Beaune Clos des Mouches Rouge 2002

I Côte d'Or är det högst normalt med producenter som äger allt från några få till upp emot runda tjugotalet hektar vinmark. Sedan finns det ett antal firmor som sticker ut från detta och dessa finns i huvudsak i Beaune. En av dessa större Beaune-producenter är Maison Joseph Drouhin, en firma som både äger stora mängder egen vinmark och som även är en av de större négociant-firmorna i Bourgogne.

De egna ägorna finns i Chablis, Côte d'Or, Côte Chalonnaise och även i Willamette Valley i Oregon. I Bourgogne uppgår ägandet till totalt ungefär 73 hektar med merparten i Côte d'Or och Chablis, samt en liten skvätt i Rully, Côte Chalonnaise.

Med storlek kommer självklart möjligheter till olika typer av stordrift och annat som hör storlek till. Bland annat har man en egen plantskola där man genom experiment har kommit fram till att det bästa plantmaterialet kommer från sélection massale av gamla plantor i vingården Clos des Mouches, snarare än med sélection clonale.

Ett annat experiment man sysslar med, i likhet med ett antal andra producenter, är att öka odlingstätheten i vingårdarna från normala 10.000 plantor per hektar till 12.500. Målet är givetvis att öka konkurrensen mellan plantorna och på så sätt tvinga ner rötterna djupare och skapa ett bättre druvmaterial.

Nåväl, över till kvällens röda vin som är Beaune Clos des Mouches 1er Cru 2002. Mest känt är dock kanske det vita systervinet som bl.a. var med vid "The Judgement of Paris" 1976. Både det röda och det vita är dock erkända som några av de bättre viner som produceras från Beaune AOC.

Vingården Clos des Mouches ligger i södra Beaune på gränsen till Pommard och Joseph Drouhin äger knappt 14 hektar av vingårdens totalt 25, fördelat på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Arbetet i vingården sker sedan mitten av nittiotalet enligt biodynamiska metoder och druvuttaget hålls lågt, ungefär 20% lägre än det tillåtna. För ytterligare detaljer, se här.

Det färdiga vinet bjuder i glaset på en väldigt klar och ren doft av röda bär med mestadels körsbär, men även andra röda bär och svaga drag av plommon. Resten blir i min näsa till en nyplockad svampkorg vid en jordhög med mängder av fuktiga höstlöv. Efter ett dygn i kylen har frukten hamnat i bakgrunden och en höstlik unknad träder fram betydligt mer och har även fått sällskap av lite lakrits. Sniffvänligt över tiden, helt klart.

Det rena och klara intrycket fortsätter i munnen. Det är fruktigt och fullt av körsbär, lite lakrits och pyttesmå tanniner som rullar på tungan tillsammans med den höstiga jorden. Dricks nu med välbehag och kan även sparas för framtida njutning.

Helhetsintrycket är att det här definitivt är ett bra vin, ändå känns det som om jag faktiskt hade förväntat mig mer. Svårt det här med prisvärde och Bourgogner.