Sortimentsprovning hos PrimeWine

Medan sommaren fortfarande slösade med värme och sol, passade PrimeWine Group på att ställa upp delar av sitt bättre sortiment på Moderna Muséet. Över 100 flaskor över 100 kronor var devisen och undertiteln skvallrade om fest.

Oavsett vad man kallar det så fanns det en räcka viner och något för alla. Själv smuttade jag bl.a. på diverse Champagner, lite Chablis och Riesling från Alsace, men sen var jag lite mer noggrann när det kom till Bourgognerna.

Det var väl ungefärligen samma uppställning som det brukar, med viss variation av årgångar och viner, men producenterna är såklart desamma. Jag började med lite vitt och följande viner slank ner:

2010 (?) Bourgogne Chardonnay, Domaine Francois Mikuski

2009 Meursault 1er Cru "Poruzots", Domaine Francois Mikuski

2011 (?) Bourgogne Chardonnay "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

2010 Puligny-Montrachet Vieilles Vignes, Vincent Girardin

Jag är lite tvekande (?) till årgångarna då årgångsinformationen i vinlistan jag fick inte stämde med så många flaskor och jag inte riktigt noterade skillnaderna mellan dem, eller har foton som kan säkra att allt stämmer. Lite synd att en så pass ambitiös provning tappar lite "edge" av korrekturslarv.

Av de viner jag har full koll på var "Poruzots" från Mikulski helt klart klädd i Meursault-kostym med nötig smörighet och en mineral som skvallrar om skaldjur och rök. Och såklart lite gul frukt från citrus till äpple. I munnen är det en rätt slank Meursault med svag fetma, en dusch beska och hyfsad tyngt i mineralerna. Just ja, en bra syra bjuds det också på. Hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte riktigt kompis med Mikulski och så är det även här. Visst är det ett schysst vin, men jag lägger hellre pengarna på.......

......Puligny-Montrachet från Vincent Girardin. Här pratar vi rök, flinta och ett visst mått av ek som pushar på. Sen finns det där klara, nästan metalliska draget som ibland finner sin plats i viner från Puligny. Blommor och frukt får liksom dansa i bakgrunden. Smaken är driven av en bra syra och en bra struktur. Mineraler finns i drivor och ger jag det några år för integration kommer det nog definitivt att passa min gom. Kan bli seriöst gott om planeterna står rätt. 

Över till de röda:

2012 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Dominique Guyon

2008 Gevrey-Chambertin "La Justice", Domaine Antonin Guyon

2010 Bourgogne Pinot Noir "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

Ett par enklare flaskor som inte ger några större avtryck och som jag inte kommer att köpa på mig, men däremot ger "La Justice" lite andra vibbar. Här pratar vi lite funk och skit, ja, delar av den mer jordiga polen av Gevrey. Sen kommer den andra polen med en fin och lite dov frukt och som toppas av kryddor, viol och lakrits. Intressant doft.

Bra syra, bra struktur med visst grepp, en bra munkänsla helt enkelt. Bra frukt, om än rätt söt och rätt fina kryddor. Om frukten orkar hålla ut kanske det här kan mogna till nåt riktigt fint. Lite av 2008-känslan jag får oftare och oftare.

Tack till PrimeWine Group för provningen och en känga till Torsten som fick mig att prova Riesling Grand Cru "Schlossberg" från Weinbach. Nu sticker ju en del av budgeten dit :-)

Middag med Girardin, Chavy, Giroud, Arnoux

Lördagsmiddagen är inplanerad sedan länge och tanken denna gång är att bjuda vinvännerna A + D på goda Bourgogner som matchas med mat direkt avpassad för vinerna.

Först ut var en tallrik med en hög höstsvamp som täcktes av en len jordärtsskockssoppa med garnityr av superfinhackad gräslök och nygjorda chips på jordärtsskocka. Till detta serverades 2005 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chaumees", Domaine Vincent Girardin. Kombinationen fungerade utmärkt med det riktigt eleganta vinet och den lena soppan.

Noteringar om vinet dagen efter:

Satan i gatan vilken kombination av flintrök och citrus som näsan bjuds på. Läckert och rent är min första tanke. Sen föds aromstråk efter aromstråk som ackompanjerar renheten. Det är friska äpplen, svaga toner av smör och nya mineralpuffar som sträcker sig från renaste metall till nykrossad sten. Ruskigt sniffvänligt på min ära.

