Jodå, det slinker ner lite Bourgogner

Så var då helgerna över, jobbet igång och rutinerna ska på plats.........så även lite bloggande

Det har druckits en hel del annat än Bourgogne under ledigheterna, men visst har det slunkit ner några rara droppar också. Som vanligt visar 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn sig från en riktigt bra sida. Vinet har blivit ännu silkigare än tidigare och är en njutning att dricka just nu och några år till.

Ett annat vin jag gillar, även om smakpreferensen har gjort att det rent ekmässigt börjar balansera på gränsen för min palett är 2010 Meursault "Genevrières", Domaine Louis Jadot. Flaskan delades med M, som gjorde dubbla tummar upp och jag är benägen att hålla med. Ge det nåt år till bara och så har fett, kostym och skräddare nog fått till det.

Slutligen en No No. Tänk att Prieur-Brunets Beaune-viner från 2005 uppvisar en sån trist grönkartighet. Jag tror att detta var sista flaskan av 2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Domaine Prieur-Brunet och det är lika bra det. Några flaskor från Santenay finns kvar och de har historiskt varit bättre. Jag håller tummarna för det för den här flaskan gjorde ingen glad.

......om än lite sent......God fortsättning på dig

Sigfried Pic presenterar Louis Jadot 2012

Lite småkylig och ruggig slinker jag in på Brasserie Bobonne den 2:a December. Av med rocken och snart finns ett glas vitt i handen........det är nämligen dags för årets upplaga av lunch á la Maison Louis Jadot, presenterat av Vinunic och Sigfried Pic.

Sigfried Pic

I välkomstglaset har jag fått ett glas Ladoix Le Clou D'Orge, Domaine Gagey. Här formligen osar det flintrökig mineralitet med en rand av citrus. Allt lätt inbakat i en smörig och kryddig fetma. Dofterna går definitivt igen i smaken.....och gillar du mineraler så har du här ett vin späckat med sådana som stämplar in på 199 kronor. Bra mineralbang för the bucks.

Nästa servering bjöd på tre vita av bättre kaliber. De vita brukar vara de jag fastnar mest för på dessa luncher, så jag var full av förväntan. I glasen hälldes följande:

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot

Chassagne Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle", Domaine Duc de Magenta

Corton Charlemagne Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Till de vita

Här pratar vi om en trio viner som alla går hem hos mig, men av lite skilda anledningar. "Les Genevrières" är som vanligt väldigt tillgängligt och eksmörigt. Med en bra syra, sköna fatkryddor och bra mineralitet hittar det en skön balans. Här måste man dock gilla ekavtrycket som är rätt påtagligt.

"Clos de la Chapelle" är renare, mer transparent och klassiskt elegant. Det känns som att det bara är att dricka det, här och nu. Bygget innehåller nämligen allt man önskar i form av ren frukt, bra syra, mineraler och kryddor. 

Storebror "Corton Charlemagne" är ett helt annat djur. Den känns ursprungstypisk, ung och koncentrerad och talar rätt tydligt om att det ska lagras. Jag älskar den här sniffen med en mineral som blandar flintrök och modellera. Här blir det till att köpa på sig som vanligt.

Som ett litet mellanspel bjuds det på en 2010 Château des Jacques Moulin-á-Vent. Jag hade lite svårt att ta till mig detta efter att ha njutit av de vita, men det funkar och bjuder på en rätt tät frukt, bra syra och små fina tanniner. Avslutet ger en hög lakrisal beska och en skopa mineral. Helt OK!

Nästa uppsättning viner är en trio från Beaune, nämligen:

Beaune 1er Cru "Theurons", Domaine Gagey

Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune är kanske inte mitt absoluta favoritområde, men man brukar ofta kunna få loss rätt bra viner härifrån,utan att plånboken glöder sönder. Likadant är det här. Vinerna stämplar in i spannet 339 - 365 kronor, något som definitivt måste anses som överkomligt för årgången.

