Heresztyn i perfekt drickläge

Jag har tappat lite kollen på hur många flaskor jag har kvar av 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn. Det behövs helt enkelt en inventering. Jag har slarvat med uppdatering av databasen under ett år nu.

Oavsett det så är vinet just nu i en perfekt drickfas. Det har utvecklats sedan i januari och jag kommer att dricka mina resterande flaskor under de närmaste två åren. I min mun är det nog vad vinet mäktar med för att vara på topp. Jag karafferade förresten vinet så det fick andas under typ 4 timmar innan vi drack det till ugnsbakad kyckling

Jag tog inga anteckningar under middagen, utan kan bara konstatera att alla runt bordet var överens om att det var en fullkomlig njutning. Silkigt, lent, med bra syra, en frukt som håller ihop än så länge, men tanninerna börjat numer vinka hej då.

Jodå, det slinker ner lite Bourgogner

Så var då helgerna över, jobbet igång och rutinerna ska på plats.........så även lite bloggande

Det har druckits en hel del annat än Bourgogne under ledigheterna, men visst har det slunkit ner några rara droppar också. Som vanligt visar 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn sig från en riktigt bra sida. Vinet har blivit ännu silkigare än tidigare och är en njutning att dricka just nu och några år till.

Ett annat vin jag gillar, även om smakpreferensen har gjort att det rent ekmässigt börjar balansera på gränsen för min palett är 2010 Meursault "Genevrières", Domaine Louis Jadot. Flaskan delades med M, som gjorde dubbla tummar upp och jag är benägen att hålla med. Ge det nåt år till bara och så har fett, kostym och skräddare nog fått till det.

Slutligen en No No. Tänk att Prieur-Brunets Beaune-viner från 2005 uppvisar en sån trist grönkartighet. Jag tror att detta var sista flaskan av 2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Domaine Prieur-Brunet och det är lika bra det. Några flaskor från Santenay finns kvar och de har historiskt varit bättre. Jag håller tummarna för det för den här flaskan gjorde ingen glad.

......om än lite sent......God fortsättning på dig

Sigfried Pic presenterar Louis Jadot 2012

Lite småkylig och ruggig slinker jag in på Brasserie Bobonne den 2:a December. Av med rocken och snart finns ett glas vitt i handen........det är nämligen dags för årets upplaga av lunch á la Maison Louis Jadot, presenterat av Vinunic och Sigfried Pic.

Sigfried Pic

I välkomstglaset har jag fått ett glas Ladoix Le Clou D'Orge, Domaine Gagey. Här formligen osar det flintrökig mineralitet med en rand av citrus. Allt lätt inbakat i en smörig och kryddig fetma. Dofterna går definitivt igen i smaken.....och gillar du mineraler så har du här ett vin späckat med sådana som stämplar in på 199 kronor. Bra mineralbang för the bucks.

Nästa servering bjöd på tre vita av bättre kaliber. De vita brukar vara de jag fastnar mest för på dessa luncher, så jag var full av förväntan. I glasen hälldes följande:

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot

Chassagne Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle", Domaine Duc de Magenta

Corton Charlemagne Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Till de vita

Här pratar vi om en trio viner som alla går hem hos mig, men av lite skilda anledningar. "Les Genevrières" är som vanligt väldigt tillgängligt och eksmörigt. Med en bra syra, sköna fatkryddor och bra mineralitet hittar det en skön balans. Här måste man dock gilla ekavtrycket som är rätt påtagligt.

"Clos de la Chapelle" är renare, mer transparent och klassiskt elegant. Det känns som att det bara är att dricka det, här och nu. Bygget innehåller nämligen allt man önskar i form av ren frukt, bra syra, mineraler och kryddor. 

Storebror "Corton Charlemagne" är ett helt annat djur. Den känns ursprungstypisk, ung och koncentrerad och talar rätt tydligt om att det ska lagras. Jag älskar den här sniffen med en mineral som blandar flintrök och modellera. Här blir det till att köpa på sig som vanligt.

