2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin

Det finns både mytiska och på andra sätt omtalade platser och vingårdar i Bourgogne såsom Romanée Conti och Clos de Vougeot, men på något sätt är det kanske den stora kullen som sticker ut mest i mina ögon. Med den stora kullen avser jag såklart Corton-kullen, den kulle som sträcker sig in i tre olika byar i Côte d'Or, nämligen Ladoix-Serrigny, Aloxe-Corton och Pernand-Vergelesses.

Kullen är så stor till ytan vingårdsmässigt att den totalt sett är uppodlad till 160 hektar med enbart Grand Cru-rankor, en ofattbart stor yta i jämförelse med andra vingårdar i området. Fördelningen av marken är följande:

• Ladoix-Serrigny - 22,43 ha
• Aloxe-Corton - 120,51 ha
• Pernand-Vergelesses - 17,26

och av dessa är det 71,88 ha som får användas till att producera vitt vin enligt följande

• Ladoix-Serrigny - 6,05 ha
• Aloxe-Corton - 48,57 ha
• Pernand-Vergelesses - 17,26 (allt)

För ytterligare detaljer hänvisas till Clive Coates bok som beskriver Corton-kullen och dess vingårdar på ett föredömligt sätt.

Av de producenter som äger mark på kullen är nog Bonneau du Martray den mest omtalade med sina 11 ha, varav deras vita flaggskepp står för 9,5 ha. Utöver nämnda producent finns en mängd andra storheter som äger olika stora lotter. En av dessa producenter är Vincent Girardin som för mig är en producent som levererar på alla nivåer och jag blir väldigt sällan besviken på en flaska från den domänen. Fokus hos Girardin är vitt vin och det som produceras från Corton-kullen kommer från en lott på ca: 0,3 ha.

Årgång 2008 släpptes på systemet i september förra året och mina flaskor har lämnats orörda sedan dess, men nu är det alltså dags att korka upp en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Domaine Vincent Girardin.

En "classy nose" är det direkta intrycket. Det är elegant och enkelt med dämpad, men tydlig citrusfrukt och en mineralitet som blandar sten och rök. Till detta finns en söt doft av honung och små spår av gråpäron och gröna äpplen.

Smaken är smeksamt elegant med en perfekt balans mellan honungens sötma och årgångens syra. Annars är det väldigt direkt i sin citrus och grusiga mineralitet och med ett långt avslut med en mineralitet som hänger kvar hur länge som helst.

En klockren start på året avseende vit Bourgogne. Det här behöver inte analyseras sönder utan ska bara njutas som det är. Påfyllning? Kan fiskar simma?

Tisdagskväll, dags för Corton-Charlemagne Grand Cru från Rapet

Jobbet väller över mig i stora lass, bromssystemet i bilen skriker mig rakt i ansiktet genom en massa symboler på instrumentpanelen......känns lite tungt. Fast å andra sidan har våren satt ner fötterna och visar vem som bestämmer från och med nu......känns mindre tungt.

Oavsett anledning så kändes det på något sätt som om vi var värda något riktigt gott i glasen idag och vad kan då vara bättre än att testa om Rapets Corton-Charlemagne Grand Cru från 2008 är så bra att det måste köpas fler flaskor.

En väldigt, väldigt blek uppenbarelse fylls upp i glaset. Typisk tisdagsfärg kanske?

Fast det är inte färgen man ska bry sig om inser jag direkt vid första sniffen. Tjoho, här finns äpplen och päron, rätt mogna sådana och till det lite mer exotiska fruktinslag och en fint doftande bukett blommor, där honungsstänk ligger kvar från pollineringen. Växtplatsens inverkan uttrycks genom massor av sten och grus och kryddas upp av ekbehandlingen. Inga fel här inte.

I munnen är mineraliteten rejält tydlig och bildar fond till en mild, kryddig fruktighet med vissa inslag av honungslen sötma och citrus. Syran är härligt angenäm och helhetsintrycket är att det här är skitgott, hela vägen in i kaklet. För min del är det inget snack, jag beställer fler imorgon för konsumtion om några år.