Doft och smak som gjorda för hösten och dess middagar

Hösten har gjort sitt intåg med ljuvliga dagar i naturen. Där blandas vandring med fika och svampplockning, men mest av allt är det bara ren njutning av natur och härlig luft.

Som en liten hyllning till hösten gjordes i lördags en klassisk middag med vilt, smörig potatiskaka och svamp, och till det öppnades en flaska 1997 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaux Monts", Domaine Jean Grivot.

Jag satt länge och sniffade på glas efter glas av detta och efter följande kavalkad av doftnoteringar konstaterade jag bara att det var en grym doft.

Lite höstigt, murrigt och jordigt
Kaffe, kakao, fina kryddor och örter
Lakrits och apelsin
Lätt animaliskt och drag av fuktigt läder
Röda bär, körsbär och nypon
Små stänk av målarlåda

.......över tiden kunde ännu fler markörer hittas. Ett riktigt sniffarvin alltså.

I munnen kändes vinet fortfarande vitalt med bra syra, en fin koncentrerad frukt och en kvarvarande matta av tanniner, även om denna numer var mest sandig eller flagig.

Totalt sett ett vin i en härlig balans med en komplexitet som bjuder på lager efter lager av upplevelser. Uttrycksfullt var en notering jag också gjorde.

Min enda anmärkning är att det lakrisala och apelsinstänkta avslutet inte är mer än medellångt. En i övrigt riktigt härlig upplevelse får således ett lite för kort avslut innan känslan av torra stenar ligger kvar i munnen. Summeringen är ändå kalasbra!

2008 Vosne-Romanée, Domaine d'Eugénie

Det började egentligen 2005 när Philippe Engel som drev Domaine Engel dog, och det inte fanns arvingar som var redo att axla vinmakandet. Ut med klabbet på marknaden och in stiger Francois Pinault från Château Latour och köper in sig i Bourgogne. Sedan dess har man bytt namn på domänen, rört sig mot biodynamisk odling och minskat uttagen.....ja, och en hel del annat. En resa i att finna en husstil kanske man kan säga.

Under några dagar testar jag en 2008 Vosne-Romanée, Domaine d'Eugénie och kommer upp med följande noteringar (dag tre)

Doftmässigt bjussas det på en rejäl dos hallon, några blåbär, lite körsbär och några dito kärnor, samt ett litet stråk kirsch. Till det läggs tydligt rostade fat med kaffe, lättrökt korv och blandade kryddor. En svag antydan till mognad finns här också med lite sous bois och doften från en kvarglömd målarepensel. Mineralerna är svaga och nästan lite stickigt flintrökiga.

Sedan kommer en trevlig munkänsla med alla delar på helt rätt plats. Syran är bra men inte för framträdande, tanninerna är rätt ordentligt polerade, men på plats, och frukten är fin. Sen är det ju tyvärr det här med eken. Den ger lite rostad ekplanka åt anrättningen, inte överdrivet mycket, men tillräckligt för att vänta några år på nästa försök. Lovar dock gott.

Leroy, Romanée-St-Vivant och etiketten

Bredvid bordet där vi intar välkomstbubblet står ett stort stekfat med en Paella som sakta men säkert börjar ta form. Självklart är maten ett försök att lura oss gäster att vinerna för kvällen ska gå i Spaniens tecken. I synnerhet som bubblet är en bättre Cava.

Vi flyttar oss in i huset där A+D förberett med ett gäng blinda karaffer och snart är vinerna upphällda i glasen och näsorna låter som dåliga ventilationsanläggningar. Att temat är variationer på Pinot Noir är ganska klart, men att placera dem är svårare. S sätter snart allt på plats och vi kan njuta av vinerna, eller egentligen njuter jag bara av ett av dem. Det tar liksom totalt över föreställningen och gör piruetter och annat runt övriga viner.

När flaskorna förevisas så visar det sig att vi smuttar på en mogen flaska från Leroy och diskussionen går kring om det är ett domän- eller maison-vin. Låt oss alltså reda ut hur man bestämmer det.

Så långt tillbaka som 1868 grundade François Leroy det som idag är Maison Leroy. Maison Leroy är den del av det imperium som leds av Lalou Bize-Leroy där man hanterar négociant-rörelsen. Över tiden blev det svårare och svårare att hitta tillräckligt med bra druvmaterial till verksamheten, så 1988 beslutade sig Lalou Bize-Leroy att expandera verksamheten med egna vingårdar. Med hjälp av medel från en japansk investerare köptes ägorna av Charles Noellat i Vosne-Romanée och Philippe-Rémy i Gevrey-Chambertin. På så sätt grundades Domaine Leroy, och 1989 kom de första flaskorna från den grenen.


Det finns en massa åsikter om kvalitetsskillanderna mellan de egna domän-vinerna och négociant-dito. Man kan väl konstatera att domänvinerna ÄR bra, medan négociant-vinerna lite mer är en gambling. Så är väl också den egna erfarenheten, i synnerhet avseende négociant-vinerna som jag testat en hel del av.
 
Men hur ser man då vad det är för flaska?

Fram till 1989 fanns bara Maison Leroy så flaskor innan dess är självklara. Därefter får man dock kolla på etikett och/eller kapsyl för att bestämma sig och bestämningen gör enligt följande:

Om det står "Proprietaire a Vosne Romanee" och "Mis en boutielle au Domaine" på etiketten är det ett domänvin. På senare år har dessa även vaxad kapsyl.
 
Står det däremot "Negociants a Auxey Meursault" och "Mis en boutielle par Negociants" på etiketten är det ett maison-vin. Kapsylen är alltid normal.

Det finns små variationer på temat avseende texterna, men i huvudsak ska det stå något som liknar ovan.

Vårt vin då?

Det vi drack var efter granskning ett Domaine-vin, närmare bestämt en 1993 Romanée-St-Vivant, Domaine Leroy.

Doften är en uppvisning i motsatser. Å ena sidan är det väldigt mycket syrliga bär med lingon och rönnbär i fokus och å andra sidan är det höstens skogsdofter, champinjoner och ett par rejäla stänk med buljong.

Samma känsla upplevs i munnen, men här sker en fin utveckling över tiden och till vinets fortfarande livliga syra och greppiga tanninerkan läggas lakrisala stråk, fina kryddor och en mineraldusch.

Det bygger dock liksom aldrig ihop sig fullt ut och även om det är riktigt gott så finns det en viss spretighet som lämnar lite extra att önska. Man vill ju maximera liksom ;-)

Stort tack till A+D för den upplevelsen.

Semesterns första flaskor

En sväng till ostdisken, en sväng till charken och en snabb lov till brödet. Ungefär så, och fredagens plockmiddag var förberedd. Visst fick några saker känna av spis eller ugn, men det får väl nästan sägas vara på marginalen. Semester alltså, eller slutjobbat för fem veckor framåt. Mums!

För att få en bra start på vinsommaren hade jag bjudit in C och J med barn och vi fick precis den start en semester ska ha.

J är en Champagneälskare av format så till naturchipsen fick vi oss till livs en 2004 Comtes de Champagne, Taittinger. Ungt, lite oförlöst, men ack så gott. Det här vill man bara ha mer av över åren.

Det egentliga målet med kvällen, rent vinmässigt, var annars att provsmaka lite bättre vit Bourgogne. Här var målet ren njutning och inga som helst anteckningar togs under kvällen.

Först ut var 2011 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Henri Boillot. Det kommer en egen post med detta vin då det ställdes tillbaka i kylen när vi upptäckte att nästa vin slog åttor runt det och vann en fallseger.

Det vinet var en 2005 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chaumées", Domaine Vincent Girardin. Här pratar vi ett vin med vackert gyllengul skrud, där mognaden i form av bokna äpplen svagt har börjat visa sig, men där huvudintrycket var ett väldigt elegant och balanserat vin. Tokbra drickläge och definitivt ett av årets bästa viner hittills.

När vi nu hade ställt undan det första vinet tog vi istället och hällde upp en 2009 Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Maison Louis Jadot. Ungt, men smörigt, bytypiskt och väldigt tillgängligt. Det är skitgott det här också. Rätt nöjd med att det finns en drös flaskor i källaren, av både 2009 och 2010. Här kommer det att kunna njutas många år framöver,

På en försynt fråga om det kunde vara dags för lite rött var det inte ens idé att vänta på svaret, utan bara att korka upp en flaska som kanske skulle kunna visa upp sig från en trevlig sida. Flaskan var en 2005 Vosne-Romanée, Domaine Robert Arnoux.