Som ett litet mellanspel bjuds det på en 2010 Château des Jacques Moulin-á-Vent. Jag hade lite svårt att ta till mig detta efter att ha njutit av de vita, men det funkar och bjuder på en rätt tät frukt, bra syra och små fina tanniner. Avslutet ger en hög lakrisal beska och en skopa mineral. Helt OK!

Nästa uppsättning viner är en trio från Beaune, nämligen:

Beaune 1er Cru "Theurons", Domaine Gagey

Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune är kanske inte mitt absoluta favoritområde, men man brukar ofta kunna få loss rätt bra viner härifrån,utan att plånboken glöder sönder. Likadant är det här. Vinerna stämplar in i spannet 339 - 365 kronor, något som definitivt måste anses som överkomligt för årgången.

"Theurons" är tranbärigt slank med bra syra, ren och fin frukt, samt små greppiga tanniner. Avslutet bjuder på bra kryddor, lakrits och mineral. en trevlig bekantskap

"Clos des Couchereaux" är sötfruktigare tack vare sitt söderläge och är liksom ett nummer större eller mer i alla delar. 

"Boucherottes" är mer jordigt och murrigt med en helt annan och mer krävande struktur än sina syskon. Kanske beror det på närheten till Pommard?

Summa summarum är det helt OK Beaune-viner jag definitivt kan tänka mig igen, men jag skulle ge dem ett gäng år i källaren för att blomma ut lite.

Slutklämmen på provningen är några bättre röda - Grand Cru - och dagen till ära ställdes följande linje upp:

Corton Pougets Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey

Clos Vougeot Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Chambertin "Clos de Bèze" Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Grand Cru

Corton Pougets är en trotjänare som kan klassas som en lättvikts-Grand Cru som verkligen vinner på lagring. Dagens exemplar bjussar på typiska lingontoner, men även lite mer sötfruktiga drag, lite lakrits och apelsin. Det är också lite "murrigt" på något sätt. I munnen har vi bra syra, tät frukt och greppiga tanniner.Helt enkelt tydligt strukturerat för lagring. (Jag testade några årgångar i en vertikal för ett tag sedan där lagringens inverkan blev tydlig. Återkommer om detta)

Echezeaux börjar lite tillknäppt, men i glaset öppnar det sakta upp och snart växer det fram en fin sniff med härliga kryddor och en mjuk, fin frukt. Munkänslan ger en fin balans mellan frukt, syra och tanniner och ett fint avslut med mineraler och kryddor. Ungt och oförlöst är betyget.

Clos Vougeot är lite polariserat. Det lockar med en skön sniff med söt, varm frukt, kryddor, fudge och mineraler, men kroppen kämpar lite emot och det behöver i min mun läggas ner och glömmas bort ett bra tag. Då kan nog bitarna byggas ihop och vi har nåt helt annat att leka med.

Dagens vin(n)are alla kategorier finns i provningens sista glas. Hos "Clos de Bèze" finns en än så länge lite blyg, utvecklingsbar doft, men i munnen är det härligt sötfruktigt med ljuvliga kryddor. Balansen sitter som i skolboken och efter ett tag slutar jag analysera och njuter bara av varje sipp. Det här är kalasgott.

Anka till Grand Cruerna

Ett riktigt sniffarvin i vardande

Jag köpte ett sexpack av 2010 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaut-Saint-Jacques", Domaine Duroché förra året och den första flaskan lovade minst sagt gott med en hel del superlativer, i synnerhet som det var ett reafynd. Nu har det förflutit tid och tungan har hämtat sig från tidigare ekplanksövningar (hua).......bara att hugga in och förhoppningsvis njuta.

Tjohej...här bjuds på en sån där sniff som troligen innebär att vi har ett riktigt sniffarvin i vardande. Frukten är hallon och körsbär med stänk av violpastill. Själva bydoften ger sig tillkänna i en murrig jordighet toppad med stråk av min gamla kompost. Lägg därtill fint malda orientkryddor från snygga fat och ett ytterst litet drag av flyktigt lösningsmedel, och visst bådar det gott.

Efter att ha sniffat runt ett tag landar vinet i munnen och här konstateras att syran är fin, tanninerna är lätta och sköna med ett svagt litet motstånd. Frukten i sig gör att allt landar i balans och helhetsintrycket ger initialt en ganska slank och lätt känsla innan den lindas in i ett starkt lakrisalt inslag. Här är vi på väg mot en skön silkighet, helt klart.

