Sigfried Pic presenterar Louis Jadot 2012

Lite småkylig och ruggig slinker jag in på Brasserie Bobonne den 2:a December. Av med rocken och snart finns ett glas vitt i handen........det är nämligen dags för årets upplaga av lunch á la Maison Louis Jadot, presenterat av Vinunic och Sigfried Pic.

Sigfried Pic

I välkomstglaset har jag fått ett glas Ladoix Le Clou D'Orge, Domaine Gagey. Här formligen osar det flintrökig mineralitet med en rand av citrus. Allt lätt inbakat i en smörig och kryddig fetma. Dofterna går definitivt igen i smaken.....och gillar du mineraler så har du här ett vin späckat med sådana som stämplar in på 199 kronor. Bra mineralbang för the bucks.

Nästa servering bjöd på tre vita av bättre kaliber. De vita brukar vara de jag fastnar mest för på dessa luncher, så jag var full av förväntan. I glasen hälldes följande:

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot

Chassagne Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle", Domaine Duc de Magenta

Corton Charlemagne Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Till de vita

Här pratar vi om en trio viner som alla går hem hos mig, men av lite skilda anledningar. "Les Genevrières" är som vanligt väldigt tillgängligt och eksmörigt. Med en bra syra, sköna fatkryddor och bra mineralitet hittar det en skön balans. Här måste man dock gilla ekavtrycket som är rätt påtagligt.

"Clos de la Chapelle" är renare, mer transparent och klassiskt elegant. Det känns som att det bara är att dricka det, här och nu. Bygget innehåller nämligen allt man önskar i form av ren frukt, bra syra, mineraler och kryddor. 

Storebror "Corton Charlemagne" är ett helt annat djur. Den känns ursprungstypisk, ung och koncentrerad och talar rätt tydligt om att det ska lagras. Jag älskar den här sniffen med en mineral som blandar flintrök och modellera. Här blir det till att köpa på sig som vanligt.

Som ett litet mellanspel bjuds det på en 2010 Château des Jacques Moulin-á-Vent. Jag hade lite svårt att ta till mig detta efter att ha njutit av de vita, men det funkar och bjuder på en rätt tät frukt, bra syra och små fina tanniner. Avslutet ger en hög lakrisal beska och en skopa mineral. Helt OK!

Nästa uppsättning viner är en trio från Beaune, nämligen:

Beaune 1er Cru "Theurons", Domaine Gagey

Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune är kanske inte mitt absoluta favoritområde, men man brukar ofta kunna få loss rätt bra viner härifrån,utan att plånboken glöder sönder. Likadant är det här. Vinerna stämplar in i spannet 339 - 365 kronor, något som definitivt måste anses som överkomligt för årgången.

"Theurons" är tranbärigt slank med bra syra, ren och fin frukt, samt små greppiga tanniner. Avslutet bjuder på bra kryddor, lakrits och mineral. en trevlig bekantskap

"Clos des Couchereaux" är sötfruktigare tack vare sitt söderläge och är liksom ett nummer större eller mer i alla delar. 

"Boucherottes" är mer jordigt och murrigt med en helt annan och mer krävande struktur än sina syskon. Kanske beror det på närheten till Pommard?

Summa summarum är det helt OK Beaune-viner jag definitivt kan tänka mig igen, men jag skulle ge dem ett gäng år i källaren för att blomma ut lite.

Slutklämmen på provningen är några bättre röda - Grand Cru - och dagen till ära ställdes följande linje upp:

Corton Pougets Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey

Clos Vougeot Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Chambertin "Clos de Bèze" Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Grand Cru

Corton Pougets är en trotjänare som kan klassas som en lättvikts-Grand Cru som verkligen vinner på lagring. Dagens exemplar bjussar på typiska lingontoner, men även lite mer sötfruktiga drag, lite lakrits och apelsin. Det är också lite "murrigt" på något sätt. I munnen har vi bra syra, tät frukt och greppiga tanniner.Helt enkelt tydligt strukturerat för lagring. (Jag testade några årgångar i en vertikal för ett tag sedan där lagringens inverkan blev tydlig. Återkommer om detta)

Echezeaux börjar lite tillknäppt, men i glaset öppnar det sakta upp och snart växer det fram en fin sniff med härliga kryddor och en mjuk, fin frukt. Munkänslan ger en fin balans mellan frukt, syra och tanniner och ett fint avslut med mineraler och kryddor. Ungt och oförlöst är betyget.

Clos Vougeot är lite polariserat. Det lockar med en skön sniff med söt, varm frukt, kryddor, fudge och mineraler, men kroppen kämpar lite emot och det behöver i min mun läggas ner och glömmas bort ett bra tag. Då kan nog bitarna byggas ihop och vi har nåt helt annat att leka med.

Dagens vin(n)are alla kategorier finns i provningens sista glas. Hos "Clos de Bèze" finns en än så länge lite blyg, utvecklingsbar doft, men i munnen är det härligt sötfruktigt med ljuvliga kryddor. Balansen sitter som i skolboken och efter ett tag slutar jag analysera och njuter bara av varje sipp. Det här är kalasgott.

Anka till Grand Cruerna

Moulin-à-Vent 1959 -- 2010

Jag hade plockat fram lite blandat gottigt från Moulin-A-Vent. Ryggraden kom från Louis Jadot, kompletterad med en flaska från Calvet. Flaskorna med mognad från Louis Jadot kommer samtliga från Vinunics egna lilla källaren.