Ett vin med ett sniffregister man vill ha varje dag. Fina kryddor, bra frukt, lite lakrits och början till mognad. I munnen upplevs det initialt som om stoppningen är lite tunn eller slank, men med tid bygger det ihop sig och blir riktigt trevligt. Behållningen är annars en underbart lång eftersmak med lakrits och mineral som dansar runt i munnen väldigt länge.

En bra start på semstern, helt klart

1 av 120 nysläppta flaskor från Camille Giroud

Nysläppt på beställningssortimentet finns 120 flaskor av 2010 Vosne-Romanée, Camille Giroud. Med tidigare viner från producenten och samma årgång i hyfsat bra minne känns det självklart att klicka hem några flaskor, både för direkt påseende och lagring.

Jag låter näsan dyka ner i Bourgogne-kupan dag 2 i vinets öppnade historia och möts av en rätt maffigt sötfruktig och Pinot-kryddad skapelse. Vi pratar vingummin, körsbär, hallon, viol (en massa viol) och lite alkoholhetta, en rätt häftig doft för en tänkt elegant. Tur då att det finns fina kryddor i bakgrunden.Till kryddorna adderas även lakrits och en del mineral. Inte en direkt självklar doft för vare sig Vosne-Romanée eller elegant Bourgogne, därtill är sötfrukten lite för kraftig och varm.

Väl i munnen träder lite mer elegans fram och sötfrukten tillsammans med kryddorna avslöjar tydligare ursprunget. När sedan syran är på sitt bästa humör och tanninerna mer rullar fram än ger motstånd så har vi väl hittat hem igen. Lite väl sötvarm ungfrukt kanske, men ändå riktigt trevligt.

Summa summarum ett trevligt vin och känslan är att det här kan bli riktigt smaskigt med några år på rygg, när allt har satt sig och det breder ut sin troliga sammetskropp.

1999 Vosne-Romanée, Domaine Michel Gros

Det är lite kul att surfa runt på nätet och hitta mogna viner från bra producenter till vettiga priser. Enklast är såklart att ta ett glas vin framför wine-searcher.com och spinna loss. Då gäller självklart Pro Version om man vill åt de gottigaste erbjudandena.

Förra året köpte jag på mig en massa åldrad juice från olika tyska handlare och bland utbudet fanns och finns en del moget från Michel Gros. Idag rök korken på en sådan flaska, nämligen en 1999 Vosne-Romanée, Domaine Michel Gros......bara för att liksom.

Här får vi en rätt tät och lätt diffus rödfrukt med dragning åt körsbär. Till det en begynnande målarlåda och en hyfsat fin kryddblandning, men kanske mestadels kaffe och choklad. Innan förkylningsnäsan säger stopp inkasseras även lite stendamm.

I munnen är frukten fortfarande rätt koncentrerad och vital, syran lever kvar och tanninerna är rätt nedslipade, men har inte intagit något silkesläge. Förutom frukt är lakrits ett rätt tydligt drag och vissa nejlikor och apelsin dyker upp innan mineralerna sätter in.

Stoppningen är medel, smaken helt OK, avslutet OK.....det mesta är OK och rätt gott, men inget som gör att jag gör vågen. Ett finns som funkar, men som inte sätter några direkta avtryck.

När ett moget vin är det man vill ha......

.....och man inte vill vänta på det som ligger i källaren eller lägga ner en massa pengar, då kan det vara idé att kolla lite på några tyska sajter efter färdigmogna flaskor. Självklart får man vad man betalar för, men det går definitivt att få tag på mogen dricka som inte skäms för sig, till en vettig penning.

Mitt roligaste köp på den fronten är nog 1999 Bourgogne Rouge från Michel Gros för en hundralapp, men jag har köpt på mig en del del annat av helt OK kvalitet. Idag är det dags att ge sig på ytterligare en av dessa flaskor, nämligen en 1999 Vosne-Romanée, Domaine Alain Hudelot-Noellat.

En typisk mognadssniff av trevlig, men inte märkvärdig karaktär. Doften är i första hand läderartad och animalisk, i andra hand med influenser av trägården i form av höstlöv, jordhög och kompost och i sista hand en frukt som känns uttorkad och får samsas med lite drag av kryddor och målarlåda. Trevligt, men utan att sticka ut.

I munnen har vi att göra med en struktur där det finns kvar en helt OK syra, ett visst mått av tanniner som håller kvar ett litet, litet grepp och en rätt trött frukt som lämnat över i mer mogna och torkade toner. Här pratar vi annars körsbär, mogna plommon, animalier och lakrits och en diffus men rätt OK kryddighet. Helt klart ett vin som lyser upp en höstkväll med lite enklare mognadsglädje. Man fick ungefär vad man betalade för och i detta fall 29,50 Euro hos Böhme Weinhandel.

2007 Vosne-Romanée "Les Chalandins", Jacques Cacheux

I Vosne-Romanée huserar det ett par vinmakare som lystrar till efternamnet Cacheux. För min del har jag bara provat viner från den firma som på 50-talet startades av Jacques Cacheux och som numer drivs av sonen Patrice. Till sin hjälp har Patrice sin fru, Patricia, som in från vänster kommer från vinmakarfamiljen Sirugue.

Tillsammans driver de en rätt liten firma som hanterar ungefär 7 hektar vingårdsmark, men vingårdslägena är fina och vinerna anses vara helt OK eller bättre. För egen del har jag druckit för lite från firman för att riktigt ha någon uppfattning. Låt oss se vad en flaska 2007 Vosne-Romanée "Les Chalandins", Jacques Cacheux kan erbjuda.

Hmmm...här pratar vi om en rätt blysam skapelse med lite röda bär, jordighet, en gnutta läder och ett första spår av undervegetation och målarlåda. En typisk sniff av ett vin som börjar inträda i sin första ålderskostym och som egentligen inte har så förbaskat mycket intressant att erbjuda, nu eller senare heller.

Doftintrycket går igen i munnen. Visst finns här en del syra, men frukten känns lite trött och tanninerna är nästan färdigputsade. Okej att dricka, lite trött och inget att direkt skriva om. Inte något vin som gör att producenten direkt landar på min återköpslista om vi säger så.

Vingårdsbesök - Domaine Dujac

Morgonen är solig och vacker och jag är uppe med tuppen. Efter en typisk fransk frukost styr jag bilen mot Morey-Saint-Denis och Rue de Bussière och väl framme parkerar jag, snörar på mig vandrarkängorna och slänger på mig en liten ryggsäck. Det är dags att sträcka på benen och insupa lite härliga vingårdsintryck innan dagens första producentbesök.

För mig finns det knappt ett bättre sätt att starta en morgon eller att förbereda sig för en vinprovning. Sinnet är öppet och hela "jaget" blir liksom syresatt. När klockan börjar närma sig 10:30 och kropp och själ har fått sitt, återvänder jag till bilen. Precis när jag kommer fram dyker ytterligare en bil upp och vi tycks ha samma mål i sikte, nämligen Domaine Dujac.

Efter hälsningsfraser och lite småprat kommer så dagens värdinna, Diana Seysses, och välkomnar oss, samt ledsagar oss in i huset till väntrummet en våning upp. Vi kommer att bli tre grupperingar idag och förutom jag och de kanadensiska sommeliergrabbarna jag nyss har mött, ska vi invänta ett amerikanskt par. Vi hamnar ganska fort in i diskussioner om monopol och likheter och skillnader mellan våra länder, innan vi blir avbrutna av att Diana har fångat in det amerikanska paret. Dags för kort promenad och visning runt anläggningen.

Här gör man vin

Innan vi tar det kan det kanske vara på plats att kort beskriva Diana och hennes roll på Domaine Dujac. 1968 köpte Jacques Seysses dåvarande Domaine Graillet i Morey-Saint-Denis och sedan dess har han och senare även hans amerikanska fru, Rosalind, verkat på domänen. I takt med att domänen vuxit och barnen har växt upp har sedan två av tre söner valt att arbeta på firman och när Jeremy träffade sin amerikanska fru Diana, så blev de snart en trio som svarade för det mesta av arbetet på gården. Jacques är visserligen med på ett hörn, men tar inte ansvar i den dagliga driften.