Avslutet är långt och lämnar kvar en skön mineralitet och lakrits att tugga och smaka på, länge, länge. Ett av de bättre köpen på länge, helt klart......och fler flaskor finns som väntar på att mogna sig fina.

Att dricka i närtid - Alain Burguet

Ännu ett vin att ta tempen på öppnades igår och nu är det dags att besluta hur övriga flaskor ska hanteras. Vinet är 2006 Gevrey-Chambertin "Tradition", Alain Burguet.

En doft som skvallrar om en tät frukt som börjar ändra skepnad. Hallon och körsbär får samsas med lite mer mogna drag med kirsch, lösningsmedel och ett rejält doftspjut som påminner om det gamla tuggummit Ti-Pe.
Lite jordighet, lakrisal och mineraler kompletterar. En rätt typisk Gevrey-doft med inledande mognadsdrag, jag förutom det lite lustiga tuggummiinslaget.

Ett vin som definitivt har utvecklats med stil och tillsammans med dess bra syra kan man dag ett förnimma lite fina ungfruktsdrag innan smaken dag två mest blir ett kvitto av doftintrycken med skönt lakrisala drag som tillsammans med en apelsintouch, bakåtlutade tanniner och en slutdusch mineraler ger en smak som är väldigt lätt att gilla.

Jaha, ännu ett vin att dricka i hyfsad närtid. Det blir en kul höst känner jag.

Monopol från Pierre Damoy

Sedan 1992 har Pierre Damoy basat över Damoy-domänen i Gevrey-Chambertin. Jag har inte testat vinerna från 50-talet som ska vara riktigt bra, men efter en längre period med sämre viner har Pierre lyft kvaliteten ett par snäpp och domänen nämns numer åter med aktning.

Personligen har jag haft lite problem med vinerna då Pierre använder rätt stor andel ny ek, och vinerna får ett rätt bränt eller rostat uttryck i ungdomen. Lagring anbefalles alltså.

Jag har ett par flaskor från deras monopol "Clos Tamisot" som nu fått några år på nacken. Dags att ta tempen och se om eken utgör något problem. I karaffen landar en 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos Tamisot", Domaine Pierrre Damoy.

Tät körsbärsfrukt toppad med kirsch, katrinplomon och björnklister som blandas med rätt brända ekfatstoner. Bakom det brända skönjer man dock fina kryddor och en begynnade multnad, jordighet, ett visst mått av animalitet och målarlåda.

I munnen börjar man känna en första liten mognad med en frukt som balanserar mellan ungdom och första graden av uttorkning. Syran är bra, tanninerna greppar fint och fatkryddorna och en liten svag alkoholvärme gör det rätt trevligt.  Det brända håller sig hyfsat väl inom ramarna, och till mat är det inga problem.

Inte helt övertygad idag alltså, men med lite tid kommer den här nog att bli slankt och kryddigt med en fin mineralsvans, men det funkar helt OK redan nu. Ekfobin slår inte till i allafall. :)

Borta bra, men hemma bäst

Jetlaggad efter 9 dygn i Florida med tonårsdöttrar. Jag tycker jag körde mest hela tiden, så det blev nästintill en helt vit vistelse. Väl hemma är det då högst naturligt att vinlagringsskåpen får bjuda till. Bara att blunda och sträcka in handen och greppa en flaska.

När 2009 Gevrey-Chambertin, Robert Groffier Père & Fils testades ett par gånger när det släpptes tyckte jag det var kalasbra för sin nivå och nu känns det som det är dags för återbesök.

Direkt ur skåpet och ner i glaset är det en tolvgradig, snipig skapelse som direkt ställs åt sidan. Det bättrar sig såklart rätt fort i glaset och ger njutning redan dag ett. Dag två är det dock riktigt, riktigt bra. Tät frukt har fått gemensamma intressen med vissa stråk av mognad, här i form av både lösningsmedel och undervegetation. Lägg till sköna kryddor, rejäl lakrits och mineraler och vi är hemma.

