Vardags-Marsannay

I våras besökte jag Didier Chevillon på Domaine Dupont Tisserandot. Varför det blev ett besök just där är för att det hade skvallrats om att Didier fått till det och numer presterade riktigt bra viner, något som också hans viner  från 2010 visade.

För 1,5 år sedan drack jag en flaska 2006 Marsannay från nämnda producent och det enda jag var riktigt nöjd med då var väl priset på motsvarande 120 SEK. Dags att kolla om något har hänt åt nåt håll och se om mungiporna pekar lite mer uppåt. I glaset alltså 2006 Marsannay, Domaine Dupont Tisserandot.

Här har vi en rätt koncentrerad fruktbild av surkörsbär som blandas av vissa drag från målarlådan. Som komplement till frukten finns lätt jordiga tendenser, men även drag av läder och ett knippe tallbarr. Eken ger lite lätta kryddor och ett visst mått av mörk choklad. En doft som är ganska rättfram, men som även bjuder på "den som söker han finner".

I munnen är det inget snack om att syran slår på stora trumman. Här blir bären helt klart till surkörsbär och tranbär, vilket gör att syran och bärens syrlighet blir ganska dominanta. Som tur är finns här även lite annat, bl.a. i form av en kvarlämnad tanninmatta och lite trevliga smaker i form av kryddor, läder och lite lakrits. Ekens beska ligger för min smak lite på marginalen och slutsatsen är att vinet skulle nog må bra av att vila sig i form ett antal år till. Lite dämpad syra och borttrollad beska skulle vara ett lyft.

Totalt sett ett vin som lyft sig ett litet snäpp och har en del till att ge och har man då betalat motsvarande 120 SEK på Theis Vine kan man bara skratta och klunka i sig redan nu. Enkelt och vardagsgott helt enkelt.

En duo trotjänare med olika resultat

Under helgen har det druckits några trotjänare med olika resultat. Det är nog så att när det gäller dagens duo så är det nog så att jag mer och mer gillar Domaine Chavy Chouet eller tidigare Domaine Hubert Chavy, medan jag tvekar mer och mer när det gäller Domaine Bruno Clair.

Först ut var 2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair. Här pratar vi mogna, kirschiga körsbär med en viss dragning åt plommon. Sedan en viss sötma som drar åt mandelmassa och via björnklister i förlängningen landar i målarlåda. Till detta en del jordiga, höstmultnande och köttigt, animaliska drag uppblandade med ett gammalt läderskärp. Kul näsa helt klart.

Smakmässigt är vinet dock inte riktigt som jag vill ha det. Frukten har delvis torkat ut och har inte gått över i nästa mognadssteg. Det finns stoppning i form av syra och tanniner för att behålla en flaska i undersökningssyfte, men frukten verkar ha gjort sitt och då dricker jag nog upp hellre förr än senare. Dag två upplever jag ännu tydligare att det inte håller ihop till 100% vad gäller min smakpreferens.

Nästa vin var 2006 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy. I näsan bjuds vi citrus, gula äpplen, en fetmakänsla med honung, nötter och smör, lite åt fudgehållet. Några rejäla drag av mineralkvarnen är nog ändå det som sticker ut. Det är rejält stenigt, men det som slår en är att doften även nästan får en att tänka på nyuppkört vägdamm.

I munnen faller sedan allt på plats i en elegant och balanserad helhet. Frukten vävs in av fetman, mineralerna försöker sticka ut hela vägen, men hålls emot. Ett lätt beskt bett ger sedan lite extra karaktär. Skitgott med alla saker på plats, i synnerhet en mineralitet som dröjer sig kvar och lite grand är "to die for". Hade syran varit ett snäpp upp hade det varit jubel här hemma.

Det här var sista flaskan och vinet har sakta börjat vika sig. Totalt sett har halvlådan av detta vin varit lysande i min mun. Definitivt kandidat för återfyllning och 2009an finns redan i källaren.

2009 Marsannay "Les Sampagny", Domaine Léchenaut

I början på 60-talet skapade Fernand Lecheneaut sin egen firma som sönerna tog över 1985. Här arbetar man biologiskt och noggrant med sina druvor från ett litet antal byar i Côte-de-Nuits. Kronan i portföljen är en liten lott i Clos de la Roche och utöver det finns en räcka ägor i Nuits-Saint-Georges, Morey-Saint-Denis, Vosne-Romanée, Chambolle-Musigny och Marsannay.