Fortfarande är det en dynamisk trio som delar på arbetet med olika ansvarsområden och Dianas roll är numer helt enkelt vinmakarens. Hur kan en ung amerikansk kvinna hamna i en sådan postion kan väl någon fördomsfull typ tänka...svaret är helt enkelt att hon är ruskans duktig. Med en akademisk examen i oenologi från University of Davis och en uppväxt i en familj med egen vinmakning (Snowden winery i Napa Valley) har hon all bakgrund i världen. Sedan har hon såklart lärt sig en hel del på Domaine Dujac. 

Diana i källaren

Som modern ung kvinna hinner Diana inte bara med att vara mamma till grabbarna Aubert (2007) och Blaise (2009), samt göra vin hos en av världens finaste producenter, hon hinner också ansvara för vinmakandet på Snowden winery och flyga över dit ett antal gånger per år....men det är ju en helt annan historia.

Åter till besöket, där vi först fick den nästan obligatoriska rundvandringen och tittade in i vinanläggningen. Det mest intressanta är kanske inte hur de gör sitt vin med hela klasar och annat, utan filosofin att skapa viner som väver samman elegans och finess med en tydlig komplexitet. Det ger viner som för en del kan uppfattas som lite lättviktiga, men för oss andra är det bland det mest underbara man kan dricka.

En annan del i familjens filosofi är att dela med sig av sitt vin till vinälskare världen över, även om de inte alls behöver. Försöker man som glad amatör att ta sig in i toppskiktet av domäner är det väldigt ofta kalla handen, men hos Domaine Dujac ställer man upp på besök, även om man inte ens säljer något direkt på gården. Värt en stor eloge tycker i alla fall jag.

Efter vinanläggningen tittade vi till den närmaste vingården som är en premier cru med namnet "Clos Village". Intressant med den vingården är att när den omplanterades så valde man av misstag fel Pinot-klon, så hela lotten är fylld av Pinot Droit. Det innebär att druvmaterialet inte når den nivå som Dujac vill ha avseende en premier cru, alltså sker en deklassificering till village. Det är dock möjligt att det blir en regelrätt premier cru någon gång i framtiden när rankorna uppnår tillräcklig ålder för att ge bra druvmaterial, men det överlåter vi åt framtiden.

Så var det då dags att få prova lite vin och nedan följer provordning och mina små intryck.

Provningsvinerna

2010 Morey-Saint-Denis
Ett härligt första intryck av floralt parfymerad Pinositet. Här samspelar härlig frukt med viol och lakrits och allsköns kryddor. I munnen finns en bra syra som bär frukten mot en samling av örter och kryddor där salmiak känns mest framträdande. Tanninerna ger bra motstånd och hänger med in i det mineralstinna avslutet. Rackarns vilken start.


2010 Chambolle-Musigny
Återigen en tydlig floralitet och en ännu finare frukt med tydliga hallon och jordgubbar. Faten ger kryddor därtill, men det som sticker ut än mer är en rejäl dos mineralitet. Struktur, syra och tanniner är rätt lika föregående vin, men elegansen är ännu ett snäpp upp. Gott!


2010 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Malconsorts"
Återigen floralt, men nu är frukten lite mörkare och eken lite tydligare med inslag av kaffe och choklad vid sidan av kryddorna. I munnen känns syran och frukten igen, men nu tar tanninerna ett större grepp och här finns även mer bredd eller komplexitet i en annan örtighet och mineralitet. Ännu ett steg upp och ett tydligt tecken på att vinet behöver utveckling för att riktigt visa sin potential.


2010 Clos Saint-Denis
För att vara ett så ungt vin är det en grym doft som erbjuds, den liksom andas komplexitet och mer tyngd. Beståndsdelarna är i huvudsak samma som tidigare, men samspelet känns bara bättre och man liksom sugs in i vinet och dess doft på ett annat sätt. I munnen pratar vi elegans mitt i den unga syran och de hyfsat greppiga tanninerna. Det här vill man bara ha mer av, men visst ska man vänta och ganska länge också.


2010 Clos de la Roche
Mer struktur och kraft, samt en tydligare mineralitet är det första som slår mig. Nästa sak är att även frukten är ett snäpp djupare och bättre. Det här är typiskt ett vin som kan komma ut som en "killer" efter en lång källarvistelse. Årgångens vinnare, främst avseende potential. Mums!


2009 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Monts Luisants"
Nosen bjuder på fin floralitet, päron och gula äpplen, svaga spår av citrus och en stenig mineralitet. I munnen upplevs det elegant och balanserat med en syra åt det lättare hållet. Smakerna i munnen är avrundade av viss fetma och bjuder mest på citrus, vissa mått av honung och fins stråk av mineral. Helt klart ett vin i min smak.


Hos Dujac erbjuds alltid ett referensvin för att visa potentialen och vart vinerna tar vägen om man är tålmodig. En riktigt trevlig gest med tanke på vilka viner man bjuder på. Idag provades följande:


1996 Clos Saint-Denis
En helt enkelt lysande doft med tydliga mognadstoner, men ändå en bra frukt av hallon, jordgubbar och plommon som samsas med allsköns dofter såsom skog, tryffel, tobak, läder, svamp, svart te, och lakrits. Listan skulle liksom kunna fortsätta hur länge som helst.

I munnen är syran fortfarande tydlig, medan tanninerna har slipats ner rejält. Det ger tillsammans med frukten en silkig och elegant känsla som nog är i ett perfekt drickläge. Det här är Satan i gatan-bra.

Vi som provade

Jag gillar att vandra och njöt på morgonen, men tankarna på den njutningen blir totalt bortblåsta efter provningen hos Dujac. Inget snack om saken att vi har att göra med riktigt bra viner, rakt över. Tack så väldigt mycket för att man får komma och prova.

Vingårdsbesök - Domaine Mongeard-Mugneret

Så var det då dags att styra bilen till något av det heligaste, nämligen Vosne-Romanée. Det är en by där det alltid är lika härligt att lämna bilen och gå ut bland vingårdarna och förundras över att några få vingårdar kan vara så mytomspunna och vara basen för viner man nästan bara får drömma om. Namnen ligger så bra i munnen också, "La Tâche",  "Richebourg", "Romanée-Conti".....eller det kanske är mest för att man trånar efter vinerna.

Romanée-Conti

Efter en liten strövtur bland rankorna rullar jag iväg mot eftermiddagens mål som är ännu ett producentbesök, nämligen hos Domaine Mongeard-Mugneret. Jag placerar bilen i skuggan alldeles vid porten och knallar in. Vid en första anblick känns det som om allt är ett par snäpp större här och liksom mer ordnat, något som också visar sig stämma längre fram, men vi ska inte springa iväg nu.......

Företagets logotyp

Genom ett fönster uppmärksammar jag några kvinnor och förklarar för dem att jag är här på ett planerat besök och vips så dyker någon upp vid dörren, och denna någon visar sig vara Marie Mongeard, min ledsagare under den närmaste timmen. Efter inledande hälsningsfraser visar Marie, med sina klapprande höga svarta klackar, vägen från den del där kontorsbyggnaden finns till det område där bl.a. provningsdelen ligger och vips så befinner vi oss inne i provningsrummets svalka.

Till skillnad från övriga besök jag hinner med den här omgången är detta mer storskaligt och professionellt och alltså inte lika personligt, även om Marie är trevlig och bjuder på sig själv. Det här visar sig direkt med en inledande presentation av ett antal trycksaker som jag får med mig, men jag duckar lite snabbt och slinker ur greppet och börjar med att prata om familjen och företaget.

Marie Mongeard

Det visar sig att företaget är en hyfsat storskalig verksamhet där dirigentpinnen hålls av Vincent Mongeard och där familjen är involverad på flera olika sätt, så även Marie. Totalt sett är det 18 personer som driver runt verksamheten, en verksamhet som ett normalår hanterar runt 170.000 buteljer. Eller hanterade kanske stämmer bättre, då man nyligen har gjort sig av med stora områden av region-klassad mark i Hautes Côtes de Nuits och det innebär att årsproduktionen framöver kommer att landa på 140.000 flaskor. Anledningen till försäljningen är att Vincent helt enkelt tycker att årgångsvariationen påverkar vinerna så mycket så att han inte riktigt vill stå för dem vid sämre år, samtidigt som deras terroir inte ger möjlighet till den komplexitet man strävar efter.