Sniffen är mer än OK, men det är i munnen leendet sprids. Bra frukt, sköna syror och nedslipade, men greppiga tanniner. Balanserat, kryddigt och lakrisalt. Det är skönt under Floridas sol, men under min korkek (vinlagringsskåp) trivs jag nog nästan bättre.

Gott! Fast det hade nog det mesta varit just nu.

2010 Gevrey-Chambertin "Poissenots", Louis Jadot

Över tre dagar följer jag en flaska 2010 Gevrey-Chambertin "Poissenots", Domaine Louis Jadot. Dag ett var den tillknäppt och gav egentligen inget annat utslag än trevliga kryddor i doften.

Dag två hade viss utveckling skett, men då kändes helt plötsligt eken alldeles för tydligt och jag sparade en del till dag tre....och här befinner vi oss nu med den totalt sett bästa känslan, där egentligen endast eken är lite för uttalad för min del. I övrigt upplever jag detta just nu:

Lite syrliga bär i form av körsbär och lingon som ligger främst och i fonden en djupare doft av mogna körsbär, något som totalt ger en fin fruktdoft. Lägg därtill ett varmt stick som drar åt bittermandel, björnklister och lösningsmedel. Det som dock verkligen är värt att skriva om i doften är faten som upplevs som riktigt lyxiga med kaffe, choklad och allsköns finmalda kryddor. Ovanpå detta en fin mineralitet. Trevlig sniff i vardande....

I munnen talar eken sitt tydliga språk:

-Låt mig integreras.

Här finns annars bra beståndsdelar med fin frukt, tydlig syra, polerade och lätt snörpiga tanniner, samt en fin mineralsvans. Och sen är det eken som skriker lite för högt, men den lovar ändå en hel del med sin kryddighet. Bara att glömma bort resten av flaskorna ett antal år, för då tror jag att det här blir kalas.

Tre dagar med Denis Bachelet lovar gott

För ett drygt år sedan satt jag på Rolfs kök och njöt av en flaska 2009 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Domaine Bachelet. Efter det köpte jag på mig en låda lite blandat från producenten och tänkte att det nu är dags att ta tempen på vad statusen är.

Jag följer en flaska 2009 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Domaine Bachelet över tre dagar och det är intrycken dag tre jag noterar. Vinet är överlägset bäst den dan, något som antyder att det har en trevlig framtid.

I näsan får vi mosade hallon och kirschiga körsbär. Det är till och med så att det dag tre börjar slå över lite i marsipan och kärsbärslikör. Man kan också känna av tydliga drag av lösningsmedel eller skokräm. Eken bjussar generöst på lite småblandade kryddor och kaffe, men mest är det fin choklad jag noterar i sniff efter sniff. Dag ett och dag två finns det tydligt jordiga och animaliska drag som tonats ner dag tre. Det gäller även ekrostningens antydan till rökt fläsk som slog till rätt uppkäftigt från början.

Väldigt levande frukt med en rejäl fond av lakrits och mineraler. Syran är livlig och riktigt bra för en 2009a, samtidigt som tanninerna är rätt avrundade, men ändå madrasserar gommen på ett trevligt sätt. Här råder balans och begynnande elegans, men vinet skriker att det vill vila flera år innan jag petar på något av syskonen. Kan bli svårt att hålla sig, men det känns onekligen som att det här har en riktigt trevlig framtid om man orkar vänta.

Heresztyn - hur står det till?

Jag har en drös flaskor från Domaine Heresztyn här hemma. En favorit är Les Corbeaux och då i synnerhet av årgång 2007. För ett drygt år sedan kollade jag av årgång 2009 och den kändes trevlig då, så nu är jag nyfiken på vart den har tagit vägen. Korken ur en flaska 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn alltså.

Jag tar nåt glas vin på fredagen, utan att bemöda mig om att göra några anteckningar alls. Helhetsintrycket var då ett par snäpp sämre än för ett år sedan. Låt oss se vad ett dygn i kylskåp har gjort med skapelsen och och fredagsintrycket består.