Dagens vin är hämtat från Marsannay, närmare bestämt från vingården "Les Sampagny". Den ligger nästan vid gränsen till Fixin, så vi har att göra med en sydlig rackare för att vara Marsannay. I glaset alltså en 2009 Marsannay  "Les Sampagny", Domaine Léchenaut.

Doften är rätt rökig och rostad från faten och det är snudd på att det drar åt rökt sidfläsk. Inte riktigt min stil alltså. När vi nu är inne på det animaliska finns här ytterligare drag av djur, kanske mest av läder, men även lite råare. Sen sker en övergång till tobak och en frukt som känns återhållssam och rätt uttorkad. Ingen direkt spänst här inte. Det som ändå gör doften lite trevlig är dragen av bittermandel och målarlåda som liksom piffar upp.

Smakmässigt är det stjälkigt och/eller ekigt och ger i början ett väldigt slutet och otillgängligt uttryck. Det är för mig väldigt svårt att initialt hitta årgång 2009 i det här med sin vrånga och bångstyriga stil. Här finns rejäla tanniner, bra syra som skulle kunna borga för bättring med vila, men det i min smak överkade intrycket har jag svårt att tro att det kan trollas bort innan vinet faller över kanten för min smak.

När vinet får en rejäl dos luft så sker en viss bättring och en svag fruktsötma kommer krypande som skvallrar om att vinet idag är rätt slutet. Det blir helt plötsligt väldigt mycket Nuits-St-Georges över det här.....hmmmm......Näää, inte min stil, så är det bara.

Värme, balans och syra

Lite mat, lite vin och en del gäster. Temat var värme, balans och syra, något som syftade på årgångarna 2009, 2010 och 2008. Utöver detta ett inledande bubbel, ett avslutande italiensk pärlvin, vin i maten och ett vitt för att runda av allt.

Inga anteckningar......bara trevligt.

Vin i maten - korkdefekt

Enkelt och somrigt rosébubbel

Värme - vitt

Värme - rött

Balans - vitt

Balans - rött

Syra - Vitt

Syra - rött

Pärlande rött till desserten

Vitt till efterdyningarna

Samtliga viner föll sällskapet i smaken, men Lamy, Heresztyn och Jadot stack ut på olika sätt. Lamy med sin härliga mineralitet delade sällskapet i två läger där jag höll det som absolut bästa vita. På den röda sidan vann  Heresztyn hos de flesta för drickbarhet just nu, men Jadot på sikt. Min röst föll på Jadot och en ny laddning av vinet beställdes idag.


Roligast var nog ändå Brachetton som passade perfekt till färska jordgubbar med sabayonne smaksatt med samma vin. Enkelt, men väldigt kul.

1998 Marsannay "Clos du Roy", Domaine René Bouvier

Idag stiftar jag bekantskap med ytterligare en producent som är ny för mig och som tillhör den stora skara av mindre namnkunniga producenter som tillsammans producerar stora delar av allt vin i Bourgogne. Dagens producent är Bernard Bouvier på Domaine René Bouvier, en firma som drivs av Bernard och hans fru Stéphanie efter det att de har tagit över efter René. Domänen som har sin bas i Gevrey startades 1910 av Renés far, Henri....och där har vi väl ringat in huvuddragen i historien.

Domänen består av ca: 17 hektar mark från Marsannay i norr till Gevrey i söder och här finns det allt från Regionalklassade lotter till Grand Cru-klassade dito. Rankorna hos dessa är i genomsnitt 50 år gamla och här arbetar man såklart med både Pinot Noir och Chardonnay, men man har också lite Aligoté. Lite kul är att domänen gör lite rosé från Marsannay.

Arbetssättet är det gamla vanliga. Här ska terroir uttryckas och det innebär marginell inblandning och för att nå dit arbetar man bland annat ekologiskt och i övrigt blandar man tradition med moderna inslag, allt för att nå målet med att skapa sina terrior-drivna viner.

Dagens vin kommer från Marsannay och är 1998 Marsannay "Clos du Roy", Domaine René Bouvier.

Till skillnad från gårdagens ytterst fina sniff har vi här en ganska diffus doft av mognad där frukt som börjat torka och målarlåda kommer först och när man vant sig vid detta så ploppar det fram såväl viol, jord, läder, tobak som ruttnande grönsaker. Faktiskt rätt trevligt.