Förutom att Vincent och familjen gör vin så är man väldigt involverad i fathanteringen, något som anses ytterst viktigt då man använder sig av hyfsat stor andel ny ek. Det är Vincent själv som köper in eken och torkar den under några år innan han låter Tonnellerie Rousseau i Couchey, utanför Marsannay, tillverka fat åt honom. Det är nog förresten lite som Allen Meadows säger när det gäller domänens hantering av ek:

“The Mongeard wines are on the oaky side yet with time in bottle they generally absorb most of it and become quite satisfying."

Efter ytterligare småprat om arbetet i vingård och källare som är lutte raisonnée och i övrigt så naturligt med så lite inblandning som möjligt är det så dags att ge sig på vinerna. Jag som hade hoppats på att få prova lite från årgång 2010 inser nu snopet att 2010 kommer först att vara tillgängligt i november och att detta inte är en firma där vi far runt och provar direkt ur faten. Nåväl, en liten uppsättning av viner från 2008 får väl duga.

Provningsviner

2008 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits "La Croix" (10,80 Euro)
Druvorna till vinet kommer från ett läge precis nedanför skogen "Foret de Detain Gergueil", nämligen bestämt vid byn Arcenant. Vinet som sådant är rödfruktigt, örtigt och ekkryddigt med ett tydligt driv av syra och syrliga röda frukter. Det är helt OK och enkelt att dricka, men ger inga bestående intryck. Högt läge uppe vid skogen och årgång 2008 är inte en perfekt kombination, utan ska man köpa detta lär man gå på årgångar som 2009.


2008 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Narbantons" (19,00 Euro)
Inte något av de bättre lägena i byn, hyfsat nära vägen och gränsen till Beaune, men precis som Jasper Morris skriver så finns det vissa firmor som ändå lyckas göra bra viner härifrån, däribland Mongeard-Mugneret. Från detta vin och de två nästkommande slår det mig vilken precis rödfrukt de har lyckats fånga för årgången. Frukten är så klar att den för tanken till ett inre ljus eller en fjällbäck, där den finns lite undangömd av eken. Det är rätt tydligt att domänens bättre viner inte ska drickas unga, utan här behövs tid för att eken ska integreras. Man kan bara hoppas att när frukt och ek smälter samman att det uppstår något riktigt bra.

Nåväl, i övrigt finns det en del sötma med dragning åt lakritshållet och viss jordighet, men det är frukten som drar till sig intresset och eken som gör att jag tvekar. I slutändan fick det ändå bli ett par flaskor, dock för vila.

2008 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Orveaux" (35,90 Euro)
I denna fina vingård äger firman 1,2 av totalt 1,79 hektar, vilket innebär att man är den absolut största ägaren. Här pratar vi samma frukt- och ekintryck som i föregående vin, men sen händer det betydligt mer bakom kulisserna där det tydligare går att skönja enskilda bär som hallon och körsbär, samt ekspår av choklad och kaffe och även drag av mineraler. Eken (35% ny) och dess beska ligger dock som en dimma och döljer potentialen. Självklart följer flaskor med hem, men dessa ska vila.


2008 Echézeaux  (43,00 Euro)
I en vingård på över 37 hektar finns såklart en del variation beroende på läget. Mongeard-Mugneret buteljerar två etiketter från vingården, en Echézeaux och en Echézeaux Vieilles Vignes. Ägorna i vingården finns i Echézeaux du Dessus, Les Rouges du Bas och Les Treux och man äger totalt 2,5 hektar. Vinet jag nu provar känns som ett steg upp på stegen, i alla fall avseende potential. Det finns en struktur och komplexitet som lovar mer runt hörnet, men redan idag kan man bakom eken (50% ny) finna fina röda bär, en inledande Pinositet, vissa animaliska drag med en touch av blod och en dos mineraler. Samma sak gäller dock här. Jag låter det ligga.

Anteckningar och trycksaker

Summeringen av vinerna är att eken för min del är alldeles för framträdande idag, men att det finns frukt och struktur som kan ge bra viner runt hörnet. Jag har dock svårt att riktigt se potentialen och hur väl integrerad eken kommer att bli. Det får framtiden utvisa. I min databas registrerade jag återtitt på vinerna först 2017, men vi får väl se om jag kan hålla mig.

Slutintrycket av besöket blir att det inte är lika kul med besök hos större producenter och att Mongeard-Mugnerets viner inte är något för mig i unga år. Jag ska jaga tag i en eller ett par referensflaskor med lite ålder så jag kan få en bättre uppfattning om hur de utvecklas, och samtidigt se fram emot att smaka vinerna i källaren om fem år eller så.

Halva Lucien Le Moine personifierat av Rotem Brakin

"The 2009 vintage can be expressed in one word, Harmony". Med det som utgångspunkt och ledstjärna guidade Rotem Brakin oss genom ett antal viner av årgång 2009 från den überklassiga négociant-firman Lucien Le Moine.

Platsen var Bistro Bobonne där två bord fulla med entusiastiska vinspottare hade samlats under mysticismens ljus till ett mässande av den kvinnliga munken Rotem. Här kanske tarvas en förklaring. Namnet Lucien Le Moine byggs upp av två delar, den första, Lucien, som anspelar på ljuset och den andra som är munken, Le Moine. Här är alla delar nämligen genomtänkta och det innebär att vi inte har att göra med den vanliga enkla burgundiska vinbonden som bara vill göra bra vin, utan här finns ett genomtänkt helhetskoncept som bygger på små volymer av inköpt material från 1er och Grand Cruer, allt paketerat med marknadsmässig finess.

Det mystiska går igen i det hemlighetsmakeri som omgärdar vilka druvor vinerna är gjorda av, alltså vem sjutton köper de egentligen av? Ingen vet, ja förutom då Rotem och hennes man Mounir Saouma. Tänk er en källare som rymmer 100 fat per årgång, that's it. Då har man inte mycket att spela med och ändå trollar de ihop så pass mycket vin så Sverige erbjuds 40 olika etiketter, av totalt ungefär 70. Att lyckas med detta innebär att de gör mellan 300 och 900 flaskor per vin, alltså 1 till 3 fat. Småskalighet i ett nötskal.

Allt detta har paret Saouma och Brakin hanterat själva sedan 1999 då de köpte in sina första druvor/viner. När det sedan kom till lite barn i familjen, från 2006 och framåt, så anställdes ett par ytterligare personer och hela baletten hanteras numer av totalt fyra personer. Nog om bakgrund och över till själva provningen.

Till förminglet serverades en Bourgogne Blanc som enklast kan karaktäriseras av rik fetma och härlig mineralitet. Ett gott vin att starta med innan sittningen. När väl provningen presenterades skulle den i huvudsak byggas upp i jämförande flighter om två glas som skulle jämföras. Självklart bröts mönstret direkt och vi fick till oss tre glas där det första stod lite för sig själv och de två andra var den jämförelse som skulle påvisa skillnader i terroir mellan närliggande vingårdar.


Flight 1 - Vit 1er Cru

Meursault "Les Charmes" har i första hand en ljuvlig mineralitet som känns flintig och rökig. Frukten är fräsch och bärs fram av en god syra, något som rundas av genom vinets fetma och sötma. Avslutet är långt med fin citrus och mineral. Ett gott vin som dricks bra nu.

Puligny-Montrachet "Les Folatières" har även den en tydlig mineralitet som kännetecknas av sten och ett svagt metalliskt inslag. Rätt stora likheter med föregående vin när det gäller struktur och smak, dock med ett tillskott av viss grapebeska och en annan mineralitet.

Puligny-Montrachet "La Garenne" är ett helt annat djur. Mineraliteten är mer dämpad, syran har tagit sig upp ett par snäpp och avslutet är helt annorlunda med ett uttorkande avslut där toner av citrus och mineral länge ligger kvar i känslan av en torr mun. Fint att vänta på under låååång tid.

En bra första flight där personlig smak avgör vart man lägger sin röst. "Les Charmes" på kort sikt och "La Garenne" på lång sikt är mina val.