Frukttryck i form av av hallon, viol och körsbär, lite kirschighet som snyggt vandrar över i lite av målarlådans lösningsmedel. Det finns också en fond av fina kryddor, kaffe och choklad. Slutligen lite jordighet och mineralitet. Nosen är det alltså inga fel på...låt oss smaka.

Det är en lite lättare frukt i munnen, uppburen av en bra syra, och det en en känsla av mer lätta, röda bär. Sen har det hänt nåt med den fina kryddigheten, den har numer fått en släng av ekplanka som gör vinet lite tråkigt beskt. Visst finns här drag som skvallrar om att det här kan utvecklas åt ett fint håll med frukten (som mörknar med ökad temperatur), syran och det skönt lakrisala och mineraliska draget, men just nu ska det ligga och vila sig i form. Bra vin, men fel läge.

En ny bekantskap

Ibland sammanfaller saker så bra att man inte kan värja sig. Först hör en av bloggens läsare av sig och skriver om ett vin han tycker jag borde testa, sen skrivs producenten och vinet upp av en brittisk Master of Wine i Wine Searcher News och så inser jag slutligen att det är rabatt på vinet hos Atom Wine. Äsch, bara att beställa ett sexpack och hålla tummarna. Vinet? 2010 Gevrey-Chambertin "Lavaut-Saint-Jacques", Domaine Duroché.

Det här är en helt ny producent för mig. Belägen i Gevrey med en sund syn på vinmakande och en bra uppsättning terroir i hembyn ska det bli kul att se vad ett vin för 299 DKK kan erbjuda. Håller tummarna.

En varm och väldigt tilltalande doft med svarta vinbär och körsbär. Kanske inte så ursprungstypiskt, men riktigt härligt. Det lite jordmurriga draget i bakgrunden lockar en lite tillbaka till byn och med ekens fina behandling som gett en skön kryddbukett med moccadrag så andas vinet kvalitet. Lägg därtill lite mandel, apelsinskal och grus och vem kan då klaga?

Munkänslan är lent elegant med en lakrisal och mineralisk eftersmak som ligger kvar riktigt länge. Här finns syra att falla tillbaka på, en skön frukt, men en nästan total avsaknad av tanniner (de märks först när vinet blir för varmt). Vinet blir lite som en smekning som är näst intill omöjlig att inte gilla. Det här är riktigt bra för 299 DKK och hade jag fått ytterligare en liten stadga med bättre tanniner så hade jag ropat högt.

Fourrier - ett bra sätt att börja veckan

Nästa flaska till rakning kommer från en riktigt duktig producent som vänt sin domän från medioker till lysande och som numer hyllas av en enig kritikerkår. Jag menar just idag Domaine Fourrier. För lite bakgrundsinformation se här. Nu tänker jag nämligen bekanta mig med 2007 Gevrey-Chambertin Vieille Vigne, Domaine Fourrier.

En ren och tydlig doft av körsbär med viss dragning åt krossade kärnor, och ovanpå svävar små drag av blommor. Fatkryddorna har sjunkit in en del och bjuder på både mocca, choklad och kryddor. En svag tendens av lösningsmedel har trängt fram och lyckas tillsammans med toner av buljong delvis dölja ett stänk stenig mineral.

I munnen är vinet fruktigt och slankt med bra syra och små finkorniga tanniner. Kryddorna är många och goda med ett rätt så bra lakrisalt tryck. Det tillsammans med ett ek- och grapebeskt bett och svaga, men sköna mineraler gör att leendet landar rätt. Det är snyggt och bra för sin nivå och dricks bra nu, men kan nog bli ett snäpp ännu bättre i min mun.

Den kvinnliga kusinen Esmonin och hennes signaturvin

Den kanske mest namnkunniga av kusinerna Esmonin är Sylvie som liksom kusin Frédéric huserar i Gevrey-Chambertin. Sylvie tog över efter pappa Michel i mitten av 80-talet och 1989 började hon sälja utan mellanhänder under etiketten Michel Esmonin et Fille. Efter att ha utvecklat domänen avseende storlek och kvalitet tog Sylvie sedan steget fullt ut och ändrade namn på domänen till Domaine Sylvie Esmonin år 2000.