"Theurons" är tranbärigt slank med bra syra, ren och fin frukt, samt små greppiga tanniner. Avslutet bjuder på bra kryddor, lakrits och mineral. en trevlig bekantskap

"Clos des Couchereaux" är sötfruktigare tack vare sitt söderläge och är liksom ett nummer större eller mer i alla delar. 

"Boucherottes" är mer jordigt och murrigt med en helt annan och mer krävande struktur än sina syskon. Kanske beror det på närheten till Pommard?

Summa summarum är det helt OK Beaune-viner jag definitivt kan tänka mig igen, men jag skulle ge dem ett gäng år i källaren för att blomma ut lite.

Slutklämmen på provningen är några bättre röda - Grand Cru - och dagen till ära ställdes följande linje upp:

Corton Pougets Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey

Clos Vougeot Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Chambertin "Clos de Bèze" Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Grand Cru

Corton Pougets är en trotjänare som kan klassas som en lättvikts-Grand Cru som verkligen vinner på lagring. Dagens exemplar bjussar på typiska lingontoner, men även lite mer sötfruktiga drag, lite lakrits och apelsin. Det är också lite "murrigt" på något sätt. I munnen har vi bra syra, tät frukt och greppiga tanniner.Helt enkelt tydligt strukturerat för lagring. (Jag testade några årgångar i en vertikal för ett tag sedan där lagringens inverkan blev tydlig. Återkommer om detta)

Echezeaux börjar lite tillknäppt, men i glaset öppnar det sakta upp och snart växer det fram en fin sniff med härliga kryddor och en mjuk, fin frukt. Munkänslan ger en fin balans mellan frukt, syra och tanniner och ett fint avslut med mineraler och kryddor. Ungt och oförlöst är betyget.

Clos Vougeot är lite polariserat. Det lockar med en skön sniff med söt, varm frukt, kryddor, fudge och mineraler, men kroppen kämpar lite emot och det behöver i min mun läggas ner och glömmas bort ett bra tag. Då kan nog bitarna byggas ihop och vi har nåt helt annat att leka med.

Dagens vin(n)are alla kategorier finns i provningens sista glas. Hos "Clos de Bèze" finns en än så länge lite blyg, utvecklingsbar doft, men i munnen är det härligt sötfruktigt med ljuvliga kryddor. Balansen sitter som i skolboken och efter ett tag slutar jag analysera och njuter bara av varje sipp. Det här är kalasgott.

Anka till Grand Cruerna

Tänk vad några dagar kan göra

För ett par år sedan köpte jag på mig en hyfsad laddning av viner från Henri Boillot och tiden hade kommit för att testa vad status kan tänkas vara. Vinet som fick knäcka halsen var en flaska 2011 Meursault, Henri Boillot.

Här var det liksom totalt tillknäppt vid första påseende. Vinet haltade betänkligt och det var helt enkelt ingen idé att ens hälla upp mer än ett glas. Efter två dygn, och nästan ännu mer efter tre, så var det dock en helt annan upplevelse. En framtvingad "kylskåpsmognad" gjorde nämligen trolleri och trollera med vinet.

Helt plötsligt sitter jag och nickar och ler. Här finns tydliga Meursault-markörer med en smörig och nötig fetma som kryddas av en bra dos mineralitet. Sedan finns tydliga citrustoner som likt ett spjut tränger igenom fetma och mineraler.

I munnen känns det skönt balanserat med bra syra, skön fetma och en bra frukt. Det är ett bra samspel mellan syra och fetma som glider över i ett avslut där en svag beska och fina mineraler tar över och torkar upp i hela munnen.

Ett trevligt exemplar av Meursault på bynivå. Inget stort vin att skriva hem om, men det gör sin grej på ett bra sätt och jag ser fram emot att följa hur det utvecklas.

Alain Gras - Visst sjutton kan gubben

Det kokades te och skulle samtalas, och såklart gled samtalet in på vin efter ett tag, närmare bestämt på hur olika ett vin kan smaka i olika glas.

