Den som väntar....på Lamy den här gången

Hubert Lamy brukar vara en vinmakare att kunna lita på, så för nåt år sedan klickade jag hem ett sexpack enklare viner att kunna korka upp lite när som. Vinet har de gånger jag testat varit lite trilsket och slutet och inte gjort något större väsen av sig. Nu börjar lagret sina, så det är säkert som så att det blir den bästa flaskan hittills.

Flaskan är förresten en 2010 Saint-Aubin "La Princée", Hubert Lamy.

Tjoflöjt, vilken mineraldusch....våta stenar och flinta, och en touch modellera. Vilket härligt första intryck. Addera därtill lite smörfetma, gula äpplen, citron och lime...och när man tror näsan är dövad av alla dofter, då känner man blommorna. Vita med feta blad är vad som kommer för ögonen.

I munnen får man en härlig frisk syra och ett vin som bjuder på renhet och en lätt, fin struktur. Det liksom ropar....drick mig, drick mig, drick mig. Den beska som jag stört mig på i tidigare flaskor är numer bara en touch och här pratar vi istället mer av citrusdriv, mineraler och mer mineraler. Mums!

Efter några tveksamma flaskor ger det här utdelning. Bara till att njuta av de som finns kvar.

En sipp efter Body Worlds

På Tom Tits i Södertälje pågår just nu den omdebatterade utställningen om kroppen och livet, kallad Body Worlds. Debatten har gällt att utställningen fullt ut baseras på donerade kroppar och organ, d.v.s. allt man ser är döda, plastinerade kroppar eller delar av dem. I mina ögon en ruskigt bra utställning som är riktigt lärande, men som säkert kan ge ett litet stråk av olust för vissa.

Till lite läsning om utställningen efteråt kan det väl passa med ett glas gott vin eller hur? Vi fortsätter med ännu en trotjänare och denna gång en flaska från Hubert Lamy. Vinet finns förresten att tillgå i sexpack från Tryffelsvinet och är 2010 Saint-Aubin "La Princée", Domaine Hubert Lamy. Vi har redan klämt ett par obloggade flaskor och nu är det väl dags att skriva en rad.

Här bjussas på en ren och citrusdriven doft med drag av mineral och spår av ek. Mer udda är en touch av gummi, inte störande, men ändå. Till det finns lite gult äpple och lite melon. Mest är det dock det rena, friska och krispiga som sticker ut.

I munnen är det tydligt syradrivet med smådansande citrus som hoppar omkring i munnen. Den lätt feta fyllighet jag brukar förknippa med viner från Lamy saknas till viss del. Visst finns det små drag av fetma och kanske lite honung, men de hålls lätt tillbaka av den forcerande syran. Lite väl slankt kanske, men synnerligen lättdrucket och så har det ju begåvats med en mineralsvans som tar över efter citrusen och gör att vinet lever kvar rätt länge i munnen,

Gott, men inget att springa sig trött efter och det finns mer "bang for the buck" att hitta tycker jag nog.

Värme, balans och syra

Lite mat, lite vin och en del gäster. Temat var värme, balans och syra, något som syftade på årgångarna 2009, 2010 och 2008. Utöver detta ett inledande bubbel, ett avslutande italiensk pärlvin, vin i maten och ett vitt för att runda av allt.

Inga anteckningar......bara trevligt.

Vin i maten - korkdefekt

Enkelt och somrigt rosébubbel

Värme - vitt

Värme - rött

Balans - vitt

Balans - rött

Syra - Vitt

Syra - rött

Pärlande rött till desserten

Vitt till efterdyningarna

Samtliga viner föll sällskapet i smaken, men Lamy, Heresztyn och Jadot stack ut på olika sätt. Lamy med sin härliga mineralitet delade sällskapet i två läger där jag höll det som absolut bästa vita. På den röda sidan vann  Heresztyn hos de flesta för drickbarhet just nu, men Jadot på sikt. Min röst föll på Jadot och en ny laddning av vinet beställdes idag.


Roligast var nog ändå Brachetton som passade perfekt till färska jordgubbar med sabayonne smaksatt med samma vin. Enkelt, men väldigt kul.

2002 St-Aubin 1er Cru "Les Frionnes", Domaine Hubert Lamy

När man inte vill slita för hårt på plånboken och ända vill dricka hyfsat bra vit Bourgogne brukar det funka att rikta blicken mot St-Aubin. Fortfarande lever man i skuggan av de stora vitvinsbyarna som ligger bredvid, ja alltå Meursault, Puligny och Chassagne....och med skugga menas förstås även en trevligare prisbild.