Flight 2 - Vit Grand Cru

Corton Blanc och Corton "Le Grand Loliere" är två viner som har mer likheter än skillnader. Båda har en tydlig mineralitet med en twist som för tanken till modellera. Det stora intrycket är dock att de är väldigt balanserade med citrus, syra, smöraktig fetma och mineralitet. Snygga skapelser där det första vinet vinner i tie break. Intressant att notera är att detta vin innehåller 15% Pnot Gris.

Summerar jag de vita så lägger jag helt klart pengarna på 1er Cruerna då de passade min smak bättre. Nu över till lite rött.


Flight 3 - Röd 1er Cru - floralitet och parfym

Volnay "Les Caillerets" bjuder på en härligt floral och fruktig doft med allt från syrliga lingon till söta jordgubbar. Här finns även viol (nästan vingummi) och fina Pinot-kryddor. I munnen är det rent och fruktigt och avslutas med fina mineraler. Härlig start på det röda gardet.

Vosne-Romanée "Les Suchots" är ett helt annat djur med mer koncentration i alla muskler. Här finns en parfymerad frukt och definitionen av Pinot-Krydda. Frukten är alkoholvarm och här finns även örter och en fint mineralavslut. Jämfört med sin glasgranne finns här även mer tanniner och helheten blir liksom mer manlig, även om det är elegant.

Volnay idag och båda imorgon om jag får välja.


Flight 4 - Röd 1er Cru - Chambolle

Chambolle-Musigny "Les Charmes" är en rustik och manlig Chambolle med animaliska inslag. Visst finns här gottisar som gräddkola, hallonfrukt och sötma och fin mineralitet, men det som sticker ut är rusticiteten för att vara en Chambolle.

Chambolle-Musigny "Les Hauts Doix" är en helt annan sak. Här snackar vi istället elegans i varje del. Här finns floralitet, lättflyktiga fruktaromer som blandas med en superfin Pinot-krydda och ett bra mineralavslut. Grymt gott vin som får den tydligaste vinsten idag.

"Les Hauts Doix" vinner alla dagar, även om jag gärna tar båda.


Flight 5 - Röd Grand Cru

Charmes-Chambertin ger koncentration, viss rusticitet och Pinot-kryddor i massor. Vi pratar en lång lista med kaffe och peppar i den första sniffen. Här känns det som att tiden behöver få jobba ner eken och den lätta ekbeska som stör mitt intryck. Sedan upplever jag att mellanregisret är fylligare än avslutet som klingar ut relativt slankt. Det här ger jag tid och håller samtidigt tummarna.

Echezeaux är mjukare och mer sensuellt, floralt och lättfruktigt. Här är det dock åter en ekkänsla som grumlar intrycket. Å ena sidan känns vinet slankt och lätt i munnen med ett avslut med sötma och mineral, men samtidigt tynger eken intrycket. Ännu ett vin att vänta på. Svårt att välja ett av vinerna, utan jag skulle vilja testa båda efter lång lagring.

Totalt sett faller rösten helt klart på "Les Hauts Doix" bland de röda.


Flight 6 - Ch9P

Tyvärr var jag tvungen att springa iväg på ett annat möte så jag fick ingen chans att prova parets nya satsning som är viner från egna ägor i Ch9P. Nåväl, jag var mer än nöjd med lunchen ändå och det är inget snack om att det är bra viner som skapas av den lätt mystiska duon Saouma och Brakin. Vinerna kostar en slant, men gillar man Bourgogne är det definitivt en producent man vill ha i källaren.

Slutligen ett stort tack till Wineworld och Chattis för möjligheten att få ett bättre grepp om en intressant producent.

En godsak i vardande

Få namn på vinbyar i världen klingar så vackert som Vosne-Romanée. Här skapas det vin från fantastisk vinmark gjord av mästare och har så gjort under lång tid. Namnet Vosne-Romanée dök upp i den burgundiska historien år 636 och har sedan dess byggt sitt rykte.

Betydligt senare, närmare bestämt i början av 1600-talet noterades namnet Mongeard för första gången i Bourgogne och sedan åtta generationer tillbaka har man befunnit sig i Vosne-Romanée som vinmakare. Intressant är en Mongeard arbetade för Domaine de la Romanée-Conti redan 1786.

Om vi gör ett språng i historien till 1945 så hamnar vi i den brytpunkt där dagens domän fick sitt namn. Anledningen är att då tog Jean Mongeard över och lade även till moderns efternamn, d.v.s. Mugneret. Historien bakom detta är att Jeans far hade dött fem år tidigare och då det inte fanns någon annan som kunde ta över så fick Jean axla ansvaret redan som 16-åring. Sin första skörd sålde han i bulk till bl.a. Gouges. Gouges rekommenderade dock att man skulle buteljera själva framöver och det rådet följdes.

Sedan 1970-talet har Jeans son, Vincent Mongeard, arbetat på firman och efterhand tog han över ansvaret för domänen, där han för traditionen vidare och fortsätter att göra vin på samma sätt som tidigare. De mindre ingrepp som har gjorts är bl.a. att sluta med onödig filtrering och på så sätt blanda sig i vinifieringen än mindre.

Firmans portfölj består idag av vingårdsmark på totalt över 30 hektar, fördelade på nästan lika många appellationer. Här pratar vi nästan genomgående Pinot Noir där rankorna i genomsnitt är runt 50 år gamla. Visst finns här någon enstaka Chardonnay-druva, men det är de röda vinerna som är firmans definitiva ryggrad.

Då jag om knappt två veckor ska sniffa och sörpla hos Mongeard-Mugneret och min erfarenhet av deras viner är rätt liten kändes det på sin plats att tjuvdricka en flaska för att, så att säga, "get the feeling". Flaskan för dagen är en 2009 Vosne-Romanée, Domaine Mongeard-Mugneret. Noteringarna är två dygn efter öppnandet då vinet tedde sig lite vresigt första kvällen. Efter två dygn i igenkorkad flaska i kylen får vi följande intryck.

En väldig plym av bärparfym slår till direkt. Här är det hela spektrat från varma körsbär till hallon och jordgubbar. Lindat runt detta finner vi florala toner och nästan lite löddrig sommartvål. Vresigheten som mestadels var ektaggad har nu lugnat sig och istället träder det fram väldigt trevliga Pinot-kryddor, ja rent av en liten fin orientpåse. I samma påse har någon slängt ner lite lakrits, eukalyptus och mynta, något som tillsammans ger en härlig sniff.

Munkänslan landar i lite syrligare bär än i doften, men visst finns här också lite söta trädgårdsbär. Frukten kompletteras av en härlig dusch apelsin som ger en riktigt härlig fräschör tillsammans med den pigga syra som bär fram frukten. Som motpol finns en ek som ännu inte är integrerad, men som lovar ganska mycket för framtiden. Här finns bl.a. den sötlakrits jag gillar, en tanninstruktur som är skönt avslipad och tendenser till att silkighet växer till runt hörnet. En godsak i vardande.

2007 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Rouges du Dessus", Alain Burguet

Efter tio års praktisk skolning hos sin pappa och hos domaine Tortochot så etablerade Alain Burguet sin egna rörelse 1974, den fick namnet domaine Alain Burguet. Här har det genom åren drivits en kompromisslös hantering i vingård och vinanläggning och filosofin är att låta naturen ha sin gång i största möjliga mån. Målet är ärliga viner med tydlig terroir-karaktär.

Denna inställning till arbetssättet utövar Alain, eller numer mest hans söner Eric och Jean-Luc i den klassiska byn Gevrey-Chambertin, där Alain under sin hyfsat korta gärning blivit ett aktat namn. Det enda problem Alain och sönerna har är väl egentligen att det är så förbaskat dyrt att anskaffa egna vingårdar så andelen egenägd mark är endast 3,5 hektar. Till det kan läggas ytterligare drygt 4 hektar som de hyr på olika sätt. Sist, men inte minst driver de en liten négociant-verksamhet på försök.

Dagens vin kommer från négociant-verksamheten och är en cuvée från Vosne-Romanée. Vinet är 2007 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Rouges du Dessus", Alain Burguet.