Sagt blev gjort, och snart fanns några olika glas framme och det konstaterades såklart olikheter och vinnaren blev Riedels Montrachet.....kanske lite för att det skulle bli så ;-)

Nästa dag tog jag min en mer ordentlig titt, doft och provsmakning av vinet vi lekte med, en 2010 Meursault, Alain Gras.

Här bjussas på en relativt frisk, floral och guläpplig doft med tydliga drag av slanggurka insprängda. Lägg till kryddor i form av kryddpeppar och lagerblad och lite svartpeppar och mungiporna börjar vandra. När man sedan lägger till en smörighet, nästan med ett stråk arrak....och en härlig flintstensmineral....ja då är leendet på plats.

Munkänslan är len, slank och balanserad med bra syra och en fetma som bär med sig de fina kryddorna. Till doftintrycken kan adderas rostbröd och lemon curd.

Avslutet är kryddigt, mineralspäckat och citromstänkt och ligger kvar riktigt länge.

Ett riktigt prisvärt vin jag kan dricka betydligt oftare. Tummen upp för gubben Gras.

Nästa 2009a - En lysande metamorfos från Jadot

Med rätt så höga förväntningar så öppnades 2009 Meursault 1er Cru "Genevrières", Domaine Louis Jadot i lördags och då kändes det som att beskan gjorde att det balanserade på gränsen till att underprestera. Det räddades då av en lysande matchning till en rätt med bl.a. rimmade pilgrimsmusslor. Två dagar senare med en tallrik färska vaxbönor och lite god skinka höll jag tummarna.......och satan i gatan så bra det är.....här och nu.

Ibland kan doften nästan bara beskrivas med balanserad elegans, och så är det den här gången. Det är en len, svagt fettunderstödd doft med kryddiga, rökiga och fruktiga inslag. Inget sticker ut, utan allt är lent och sammanvävt. Exakt så här älskar jag när vita viner doftar.

Det är samma visa i munnen. Beskan är nästan helt bortblåst och nu hänger alla delar fullständigt ihop till en len och elegant smakbild. Det här är lysande efter ett par dagar i kylskåpet och samspelet mellan citrusen och syran å ena sidan och den feta, kryddiga och mineraliska motpolen är klockren.

2009 Meursault "Les Tillets", Alain Gras

Under några dagar följde jag nyligen 2009 Meursault "Les Tillets", Alain Gras för att se vart det vinet är på väg.....och det är på en bra väg.

Vägen inleds med en bra dusch av citron och slanggurka parat med en lätt floralitet.Strax följt av lemon curd, honung och en lätt vaxartad fetma. Sedan finns en ljuvlig bukett av kryddor där min näsa säger kryddpeppar, muskot och lagerblad. Såklart finns här även en riktigt flintrökig mineralitet.

I munnen är det ljuvligt. Det är en tydlig syra som bär fram citron och lime och som gör att vinet känns väldigt friskt. Vid sidan av detta finns en skön, smörig fetma som delvis lindar in syran och gör att vinet känns sådär härligt i balans. Bäst är ändå de kryddor och de mineraler som vaknar upp i slutet och ligger kvar som en lång svans tillsammans med ett lätt beskt citrusbett.

Han kan den där lille mannen. Tur att vinskåpen har kvar en hel del smått och gott från honom.......så jag kan följa honom på vägen.....

Att charma en förkylning

Jaha....precis när man kommit igång på hemmaplan så drar en fet förkylning ner stämning och humör. Jag har försökt dämpa vinsuget genom lite tyngre artilleri från södra Rhône-dalen, men det ville sig inte riktigt.

Bara att med lite affirmation lura sig själv och ploppa en Bourgogne. Hur svårt kan det vara?

Dagens flaska är en 2009 Meursault 1er Cru "Les Charmes", Domaine Hubert Chavy. 

