Fars dag förgylls med vin från Emmanuel Rouget

Dricker du Bourgogne antar jag att du har koll på Henri Jayer. Det finns väl ingen enskild person med mer inflytande över burgundisk vinmakning än han. Den person som länge arbetade tillsammans med honom är svärsonen Emmanuel Rouget. Denne har fört arvet vidare och han tillverkar viner väl värt att slänga sina sparade slantar på. Kan man komma över viner på lägre nivå är det ofta ett bra prisvärde och idag testar vi domänens 2009 Savigny-Les-Beaune, Domaine Emmanuel Rouget. Inköpt via flaskposten.eu för 408 kronor.

Nyöppnad är doften påtagligt tillknäppt och reduktiv. Det bättrar sig dag två, men det är dag tre det händer. Både i doft och smak. Noterna är från dag tre.

En rätt funky, jordig och körsbärstät doft, med även körsbärskärnor, när glaset står still. Med luft frigörs allsköns kryddor, apelsinskal och lätta stråk av lösningsmedel. En intagande doft.

Fast det är i munnen det händer saker på riktigt. En bra syra, uppbackad av en matta med rätt nedslipade tanniner och en tät, koncentrerad frukt, som uppvisar både drag av sötma och tendenser till sammet. Till detta en svag lakrisal beska som löper genom hela vinets kropp, en skön kryddighet och en lätt dusch av mineraler.

Det här är gott, och det är onekligen förbaskat bra för sin appellation. Bara att buga för vinmakaren.

Emmanuel Rouget inköpt från ny bekantskap på vinhandlarhimlen

För många av oss som dricker vin från Bourgogne är Henri Jayer den stora förgrundsgestalten. Han har på många olika sätt påverkat vinmakandet i Bourgogne och på andra håll genom sina idéer om hur man gör vin. Henri skapade viner tills de franska pensionslagarna fick honom att officiellt sluta på 1990-talet, då han hyrde ut sina vingårdar till svärsonen Emmanuel Rouget. I verkligheten fortsatte Henri att göra vin in på 2000-talet, parallellt med Emmanuel, men 2006 lämnade han oss så nu återstår endast Emmanuels viner......ja om du inte har plånbok modell större att köpa någon av de kvarvarande rariteterna såklart.

Emmanuel Rouget har gjort sig känd för att vara svåråtkomlig och sky pressen, och istället låta vinerna tala för sig själva. Stilen och vingårdarna har han ärvt från Henri, så lite vinmagi är det allt att dricka hans viner.

Under tre dagar följde jag hans röda basbourgogne och på etiketten kunde läsas 2009 Bourgogne Pinot Noir, Emmanuel Rouget. Vinet är förresten inköpt från flaskposten.eu, en relativt ny företeelse på den svenska vinhandlarhimlen.

Doften bjuder på härliga hallon och en del körsbär, toppat med mandelmassa och stänk av apelsin. Eken bidrar med kaffe, mörk choklad och diverse kryddor. Slutligen finns här lite murriga och jordiga drag á la Gevrey och även smått animaliska drag

Väl i munnen upplevs ett vin med medelgod syra, fina, halvvägs nedslipade tanniner och en sötaktig rödfrukt med en liten apelsintouch. Avslutet tydliggör en svag ekbeska, en del lakrits och mineraler. Som helhet är det relativt slankt med ett långt avslut där tanniner, lakrits och mineraler ligger kvar riktigt länge.

Det här är definitivt riktigt bra för sin nivå och är väl värt sina 217 pengar.

Ikonproducenter och hedonism - Comtes Lafon, Emmanuel Rouget, Liger-Belair och DRC

När jag började närma mig 100 av 150 producenter enligt min privata lilla målsättning dök det upp ett ypperligt tillfälle att bocka av en milstolpe tillsammans med riktigt bra viner. En kväll där man kunde slå två eller fler flugor med samma smäll liksom.

Likt katten kring het gröt inväntade jag söndagen den 20:e november då en lite speciell provning skulle gå av stapeln. Det jag visste sedan ett tag var att provningens fokus var 1999 och Vosne-Romanée, samt att det bland vinerna skulle finnas ett flertal viner från såväl Emmanuel Rouget som Domaine de la Romanée-Conti. Då förstår ni säkert varför jubileumet med 100 producenter passade bra för kvällen.

Nåväl, datumet och starttiden infann sig, och jag fann mig helt plötsligt tillsammans med ett antal helt nya bekantskaper och ett ytterst gott glas Champagne (1996 Comtes de Champagne Rosé, Taittinger). Efter diverse småpratande var det så dags att inta sina platser och njuta av den vackraste av syner, ett bord fullt av glas redo för provning.