I St-Aubin finns ett antal 1er Cru-vingårdar som kan leverera riktigt trevligt vin och det gäller både vitt och faktiskt även rött. En vingård där både Chardonnay och Pinot Noir växer sida vid sida är Les Frionnes. Jag har bara prövat rött från Gerard Thomas från denna vingård och det är väl inte direkt något större vin eller något jag skulle rekommendera, men vita viner från bland annat Marc Colin och Hubert Lamy kan ju få mungiporna att peka uppåt.

Vingården sluttar åt sydost och lutningen är rätt hyfsad här, samtidigt som läget är rätt skyddat. Det som talar emot läget är att mesoklimatet är lite kallare här än på andra håll, något som kan påverka druvornas mognad.

Idag dricker vi som du förstår en flaska från just Frionnes och det från det klassiska året 2002. Vinet är 2002 St-Aubin 1er Cru  "Les Frionnes", Domaine Hubert Lamy.

Smörfetma, honung, gula frukter från äpple till tropikerna och såklart citrus. Det känns som om jag har vandrat in i den här gränden otaliga gånger nu, med ungefär samma doftmönster. Visst finns här också en släng slanggurka, våta stenar och lite rök, men mönstret och beståndsdelarna känns igen.

Smakmässigt landar vi återigen i samma spegel som doften redan har varnat om. Det som tillkommer är en rätt tydlig grapebeska och ett svagt drag av metall. Ja, och sen har vi ju en trevlig syra som lyfter vinet, däremot är vinet lite glest i mittenpartiet och den lena textur och fetma jag brukar hitta hos Lamy finns inte riktigt där. Sen tappar vinet en hel del när temperaturen stiger, vilket definitivt inte är fallet med riktigt bra vita Bourgogner.

Ett helt OK vin för 24,50 Euro som det betingade hos Böhme, men de lite yngre årgångar jag druckit de senaste åren har levererat bättre.

2002 St-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Hubert Lamy

Vit Bourgogne av bra kvalitet kostar pengar. Det är en trist sanning man måste leva med om man som jag gillar vinerna därifrån. Som tur är finns det fortfarande möjlighet att köpa riktigt bra viner till överkomliga priser om man riktar bort blicken från de mest namnkunniga byarna

Det exempel som ligger närmast till hands för mig är då St-Aubin. Här finns exempelvis producenter som Hubert Lamy och Gerard Thomas som definitivt kan göra bra viner, i synnerhet då Lamy. För mer info om Lamy hänvisas hit, för nu bär det av ner i Riedel-kupan för ett smakprov av 2002 St-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Hubert Lamy.

Doften är rätt typisk för en St-Aubin från Lamy. Här blandas de återstående dragen av fat och en honungsaktig fetma med dämpad citrus och tydligt rökiga mineraler.Till det så finns där en rätt kraftig fond av utslagna blommor, med rosor, syren och en hel berså av annat gott.

Det är rätt kraftiga dofter som nästan drar mig bort från Chardonnay ett litet tag, men väl i munnen är det inte någon tvekan. Här är citrusen tydligare och balanserar väldigt bra upp vinets fetma. En väldigt bra drickfas där syran fortfarande orkar tränga igenom vinets oljiga kropp och gör det både drickvänligt och intressant. Som pricken över i är avslutet underbart långt och blandar citrus, mineral och fetma som bara stannar kvar och kvar.

För knappa 250 kronor är det här ruskans gott och det trevliga är att det här och andra viner från Lamy finns att tillgå för en bra peng lite överallt. Jag fortsätter att köpa och dricka Lamy, helt klart.

Årets första skörd och ett litet stänk från Hubert Lamy

De sista spåren av vintern dröjer sig kvar på tomten i form av små strängar med snö. Hur stark och våryster solen än är så tar smältningen tid när skuggan kämpar emot med näbbar och klor. Leende vet vi ju ändå hur det blir. Värmen tar till slut segern och trädgårdslivet börjar på allvar.

Snön kom ju väldigt hastigt i senhöstas och det innebär just nu att tomten är full av löv som ska krattas, men det finns även andra, kanske lite mer lustfyllda, saker att ta tag i......

.....på med stövlar, fram med spaden och ut i det inhägnade trädgårdslandet. Här behöver vi återigen fylla på med mylla och gödsel/kompost så att jorden blir redo att ta emot frön och lökar längre fram, men det är en senare fråga. Det lustfyllda är att det finns saker att skörda redan nu. Ett gäng purjolökar har stått kvar över vintern. Visst är de lite sargade, men med lite rensning är de fullt ätbara. Det är dock ingenting mot härligheterna som döljer sig under jorden. Här finns nämligen rejäla mängder av jordärtskockor som nästan ropar på att bli upplockade.