Det är inte svårt att förstå varför just denna falang av Chavy-släkten på senare år har hamnat på vinlistan på mängder av bra krogar. De gör bra viner helt enkelt. Inte stora, men riktigt bra. Det här skapelsen lyckas balansera alla Meursault-attribut till en riktigt skön helhet. 

Mixa en del smörig fetma, en del citrus i form av citron och lite grape, och en del mineral, den rökiga varianten. Bocka av bra syra och balans......vad mer ska man begära. Måhända är beskan ett snäpp för framträdande dag ett och komplexiteten kanske inte är nåt att skriva hem om, men vadå? Gott är det!

När man blir positivt överraskad

För knappa 3 år sedan korkade jag senast upp en flaska 2008 Meursault, Domaine Maillard Père et Fils. Då var det lite obalanserat och kändes lite glest. Om det inte var tumme ner så var det i alla fall inget att skriva hem om.

Igår korkade jag upp nästa flaska och började le. Efter ett dygn i kylen kan jag väl kort sammanfatta det så här:

Doften ger en hel del äpplighet och av dessa så är det en del lätt bokna sådana. Addera lite arrak, muskot och kryddpeppar och mungiporna börjar rycka lite. När sedan citron, smör och lite flintig mineralitet kan läggas till doftbilden så börjar man ju nicka lite.

Att smaken sedan understödjer med en skön fetma bestående av smör och nötter som möter citron och bra syra så är jag rätt hemma. Helhetsintrycket är att numer har vinet en fin balans, en härlig kryddighet i smaken och ett snyggt, långt avslut med citrons lindas in av kryddor och mineraler.

Riktigt gott idag och en metamorfos från det jag upplevde för snart tre år sedan.......att det skulle gå ihop sig så bra hade jag aldrig kunnat gissa.....och JA, det skriker numer Meursault.

Mikulski överraskar positivt

Vissa producenter hyllas och beskrivs som "coming stars" och själv fattar man ingenting. Lite så har det varit för mig och Mikulski. Vinerna har alltid varit OK eller rätt bra, men aldrig riktigt övertygat. Jag har dock köpt några stycken flaskor för att följa vad som händer med lite tid.

Idag har turen kommit till 2009 Meursault, Francois Mikulski.

Här bjuds på en len eller smeksam doft med feta attribut som smör, popcorn, nötter, toffee och en svag antydan till baconfett. Frukten bjuder på lime, inlagda persikor och ovanpå det lite vita blommor. Som fond finns lite rökighet, vanilj och kryddpeppar.

Väldigt bra balans mellan smeksam frukt, smörig fetma och frisk citrusdriven syra. Det balanserar förvånansvärt bra och även med ett uns av beska uppvisar det en elegans jag normalt sett inte brukar tycka Mikulski bjuder på. Det här var mycket bättre än förväntat....kul!

Kontroll av den roligaste slatten - Roulot

Åter tillbaka till vardagen (nåja söndag) och vad passar då bättre än att ge alla slattar från fredagen till grannarna, men själv återstifta bekantskap med Roulot. Det känns som om vinet inte fick den ärliga chans det borde ha fått med tanke på den stora slatt som blev kvar.


Så efter två dygn i kylen ger jag mig på 2007 Meursault "Les Meix Chavaux", Domaine Roulot igen. Nu med endast det vinet för näsa och mun, utan att behöva konkurrera med annat än maten.

Det slående intrycket är den lätthet och elegans som doftbilden bjuder på. Här finns frukt i form av både citron, lime och äpplen. Såhär med någon dag i öppenhet har äpplena dragit sig mot boknad och följs av något kryddigt uttryck som mest minner om arrak.

Som inramning till detta finns både en lätt floralitet som svävar lite ovanpå, och även ett fett och lite sött anslag som mest påminner om kryddig honung.

I munnen är vinet rent, lent och elegant. Syran sitter där den ska och allt är mest frid och fröjd. Det har dock tillstött en beska sedan vinet öppnades som stör lite grand, men eftersmaken med dess mineraler och kryddor är ljuvlig.