Samma mognadstoner följer med in i munnen med kanske en lite yngre frukt med drag av svarta vinbär och en mintighet som första intryck, medan jordighet och torkad frukt följer upp. Kul är att syran upplevs som hyfsat intakt och att tanninerna fortfarande biter, men då frukten börjat falla isär så är det nog idé att dricka det här nu eller hyfsat snart.

Dag två, d.v.s. efter ett dygn i kylskåp, häller vi ut resterna i vasken. Det har döden dött och visar rätt tydligt det vi mognadsmässigt kände redan dag ett.

2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair

I slänten ovanför byn Marsannay eller kanske ännu mer precist, direkt väster om Route des Grands Crus, ligger de vingårdar i Marsannay som är klassade på Village-nivån. Här finns ett antal Lieux-dits som är lite mer namnkunniga än övriga och dit hör bl.a. Les Grasses Têtes.

Namnet som betyder "Tjockskallarna" har enligt Bruno Clair kanske kommit av den feta (Grasses) lerjorden, och de platta stenar (Têtes) som finns i jorden. Vad vet jag?

Det jag vet i alla fall är att Bruno Clair äger 1,29 hektar mark i vingården och att marken är lerigt fet och tung och när marken tillåts få genomslag i vinet skapas det kraftulla och rustika viner. Av den anledningen är det smart att vänta några år på vinerna härifrån. Enligt Brunos egna sajt ska 4 till 8 år vara lagom.

Låt oss se vad jag tycker då.....och vinet är förresten en 2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair och dracks senast för drygt ett år sedan.

Upplevelsen är till skillnad från senast att vinet är lite tunt i inledningen och att kraften egentligen i huvudsak består i att det finns en hyfsat rejäl dos tanniner som ger rusticitet. Annars är det sedvanliga körsbär och ruttna grönsaker som står för huvudnosen och som andrafiol finns lakrits och kryddor från faten.

Munkänslan är mer skogsbär, men också lakritsen och en skopa örter som tillsammans med syran och tanninerna gör ändå vinet lite trevligt. Det håller dock inte riktigt måttet då det känns lite väl tunt och då påverkas även avslutet som blir lite väl kort.....man blir lite snodd på konfekten. Med lite värme och luft blir det ett snäpp bättre, men når inte riktigt hela vägen.

Såhär en måndgaskväll efter ett föräldramöte gör det dock sin pryl, men jag väntade mig faktiskt mer efter provet för ett år sedan.

2006 Marsannay, Domaine Trapet Père & Fils

Under en tid av vin med mestadels annat ursprung än Bourgogne är det skönt att dricka nåt enkelt och rustikt från mitt favoritområde. Den här gången blir det ett återbesök hos ett vin som i våras kändes som om det hade haft sin topp och nu sakta skulle vända nedåt. I alla fall var upplevelsen så den gången. Låt oss se vart 2006 Marsannay, Domaine Trapet Père & Fils har tagit vägen.

Direkt från källaren och rakt ner i glaset bjuds på en rödfrukt med hallon, svart vinbär, svart vingummi, en riktigt fin fatkrydda och ett litet drag av pepparmynta, nästan på gränsen till tandkräm. Med lite ökad temperatur tillkommer en doft åt det mer unkna hållet. Lite av en blandning av kompost eller lövhög och till det lite svettigt läder.

När vinet smakas av pratar vi rödfrukt med röda vinbär, tranbär, lingon och hallon, en riktigt tydlig grapebeska, lite örter, sötlakrits och en hyfsad dos Pinot-kryddor. Avslutet är åt det lite lättare hållet och istället för den normala mineralsvansen samsas beska och kryddor om uppmärksamheten.

Strukturmässigt känns vinet riktigt bra med bra syra och påtagliga tanniner. Det enda man får se upp med är att låta temperaturen stiga för mycket då vinet genast blir rätt trist.

Jämfört med förra året känns vinet möjligen ett litet snäpp upp på skalan. Upplevelsen senast kännetecknades av att syran var på väg att mattas av (flaskvariation?). Inga sådana tecken den här gången dock, men vinet är i ett bra drickläge och den sista flaskan lär ryka rätt snart.

Bourgognes "Enfant terrible" lever vidare

I Gevrey-Chambertin levde fram till 2008 en duktig, men omstridd, vinmakare som exempelvis kallades "Enfant terrible of Côte d'Or" av Clive Coates. Ungefär liknande omdömen har fällts av Allen Meadows och Norman & Taylor. Vem var då denna man och varför blev just han utpekad?

