För egen del har jag favoriter på den röda sidan och på den vita sidan, men det är få som klarar sig genom nålsögat och hamnar på båda listorna. En av mina röda favoriter är Lafarge och de gör också en del vitt som är bra, men kanske inte riktigt så de hamnar i reptilhjärnan när jag letar vita viner.
Nu har jag ju såklart en del vita från nämnda producent så låt oss se vad status är på en av dessa, nämligen en 2008 Meursault, Domaine Michel Lafarge.
En len eller lenande doft av svagt smörig fetma, aprikospuré, små stänk av honung och en touch av mogna, lätt bokna äpplen bygger upp fruktbilden. Till detta finns det en svag och fin doft av stenig mineralitet.
Smakar vi på det får vi en hyfsat bra bibehållen syra parad med en len och fetmainbakad frukt åt det tropiska hållet, men också en touch av bokna äpplen. Dessa smaker övergår sedan i ett rejält citruskoncentrat, steniga mineraler och en viss beska i svansen.
Väldigt lätt att tycka om.....helt klart...och den befarade mognadsutvecklingen sedan senast känns inte så himla farlig, men en syradriven 2008a pratar vi inte om här.....och handen på hjärtat, de röda är ett snäpp bättre.
Visst finns det producenter som både gör utmärkta vita och röda viner, men faktum är ju att de flesta, av ganska naturliga (mark)skäl, är specialiserade på vitt eller rött och bara gör ett fåtal enklare viner av den andra typen. Eftersom det ändå skiljer en del på både druvor och vinifiering så känns det logiskt att de blir bäst på den vintyp de jobbar klart mest med. :-)
SvaraRaderaSåklart det finns sådana, men precis som du skriver finns det logik i vad de kan. Tittar man på flertalet producenter i Bourgogne är de ju rätt små och har en tydlig historik avseende byursprung, ägor, arv och fokus.
RaderaHos större producenter och négocianter ser det dock ofta annorlunda ut.
Som alltid med Bourgogne får man göra sin hemläxa :)