Det intressanta är kanske hur svårt det är att vara schysst mot ett vin när det ställs mot andra. Som solitär är det här ljuvligt och precis så stringent och elegant som jag upplever att vinerna från Roulot är.

Fullträff mitt i veckan

Tänk dig att du letar bland dina viner lite på måfå och hittar en flaska som du känner att den borde nog drickas innan den faller igenom. Du öppnar den utan förväntningar och så faller du baklänges redan av doften.

Det hände igår och jag testade doften på den femtonåriga dottern som sa: -Pappa det luktar ju jättegott, inte alls som de där röda som du brukar dricka. 

Bara att hälla upp och testa bonna-Bourgognen 2006 Meursault "Chevalières" från Domaine Prieur-Brunet.

En alldeles lysande doft av mogen frukt som drar åt viss boknad och arrak, honungssötma och fetma, samt en flintrökig mineralitet.

I munnen är det lent och inbäddat av en skön fetma. Syran är väl bibehållen och bär fram en rejäl smak av lime blandad med bokna äpplen. en skön kropp bär iväg mot ett mineral- och citrusdrivet avslut som ligger kvar hur länge som helst.

Ett vardagsvin som förbluffar med en balanserad elegans som jag inte trodde det skulle kunna bjuda på. Ibland blir det mer än rätt det här med vin. Drickglädje mitt i veckan!

Vitt från Lafarge, funkar det?

Det brukar nästan alltid vara så att en vinmakare är bäst på antingen röda eller vita viner. I Bourgogne, ja eller Frankrike, kallas detta för att vara saucier eller pâtissier.

För egen del har jag favoriter på den röda sidan och på den vita sidan, men det är få som klarar sig genom nålsögat och hamnar på båda listorna. En av mina röda favoriter är Lafarge och de gör också en del vitt som är bra, men kanske inte riktigt så de hamnar i reptilhjärnan när jag letar vita viner.

Nu har jag ju såklart en del vita från nämnda producent så låt oss se vad status är på en av dessa, nämligen en 2008 Meursault, Domaine Michel Lafarge.

En len eller lenande doft av svagt smörig fetma, aprikospuré, små stänk av honung och en touch av mogna, lätt bokna äpplen bygger upp fruktbilden. Till detta finns det en svag och fin doft av stenig mineralitet.

Smakar vi på det får vi en hyfsat bra bibehållen syra parad med en len och fetmainbakad frukt åt det tropiska hållet, men också en touch av bokna äpplen. Dessa smaker övergår sedan i ett rejält citruskoncentrat, steniga mineraler och en viss beska i svansen.

Väldigt lätt att tycka om.....helt klart...och den befarade mognadsutvecklingen sedan senast känns inte så himla farlig, men en syradriven 2008a pratar vi inte om här.....och handen på hjärtat, de röda är ett snäpp bättre.

En vit månad tog slut tillsammans med Buisson-Charles

När jag läser om olika producenter i Bourgogne så slås jag av hur många som får epitet som "coming star", "top of the village" och andra hyllningsord. Samma sak skrivs om domänen Buisson-Charles och det unga paret Catherine Essa Buisson och Patrick Essa. De är fjärde generationen på domänen och har tagit över efter Michel Buisson som fortfarande stryker omkring på gården och pillar lite med det mesta.

Ser vi till ägorna och produktionen har vi att göra med en vitvinsdomän. Fokus ligger i hembyn Meursault, men det finns även lite smått och gott från Chassagne-Montrachet, Pommard, Corton och Volnay. Ovanpå allt ett udda inslag av Chablis från Vaudésir.

Den totala produktionen landar på 35-40.000 flaskor varav 1/4 är rött och resten är vitt...på ett ungefär. Vinifikationen sker enligt gammalt traditonellt snitt och nya "fancy" maskiner har inte hittat hem hit. Minsta möjliga påverkan är väl honnörsordet och det enda som ger en extra dimension är 25% ny ek.