Nytvättade och fina placeras de i en ugnsform tillsammans med nyplockade örter och olja så det täcker. Sen får de tillbringa några timmar i 95-graders ugn, innan jag saltar och snabbgrillar dem och serverar till knaperstekt bacon.

Det går liksom inte att inte hämta en flaska vin i ett sånt här läge. Tur det finns några halvflaskor av vitt godis i källaren så vi riktigt kan smaka in våren. Den flaska som kom med upp är en 2007 St-Aubin 1er Cru, Les Frionnes från Domaine Hubert Lamy. En annan årgång testades här.

Den primära doften ger en del ek, citrus, honung och gula äpplen. Med tillsatt luft kommer sedan de toner som jag känner igen som gurka och i viss mån melon.

I munnen är det nästan sammetslent och syrorna är näst intill uppätna och mineralerna känns dammiga. Som tur är finns lite, lite stuns kvar som gör att det håller ihop på ett hyfsat bra sätt. Fruktigt, lite limestänkt och extremt lättdrucket gör att vi skålar in våren på riktigt.......men....

.....lite förundrad är jag dock över att det redan känns som om vinet är på väg att tappa. Kan det vara storleken på flaskan eller just den här flaskan? Jag brukar annars tycka att vinerna från Hubert Lamy är riktigt bra ganska länge, men idag finns mer än en liten tvekan.

Enkel mat, bättre viner

Jag stannade vid en lokal affär på vägen hem och hittade då ett par bra bitar lammentrecote och ett nybakat levain-bröd. Fredagsnöjd plockade jag senare fram lite av våra egna, förvällda bondbönor från frysen och i det ögonblicket föll allt på plats.

Fredagskvällens enkla meny blev oljestekta bitar av levain-brödet med en rejäl dos flingsalt till att börja med. Dessa samsades med en kräm eller dip av bondbönorna som mixats med en stor mängd olivolja och smaksatts med salt, peppar och vitlök. Därefter var det dags för lammet som först stektes i panna och därefter gick klart i ugnen. Det serverades med ugnspotatis, stekskyn och ett snabbslaget smör med persilja och en rejäl dos svartpeppar.

Just i detta läge går säkert vinvalen åt helt olika håll i olika hem och när jag nu fick välja blev det såklart vitt och rött från Bourgogne till de olika rätterna. Först ut kom ett vin från mästaren från Saint-Aubin, nämligen en 1er Cru, Les Frionnes, 2004, från Domaine Hubert Lamy.

Ett vin från en domän som tillhör mina favoriter. Man vet vad man får och det är bra valuta för pengarna.

Dagens intryck ger tydliga toner av frukter med gult äpple och meloner i första rummet, men också en touch av riktigt lockande limefrukt. Med mer luft är det tydligare att sötlakrits och smörkola vill vara med och dansa och så även en påtaglig metallisk mineralitet.

Rakt in i munnen ökar lyckan. Här finns en perfekt avvägd syra för min gom, och hela buketten av frukterna som fanns i doften. Bäst av allt är nog ändå eftersmaken med ett härligt metalliskt avslut som för tankarna till Puligny-Montrachet. Helt enkelt skitgott!

Svårt läge för kvällens röda.....det här toppas inte så lätt. Satt förresten som en schmäck till brödet och dipen.

Till lammet valdes ett rött med både lite kraft och en hel del mognad, nämligen en Gevrey-Chambertin från Domaine Taupenot-Merme, med årgång 2004.

Här kan man tydligt se att vinet nått en viss mognad när det visar upp sig i glaset. Näsan lockas såklart snabbt till mynningen och tjoho, här händer det saker. I min näsa kommer först kräftspad som efter en liten stund nog mer är att betrakta som torkade skaldjursskal. I bakgrunden av detta finns en murrig samling röda bär.

När jag och vinet har hämtat andan så kommer ett potpurri med lite unken jord, stråk av mintig lakrits och rejält mörka körsbär. Med hjälp på traven i syresättningen utvecklas skaldjursskalens doft och den tenderar att bli lite av dygnsgamla, bortglömda skaldjursrester som bredvid sig har lite rutten purjolök. Jag erkänner, jag älskar det.

Och hur smakar det då?

Här är det mörka bär med ett stort övertag för körsbären. Till det lite karamelliserad sötma, anis och jordighet. Sammantaget ett vin som visar sig i mognadsdräkt och dricks bra just nu. Det skulle vara intressant att ställa detta mot Jadots Morey-St-Denis från 1997. Båda vinerna kan beställas från systembolaget och båda kostar 325:-. Vill du förresten testa Hubert Lamy har bl.a. Tryffelsvinet en del att erbjuda.

Och vad var bäst då? I min bok blir det kvällens vita, både med och utan hänsyn till pris,