The Sampler - en fredag i London

Helgen, med förlängning, tillbringades med familjen i London. London innebär i huvudsak att jag dricker en antal olika Ales och Bitters, men det slank såklart även ner några goda viner. Min första anhalt på egen hand var ett besök till den ena av The Samplers eminenta vinbarer, nämligen den i South Kensington. Väl på plats tankade jag upp mitt "Sampling Card" och botaniserade bland vinerna.

De Bourgogner jag testade var följande:

2009 Macon Villages, Héritiers de Comte Lafon
Fräsch och ren näsa med äpple och citrus i fokus. En släng gummi och smörfett kommer in från vänster, men i huvudsak en klassiskt ren Chardonnay. Smaken spelar på samma fiol med tillägget av en fin beska och en mineralsvans. Totalt sett ett rent och välgjort vin med bra syra. Prisvärt för £ 15,90.

2009 Meursault 1er Cru "Sous le Dos d'Ane", Leflaive
Kompakt dos av rökighet och grus, fat och mineral, allt sammanbundet av en nötig fetma. En härlig doft som också ger gul frukt och svaga citrusaromer. I munnen är det en fet upplevelse med ett visst citrusbett och en stor näve mineral. Syran är bra, eftersmaken likaså....det enda som behövs nu är tid. Lite svårbedömt p.g.a. den lilla mängden (2,5 cl) och att den var lite för kall. Det känns långt ifrån prisvärt för £ 95,00 idag, men tiden kan nog skapa något riktigt snyggt av det.

2008 Chambolle-Musigny, Ghislane Barthod
En fin och ung doft av jordgubbar och smultron, men även en gnutta körsbär ska vara med på ett hörn. Nästa stråk är en blandning fina örter och kryddor som ger ett leende. Det enda som stör är ett litet inslag av smörkola. Smakmässigt fortsätter upplevelsen av ett ungt och fint vin. Det är syrligt och lättdrucket med fokus på röda bär och lite, lite örter. I bakgrunden spelar sötma och mineral en vacker andrafiol. Jag skrev "Snyggt, vibrerande, slankt och Chambollskt".....och då var det väl så just då :). Priset £ 44,00 är rätt OK om man ger det några år på rygg.

1998 Nuits-St-Georges 1er Cru, Prieuré Roch
En i mitt tycke hyfsat klassisk NSG-näsa med hyfsad koncentration av smått uttorkad frukt och jordighet. Till detta adderas lite dammihet och en lakritston som får mig att tänka Fishermans Friend. Doften går igen i smaken, men här har frukten lite mer stuns och byggs upp av en livlighet i båda syra och tanniner. Torkan i doften finns definitivt inte i smaken. Här pratar vi livlighet. Inte min smak dock, något som accentueras av en ekbeska som tar över efterhand. Vinet kostar £ 80,00 och det betalar jag definitivt inte.

2009 Bourgogne Laforet, Joseph Drouhin
Här finns en tät rödfrukt med främst körsbär, men trädgårdens röda bär dansar lite svagt i bakgrunden. Här finns också en pepprighet, undervegetation, viol och en del annat. Smaken är fruktig och enkel och det lyser omedelbar drickbarhet om vinet. Lite grand som en blandning av en bra Beaujolais och en Pinot. Inte det bästa av båda, utan snarare någonstans mitt i.

Jag köpte med en flaska till hotellet och med återtittar i flaskan kan jag konstatera att det a) måste vara rejält kylt och b) att jag och sambon tappade lusten till vinet rätt fort. Det höll inte i längden helt enkelt. Det var dock prismässigt helt OK med £ 13,00 om man gillar den stilen.

Aligoté x 3

Tänk dig att växa upp med föräldrar som Pinot Noir och Gouais Blanc. Den ena föräldern går omkring röd om nosen och sätter elegans i första rummet och den andra är blek om ansiktet och har mer eller mindre dött ut. Vad händer då med avkomman?

Jo, det blir en högavkastande avkomma som ger hyfsat stora druvor i rätt riklig mängd. Lite åsidosatt är den dock då den nästan aldrig får ta plats i finrummet. Finns det möjlighet att plantera "finare" druvor så är det oftast så att vår lilla avkomma får hitta andra platser att slå rot eller så kanske den rentav rycks upp med rötterna.

Det har blivit så att växtplatserna idag mest finns i Östeuropa där avkastningen är väldigt hög och vinet således mindre bra. I övrigt finns små skvättar i bl.a. Chile och USA och självklart finns det en del i moderlandet Frankrike. Här finns merparten i Chablis och resten är i huvudsak utspritt i övriga Bourgogne.

Vi pratar självklart om druvan som går under namnet namnet Aligoté. Druvan som traditionellt används till att blandas med Cassis för att göra kir, men även används för både mousserande Crémant de Bourgogne och för vanliga vita viner.

Idag ska vi se vad tre olika producenter kan göra av den lite mer udda druvan och för ändamålet lastar vi fram skaldjur av alla de slag. Då vinerna mer dracks än provades blir anteckningarna kanske inte helt att lita på.....men, men...låt slaget börja.

I glas 1 har vi ett vin som öppnades under gårdagen och som bjuder på en del blommor, gröna äpplen, päron och citrus. Sammantaget en väldigt frisk doft. I munnen återkommer frukten, men det är nog tre andra drag som slår en ganska tydligt. Först och främst är det en rejält frisk syra, sedan så upplever jag att vinet är väldigt, väldigt tunt och slutligen lämnar den kvar ett rätt "bitig" beska.