 

 

Några av kvällens viner

 

 

Flight 1 - En lysande minivertikal

Den första flighten bestod av två glas vitt vin presenterat som en liten minivertikal. I glasen fanns följande viner från den alldeles lysande producenten Domaine Comtes Lafon:

• 2002 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon
• 2004 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon

Doften i det första glaset var till en början lite blygt återhållsam, men redan då slog det mig vilken klass och elegans som fanns i vinet. Över tiden utvecklades aromerna och jag noterade mest ord som "HARMONI" och "ELEGANS". Det kändes rätt meningslöst att ge sig på en dissikering, utan fokus blev njutning.

Parhästen i glas två hade liksom mer av allt. Kraft, fetma, grus....you name it. Även det ett riktigt, riktigt gott vin, men efter ettans elegans var det inget snack om vilket vin jag föredrog. Mina sista ord när den sista klunken svaldes var "EXTREMT ELEGANT MED EN BALANS NÄST INTILL PERFEKTION". Det blir inte så mycket bättre än så.

Flight 2 - Uppvärmning

Uppställningen i denna flight var följande:

• 1999 Bourgogne Rouge, Domaine Emmanuel Rouget
• 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaumonts", Domaine Emmanuel Rouget
• 2002 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Reignots", Domaine du Comte Liger-Belair
• 2006 Bourgogne "Cuvée de Noble Souche", Domaine Denis Mortet

I den här flighten var det slående hur bra båda de generiska Bourgognerna var för sin nivå. Rena, fint hanterade och perfekt i drickläge. Bra start helt enkelt.

Sedan kom det som i mitt tycke lite blev temat för resten av kvällen, nämligen att vinerna fortfarande var lite för hårt knutna och hade behövt ett antal år till i ryggläge. Det gällde både "Les Beaumonts" som kändes lite ruffigt ungdomlig med ordentligt med byggmaterial kvar i form av syra och tanniner, och i minst lika hög grad "Aux Reignots" som kändes rätt oförlöst med mängder av ek som pockade på att integreras och till det en syra som visade på ungdomlig form. Sen hade "Aux Reignots" en annan egenhet och det var en extremt tydlig doft av knallpulver som adderade ytterligare till dess egenhet. Gott? Ja, för sjutton gubbar, men tanken på barnarov slog mig mest hela tiden.

Flight 3 - Grand Cru-material

Efter en rätt lång uppladdning var det så dags för nytt vin i glasen i form av följande uppställning:

• 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Cuvée Duvault-Blochet", DRC
• 1999 Echezeaux, Domaine Vincent Girardin
• 1999 Echezeaux, Domaine Emmanuel Rouget
• 1999 Echezeaux, DRC

Det första glaset är en Cuvée av deklassificerat druvmaterial från DRCs olika vingårdar. Druvorna är alltså rakt av Grand Cru-druvor och det enda jag är osäker på är om Romanée-Conti ingår i blandningen. Det finns uppgifter som pekar åt båda hållen.

Generellt för flighten är återigen känslan av barnarov. Det är självklart väldigt bra viner, men de hade inte riktigt nått fram till sin peak och man fick mest ana vad som komma skall. En väldigt kort reflektion av det som stack ut med respektive vin är följande.

Cuvée Duvault-Blochet hade utan konkurrens kvällens bästa doft. Där fanns precis det jag älskar som mest med Pinot-Noir från Bourgogne, nämligen lagren eller skikten och ändrandet av skepnad över tiden. Ja du vet, de finaste av röda bär, anis och lakrits i en nästan osannolik bredd och så hela bazaaren av indiska kryddor. Smaken var även den riktigt bra, men slutbetyget blev "EXTREMT DOFTVIN".

Echezeaux'n från Girardin fick på sig kvällens dumstrut då den hade "berikats" med tydliga oxideringsdrag. Som tur var hade inte smaken tagit samma skada och det blev till kvällens övning i att hitta vinet bakom masken. Epitetet fick bli "KVÄLLENS KÄLLARVIN".

Echezeaux'n från Rouget var fortfarande rätt sluten även om det börjat visa upp riktigt eleganta drag. Med luft växte det sakta mot större höjder, men kom kanske inte hela vägen. Betyget blev "SENSUELLT MED REJÄL POTENTIAL".

Slutligen var det dags för Echezeaux'n från DRC. Det bestående intrycket doftmässigt var när någon yttrade "Undersidan av en chokladkaka". Det var verkligen spot on i en doftbild som annars bjöd på betydligt mindre än vad jag förväntat mig. Tur då att smaken bjuder på något helt annat. I munnen är det näst intill perfektion. Allt är liksom på rätt plats, även om det också lyser ungdomlig potential om vinet. Det riktigt slående är en väldig koncentration och en enastående längd som nästan inte kan ta slut. Bestående minnet nerkladdat i blocket är "ENASTÅENDE LÄNGD".

Summering
En riktigt intressant kväll med en väldigt bra uppställning viner. Lärdomen av kvällen är definitivt att stora viner från 1999 ska få ligga kvar i källaren flera år till. Ett stort tack till C & G såsom värdar för kvällen och till L som förtjänstfullt ledsagade oss genom vinerna.