Meursault och begreppet deuxième cru....och så lite vin såklart

I Bourgogne är klassificeringen av vingårdar ganska rättfram. Den följer i huvudsak följande struktur:

• Grand Cru
• Premier Cru
• Village
• Regional

När det gäller nivån Regional finns det sedan lite varianter såsom AOC Bourgogne som rör hela Bourgogne och även delregioner (sous-régional) som exempelvis Bourgogne Hautes-Côtes de Nuits.

Sedan finns det ytterligare ett begrepp som används lite här och där, kanske främst av Clive Coates, och det begreppet är deuxième cru eller second growth. Med det avses en specifik vingård (Lieu-dit eller climat) på village-nivå som på något sätt sticker ut från övriga vingårdar på den nivån. I Meursault är detta vanligast i hela Côte d'Or och det rör i huvudsak de vingårdar i Meursault som ligger högre upp på sluttningen ovanför raden av Premier Cru-vingårdar. Exempel på dessa är Les Tillets och Les Casses Têtes

Det här är ingen reell klassificering, men begreppet har funnits sedan mitten på 1800-talet (Dr. Lavalle) och nämns av flera författare och skribenter. Varför dessa vingårdar har pekats ut såsom havande en särställning beror helt enkelt på att de, förutom höjden, är väldigt snarlika deras grannar Premier Cru-vingårdarna.

Idag blir det dock ingen deuxième cru, utan det blir lite vanligt klassat blask från bynivån. Flaskan som har öppnats är en 2006 Meursault från Domaine Faiveley.

Hoppla, hoppla.....här kommer svaga drag av hav och skaldjursskal. Det här behöver luft ett litet tag för att släppa fram sina egentliga dofter.....tiiiiiiiiid......och nästa sniff ger en helt ny bekantskap. Visst finns en liten svag förnimmelse av inledningen kvar, men nu har frukterna också börjat dansa. Det finns äpplen, citrus och meloner och även mer ekrelaterade dofter som rostning och smör. Som moms på hela härligheten klipper vi till med lite mineraler. En trevlig, om än kanske lite blyg och anonym doftpalett, som dock bättrar sig till återbesöket dagen efter.

I munnen är all anonymitet som bortblåst. Här fylls munnen upp med smaker. Det tydligaste är definitivt rostning, smörighet, gult äpple och melon (cantaloupe), men närvarande är som tur är också lite citrus med kompisen syra.

Det här vinet smakar mycket och stannar kvar länge med en ekavrundad smörighet tillsammans med en mineralkvast. Det låter som ett gott vin från Meursault och det är det också, men det är också precis på gränsen till vad jag vill ha ekmässigt. Kan kanske passa mig ännu bättre med lite ytterligare tid på rygg.

Summa summarum är ändå att det helt klart är gott.