Dagens vin är från hembyn och det goda året 2010. Vi leker med 2010 Meursault Vieilles Vignes, Domaine Buisson-Charles.

Här pratar vi gula äpplen, till viss del lite bokna med drag åt arrak. För att liva upp flyger det omkring lite blommor ovanpå. Mer seriös är fetman med tydliga nötter och smöret med sina inlindade kryddor. Som sista inslag lite kryddor och lite rökig mineral. Fasen, lite mer mineral bara och jag hade klappat händerna redan nu.

I munnen finns en bra, men inte markant syra, en fetma som lindar in svagt bokna äpplen och citron så vi landar nära lemon curd. Sen bryter en ganska tydlig zestbeska igenom som slutligen går över i en lång och kalkig mineralitet.

Om man inte har druckit vin på en månad är det här förbaskat gott och dag två när jag är lite mer neutral är det fortfarande gott och jag dricker det gärna igen, men hurra-ropet har svalnat lite.

Sortimentsprovning hos PrimeWine

Medan sommaren fortfarande slösade med värme och sol, passade PrimeWine Group på att ställa upp delar av sitt bättre sortiment på Moderna Muséet. Över 100 flaskor över 100 kronor var devisen och undertiteln skvallrade om fest.

Oavsett vad man kallar det så fanns det en räcka viner och något för alla. Själv smuttade jag bl.a. på diverse Champagner, lite Chablis och Riesling från Alsace, men sen var jag lite mer noggrann när det kom till Bourgognerna.

Det var väl ungefärligen samma uppställning som det brukar, med viss variation av årgångar och viner, men producenterna är såklart desamma. Jag började med lite vitt och följande viner slank ner:

2010 (?) Bourgogne Chardonnay, Domaine Francois Mikuski

2009 Meursault 1er Cru "Poruzots", Domaine Francois Mikuski

2011 (?) Bourgogne Chardonnay "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

2010 Puligny-Montrachet Vieilles Vignes, Vincent Girardin

Jag är lite tvekande (?) till årgångarna då årgångsinformationen i vinlistan jag fick inte stämde med så många flaskor och jag inte riktigt noterade skillnaderna mellan dem, eller har foton som kan säkra att allt stämmer. Lite synd att en så pass ambitiös provning tappar lite "edge" av korrekturslarv.

Av de viner jag har full koll på var "Poruzots" från Mikulski helt klart klädd i Meursault-kostym med nötig smörighet och en mineral som skvallrar om skaldjur och rök. Och såklart lite gul frukt från citrus till äpple. I munnen är det en rätt slank Meursault med svag fetma, en dusch beska och hyfsad tyngt i mineralerna. Just ja, en bra syra bjuds det också på. Hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte riktigt kompis med Mikulski och så är det även här. Visst är det ett schysst vin, men jag lägger hellre pengarna på.......

......Puligny-Montrachet från Vincent Girardin. Här pratar vi rök, flinta och ett visst mått av ek som pushar på. Sen finns det där klara, nästan metalliska draget som ibland finner sin plats i viner från Puligny. Blommor och frukt får liksom dansa i bakgrunden. Smaken är driven av en bra syra och en bra struktur. Mineraler finns i drivor och ger jag det några år för integration kommer det nog definitivt att passa min gom. Kan bli seriöst gott om planeterna står rätt. 

Över till de röda:

2012 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Dominique Guyon

2008 Gevrey-Chambertin "La Justice", Domaine Antonin Guyon

2010 Bourgogne Pinot Noir "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

Ett par enklare flaskor som inte ger några större avtryck och som jag inte kommer att köpa på mig, men däremot ger "La Justice" lite andra vibbar. Här pratar vi lite funk och skit, ja, delar av den mer jordiga polen av Gevrey. Sen kommer den andra polen med en fin och lite dov frukt och som toppas av kryddor, viol och lakrits. Intressant doft.