Shit, näsan har börjat poppa igen av någon slags småförkylning och det påverkar sniffandet. Nåja, det är som det är och här känns ändå rätt tydliga dofter av ren och fin frukt. Ett bra samspel mellan mogna, röda hallon och en lättare variant av körsbär. Som motpol puffar eken på med kaffe och choklad, och allt binds ihop av en slags trevlig och söt kryddighet. Väldigt trevligt, men kanske en gnutta för mycket ek.

I munnen finns grunden till ett ljuvligt vin. Det är en väldigt ren och fin frukt, uppbackad av en ungdomlig syra som gör att vinet har en "slinka ner fort som sjutton"-karaktär. Eken är dock inte fullt ut integrerad än, utan gör sig lite väl mycket påmind tycker jag. Det finns dock frukt, syra och tanniner som bäddar för att några år på rygg kan ge ett alldeles lysande vin.

Ett gott vin idag men ryggläge rekommenderas om man ska få ut full effekt.

Cécile Tremblay - Tack!

Ibland springer man på nya namn inom sitt intresseområde och i vissa av dessa fall undrar jag hur det egentligen har gått till, ja att man helt missat namnet ifråga alltså. I synnerhet som namnet sedan verkar dyka upp lite varstans och det är idel hyllningar som möter en.

Så har det varit för mig med en viss Cécile Tremblay. Det är en kvinna som både har vin i minsta genskrymsle och bloddroppe i kroppen och utöver det har en miljö som helt och fullt påverkar åt den vinösa hållet. Kolla bara det här lilla och du börjar förstå:

Hon är sprungen från Vosne-Romanée och är släkt med familjerna Confuron, Noellat och Jayer, ja här finns till och med blodsband till ikonen Henri Jayer. Utöver detta har hon gått och gift sig med Pascal Roblet, ja han som äger och driver Domaine Roblot-Monnot. Om de har några barn tillsammans vet jag inte, men något som nästan är som ett barn är säkert deras gemensamma vitvinsprojekt som går under namnet Nerthus. (Ytterligare ett nytt namn för mig)

Céciles egna projekt, Domaine Cécile Tremblay bygger på att hon år 2003 tog tillbaka tre hektar vinmark som familjen hyrt ut på långtidskontrakt och med detta som start har hon byggt vidare med mer inköpt mark och inväntar nu att nästa långtidskontrakt går ut 2021 då hon får tillbaka resten av det uthyrda.

Dagens brukade mark finns i Côte-de-Nuits och är utspridd mellan Gevrey i norr och Nuits-St-Georges i söder och består av allt från Grand Cru till Regional-klassade lotter. Marken, där druvorna till dagens vin växer, är en blandning av Village-klassad mark i Vosne-Romanée, nämligen Les Communes 50 %, Les Jacquines 25% och Les Rouges du Dessus 25%. Rankorna snittar på 45 år och på 0,65 hektar produceras 2.700 flaskor. Dagens flaska är nummer 303 av 2009 Vosne-Romanée Vieilles Vignes, Domaine Cécile Tremblay.

Ibland när man möts av en doft så sprids leendet direkt. Den här är ett sådant tillfälle. Det känns lite futtigt att återge det, men tänk dig de finaste malda kryddor som finns, en finfin choklad, kanderade apelsinskal, sirlig rödfrukt, blommighet, söta små stråk av lakrits.....och en massa annat härligt. Ett ungt Village-vin doftar sällan så här bra. Ruskigt, ruskigt gott!

Smaken gör allt för att möta upp doften med en underbar kombination av syra, sötma, frukt, kryddor, tanniner och mineral. Det är bara att luta sig tillbaka och lägga ner resten av bedömningen. Jag kan bara konstatera att jag är ruskigt glad att jag tog till mig av alla lovord och köpte på mig det här. Om jag klarar av att vänta tror jag nämligen att det här kan bli grymt gott, även om jag redan nu längtar till nästa flaska.

2006 Vosne-Romanée, Domaine d'Eugénie

2006 avled Philippe Engel, ättling till legendaren Rene Engel, och då det inte fanns någon i familjen med vilja eller ambitioner att driva vinmakandet vidare såldes hela klabbet under sommaren 2006. Köpare var Francois Pinault som även äger Château Latour i Bordeaux, definitivt ett intressant insteg in i en, för honom, ny och okänd värld av vin. Efter köpet namngav han sin nya firma Domaine d'Eugénie.

Det var i och för sig "bara" att flytta över lite resurser från Bordeaux och se till att hitta en lokal man att lita på och sen gasa på. Huvudansvarig blev Frédéric Engerer från Château Latour, men "deras man på plats" är Michel Maillard, en man med rötter i den burgundiska myllan. Första året kunde de inte påverka utfallet så mycket de hade velat, så deras första riktiga årgång kan väl sägas vara 2007.

Detta till trots så tog ändå tog Frédéric Engerer och hans mannar hand om skörden 2006 och gjorde vinet. Ikväll ska ett vin från denna första årgång testas. Vinet är en Vosne-Romanée som kommer från tre olika lägen, Les Communes, Le Vigneux och Le Clos d'Eugénie och är alltså 2006 Vosne-Romanée, Domaine d'Eugénie.

I glaset har vi en rätt koncentrerad och kraftig Vosne-Romanée, definitvt inte på skalan floral elegans här inte. Doften är rätt fylld av körsbär med små stick av alkohol. Här finns också lite blommor någonstans i fonden och även en skopa burgundisk mylla. Eken bidrar med vissa kryddiga drag och totalt sett en rätt angenäm sniff, om än kanske inte riktigt vad jag hade förväntat mig.

I munnen är det några saker som slår mig och det är först den låga syran, sedan den nästan störande beskan och även att tanninerna tar ett rätt rejält grepp. Detta tillsammans med en frukt som inte hänger med i svängarna gör att jag inte tror att det här blir bättre. Lite av en besvikelse faktiskt, men man ska visst leta sig till årgång 2008 och senare för att få en bättre känsla för vart domänen är på väg. Får väl köpa in något sådant då, för mer av den här varan blir det definitivt inte, även om luft ger det en puff i rätt riktning.

2007 Vosne-Romanée "Les Hauts de Beaux Monts", Domaine Bruno Clavelier

23 år gammal, med färska betyg, kom Bruno Clavelier hem till familjens egendom och började den mödosamma resan att buteljera på hemmaplan, öka kvaliteten i alla led och sakta expandera verksamheten. Ser man till de superlativer som strös runt Bruno har han nog lyckats rätt väl, även om det numer har gått inflation i uttrycket "rising star".

Enigheten att han numer tillhör de namn i Vosne-Romanée man ska hålla koll på verkar dock total och anledningen är nog mest att han hela tiden levererar och gör riktigt bra viner i en traditionellt saftig stil där även terroir får säga sitt. Kanske har hans bakgrund med studier i både oenologi och geologi något med det att göra?

Det Bruno och hans domän har att erbjuda är välgjorda viner från i huvudsak Vosne-Romanée och de närliggande byarna Chambolle, Nuits-St-Georges och Gevrey. Sedan 1999 finns det även en Grand Cru i portföljen, nämligen 0,34 hektar Corton Rognet. Totalt förfogas över i runda slängar 6,5 hektar.

Ett snabbt hopp över till det vin som nu har druckits över två dagar här hemma, d.v.s. 2007 Vosne-Romanée "Les Hauts de Beaux Monts", Domaine Bruno Clavelier.

En underbart floral och trädgårdsfruktig doft med tydliga drag av smultron och jordgubbar som sedan liksom sträcker ut sig och räcker hela vägen till Bassets svarta vingummi, och då menar jag den ytterst färska varianten. I bakgrunden finns det sedan hela tiden en doft av Pinot-kryddor och lite mineraler. För att vara en Village-klassad flaska från Vosne-Romanée är doftbilden ruskigt elegant och förfinad.

I munnen möts man av en slank fruktsötma med basen i doftens söta röda bär. Munkänslan i övrigt är att syran gör vinet livligt och den näst intill totala avsaknaden av tanniner gör att vinet slinker ner i hastigheten "Blixtafort". Till fruktsötman kan adderas smaker av lakrits, violm vingummi och lite örter och kryddor och ett stänk grus. Häröigt uppnosigt och drickvänligt, men se till att temperaturen inte stiger för mycket om du inte gillar Pinot-sötma.