Ägorna uppgår till 7,2 hektar med fokus i hemmabyn. Juvelen i kronan är en äga på 1,61 hektar i Clos St-Jacques.

Vingårdarna hanteras så naturligt som möjligt med bl.a. biodynamiska inslag och när druvorna har plockats låter man stora delar hela klasar vara kvar för de bästa vinerna, medan instegsvinet baseras på helt avstjälkade druvor. Idén med stjälkarna är bl.a. att få till en bättre jäsning med mer balanserade och lagringsdugliga viner.

Låt oss se om jag är för tidigt ute med dagens smakprov då, en 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos St-Jacques", Domaine Sylvie Esmonin.

I näsan fångar jag en tydlig, lätt söt frukt med hallon och körsbär som samsas med ett drag av viol och lite lakrits. Sen pratar vi fat, fina sådana med allt från kafferost till fint malda orientkryddor. Lite som väntat alltså.

Smakmässigt är det bra syra, fin, lätt sötaktig frukt och ett visst snörpigt grepp av tanninerna. Eken talar sitt tydliga språk och ger både en härlig kryddighet, men tillsammans med stjälkarna också en beska som inte har hittat in i frukten än och lite döljer mineralerna som dock vinkar fint i svansen.

Beskan stör en del, men visst sjutton funkar det ändå. Det är sådär gottigt att läppsmackande söka efter alla små nyanser och finna kryddor, ett lakrisalt spektra och lite annat. Jag har en flaska kvar och den glömmer jag däremot bort ett gäng år tänkte jag.....vill ju få bort eken och stjälkarna och fram med det fina som faten bjussar på. Det här lovar gott med sin balans och struktur. Mumma!

Frédéric Esmonin, inköpt på SB

I Gevrey-Chambertin finns två duktiga kusiner med efternamnet Esmonin. Det är Sylvie och Frédéric, som är barn till varsin bror av det vinmakande brödraparet Michel och André. 

Minstingen i form av areal är Frédéric, vars domän endast äger 3,6 hektar, uteslutande i Gevrey-Chambertin. Till det finns en négociant-verksamhet som breddar portföljen. Vinerna under egen etikett är följande:

• Mazis-Chambertin, Grand Cru
• Ruchottes-Chambertin, Grand Cru
• Gevrey-Chambertin Estournelles-St-Jacques, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Lavaux-St-Jacques, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Champonnet, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Clos Prieur
• Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
• Gevrey-Chambertin

Intressant att notera är att vinstockarna överlag är femtio år eller äldre, något som borgar för möjlighet till bra druvmaterial.

I vingården sker arbetet enligt filosofin "lutte raissonée" och vinmakandet är enkelt med 100% avstjälkning (normalt i alla fall), en kort kallmaceration på 5-6 dagar, innan jäsning sker vid hög temperatur, givetvis utan tillsatt jäst. Efter några dagliga doser pigeage och remontage under dryga två veckor så gemonförs débourbage innan druvsaften tillåts vila i ekfat som är nya till mellan 20% och 80%.

Låt oss prova ett ungt vin som fortfarande finns att köpa på SB, nämligen 2011 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaux-St-Jacques".

Floralt, ungfruktigt med mosade hallon och en del körsbär, även dragning åt kärnor. Fina kryddiga fat som delvis för tanken till nymalda kaffebönor. Här finns också stråk som ger minnen av björnbärsklister och lösningsnedel.

I munnen är det slankt, tydligt rödfruktigt med hög syra och små svaga tanniner. Eken är närvarande och svagt störande dag ett, men dag två är den inget problem. Summa summarum ett fruktigt vin med bra koncentration i en slank kropp som bjuder på fina kryddor och mineraler. Gott, men vinner på vila och jag kan tänka mig att komplettera.

Bara gott!

Till söndagens höstgryta passade en 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn riktigt bra. Inga anteckningar, bara ren pur njutning....ett vin som sakta, men säkert, börjar närma sig sammet. Finns faktiskt kvar hos importören.

2009 Gevrey-Chambertin, Philippe Pacalet

Ibland glömmer jag bort att registrera viner och då blir upptäckten av dem alltid lite kul. I onsdags hittade jag lite flaskor från Philippe Pacalet och valet av vin den kvällen blev lätt, en 2009 Gevrey-Chambertin, Philippe Pacalet.

