Chambolle från Perrot-Minot

Efter en dag i svampskogen där vi gick i cirklar och plockade gula kantareller, trattisar, taggsvamp och lite annat så var det dags att steka upp ett par skivor bröd och slösa bort mängder med svamp på dem....och självklart ett glas vin.

Till mackorna idag så blev det 2008 Chambolle-Musigny Vieilles Vignes, Domaine Perrot-Minot. Mackorna och vinet var lysande....det är underbart hur bra svamp går ihop med lite bra vin från "hemmaplan".

Jag öppnade flaskan i torsdags, hällde upp och tog en första sniff.....Gabadang!!! Knallpulver och kloak var min första tanke....bara att låta glaset stå och vädra ut sig för att se vad som händer.....och ja det händer saker, i synnerhet när det fått hoppa in och ur kylen i ett par dygn och utvecklats lite.

Anteckningarna känns mest reko att ta vid sista glaset (efter svampen) för det är då vinet uppvisar sig från sin bästa sida, som vanligt alltså.

Frukten är definitivt närvarande, röd och syrlig. Den möts upp av ett ekspektra från lätt rost till fina kryddor och därtill både lite sötma och sälta, samt ett stänk lakrits.

I munnen är det en läppsmackande rödfrukt som ger lite söta toner, men mest är det syrligt med en hög och bra syra. Tanninerna är små, men lämnar ett visst avtryck tillsammans med en ganska närvarande och lakrisal beska och några skopor mineraler. Gott!

Vinet utvecklas fint över dagarna och det är nog så att för att jag riktigt ska gilla Perrot-Minot är detta ett minimum av tid som vinerna behöver för min del.....och gärna en handfull år till.

Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot på Gastrologik

Nu har vi äntrat grisnovember med mörkret, regnet och alla tråkiga förkylningar. Skönt då att ha saker att se fram emot, sådana som förgyller tillvaron ett snäpp eller två. En sådan dag var det i tisdags då Wineagency tillsammans med Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot bjöd till lunch på Gastrologik.

Som alltid var maten lysande och dagen till ära hade vi även lysande viner i glasen. Extra kul att sitta och språka med Fabien Duperray från Domaine Jules Desjourneys och prata vin från både Beaujolais och Côte d'Or. Efter det mötet blev det nästan självklart att ta sig dit i vår och hälsa på.

Nåväl över till vinerna.

Arnaud Ente

Först upp att dansa var Arnaud Ente och det som skänktes var hans vita basvin, 2010 Bourgogne Chardonnay. Redan här, vid det första glaset, blir man lite golvad. Det är en makalös flaska på basnivå med en underbar mineralitet som skjuter ur glaset. När näsan darrat färdigt finns där även en fin och väldigt fräsch frukt. I munnen adderas intrycken med fetma, en svag beska, men framför allt en helhet som är så fräsch, elegant och balanserad att Arnaud definitivt lägger sig extremt högt avseende instegsviner. Svårslaget.

Nästa viner till rakning var en flight om tre stycken:

2009 Meursault
2009 Meursault "La Clos des Ambres"
2008 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or"

Det första vinet bygger vidare på bas-Bourgognen med en liknande fräschör och frukt. Det är i sammanhanget kanske lite lugnare och har beståndsdelarna ännu mer på plats, men det är ju en annan årgång och nivå. Väldigt lätt att gilla i sin eleganta stil, där fetman och mineralerna gör det till en balanserad njutning.

"La Clos des Ambres" adderar lite florala drag och en rökigare mineralitet. Det som sticker ut är det långa och slanka avslutet som lämnar kvar en uttorkande och stenig mun, något som gör att man verkligen smakar av mineralsvansen.

"La Goutte d'Or" tar oss upp ett steg på kvalitetstrappan. Här finns en tydligare blommighet, mer mjuk och len frukt och en lättare mineralitet. I munnen pratar vi en ganska rejäl citrus och den svaga beska som jag upplevt i de tidigare vinerna är som bortblåst. Här finns istället en härlig balans mellan beståndsdelarna med en fetma och mineralitet som passar mig som hand i handske.