Andra vinet i rad med riktigt bra drickfaktor, men här finns ett par brasklappar. För det första måste man gilla Pinot med lite tilltagen fruktsötma och för det andra måste man (tycker jag) hålla temperaturen i schack. I rätt temperatur, tämligen kylig, är det nämligen ett utsökt vin.

Ikonproducenter och hedonism - Comtes Lafon, Emmanuel Rouget, Liger-Belair och DRC

När jag började närma mig 100 av 150 producenter enligt min privata lilla målsättning dök det upp ett ypperligt tillfälle att bocka av en milstolpe tillsammans med riktigt bra viner. En kväll där man kunde slå två eller fler flugor med samma smäll liksom.

Likt katten kring het gröt inväntade jag söndagen den 20:e november då en lite speciell provning skulle gå av stapeln. Det jag visste sedan ett tag var att provningens fokus var 1999 och Vosne-Romanée, samt att det bland vinerna skulle finnas ett flertal viner från såväl Emmanuel Rouget som Domaine de la Romanée-Conti. Då förstår ni säkert varför jubileumet med 100 producenter passade bra för kvällen.

Nåväl, datumet och starttiden infann sig, och jag fann mig helt plötsligt tillsammans med ett antal helt nya bekantskaper och ett ytterst gott glas Champagne (1996 Comtes de Champagne Rosé, Taittinger). Efter diverse småpratande var det så dags att inta sina platser och njuta av den vackraste av syner, ett bord fullt av glas redo för provning.

 

 

Några av kvällens viner

 

 

Flight 1 - En lysande minivertikal

Den första flighten bestod av två glas vitt vin presenterat som en liten minivertikal. I glasen fanns följande viner från den alldeles lysande producenten Domaine Comtes Lafon:

• 2002 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon
• 2004 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon

Doften i det första glaset var till en början lite blygt återhållsam, men redan då slog det mig vilken klass och elegans som fanns i vinet. Över tiden utvecklades aromerna och jag noterade mest ord som "HARMONI" och "ELEGANS". Det kändes rätt meningslöst att ge sig på en dissikering, utan fokus blev njutning.

Parhästen i glas två hade liksom mer av allt. Kraft, fetma, grus....you name it. Även det ett riktigt, riktigt gott vin, men efter ettans elegans var det inget snack om vilket vin jag föredrog. Mina sista ord när den sista klunken svaldes var "EXTREMT ELEGANT MED EN BALANS NÄST INTILL PERFEKTION". Det blir inte så mycket bättre än så.

Flight 2 - Uppvärmning

Uppställningen i denna flight var följande:

• 1999 Bourgogne Rouge, Domaine Emmanuel Rouget
• 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaumonts", Domaine Emmanuel Rouget
• 2002 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Reignots", Domaine du Comte Liger-Belair
• 2006 Bourgogne "Cuvée de Noble Souche", Domaine Denis Mortet

I den här flighten var det slående hur bra båda de generiska Bourgognerna var för sin nivå. Rena, fint hanterade och perfekt i drickläge. Bra start helt enkelt.

Sedan kom det som i mitt tycke lite blev temat för resten av kvällen, nämligen att vinerna fortfarande var lite för hårt knutna och hade behövt ett antal år till i ryggläge. Det gällde både "Les Beaumonts" som kändes lite ruffigt ungdomlig med ordentligt med byggmaterial kvar i form av syra och tanniner, och i minst lika hög grad "Aux Reignots" som kändes rätt oförlöst med mängder av ek som pockade på att integreras och till det en syra som visade på ungdomlig form. Sen hade "Aux Reignots" en annan egenhet och det var en extremt tydlig doft av knallpulver som adderade ytterligare till dess egenhet. Gott? Ja, för sjutton gubbar, men tanken på barnarov slog mig mest hela tiden.

Flight 3 - Grand Cru-material

Efter en rätt lång uppladdning var det så dags för nytt vin i glasen i form av följande uppställning:

• 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Cuvée Duvault-Blochet", DRC
• 1999 Echezeaux, Domaine Vincent Girardin
• 1999 Echezeaux, Domaine Emmanuel Rouget
• 1999 Echezeaux, DRC

Det första glaset är en Cuvée av deklassificerat druvmaterial från DRCs olika vingårdar. Druvorna är alltså rakt av Grand Cru-druvor och det enda jag är osäker på är om Romanée-Conti ingår i blandningen. Det finns uppgifter som pekar åt båda hållen.

Generellt för flighten är återigen känslan av barnarov. Det är självklart väldigt bra viner, men de hade inte riktigt nått fram till sin peak och man fick mest ana vad som komma skall. En väldigt kort reflektion av det som stack ut med respektive vin är följande.

Cuvée Duvault-Blochet hade utan konkurrens kvällens bästa doft. Där fanns precis det jag älskar som mest med Pinot-Noir från Bourgogne, nämligen lagren eller skikten och ändrandet av skepnad över tiden. Ja du vet, de finaste av röda bär, anis och lakrits i en nästan osannolik bredd och så hela bazaaren av indiska kryddor. Smaken var även den riktigt bra, men slutbetyget blev "EXTREMT DOFTVIN".

Echezeaux'n från Girardin fick på sig kvällens dumstrut då den hade "berikats" med tydliga oxideringsdrag. Som tur var hade inte smaken tagit samma skada och det blev till kvällens övning i att hitta vinet bakom masken. Epitetet fick bli "KVÄLLENS KÄLLARVIN".

Echezeaux'n från Rouget var fortfarande rätt sluten även om det börjat visa upp riktigt eleganta drag. Med luft växte det sakta mot större höjder, men kom kanske inte hela vägen. Betyget blev "SENSUELLT MED REJÄL POTENTIAL".

Slutligen var det dags för Echezeaux'n från DRC. Det bestående intrycket doftmässigt var när någon yttrade "Undersidan av en chokladkaka". Det var verkligen spot on i en doftbild som annars bjöd på betydligt mindre än vad jag förväntat mig. Tur då att smaken bjuder på något helt annat. I munnen är det näst intill perfektion. Allt är liksom på rätt plats, även om det också lyser ungdomlig potential om vinet. Det riktigt slående är en väldig koncentration och en enastående längd som nästan inte kan ta slut. Bestående minnet nerkladdat i blocket är "ENASTÅENDE LÄNGD".

Summering
En riktigt intressant kväll med en väldigt bra uppställning viner. Lärdomen av kvällen är definitivt att stora viner från 1999 ska få ligga kvar i källaren flera år till. Ett stort tack till C & G såsom värdar för kvällen och till L som förtjänstfullt ledsagade oss genom vinerna.

 

Middag med Girardin, Chavy, Giroud, Arnoux

Lördagsmiddagen är inplanerad sedan länge och tanken denna gång är att bjuda vinvännerna A + D på goda Bourgogner som matchas med mat direkt avpassad för vinerna.

Först ut var en tallrik med en hög höstsvamp som täcktes av en len jordärtsskockssoppa med garnityr av superfinhackad gräslök och nygjorda chips på jordärtsskocka. Till detta serverades 2005 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chaumees", Domaine Vincent Girardin. Kombinationen fungerade utmärkt med det riktigt eleganta vinet och den lena soppan.

Noteringar om vinet dagen efter:

Satan i gatan vilken kombination av flintrök och citrus som näsan bjuds på. Läckert och rent är min första tanke. Sen föds aromstråk efter aromstråk som ackompanjerar renheten. Det är friska äpplen, svaga toner av smör och nya mineralpuffar som sträcker sig från renaste metall till nykrossad sten. Ruskigt sniffvänligt på min ära.

Smaken når nästan samma nivå som doften med en härlig balans av syra, smör och mineraler. Showens gigant är enkelt att kora i det här vinet, det är mineralerna i eftersmaken som bäddar in munnen i en evighet och efter halva evigheten slår undan benen på ett avklingande citrusbett. Kalas!

Minnet från gårdagen säger mig att den bästa klunken var den sista, när vinet landat i rumstemperatur och sugit åt sig en hyfsad dos luft. Det här var dagens vin igår och är dagens vin idag.