Lite besviken av initial anonymitet och slutenhet lät jag följa vinet under tre kvällar och det blev bara bättre och bättre.

Under den tiden kollade jag åter upp vem Philippe egentligen är och en kort summering är väl följande:

• Krullhårig
• Äger inga vingårdar
• Släkt med Marcel Lapierre
• Hade Jules Chauvet som mentor
• Har jobbat för Prieuré-Roch
• Räknas till terroiristerna och naturvinsmakarna

För egen del är min erfarenhet av Pacalet rätt begränsad så det är kul att smaka, alltså åter till vinet.

Det här skrivs dag tre när vinet visar sig från sin bästa sida. Doften är nu fylld av mörk och djup frukt med mestadels körsbär och körsbärskärnor och en underbar kryddighet från ekfaten. Du vet en sån där som gör att man sniffar och sniffar. Här finns också mognadsnyanser i form av höstskog, målarlåda, svaga animalier och ett slags plommondjup. Det är liksom bara att dofta på och leta nya dofter. Ett sniffarvin.

Smaken är en blandning av en bra syra, en skön frukt som uppvisar en början till silkighet och en viss beska som liksom binder ihop lakrisala drag med  jordighet och mineralitet. Ett gott vin som är lätt att gilla, men där näsan liksom lovar lite mer än vad smaken kan bjuda på.

Däbbd i däsad

Med en dotter som har varit klen och förkyld i ett antal dagar så var det rätt väntat att även min näsa skulle få en släng av sleven.....frågan var mest bara när?

Efter en trevlig gårdagsmiddag sparade jag ett litet gäng slattar för planerat återbesök idag. Man kan väl säga lite som så att de mest rara dropparna kanske kommer ur snoken just idag och att återbesöket inte firade några som helst större triumfer.

Jag gör det enda raka och utnämner gårdagens vin(n)are till 2010 Gevrey-Chambertin, Maison Camille Giroud. Det förde sin "head to head"-kamp med en flaska 2006 Vouyager från Escarpment. Där den senare kändes lite trött och ospänstig så bjöd segraren på en härligt ung och drickvänlig elegans. Det var inte bara min favorit, utan klockades in som kvällens vin även av gästerna runt bordet.

Kolla här om du vill veta ungefär hur det smakade. Noteringarna stämmer väl med känslan från gårdagen.

Sortimentsprovning hos PrimeWine

Medan sommaren fortfarande slösade med värme och sol, passade PrimeWine Group på att ställa upp delar av sitt bättre sortiment på Moderna Muséet. Över 100 flaskor över 100 kronor var devisen och undertiteln skvallrade om fest.

Oavsett vad man kallar det så fanns det en räcka viner och något för alla. Själv smuttade jag bl.a. på diverse Champagner, lite Chablis och Riesling från Alsace, men sen var jag lite mer noggrann när det kom till Bourgognerna.

Det var väl ungefärligen samma uppställning som det brukar, med viss variation av årgångar och viner, men producenterna är såklart desamma. Jag började med lite vitt och följande viner slank ner:

2010 (?) Bourgogne Chardonnay, Domaine Francois Mikuski

2009 Meursault 1er Cru "Poruzots", Domaine Francois Mikuski

2011 (?) Bourgogne Chardonnay "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

2010 Puligny-Montrachet Vieilles Vignes, Vincent Girardin

Jag är lite tvekande (?) till årgångarna då årgångsinformationen i vinlistan jag fick inte stämde med så många flaskor och jag inte riktigt noterade skillnaderna mellan dem, eller har foton som kan säkra att allt stämmer. Lite synd att en så pass ambitiös provning tappar lite "edge" av korrekturslarv.

Av de viner jag har full koll på var "Poruzots" från Mikulski helt klart klädd i Meursault-kostym med nötig smörighet och en mineral som skvallrar om skaldjur och rök. Och såklart lite gul frukt från citrus till äpple. I munnen är det en rätt slank Meursault med svag fetma, en dusch beska och hyfsad tyngt i mineralerna. Just ja, en bra syra bjuds det också på. Hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte riktigt kompis med Mikulski och så är det även här. Visst är det ett schysst vin, men jag lägger hellre pengarna på.......

