarns kameleont till vin

När den senaste, större laddningen vin landade här hemma, följde det med några bonusflaskor för provsmakning. Sånt är alltid kul, för det brukar innebära att man får testa något man aldrig druckit förr. Så var det kul nog även den här gången och idag har turen kommit till en av de flaskorna.

Flaskan för dagen kommer nerifrån Mercurey, nämligen bestämt från en domän som heter Domaine Eroll Ninot. Jag har aldrig tidigare druckit något från dem eller hört något om dem så lite efterforskning var såklart på plats. Det visar sig att den här producenten numer tillhör den nya och lovande generationen producenter i Bourgogne och vinerna har de senaste åren gett avtryck i fransk vinpress. Anledningen är helt enkelt bra viner till vettiga priser.

Den person som leder det här är Eroll Ninot, en kvinna som tog över efter sin far 2003 och som bär ansvaret sedan dess. Hon verkar redan i unga år (30) ha lyckats vrida om en normal producent till att ha blivit i ropet. Noterbart är vidare att domänen har anor som sträcker sig så långt tillbaka som 1313. Det innebär att producenten fyller 700 år inom ett par år. Tanken svindlar.

Portföljen innehåller viner från Mercurey, Rully och Givry och flaskorna fylls till stor del med röd must. Dagens vin kommer från Mercurey och är deras prestigevin, nämligen 1er Cru "Les Crets" och årgången är 2008.

Nyöppnad och nyupphälld undrar jag vad jag egentligen har i glaset. Här är det ingen tvekan om att det finns vitpeppar och lite andra diffusa kryddor och jag irrar bort mig en del fast jag vet precis vad jag har i glaset. Kryddorna paras med en tät och rätt odefinierbar mörk och röd bärfrukt. Blint hade jag inlett gissningen i norra Rhône om jag bara fick lita till doftintrycket. Nu avslöjar ju färgen och transparensen något annat, men visst blir man konfunderad.

Med lite tid (ett dygn i kylen) dämpas pepprigheten och kryddorna blir mjukare och får ett lite jordigare och ekbetonat sällskap. Frukten blir också mer tydlig och det är numer definitivt körsbär i glaset. Jag börjar bli lite lugnare i sinnet av att känna igen mig igen. Pust!

Skjuts in i munnen då.......och vad hittar vi väl där? Jo, här finns definitivt en blandning av syrliga röda bär. Det är lingon och surkörsbär som står för fruktståndet dagen till ära. Till det är det en rejäl dos syra och tanniner som är små, men lite, lite bitiga. I övrigt känns lite spår av eken när vinet nästan har gjort sitt ger avslutet lite extra jordighet och en örtbesk kryddighet.

Det här är två helt olika viner de olika dagarna. Dag ett funkade det inte alls för mig. Dag två hade det artat sig en hel del och hade säkert blivit bättre efter ytterligare tid. Jag inbillar mig att det här kan bli ett riktigt gott vin med något år på rygg. Just nu måste det dock få rejält med luft, annars är det på gränsen till "surungt".