Smaken når nästan samma nivå som doften med en härlig balans av syra, smör och mineraler. Showens gigant är enkelt att kora i det här vinet, det är mineralerna i eftersmaken som bäddar in munnen i en evighet och efter halva evigheten slår undan benen på ett avklingande citrusbett. Kalas!

Minnet från gårdagen säger mig att den bästa klunken var den sista, när vinet landat i rumstemperatur och sugit åt sig en hyfsad dos luft. Det här var dagens vin igår och är dagens vin idag.

Nästa rätt var snabbfrästa pilgrimsmusslor med brynt smör och hackade, brynta hasselnötter. Till det serverades även lite knaperstekt sidfläsk. Parhäst denna gång var 2005 Meursault "Les Casse-Tètes", Domaine Hubert Chavy. Åter en lyckad kombination där smör och nötter gifte sig bra med Meursault-markörerna. Hade jag fått göra om rätten hade jag nog tagit bort sidfläsket och spetsat smöret med lite syra.

Noteringar om vinet dagen efter:

Här har vi att göra med en betydligt mer anonym doft. En inledande disktrasa luftas snabbt bort och kvar finns en mängd svaga dofter som tillsammans bygger upp en fin palett. Här trängs citrus med skaldjur, melon med rök, sten med äpple och allt lindas in tunn, tunn fetma.

I munnen är Meursault mer framträdande, även om vi har att göra med ett exemplar där eken inte alls får spela huvudrollen. Här är det snarare citrus och mineraler som är huvudnumret, även om hasselnötter och smör har sin plats i ett svagt upplyst hörn. Återigen ett gott vin, men i jämförelse med sin vita kombatant så når man inte riktigt fram. Vidare visade vinet en ännu bättre sida till maten, så matchningen till musslorna var nog rätt ändå.

Till kvällens röda viner serverades ankbröst på en bädd av gräddkokta Cannellini-bönor. Till det lite knaperstekta trattkantareller och en rödvinsreduktion. Att dricka till hälldes det upp en ungt och ett halvmoget vin i form av 2009 Volnay, Domaine Camille Giroud och 2005 Vosne-Romanée, Domaine Robert Arnoux (Pascal Lachaux). Anka och Pinot Noir är liksom aldrig fel.

Här fungerade båda vinerna bra, med ett par extra plus för vinet från Arnoux då den extra kraften och tyngden mötte upp rödvinsreduktionen riktigt, riktigt bra.

Noteringar om vinerna dagen efter:

Det blev inget kvar av vinet från Giroud, men ut minnet kan noteras att det som vanligt med vinerna från producenten uppvisas en trevlig och elegant lättdruckenhet. Jag gillar verkligen kombinationen av fina röda bär (jorgubbar, hallon och tranbär) och den tilltalade kryddighet som gör att jag balanserar mellan indien och julafton. Gott och värt sina pengar.

Jag är lite nöjd att det finns en slatt Arnoux kvar, för doftspelet så här dagen efter är riktigt trevligt. Vi börjar med lite målarlåda som jag inte upplevde igår, men när den luftas bort är det en härlig blandning av bär i form av körsbär och hallon som blandas upp med örter och kryddor där mynta och peppar sticker fram mest. Skogen är också närvarande i form av gröna tallbarr och också i form av behandlat trä och slutligen är den gamla vännen grönsaksruttnad med på ett hörn.

Smakmässigt landar vi i mörka bär, silkig sötlaktrits och en bomb av kryddor. Med en bra syra och en levande tanninstruktur är det väldigt trevligt att dricka nu, men kommer att bli ännu bättre. Som bäst var det till maten då det växte till att upplevas ett nummer större än vad det är som solitär.

Vinerna är inköpta hos Autrement-Bourgogne och systembolaget enligt nedan.

Girardin 35 Euro, Autrement-Bourgogne (Nu 44 Euro)
Chavy 32 Euro, Autrement-Bourgogne
Giroud, 259 SEK, SB
Arnoux 49 Euro, Autrement-Bourgogne