......Puligny-Montrachet från Vincent Girardin. Här pratar vi rök, flinta och ett visst mått av ek som pushar på. Sen finns det där klara, nästan metalliska draget som ibland finner sin plats i viner från Puligny. Blommor och frukt får liksom dansa i bakgrunden. Smaken är driven av en bra syra och en bra struktur. Mineraler finns i drivor och ger jag det några år för integration kommer det nog definitivt att passa min gom. Kan bli seriöst gott om planeterna står rätt. 

Över till de röda:

2012 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Dominique Guyon

2008 Gevrey-Chambertin "La Justice", Domaine Antonin Guyon

2010 Bourgogne Pinot Noir "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

Ett par enklare flaskor som inte ger några större avtryck och som jag inte kommer att köpa på mig, men däremot ger "La Justice" lite andra vibbar. Här pratar vi lite funk och skit, ja, delar av den mer jordiga polen av Gevrey. Sen kommer den andra polen med en fin och lite dov frukt och som toppas av kryddor, viol och lakrits. Intressant doft.

Bra syra, bra struktur med visst grepp, en bra munkänsla helt enkelt. Bra frukt, om än rätt söt och rätt fina kryddor. Om frukten orkar hålla ut kanske det här kan mogna till nåt riktigt fint. Lite av 2008-känslan jag får oftare och oftare.

Tack till PrimeWine Group för provningen och en känga till Torsten som fick mig att prova Riesling Grand Cru "Schlossberg" från Weinbach. Nu sticker ju en del av budgeten dit :-)

Återtitt hos Heresztyn

Dags för en liten återtitt igen. Den här gången är det bekantingen Domaine Heresztyn som står för dropparna. Under ett par dagar följer jag hur en 2010 Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes, Domaine Heresztyn utvecklas från att vara lite surknutet och tillknäppt till att, i alla fall till viss grad, uppvisa en trevligt violmättad och lakrisal doft- och dryckesupplevelse.

Om man lite grand bortser från doften och går mer rakt på strukturen i vinet så har vi här att göra med en frisk syra och en tanninmatta med viss strävhet i sin finkornighet.

Frukten bjuder inledningsvis på en rätt syrlig bärprofil, men med luft, luft och ännu mer luft vrids kompassen om och frukten blir djupare, dovare och mer mättad, med viss sötma som extra inslag. Det är lite så att man känner hur dragen av svag silkighet, viol och lakrits står och hejar på med varsin vimpel.

Visst är vi något på spåren, men vi är långt ifrån "där" och resterande flaskor får vila några år med stark förhoppning om att det här kommer att bli riktigt gott runt hörnet.

Återtitt på 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn

För dryga året sedan njöt jag i fulla drag av det vin jag denna gång följt under tre dagar, nämligen 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn. Förra gången tog det slut redan dag ett så jag höll emot suget rätt bra den här gången. Slutsatsen är dock densamma igen. Skitgott!

En gottig fruktbild med hallon, jordgubbar och körsbär som samsas med resultatet av en snygg ekbehandling. Det är finmalet kaffe, mörk choklad och lite kryddor. Som grädde på moset finns där lite jordighet, en viss ton av animalier och ett stänk målarlåda. Tänk er även lite övermogen purjolök och vi är hemma. God sniff.

En tydlig och fyllig frukt med viss sötma kombinerat med bra syra och avklingande och nästan helt polerade tanniner, som trots allt får gommen i ett sent, men hyftsat bra grepp. Sammantaget blir det till en känsla av begynnande drag av silkighet rent inledningsvis som dag tre mer har övergått mot en viss murrig jordighet. Tillkommit har även svaga drag av buljong. Över allt svävar sedan en fin smak av lakrits och allt avrundas med en känsla av apelsin och lätt citrusbeska innan stendammet tar över.

Gott och väldigt lättdrucket. Lite av en bragd att flaskan kunde fördelas över tre dagar. Det här är gott som sjutton!