Bra syra, bra struktur med visst grepp, en bra munkänsla helt enkelt. Bra frukt, om än rätt söt och rätt fina kryddor. Om frukten orkar hålla ut kanske det här kan mogna till nåt riktigt fint. Lite av 2008-känslan jag får oftare och oftare.

Tack till PrimeWine Group för provningen och en känga till Torsten som fick mig att prova Riesling Grand Cru "Schlossberg" från Weinbach. Nu sticker ju en del av budgeten dit :-)

Bra Meursault-valuta för pengarna

Jag är inne i årets vita och nyttiga månad, vilket innebär att bloggposterna just nu är några gamla pappersark som ligger och skräpar. Ge det nio dagar och paletten får sitt lystmäte igen och noteringarna blir lite mer live.

För sisådär en och en halv månad sedan var det läge att korka upp en lätt smörig Chardonnay och då var en återtitt på 2010 Meursault "Les Tillets", Domaine Alain Gras på plats.

För att göra det enkelt för mig kan doften beskrivas som en klassisk Meursault-näsa med dragning åt det eleganta hållet. Här vill man dyka ner i glaset och och se om elegansen är på riktigt. Vi pratar liksom 25 Euro för flaskan. OK, inköpt på plats, men ändå.

Vad gör man om man bara vill prova? Jo, har man inte vit månad, då provar man......

Oj, här satt visst alla delar fastskruvade på rätt plats. För priset är det svårt att hitta mer Meursault-valuta. Det enda som stör är en beska som ligger och slirar lite. Låt oss hoppas att den integreras ett snäpp, för då har vi att göra med ett lysande prisvärde från den gamle på berget.

Semesterns första flaskor

En sväng till ostdisken, en sväng till charken och en snabb lov till brödet. Ungefär så, och fredagens plockmiddag var förberedd. Visst fick några saker känna av spis eller ugn, men det får väl nästan sägas vara på marginalen. Semester alltså, eller slutjobbat för fem veckor framåt. Mums!

För att få en bra start på vinsommaren hade jag bjudit in C och J med barn och vi fick precis den start en semester ska ha.

J är en Champagneälskare av format så till naturchipsen fick vi oss till livs en 2004 Comtes de Champagne, Taittinger. Ungt, lite oförlöst, men ack så gott. Det här vill man bara ha mer av över åren.

Det egentliga målet med kvällen, rent vinmässigt, var annars att provsmaka lite bättre vit Bourgogne. Här var målet ren njutning och inga som helst anteckningar togs under kvällen.

Först ut var 2011 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Henri Boillot. Det kommer en egen post med detta vin då det ställdes tillbaka i kylen när vi upptäckte att nästa vin slog åttor runt det och vann en fallseger.

Det vinet var en 2005 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chaumées", Domaine Vincent Girardin. Här pratar vi ett vin med vackert gyllengul skrud, där mognaden i form av bokna äpplen svagt har börjat visa sig, men där huvudintrycket var ett väldigt elegant och balanserat vin. Tokbra drickläge och definitivt ett av årets bästa viner hittills.

När vi nu hade ställt undan det första vinet tog vi istället och hällde upp en 2009 Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Maison Louis Jadot. Ungt, men smörigt, bytypiskt och väldigt tillgängligt. Det är skitgott det här också. Rätt nöjd med att det finns en drös flaskor i källaren, av både 2009 och 2010. Här kommer det att kunna njutas många år framöver,

På en försynt fråga om det kunde vara dags för lite rött var det inte ens idé att vänta på svaret, utan bara att korka upp en flaska som kanske skulle kunna visa upp sig från en trevlig sida. Flaskan var en 2005 Vosne-Romanée, Domaine Robert Arnoux.

Ett vin med ett sniffregister man vill ha varje dag. Fina kryddor, bra frukt, lite lakrits och början till mognad. I munnen upplevs det initialt som om stoppningen är lite tunn eller slank, men med tid bygger det ihop sig och blir riktigt trevligt. Behållningen är annars en underbart lång eftersmak med lakrits och mineral som dansar runt i munnen väldigt länge.