Pilgrimsmussla med havrerot

Den avslutande flighten från Arnaud Ente innehöll följande:

2008 Meursault "Les Petits Charrons"
2007 Meursault "La Sève du Clos"
2007 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Refèrts"

"Les Petits Charrons" bjuder på en ren och klar frukt bestående av äpplen och citrus. Citronfrisk syra som tillsammans med Meursault-markörerna nötter och honumgssötma ger ett fint intryck. Avslutet är åt det lättare hållet med en fin mineralsvans.

"La Sève du Clos" är en betydligt mer koncentrerat och tyngre vin är de andra. En mer mogen frukt och kryddighet ger kraft i doften. Smaken är även den mer kompakt med mer fetma och en smörighet som nästan drar åt kola. Trots detta är vinet fullt balanserat och upplevs elegant. Att det sedan har en mumsig mineralitet gör ju inte saken sämre. Ett riktigt gott vin.

"Les Refèrts" är katten bland hermelinerna och vinet upplevs lite lättare än sina kusiner. Floralt och gulfruktigt med en annan touch av en renare mineralitet, ja med nästan lätt metalliska drag. Men visst finns det likheter i citrus och fetma som känns igen från övriga viner.

Det kändes nästan meningslöst att sitta och plita ner anteckningar och särskilja vinerna. Det är nämligen en alltigenom lysande produktion och Arnaud Ente är definitivt en lysande vinmakare som passar min smak perfekt. Se till att prova i alla fall instegsvinet och risken är att du faller pladask som jag. En spontan liten applåd blir det som summering.


Så var det då dags för Christophe Perrot-Minot att visa på vad han kan. De viner som hälldes upp var följande:

2010 Fixin
2010 Gevrey-Chambertin
2008 Morey-St-Denis "La Rue de Vergy"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru Vieilles Vignes "Les Échanges"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "La Combe d'Orveau"
2009 Nuits-St-Georges 1er Cru Vieilles Vignes "La Richemone"
2008 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 

Himmelskt god hängmörad biff

För min del faller inte alls dessa viner mig i smaken på samma sätt som Arnaud Entes. Genomgående beror det på att jag upplever dem som rätt ekiga, lätt beska och i viss mån med en alkoholvärme. De behöver såklart tid för att riktigt flirta med mig.

Det var dock ett par viner som jag kände har den profil jag mycket väl skulle vilja ha i källaren och vänta in. Det ena var "La Combe d'Orveau" som från 70 år gamla rankor bjuder på en varm och kryddig doft med inslag av viol och i viss mån lite Bassets. I munnen känns det som om bygget har den struktur, den sötma, kryddighet och mineralitet som gör att det kan bli en skön Chambollsk njutning vad det lider.

Det som stack ut mest för min del var nog "La Richemone". Jag brukar inte dras till viner från Nuits-St-Georges i normalfallet, men från vissa vingårdar med rätt läge och från rätt producenter så kan det bli riktigt, riktigt bra. Här bjuds en kraftig frukt med en nästan animalisk touch. Det är mörkfruktigt och fyllt med trevliga kryddor. Smakmässigt är det såklart ekigt, men även sötfruktigt, nästan karamelligt, med små silkiga tendenser. Kryddorna är fina och mineralsvansen bra.....återstår bara att integrera eken i ett antal år.

Det är bara att inse att vi alla har olika smakpreferenser och att jag har lite svårt för unga, ekbeskiga viner som egentligen är byggda för lagring. Hade varit intressant att prova ett eller ett par referensviner med några år på nacken så man bättre kan förstå vart potentialen kan leda.

Anteckna eller njuta?

Summa summarum ger mina smaklökar en fallseger åt Aranud Ente.

Fine Wines - Bourgogne - Wineagency

Den 28:e maj var det dags att botanisera lite bland det mer exklusiva sortiment som erbjuds av Wineagency. Huvudtemat för dagen var definitivt till min belåtenhet då det rubricerades "Fine Wines Bourgogne" och av 25 upphällda viner visade det sig att 20 var från Bourgogne. Till saken hör att vinerna provades i ett tempo jag inte riktigt är van vid och från första till sista glas tog det kanske 1 timme och 20 minuter. En nyttig och god övning, helt klart.

Samtliga viner som provades och deras inbördes ordning, samt priser ex moms, finns nedan. Till detta lite noteringar av blandad längd.

