Mumsig Chambolle från Jean-Jacques Confuron

Sedan 1988 har Domaine Jean-Jacques Confuron drivits av Alain och Sophie Meunier. Sophie är dotter till Jean-Jacques  och Alain är hennes man. Från att huvudsakligen ha varit noviser inom vinmakning när de tog över har de utbildat sig och anammat filosofin att vinet görs i vingården och bl.a. drivit sin verksamhet organiskt sedan 1991. Det råder numer inte någon tvekan om att här har vi att göra med kvalitetsviner. Clive Coates ger exempelvis domänen två stjärnor, ett betyg gott som något.

Igår och idag hälldes det upp vin från en flaska 2009 Chambolle-Musigny, Domaine Jean-Jacques Confuron. Intressant här är att rankorna till vinet härör från 1929. Här kan vi alltså hoppas på något lite extra gottigt kanske.

Rätt fyllig bärdoft med hallon och körsbär. De senare rätt kirschiga och med tydliga drag åt marsipan. Till fruktbilden kan lätta spår av apelsin adderas och sedan såklart en hel del dofter från eken. Här pratar vi kaffe, choklad och gottiga kryddor, i huvudsak orientaliska. Slutligen fångar jag upp både örter och lakrits innan jag dyker ner i glaset.

I munnen pratar vi frisk syra, ett bra drag i frukten med rätt söta och till viss del silkiga tendenser. Precis som i doften har vi även här tydliga drag av eken, men den är så fint behandlad att det inte stör. I synnerhet ger eken en finfin kryddighet som tillsammans med lakrits, apelsin, mineraler och tanniner ger ett ljuvligt avslut.

Mumsigt!

Bas-Bourgogner från 2009 - Pataille vs. Confuron

Ikväll står slaget om uppskattning från mina och gästernas smaklökar mellan två duktiga producenter. Båda hålls väldigt högt i sin egen respektive by och har även skapat rykten långt utanför dessa.

I den ena ringhörnan i en färgmässigt blekröd och totalt transparent dress har vi Domaine Sylvain Pataille och i den andra, med en betydligt mer tät och mörkröd färg,  finner vi Domaine Jean-Jacques Confuron. Även denna dress är transparent, men med ett nästan blåstickigt inslag så är transparensen inte alls lika tydlig.

Må bäste man vinna!

I näsan ger Pataille en doft som fruktmässigt går från körsbär till hallon och som motpol har en fantatiskt fin Pinot-krydda av de rostade faten. Det följs av lite tobak, en svag touch av ruttenhet, lite volatila drag och en sväng grus. En bra sniff helt enkelt.

Confuron uppträder helt annorlunda med rena knallpulversalvan eller nytänd tändsticka som första doftintryck, följt av ett par drag av pepparkvarnen och rätt stora mängder fet modellera. Inte direkt en Pinot-start, men med lufttillförsel träder det fram tydliga körsbär, tallskog och sous bois. Nu känns druvan igen desto mer.

Väl i munnen är Pataille tydligt ung och syrlig med inslag av allt från lingon till surkörsbär. Avslutet ger en fin citrusbeska och en antydan till lakritssötma innan mineralerna och tanninerna snörper till munnen lite. Så enkelt att dricka och tycka om.

Confuron å sin sida bjuder också på syrliga bär, dock generellt åt det mörkare hållet. Sedan finns det ett tydligt kärvare drag av örter och beska i det här vinet. En beska som sträcker sig från mittpartiet och hela vägen ut i en lite avklingande svans. Här finns dock likheter med det förra vinet då avslutet uppvisar lakrits och vissa mineraler. Lakritsen är dock inte lika söt, utan ligger i linje med beskan. Lite skitigare, lite mer krävande, men också ett trevligt vin att dricka.

Summa summarum vinner Pataille definitivt i grenen klunkbarhet, men dricker man vinerna till en coq au vin blir kampen väldigt jämn och båda funkar bra i det sammanhanget. Båda vinerna är sådana som det gärna får finnas ett flertal av i källaren för de förgyller definitivt de flesta dagar.

Pataille 175:- vid köp av 6-pack från Tryffelsvinet. Confuron 15,90 Euro från N+M Weine.