En bra start på semstern, helt klart

Bara så himla gott

De senaste dagarna har det slunkit ner ett par riktigt bra flaskor, helt utan att ta anteckningar. Det har helt enkelt givits tid att bara njuta, något som väl är huvudsyftet med vindrickandet.

Det första var 2008 Chassagne-Montrachet. "La Romanée", Domaine Fontaine-Gagnard. Ett ljuvligt vin med ren citrus och smörig fetma i en skön balans. Mer sånt kommer det att bli, inget snack om saken.

Nästa vin är från det erkänt knöliga 2011, där det har visat sig att i alla fall Henri Boillot har lyckats riktigt bra. Hans 2011 Meursault, Henri Boillot är ett lysande exempel på en Meursault där fokus är den rena frukten snarare än den smöriga och nötiga fetman. Ostoppbart när man väl börja att klunka.

Två favoritproducenter där det definitivt blir påfyllning i mina vinlagringsskåp. När de väl är installerade och klara. Leverans sker imorgon.....mer om det senare.

Lite aprilnytt från Jobard

Både i mars och april släppte systemet nya viner från Rémi Jobard, en pålitlig domän för vitt vin från basnivån och uppåt. På systemet finns för närvarande sex olika viner att leka med och kvällens vin är det nyaste i samlingen, d.v.s. från aprilsläppet. Vinet i fråga är 2010 Meursault "Sous la Velle", Domaine Rémi Jobard.

Här bjuds en rätt trevlig doft med en blandad kompott av frukt. Släng ihop päron, äpplen, persikor och citrus och du är hemma. Krydda därefter med en blandning av rostad ek, smör kryddor och lite mineral och vi är klara.

I munnen pratar vi piggt och ystert med en rejäl syra och citron som riktigt hoppar i gommen. Som motpol finns lite smör och kryddor som rundar av och ger balans. Lägg sedan till grapebeska och mineraler som avslutar tillsammans med låååånga stråk av citrus och bilden är klar.

Totalt sett ett ganska "fullmatat" vin som ändå upplevs både balanserat och väldigt långt. I min mun är det riktigt gott och tar slut lite för fort med sin ändå friska drickglädje. Sen kanske det inte är så att jag springer ihjäl mig efter fler flaskor.

Läs lite om domänen här.

Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare

Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat

Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:

• 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
• 2009 Santenay
• 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
• 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
• 2011 Gevrey-Chambertin
• 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
• 2009 Clos de la Roche Grand Cru

Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.

• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Gevrey-Chambertin

Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:

• 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
• 2008 Marsannay
• 2008 Monthélie
• 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
• 2009 Monthélie
• 2009 Marsannay
• 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
• 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
• 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
• 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"

Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:

• 2011 Macôn Sous "La Roche"*
• 2010 Auxey-Duresses
• 2010 Meursault "Les Rougeots"
• 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
• 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
• 2009 Meursault*
• 2008 Meursault "Le Limozin"*
• 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"

Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

Chavy-Chouet platsar bra här hemma

Av olika anledningar har det inte blivit så mycket vin i påsk och tiden närmast innan det. Anledningen är mest middagar och annat på bortaplan, vilket har inneburit bilkörande och helt andra saker i glaset.

Lite smått och gott från källaren har dock betats av på hemmaplan och av dessa kan jag återigen bocka av att Chavy-Chouet numer gör riktigt gottiga viner. Det hände något när den mer ambitiöse sonen Romaric Chavy tog över rodret på firman och att öppna en 2009 Meursault "Les Casse-Têtes", Domaine Chavy-Chouet till påsk kändes tämligen riskfritt, något som sedermera infriades. Väldigt gott, utan att på något vis vara stort. Tidigare notering står sig rätt väl....fast tilläggas ska nog att det känns väldigt fint balanserat just nu. Vinet är i en skön dricksfas för tillfället...så korka upp.