Pierre Peters
2002 Cuvée Speciale Les Chétillons -  slut
2004 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-
2005 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-

2002 börjar visa upp en fin begynnande mognad och är härligt drickvänligt med bra syra, citrus, äpple och viss brödighet. 2004 är såklart yngre och mer syradrivet, men känslan är att här finns potential och jag skulle gärna ha några i källaren. 2005 når inte fram till mig på samma sätt.


Domaine JA Ferret
2009 Pouilly Fuissé - 192:-
2009 Pouilly Fuissé "Les Clos" 239:20

Inte riktigt min stil. Lite för oljigt feta och platta, utan understöd av någon syra att tala om. Jag passar.


Domaine Lorentzon
2009 Mercurey 1er Cru "Champs Martin" - 228:-
2009 Mercurey 1er Cru "Croichots" - 220:-

Ett snäpp upp på skalan, men fortfarande rätt märkta av årgången. Champs Martin tycker jag får kämpa emot eken lite för mycket, vilket känns synd då det finns fina drag av blommor, frukt och mineral. Då upplever jag Croichots som trevligare då den orkar hålla emot eken bättre och uppvisar en bättre balans, utan att fetman får ta över. Skulle jag gärna dricka någon gång i lite mer lugn och ro.


Domaine Arnaud Ente
2009 Bourgogne Chardonnay - 236:-
2009 Meursault - 399:20
2007 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2008 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2009 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-

Nu pratar vi helt andra skapelser och det gäller redan på den generiska Bourgogne-nivån. Det här passar min smak perfekt med sin elegans och balans. Syran är bra för årgången, mineralerna är bra och vinet upplevs väldigt drickvänligt. Lanserades 1/6 på SB och några få flaskor finns kvar i vinkällarbutikerna och jag råder dig att hugga fort innan de är borta. Jag har redan mina på väg.

Byvinet är ett steg upp i precision och elegans och jag sitter mest och njuter och är nöjd över kombinationen av att eken hålls så snyggt i schack, samtidigt som man lyckas få en så fräsch frukt från en varm årgång. Inget snack om att denna lilla domän vet vad den gör.

Intressant sedan att ställa upp en minivertikal där det är tydligt att 08-bombaren måste få vila till sig, men man väntar så gärna. 07-an är härligt smeksam i doften och tanken bara snurrar runt orden elegans och balans. Helt klart förbaskat gott med bra avvägning mellan syra, frukt och mineral. Kan gott vila lite till, men är riktigt gott redan idag. 09an når inte samma nivåer som syskonen, även om det är bra. Det kan dock drickas med nöje redan idag.


Domaine & Sélection
2009 Meursault "Les Vireuils" Vieilles Vignes - 1092:-

Ett vin som vinifieras av J-F Coche-Dury, något som förpliktigar och sätter förväntansnivån. Detta är min första bekantskap med Domaine & Sélection och jag upprättar gärna en långvarig relation. Här bjuds nämligen på ännu ett riktigt bra hantverk ur den vita Bourgogne-skolan. Vi pratar elegans och komplexitet med fin frukt och markerade mineraler. Gott idag, men här behövs några år i källaren för att få ut potentialen. (Sen är det ju väldigt bra att man inte kan läsa alla sina anteckningar - bedrövlig handstil ibland)


Dana Estates
2008 Helms Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-
2008 Lotus Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-

Holy Macaroni vilka kraftpaket. Här tar vi oss långväga bort från min hemmaplan och bjuds på unga, komplexa storheter som jag ser potentialen i, men inte riktigt fullt kan uppskatta som unga...med min palett blir det lite av små monster. Jag skulle dock älska att ha ett antal av vardera i källaren och återkomma om dussinet år eller så.


Domaine Ponsot
2000 Clos de la Roche Cuvée Vieilles Vignes - 1512:-

Ponsot är Ponsot och här får man vad vingården presterar ett visst år. Inga krumbukter eller stretching för att förbättra sker, utan här finns en medveten årgångsvariation. Jag var nog partisk efter min bekantskap med käftsmällarna från Dana, men att få dofta mogen Bourgogne är bra härligt. Här fanns hela registret med stall och läder, målarlåda och trädgårdens plockade bär och blommor, lite kryddor och mineral.