Mannen i fråga var Joseph Roty. En vinmakare från en släkt som gjort vin i Gevrey sedan början på 1700-talet. Han har själv stått för den största utvecklingen av domänen med start redan 1968 och från 1990 med hjälp av sonen Philippe. Tillsammans har de expanderat och utvecklat firman till en aktad domän, Domaine Joseph et Philippe Roty.

Sitt speciella rykte fick Joseph genom att vara svåråtkomlig och hemlig. En del undrade säkert om han egentligen alls ville sälja sina viner.

Oavsett vilka åsikter man hade om Joseph och faktiskt lite grand har om Philippe så ska det erkännas att de kan det här med att göra vin. Männen var och är traditionalister med en uppsättning rankor som tillhör det äldsta som går att uppbringa i Côte d'Or.

På senare år, mest tack vare Philippe, så har andelen mark i Marsannay ökat och det görs en rad bra viner härifrån. Kännetecknande för dessa ska vara en mörk färg och bra koncentration av röda och svarta bär. Det finaste exemplet på detta sägs ibland vara vinet från vingården Les Ouzeloy. Låt oss då kolla detta genom att hälla upp lite av 2007 Marsannay "Les Ouzeloy", Domaine Joseph Roty.

Låt mig säga så här, färgen är inte direkt mörkare än ett normalt vin från Côte de Nuits, och Pinot-transparensen är ytterst tydlig.

Näsan bjuds dock på väldigt fina bär, örter och rätt lyxiga fat. En väldigt ung, angenäm doft, utan större komplexitet eller spektrum. Den sänder dock ut bra vibbar i alla fall. Väl i munnen kommer nästa undrande känsla. Var sjutton är koncentrationen?

Det är inget snack om att det finns elegans i det här vinet med dess körsbärsfrukt, pinot-kryddor, sötma och mineralavslut, men det är lite tunt i mellanpartiet och slutet är lite rumphugget. Det känns som om det här vinet skulle passa mig perfekt ett fruktens år såsom 2009. Jag får helt enkelt jaga tag på en sån flaska och se om det stämmer. Det verkar dock som om jag får ge mig lite till tåls då vinerna från den här domänen släpps senare än hos de flesta.

Inköpt på N+M Weine för 13,90 Euro och det är definitivt ett bra köp för de pengarna om man gillar "slanka" Bourgogner.

Vit Marsannay på bolaget - bara en sån sak

Det slog mig för några dagar sedan att det är extremt sällan man dricker vitt från Marsannay, i alla fall är det så i min lilla värld. Det slinker ner en hel del rött och enstaka flaskor rosé, men vitt lyser med sin frånvaro.

Då vänder man sig till stora affären och kör en snabb sökning. Några snabba klick senare har det lagts en beställning på den enda vita Marsannay som finns på systemet, nämligen en från Jean-Claude Boisset.

Idag finns ingen tid till några detaljer om producent eller liknande så vi kör rakt på vinet som självklart är en 2008 Marsannay, Domaine Jean-Claude Boisset

En rätt rökig ton med ett tydligt citrusstick är vad som direkt möter en när näsan borrar ner sig i glaset. När vätskan har snurrats runt utökas paletten till lite florala toner, honung, äpplen och gråpäron och en antydan till fudge.

I munnen är början honungsaktigt viskös, men snart tar syran eller ännu mer citrusen kommandot. Det är ett rejält citrusdrag i den här rackarn och när det klingar av får man på köpet en mineralmatta som stannar kvar som en svag beläggning ett tag.

Så långt trevligt och allting gott, men låter man värmen stiga i glaset tappar det ganska fort. Det orkar inte hålla ihop helt enkelt och visar upp lite svaghet. Annars funkar det definitivt som ett trevligt vardagsvin, dock utan att briljera. Håll koll på tempen bara.

Marsannay från Dupont-Tisserandot, årgång 2006

Helgen ska rundas av och vi känner för något enkelt som slinker ner innan man egentligen hinner blinka. Efter lite velande faller valet på en Marsannay från Dupont-Tisserandot. Jag testade 2002an i början på året och nu är det dags att se vad årgång 2006 av samma vin kan erjuda. I glaset finns alltså 2006 Marsannay, Domaine Dupont-Tisserandot. Kolla här för noteringar om producenten och 2002an.

Här har vi en rejäl mix av bär i första rummet. Det är körsbär, svarta vinbär och blåbär som slåss om uppmärksamheten. Till det finns en grön doft av gräs eller blad och en unkenhet som känns som en blandning av lövkompost och gammalt eller rökt kött. Lite Rhônskt svävar även ett långsamt drag av pepparkvarnen som ett skimmer runt doften.

