Reavin drickfärdigt och klart

Tidigare i somras hade Otto Suensson en liten rea med bra priser på viner från bl.a. Michel Lafarge. Jag passade på att bunkra lite och bygga på ett par vertikaler, men köpte även lite enklare druvjuice för direkt konsumtion.

En trevlig liten producent fick följa med hem i form av ett par flaskor Mercurey. Vinet var och är 2009 Mercurey, Domaine Michel Juillot.

Doften bjussar på mogna gula äpplen på gränsen till bokna, ett knippe riktigt mogna gråpäron, en dusch av toast med lemon curd, fina kryddor och en svag mineralitet. sammantaget en skönt len och balanserad doft. Ett fint sniffarvin med en härlig kryddbukett.

Smaken sedan är mjuk, med nästan mosig gulfrukt av päron och äpplen, kompletterat med tydliga citrusdrag...även viss skalbeska. Sedan är det nötigt och smörigt, fullt med härliga kryddor och lite flintstensmineral.

Mot frukten slänger vi fram en bra, men inte hög syra. Sammantaget en skön känsla av balans, och till det ett härligt uttorkande avslut som ligger kvar läääänge tillsammans med kryddorna.

Bra och billigt reavin för 109 DKK. Levererar ett bra snäpp över den nivån, helt klart.

Moget vitt från Juillot

Ännu en flaska från sommarens inköp på Otto Suenson får släppa på korken. Den här gången är det en flaska från Laurent Juillot på Domaine Michel Juillot nere i Mercurey. Här gäller en flaska från hemmaplan nere i Côte Chalonnaise, nämligen en 2005 Mercurey 1er Cru ”Les Champs Martins”, Domaine Michel Juillot. Inköpt för motsvarande knappt 200 spänn på en liten sommarrea.

Doften bjuder på en tydlig mognad med bokna äpplen, men de är liksom snyggt inlindade i en fet smörighet. Det finns också lite torkade frukter blandad med lite parfym. Sedan kommer citrus, en hyfsad skopa lakrits och en liten mineraldusch.

I munnen spelar vi på samma toner med ett litet tillägg av med en syra som håller uppe vinet bra än så länge. Det utmärkande är annars hur extremt uttorkande avslut vinet har där vissa torra sherrytoner och en viss beska rundar av i en känsla av att munnen torkas ut av en sten.

Gott, men rätt krävande. Inget man dricker rakt upp och ner, hur som helst.

Operation rensa ut 2003 avklarad - och Michel Juillot var sist ut

Det finns kilometervis skrivet om det varma året 2003 på andra håll, så jag tänker inte ge mig på det alls. Det enda jag kan konstatera är att många vinmakare hade svårt det året och att det även gällde i lilla Bourgogne.

Många viner från årgången har inte direkt fallit mig i smaken och jag har nu under ett tag korkat upp de få kvarvarande flaskorna från det året och nu senast klämde vi den sista spillran som gör att årgång 2003 är rensad i källaren.

Sist ut i ledet var alltså 2003 Mercurey 1er Cru "Clos des Barraults", Domaine Michel juillot, ett vin som faktiskt funkat osedvanligt bra över åren. För tidigare notering, se här.

Här får vi en rätt ren och tät rödfrukt i form av körsbär, men även lite mer mognad där dragningen börjar hamna åt katrinplommon och russin. Det som hänt sedan sist är dock att vi har begåvats med en målarlåda i vardande. Till detta finns en fond eller bakgrund med Pinot-kryddor, lakrits och en lät sväng av sous-bois. En trevlig, men inte märkvärdig sniff.

Munkänslan är numer att mognaden har tagit tag i vinet och att den rena frukten numer är lite grumlad och har blivit en blandning av lite söt sönderfallande frukt och lite jordighet och tobak. Syran lever kvar och gör att vinet ändå känns rätt friskt och spänstigt, medan tanninerna numer är väldigt nerslipade. Ett lättdrucket vin med begynnade mognadsfas där producenten definitvit lyckats riktigt bra det varma året 2003.

En utflykt söderut som landar hos Michel Juillot

Om man vill dricka bra Pinot i samma stil som från Côte d'Or kan man vända näsan söderut och ta sikte på Côte Chalonnaise. Här finns fem kommuner med olika fokus, varav Mercurey och Givry är de som mest satsar på röda viner. Störst till yta och produktion av dessa är Mercurey. Det är faktiskt så att hela regionen även kallas Région de Mercurey, något som väl säger en del.

I Côte Chalonnaise finns inga vingårdar klassade som Grand Cru, men däremot en hel del andraplatser, d.v.s. Premier Cru. I bara Mercurey finns nästan 150 hektar sådana, d.v.s. en ganska ansenlig mängd.

Vad gör då att vinerna i Mercurey faktiskt kan jämföras med dem i Côte d'Or? Jo, det är förutom såklart terroir, även det faktum att appellationsreglerna här mer liknar dem i Côte d'Or än de lite mer löst hållna i övriga Côte Chalonnaise. Det gäller definitivt tillåtet skördeuttag.

Ser vi till dagens vin liknar det nog en typisk Mercurey med djupröd färg och en hel del kraft och koncentration. Det som just nu finns i glaset är nämligen en Mercurey 1er Cru "Clos des Barraults", 2003, från den välrenommerade firman Domaine Michel Juillot.

Doften bjuder på en tät rödfrukt med mestadels körsbär. Frukten samsas med rostade kaffetoner och vissa trätoner som min näsa och hjärna inte kommer överens om. Vid påfyllning kommer den älskade unkenheten ångande ur glaset och nu känner jag mig helt hemma, Yes!

I munnen känns frukten väldigt ren och klar med stråk av mineral innan den övergår i örtighet och smaker av rostat fat, för att slutligen hamna i lakrits i eftersmaken. Det sammantagna intrycket är ett riktigt gott vin med mer muskler och rå kraft än finess. Det här är för mig en producent som alltid levererar "Bang for the buck" och jag kommer definitivt att köpa mer när tillfälle bjuds.