Munkänslan ger en bra syra och slipade men ändå lätt, lätt sträva tanniner. Till det en fin, lätt och elegant frukt som håller ut länge och ett avslut med mumsiga mineraler. Ett elegant och gott vin, men jag skulle vilja ställa det mot typ 99 eller 02 och se vad Ponsot verkligen kan få till när åren är bra.


Domaine des Lambrays
2009 Clos de Lambrays Grand Cru - 799,20

Det första som slår mig är vilken doftvariation och -komplexitet som vinet visar upp. Här finns de smörknivar i eneträ som barnen gjorde i skolan, skopvis med örter som nästan ger Grenachiga utryck och krydda efter krydda. Liksom bara ta listan och bocka av. Frukten därtill är varm och innehåller både körsbär och hallon.

Trots de varma uttrycken beter det sig relativt slankt i munnen med samma mängd örter här som i doften. Strukturen bjuder på bra syra och tanniner och avslutet är långt, mineraligt och uttorkande.


Domaine Perrot-Minot
2008 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2009 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2008 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Echanges" Vieilles Vignes - 840:-
2009 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1352:-
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1436:-
2009 Chambertin "Clos-de Bèze" Grand Cru Vieilles Vignes - 1599:20

Perrot-Minot är en producent som jag inte riktigt kommer överens med när det gäller unga viner. I synnerhet när man provar i ett högt tempo och inte har mat att kombinera med. Jag tror att mer syradrivna år som 2008 passar mig bättre när det gäller den här producenten. Det visar sig i de två minivertikalerna där jag föredrog 08orna i båda fallen.

Sen finns det ju en rackarns massa potential i vinerna, men som de upplevs nu är de inte riktigt för mig. Jag skulle dock hemskt gärna testa bl.a. Grand Cruerna i mer mogen ålder och se hur de tar sig.

En snabb, men härlig provning där Arnaud Ente definitivt passar mig som hand i handsken. Tack Ann och Catharina för det.

Lammstek, Perrot-Minot och Escarpment

Igår öppnades en flaska Bourgogne Vieilles Vignes 2008, från Perrot-Minot. Det var rejäl sniffarglädje för att vara en bas-Pinot och drickvänligheten var väl OK. Här fanns en hel del bär, om än kanske lite grumliga. Det var jordgubbar, körsbär och lingon, som snart övergick i något som liknade nyponsoppa. Efter lite tid med bl.a. påverkan av kompisen syre så lossnade nya aromer. Det var allt från menthol, stjärnanis och nejlika till lite smårutten purjolök.

I munnen fanns sedan en rätt bra syra, och en örtig, stjälkig beska med inslag av lingonen.

En dags utveckling var dock inte positivt för vinet. Det blev tydliga markörer av lingon och surkörsbär i både doft och smak. Inget att gosa med längre alltså, utan lite av "surt sa räven".

När dagens middag preparerades var det således ett enkelt beslut att komplettera med en till flaska och valet föll på en av Nya Zeelands Pinot-hjältar, nämligen Larry McKenna och en flaska Escarpment, 2006.

Det vinet är en helt annan sak, med en betydligt större koncentration i allt från färg, till doft och smak. Här bjuds en tydlig rökighet med animaliska inslag. Kan det vara en basturökt skinka på besök? Bakom detta följer en koncentrerad doft av mörka bär, lite anis och duschar av tallskog och unkenhet. Det är väldigt Pinot-typiskt och rent av Burgundiskt i stilen.

När det till slut landar i gommen fångar jag upp en ren Pinot-frukt och en härlig silkighet, med inslag av små, små tanniner. Slutet bjuder sedan på sköna drag av salmiak och örtig beska som ligger kvar en stund.

Det är inget snack om vilket vin som tar hem det här. Escarpment rockar och slår åttor runt den här flaskan från Perrot-Minot. Det gäller både för sig själv och till maten, även om glaset Perrot-Minot kom närmare när det fick samsas med lammet. Att vinet även hade en lägre prislapp gör ju inte saken sämre.

En intressant iakttagelse är att nästan alla viner jag har druckit från Escarpment har haft nåt slags problem som nyinköpta, men att allt har fallit på plats efter ett år eller två. Mmmmm, och just nu är det här bara så gott.