Smaken är förvånansvärt sval, slank och fruktig med tanke på doften, även om en viss köttig jordighet kommer med ökad temperatur. Däremot trycker det till ett par snäpp i avslutet, där ett örtigt bett med lite tanniner ruskar om lite grand.

Ett rätt enkelt vin som slinker ner utan något egentligt motstånd. Perfekt som en vardags-Bourgogne, både till mat och som solitär......och prisvärt var det också, bara man håller det rejält svalt. Köptes för 120 DKK från Theis Vine.

Unknad och animalisk ruttenhet á la Trapet

Ett av de klassiska namnen i Gevrey-Chambertin är Trapet. Det är också en namn som har förknippats både med bra viner och med viner av skiftande kvalitet. Under den tid (i runda slängar 70- och 80-tal) som Jean Trapet och Jacques Rossignol skötte produktionen var det si och så med kvaliteten, men så en dag 1987 anslöt sig Jean's son Jean-Louis till domänen och då började den vändpunkt som har lyft namnet Trapet mot stjärnorna igen.

Nästa steg var att sönerna till Jacques, nämligen David och Nicolas, anslöt sig, och det blev startpunkten till att dela upp domänen i två delar. Från och med då uppstod Domaine Trapet Père et Fils och Domaine Rossignol-Trapet.

När det gäller Domaine Trapet Père et Fils såg Jean-Louis bl.a. till att minska skördeuttaget och vrida om tänket totalt mot tidigare. Han ställde om all produktion till att bli biodynamisk, använda häst för plogning, m.m. Detta var klart 1998. Den här omställningen har lyft namnet igen och vinerna är numer av genomgående hög kvalitet.

Ser vi till domänens ägande är det helt och hållet koncentrerat till Gevrey-Chambertin, men med vissa tillägg i Marsannay. Marsannay saknar ju helt och hållet inslag av högre klassade vingårdar, så det bästa därifrån finns på Village-nivån eller lägre. Domänens ägor här finns i Grasses Têtes och Grand Poirier. Det är från dessa vingårdar druvmaterialet till dagens vin är hämtat. Med viss logik kan man då räkna ut att dagens vin är en Marsannay från Domaine Trapet Père et Fils. Lägg till att årgången är 2006 och vi kan börja dricka.

Rostad ek, körsbär åt det kirschiga hållet och lite unkenhet kommer från det stilla glaset. Med luft går unknaden mot ruttenhet och det drar defintivt åt det animaliska hållet. Det finns också drag av kryddor, som i huvudsak tar mig till Indien, men också en pepprighet som går bra ihop med det animaliska.

I munnen är det inte lika mycket körsbär, utan det blir mer skogshallon, jordgubbar och ett svagt, svagt inslag av lingon. Det finns också lite svaga och rökiga ektoner och örtkryddor som bidrar till en smaklig helhet. Att det sedan finns kvar en liten skopa syror och tanniner av finaste sandpappersstorlek gör att det är svårt att inte gilla det här.

Det här vinet var väldigt surt och spretigt när det köptes och har blivit bättre och bättre för varje flaska. Definitivt ett bra köp när det nu har fått ligga till sig. Det har dock ingen större framtid för sig, utan nedförsbacken är i antågande. Motsvarande vin årgång 2008 finns att köpa i sexpack från Tryffelsvinet. Priset är då 1.400:- för sex buteljer

Ryska romaner och domäner i Bourgogne

Den som har läst ryska tegelstensromaner av författare som Dostojevskij eller Tolstoj är bekant med den speciella utmaning man ställs inför när det gäller den uppsjö med namn man måste lära sig. Det är inte så att karaktärerna har ett namn och så är det bra med det. Nej då, det ska krånglas till med två, tre namn på samma karaktär......och många karaktärer är det.

Lite grand samma problem ställs man inför när det gäller domäner och personnamn i Bourgogne. Det är inte bara det att domäner delas vid arv som gör att det blir svårt. Det sker en korsbefruktning bland familjerna som vida överstiger den som sker bland druvorna.