Nästa rätt var snabbfrästa pilgrimsmusslor med brynt smör och hackade, brynta hasselnötter. Till det serverades även lite knaperstekt sidfläsk. Parhäst denna gång var 2005 Meursault "Les Casse-Tètes", Domaine Hubert Chavy. Åter en lyckad kombination där smör och nötter gifte sig bra med Meursault-markörerna. Hade jag fått göra om rätten hade jag nog tagit bort sidfläsket och spetsat smöret med lite syra.

Noteringar om vinet dagen efter:

Här har vi att göra med en betydligt mer anonym doft. En inledande disktrasa luftas snabbt bort och kvar finns en mängd svaga dofter som tillsammans bygger upp en fin palett. Här trängs citrus med skaldjur, melon med rök, sten med äpple och allt lindas in tunn, tunn fetma.

I munnen är Meursault mer framträdande, även om vi har att göra med ett exemplar där eken inte alls får spela huvudrollen. Här är det snarare citrus och mineraler som är huvudnumret, även om hasselnötter och smör har sin plats i ett svagt upplyst hörn. Återigen ett gott vin, men i jämförelse med sin vita kombatant så når man inte riktigt fram. Vidare visade vinet en ännu bättre sida till maten, så matchningen till musslorna var nog rätt ändå.

Till kvällens röda viner serverades ankbröst på en bädd av gräddkokta Cannellini-bönor. Till det lite knaperstekta trattkantareller och en rödvinsreduktion. Att dricka till hälldes det upp en ungt och ett halvmoget vin i form av 2009 Volnay, Domaine Camille Giroud och 2005 Vosne-Romanée, Domaine Robert Arnoux (Pascal Lachaux). Anka och Pinot Noir är liksom aldrig fel.

Här fungerade båda vinerna bra, med ett par extra plus för vinet från Arnoux då den extra kraften och tyngden mötte upp rödvinsreduktionen riktigt, riktigt bra.

Noteringar om vinerna dagen efter:

Det blev inget kvar av vinet från Giroud, men ut minnet kan noteras att det som vanligt med vinerna från producenten uppvisas en trevlig och elegant lättdruckenhet. Jag gillar verkligen kombinationen av fina röda bär (jorgubbar, hallon och tranbär) och den tilltalade kryddighet som gör att jag balanserar mellan indien och julafton. Gott och värt sina pengar.

Jag är lite nöjd att det finns en slatt Arnoux kvar, för doftspelet så här dagen efter är riktigt trevligt. Vi börjar med lite målarlåda som jag inte upplevde igår, men när den luftas bort är det en härlig blandning av bär i form av körsbär och hallon som blandas upp med örter och kryddor där mynta och peppar sticker fram mest. Skogen är också närvarande i form av gröna tallbarr och också i form av behandlat trä och slutligen är den gamla vännen grönsaksruttnad med på ett hörn.

Smakmässigt landar vi i mörka bär, silkig sötlaktrits och en bomb av kryddor. Med en bra syra och en levande tanninstruktur är det väldigt trevligt att dricka nu, men kommer att bli ännu bättre. Som bäst var det till maten då det växte till att upplevas ett nummer större än vad det är som solitär.

Vinerna är inköpta hos Autrement-Bourgogne och systembolaget enligt nedan.

Girardin 35 Euro, Autrement-Bourgogne (Nu 44 Euro)
Chavy 32 Euro, Autrement-Bourgogne
Giroud, 259 SEK, SB
Arnoux 49 Euro, Autrement-Bourgogne

2006 Vosne-Romanée, Sylvain Cathiard

Idag dricker vi vin från ännu en i raden av typiska Bourgogne-domäner, du vet en rätt liten sådan som gått i arv i ett antal generationer och där sönerna (mestadels) tar över stafettpinnen efterhand. Dagen till ära har vi att göra med en domän som grundades på 1930-talet och där dagens lysande stjärna tog över 1986. Han får numer hjälp av sig son Sébastien och vi nog kan känna oss trygga över att domänen fortsätter den inslagna banan.

Domänen jag skriver om är Domaine Sylvain Cathiard och mannen är alltså Sylvain Cathiard. Vi har att göra med en firma som sköter hantverket på traditionellt vis och som är ytterst noggrann i alla led. I vingården praktiseras "lutte raisonée" med allt från plogning med häst till att i största möjliga mån undvika kemikalier. I källaren sker inga hemligheter utan här sker jäsning med naturjästen, ingen klarning eller filtrering. I övrigt gör man väl ungefär som man "alltid" har gjort, men är samtidigt flexibel i hantverket.

När det kommer till ägandet av vingårdar så är det ett hyfsat antal, men lotterna är så små att totalinnehavet landar på drygt 4 hektar. Merparten av druvorna växer i Vosne-Romanée och Nuits-St-Georges, med toppar som Romanée-St-Vivant och Les Malconsorts.

Druvorna till dagens vin är hämtade från Village-klassad mark i Vosne-Romanée och vinet är 2006 Vosne-Romanée, Sylvain Cathiard.

Här får vi en del smått och gott i doftväg som ramar in och fyller ut basen som mestadels är rödfrukt och då främst av körsbär.  Det finns dock en del andra roliga dofter som rödbetor och apelsiner tillsammans med de typiska Pinot-faten med allsköns kryddor. En begynande ålder visas av en liten touch av sous bois och lite, lite jordighet, men dessa är knappt märkbara.

Smakmässigt har vi återigen röda bär med mest körsbär, men också en del hallon. Dessa bärs fram av en fortfarande levande syra. Till detta finns kryddor i form av några mindre drag av pepparkvarnen och en dos blandade örter. Som slutkläm erbjuds en viss jordighet, mineraler och en del småsträva tanniner.

När tid och luft till slut fått göra sitt börjar det skönjas lite av den sensuella silkiga Pinositet jag vill ha av en bra Vosne-Romanée och då börjar såklart sötman märkas och kryddorna får sällskap av lakritsoner. Tänk vad luft kan göra med ett vin.

Betyget ändrades över kvällen från gott och välgjort, men inte riktigt prisvärt, till att landa i riktigt gott och faktiskt nog värt pengen på 499 kronor. Jag tror dock ändå jag hoppar över fler inköp.

Källarprov av årgång 2005

Det finns så mycket åsikter om årgångar hit och årgångar dit och hur bra eller dåliga de är. I mitt tycke är årgångsvariation lite av charmen med vin och är det bara en bra producent bakom vinet blir det oftast ett bra vin. Sen finns det ju årgångar som är mer lagringsdugliga än andra, så är det bara. Ett sådant år i Bourgogne är 2005 och jag känner att det börjar bli dags att, sakta men säkert, ta tempen på flaskorna i källaren från det året.

Varför då inte börja med en favoritproducent och något så enkelt som ett Village-klassat vin. Valet faller på en Vosne-Romanée från Domaine Robert Arnoux och årgången är självklart 2005. På etiketten finns även vinmakare Pascal Lachaux's namn, något som borgar för att det faller mig i smaken. Lite kort om producenten har jag tidigare skrivit om här.

Innan vi provar vinet fräser vi lite styckad kyckling tillsammans med morot, lök och taggsvamp och kryddar det med salt, svartpeppar, lite fond och en skvätt Aligoté, modell större. Det får sedan puttra ihop sig och läggs upp på tallrikar tllsammans med hederlig, köpt pommes. Aligoté finns kvar till i morgon så här finns nog utrymme för lite roligheter.

Dags att hugga in och se hur vinet mår idag.

Det första som slår an hos mig i doftintrycken är elegans. Här finns en silkig blandning av lakritstoner, mint eller menthol, och en svag ton av ekrostning. På andra planhalvan återfinns en skopa körsbär och en och annan dito av röda skogsbär.

Elegansen är ännu tydligare i munnen. Här finns en behaglig syra och kvardröjande tanniner som samsas väldigt väl med vinets frukt och lakritssötma. Det tydligaste intrycket är ändå hur silkigt vinet redan är och hur bra det är för att vara ett Village-klassat vin.

Visst går det att ta ett eller ett par snäpp upp på skalan, men redan på den här nivån presenterar sig Bourgogne från sin bästa sida. Dubbla tummar upp, ingen snack om saken. Det gäller både till maten och som solitär.

Just ja, det var ju ett utlåtande om hur årgången mår jag var inne på......och med detta första källarprov på länge så måste jag säga att det verkar stå bra till. Att det sedan finns potential för mer gör ju inte saken sämre.