Ett enkelt och ändå rätt OK vin som finns att tillgå för 99 SEK på bolaget. Det får dock definitivt nöja sig med plats tre. Vinet är 2009 Bourgogne Aligoté från firma Drouhin.

Nästa glas bjuder upp lite mer till dans och här finns tydliga tecken som gör att det borde kunna passa maten. Det doftar musselskal eller ostron, ja av hav helt enkelt, men också av blöt lovikavante. Fruktmässigt finns antydan till äpple och citrus i bakgrunden och kanske rentav lite gurka. Frukten är tydlig i munnen och den får här sällskap av en tydlig mineralitet och en del smöriga spår av ek. I eftersmaken finns drag av Chardonnay med en trevlig citrusbeska och mineralsvans.

Definitivt ett par snäpp upp från föregående vin och en självklar andraplats. Gott och välgjort helt enkelt, även om man kanske inte köper sådana här viner i bulk. Vinet är 2007 Bourgogne Aligoté från Michel Bouzereau et Fils. En vinmakare från Meursault som är känd för sina fina viner just därifrån.

När det gäller det sista glaset så luftades det i karaff i fem timmar innan middagen och stod sedan i karaff under resten av kvällen. Tur var det då mina första intryck var att vinet stank av en blandning av kloak och stinkande hav. Bilden blev en sandstrand vid havet där tång har flutit iland i massor och ligger i solen och luktar illa. Efter några timmar har det värsta lagt sig och kvar finns tång, dygnsgamla musselskal, en gnutta rök och kanske, kanske, fångar jag in lite gurka mitt i doftattacken.

I munnen var det initiala intrycket ingen höjdare, med smak av skaldjur och en skarp beska som gjorde att jag fick hålla tummarna.....och tänk vad några timmar i luft kan göra med ett vin.....vips så kan man fånga äpplen, citrus och mineraler, även om havsdofterna tydligt finns kvar. Lägg till det en frisk syra och ett skönt citrusbeskt avslut och vinet seglar upp till förstaplats. I synnerhet vinner det i kombinationen med bordets skaldjur där det gifter sig perfekt. Vinet då? Jo, det är en 2007 Bourgogne Aligoté från firma Leroy.

Sammantaget en riktigt kul vinupplevelse där vinerna kanske inte riktigt är i min smakprofil, men att de passar till skaldjur är helt klart. Vidare är det också klart att det går att göra riktigt bra och intressant vin på druvan Aligoté. I synnerhet kvalificerar sig vinet från Leroy in på skalan "intressanta vinupplevelser".

Beaune Clos des Mouches Rouge 2002

I Côte d'Or är det högst normalt med producenter som äger allt från några få till upp emot runda tjugotalet hektar vinmark. Sedan finns det ett antal firmor som sticker ut från detta och dessa finns i huvudsak i Beaune. En av dessa större Beaune-producenter är Maison Joseph Drouhin, en firma som både äger stora mängder egen vinmark och som även är en av de större négociant-firmorna i Bourgogne.

De egna ägorna finns i Chablis, Côte d'Or, Côte Chalonnaise och även i Willamette Valley i Oregon. I Bourgogne uppgår ägandet till totalt ungefär 73 hektar med merparten i Côte d'Or och Chablis, samt en liten skvätt i Rully, Côte Chalonnaise.

Med storlek kommer självklart möjligheter till olika typer av stordrift och annat som hör storlek till. Bland annat har man en egen plantskola där man genom experiment har kommit fram till att det bästa plantmaterialet kommer från sélection massale av gamla plantor i vingården Clos des Mouches, snarare än med sélection clonale.

Ett annat experiment man sysslar med, i likhet med ett antal andra producenter, är att öka odlingstätheten i vingårdarna från normala 10.000 plantor per hektar till 12.500. Målet är givetvis att öka konkurrensen mellan plantorna och på så sätt tvinga ner rötterna djupare och skapa ett bättre druvmaterial.

Nåväl, över till kvällens röda vin som är Beaune Clos des Mouches 1er Cru 2002. Mest känt är dock kanske det vita systervinet som bl.a. var med vid "The Judgement of Paris" 1976. Både det röda och det vita är dock erkända som några av de bättre viner som produceras från Beaune AOC.

Vingården Clos des Mouches ligger i södra Beaune på gränsen till Pommard och Joseph Drouhin äger knappt 14 hektar av vingårdens totalt 25, fördelat på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Arbetet i vingården sker sedan mitten av nittiotalet enligt biodynamiska metoder och druvuttaget hålls lågt, ungefär 20% lägre än det tillåtna. För ytterligare detaljer, se här.

Det färdiga vinet bjuder i glaset på en väldigt klar och ren doft av röda bär med mestadels körsbär, men även andra röda bär och svaga drag av plommon. Resten blir i min näsa till en nyplockad svampkorg vid en jordhög med mängder av fuktiga höstlöv. Efter ett dygn i kylen har frukten hamnat i bakgrunden och en höstlik unknad träder fram betydligt mer och har även fått sällskap av lite lakrits. Sniffvänligt över tiden, helt klart.

Det rena och klara intrycket fortsätter i munnen. Det är fruktigt och fullt av körsbär, lite lakrits och pyttesmå tanniner som rullar på tungan tillsammans med den höstiga jorden. Dricks nu med välbehag och kan även sparas för framtida njutning.

Helhetsintrycket är att det här definitivt är ett bra vin, ändå känns det som om jag faktiskt hade förväntat mig mer. Svårt det här med prisvärde och Bourgogner.