Ett litet, litet exempel på detta kan göras utifrån den domän dagens vin kommer från, nämligen Domaine Dupont-Tisserandot. Domänen grundades 1954 av äkta makarna Bernard Dupont och Gisèle Tisserandot som under nittiotalet överlät ansvaret på döttrarna Marie Francoise och Patricia, samt deras respektive män, Jean-Louis Guillord och Didier Chevillon. Eftersom döttrarna nu bär sina mäns efternamn är kopplingen till ursprungsdomänen tappad och svårigheterna avseende namnen har inletts. Hur Didier sen är kopplad till Domaine Chevillon vet jag inte, men gräver man finns det säkert en koppling. Oavsett så är namnfloran stor och komplex. Den med lite fantasi inser ju vad som kan hända när nuvarande familjer får barn och nästa uppdelning ska ske. Välkommen till Bourgogne herr Dostojevskij!

Sådär ja, dags att går över till väsentligheterna istället.

Nämnda Domaine Dupont-Tisserandot gör viner från Marsannay i norr till Sauvigny-les-Beaune i söder. Toppvinerna kommer från hemmaplan, d.v.s. Gevrey-Chambertin, medan övrig produktion är vin på by- eller regionnivå (Bourgogne). Idag bekantar jag mig med vinet från deras nordligaste utpost, Marsannay. Vinet är från 2002.

Vinet är typiskt Pinot-transparent i glaset och drämmer till med en rejäl kaskad unken ruttenhet vid de första inandningarna. Det är en blandning av allt från gammal Wettex-duk till ruttna grönsaker och ruttet kött. Inte direkt angenämt, men definitivt lovande. Bakom allt detta reser sig en vägg av röda bär. Vi är definitivt i Bourgogne.

Med syresättning kommer den för mig lite ovanliga doften av tydlig tjära, lite som vid vårdagarnas båtbestyr eller som doften av en Islay, utan spritångorna.

Tjäran och bären känns igen i munnen, men sen är det som om nån drar ur proppen och hela mellanregistret försvinner nästan, innan en rökig och tjärig eftersmak återkommer som på uppstuds och dröjer sig kvar.

Efter något glas, när vinet fått luft så försvinner unkenheten och det blir mer kryddor såsom lagerblad och kryddpeppar som blandas med frukten. Det känns också som om vinet håller ihop bättre i sina delar.

Ett helt OK vin, men inget jag skulle be nån jaga efter direkt.

Marsannay från Bruno Clair

Precis söder om Dijon ligger Marsannay, som tillsammans med sina grannar Chenôve och Couchey fick appellationsstatus under namnet Marsannay så sent som 1987. Här är en appellation som skiljer sig från övriga i Bourgogne genom sin produktion av rosé. Om man rundar av lite grovt så produceras här ungefär en tredjedel av såväl vitt och rött som rosé.

För att det vita och röda ska klassas som Marsannay ska det komma från någon av vingårdarna norr om den klassiska Route des Grands Crus, d.v.s. den väg som passerar rakt igenom byn, ja rentav igenom ett flertal av Bourgognes namnkunniga byar. I brist på vingårdar med högre klassificering än village-nivån, finns här ändå ett antal som såklart räknas som bättre än övriga. Bland dessa finns exempelvis Les Vaudenelles, Les Grasses Têtes och Les Longerois.

Valda exempel är de vingårdar där Domaine Bruno Clair äger andelar och är alltså de tre vingårdar från vilka man producerar sina vingårdsbetecknade viner från Marsannay. Bruno Clair har utöver detta en räcka ägor i bl.a. de närliggande byarna, med Gevrey Chambertin som huvudfokus. Totalt sett är Bruno Clair en av de största producenterna i hela Côte d'Or.

Dagen till ära har valet fallit på en flaska "Les Grasses Têtes", 2006, vilket innebär ett vin från en vingård som har inslag av tung lera. Normalt ska detta vin vara rätt kraftigt med ordentliga tanniner sägs det.

Vinet hälls upp källarkallt och släpper mest röda bär och ruttenhet ifrån sig inledningsvis. Efterhand vecklar vinet ut sig och det vankas körsbär, skogstjärn och lite lakritsfudge från godispåsen, men mest påtagligt är definitivt en ruttenhet som ligger i spannet ruttna grönsker och rentav lite dåligt kött.

I munnen blir bären till hallon och jordgubb, samtidigt som fudgen renats upp och nu är ren anis. Det bästa i munnen är dock att känna örtigheten blandas med en härlig syra och härligt bångstyriga tanniner och slutligen att bara svälja och njuta.

Det här gillar jag definitivt och herr Bruno Clair är helt klart med på min inköpslista framöver. Både det här och andra viner finns på systemet så det går att fylla på.