Totalt pratar vi fem flaskor, fyra upphällda i karaff och en dubbeldekanterad tillbaka i en annan "lätt förvillande" flaska. Jag ville inte utsätta den äldsta för luft i allt för hög grad innan gästerna kom, därav flaskan.

De fyra äldsta vinerna serverades först för att förvilla lite med mognadens tecken. Därefter kom den yngre flaskan som referens, med tanken att senast då skulle temat avslöjas av gästerna.

De viner som provades var följande:

2000 Moulin-à-Vent "Clos du Grand Carquelin - Château des Jacques", Louis Jadot 
1997 Moulin-à-Vent "Clos du Grand Carquelin - Château des Jacques", Louis Jadot 
1989 Moulin-à-Vent, Louis Jadot 
1959 Moulin-à-Vent, J. Calvet & Co
2010 Moulin-à-Vent "Château des Jacques", Louis Jadot 

De tre första vinerna visade upp rätt tydligt gemensamma drag. Det var mogen och torkad frukt parad med tydligt lakrisala drag och olika former av nivåer på sous bois och animaliska drag. Genomgående bra syra och trevliga viner, där det första hade kvar lite spår av yngre frukt, men i gengäld bjöd på en del lösningsmedel. Vin två hade bäst struktur av trion, med en tydlig, men bakåtlutad, tanninmatta. Det tredje hade börjat svikta svagt och bjöd på tydligast buljongtoner, kryddat med aromat. Riktigt trevliga viner alla tre, utan att sticka ut.

Vinet som buteljerats under etiketten J. Calvet & Co var en helt annan historia. Här hade mognaden fört in julen i såväl doft som smak, både i form av kryddor och drag av Madeira. I övrigt var släktskapet med den inledande trion tydligt. Trevligt var också att vinet hade behållit sin struktur med bra syra och fina tanniner. En riktig njutning att dricka.

Fram till nu hade det resonerats runt i olika banor och Beaujolais hade nämnts, men inte mer än så. Dags att ta fram den yngre referensen för att spika temat tänkte jag.

Här pratar vi ett betydligt yngre vin. Färgen har blåtoner och doften skvallrar om ungfrukt med jordgubb, hallon och lite viol. Faten lyser igenom och det lakrisala draget känns igen.

I munnen är det lite sisådär tycker jag, i alla fall efter de andra vinerna. Visst, bra frukt, bra syra, bra tanninbett, men också drag av ek och körsbär/marsipan.....som gör att det haltar lite just nu.

Och vet ni.....de gick bet även på referensflaskan. Det dricks alldeles för lite Beaujolais Cru bland mina kamrater inser jag. Kanske har jag fått upp deras ögon lite.

Summa summarum är annars att Beaujolais Cru definitivt håller att lagras. Har känt det förr och upplever det igen. Gott är det också.

En kväll vigd åt Jacques Lardière - Maison Louis Jadot

Måndagskväll och trött efter en lång och tuff dag på jobbet vänder jag på skutan 180 grader och träder in i smakpalatset Esperanto för en kväll i huvudsak signerad Jacques Lardière. Visst fanns co-pilots i form av Sayan Isaksson och VinUnicare, men kvällen tillhörde definitivt herr vinmakare med stort V och kvällens begivenheter är ett av stoppen på den avskedsturné som Jacques just nu genomför.

Temat för kvällen var väl en blandning av att visa vad som skapats för viner under Jacques 42 år långa styre på Maison Louis Jadot, men också ett sätt att leka med olika årgångar av olika karaktär för att visa att här pratar vi terroir, inget annat. Lekfullheten innebar en kul blandning av årgångar, där de stora åren fick ge plats åt mer intressanta, lite svårare och mer utbildande årgångar.

Som sig bör delades provningen upp i ett antal fligther och till respektive flight serverades en liten och läcker matbit som liksom fulländade upplevelserna.

Först ut kom tre vita rackare:

2006 Beaune 1er Cru "Grèves Le Clos Blanc"
2003 Meursault 1er Cru Perrières
1998 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combottes"

Här blåste jag liksom förbi det första glaset, fick en käftsmäll av dignitet av det andra och njöt i fulla drag av det tredje. Intressant med så olika personligheter i glasen och med möjlighet att verkligen jämföra. För min del var det aldrig något snack om var mina sparingar skulle landa om jag fick välja. "Les Combottes" bjöd på en stilren elegans som jag faller pladask för. Här fanns len citrus, honungsaktig sötma och en mineralsvans á la tre volter i pik. Kalas!


Upp ett snäpp på kvalitetsstegen och delvis in i Grand Cru-mark serverades följande:

1997 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Grandes Ruchottes"
2003 Batard-Montrachet Grand Cru
1978 Corton-Charlemagne Grand Cru

Jaha, så hamnade jag där igen. Fast i första glaset. En skön doftpalett med mognadstoner och en härlig fet kropp med tilltalande balans, elegans och mineralitet. Jag lovar, jag kan dricka det här på måndagar ett långt tag. Det sista glaset med Corton-Charlemagne vann sedan en Oscar för kvällens doft och höll ut relativt länge innan det dog ut en bit in på den sista flighten. Gott!

2003orna från båda flighterna då? Goda, intressanta och kul att prova, men de ligger inte riktigt i mitt smakregister med sin mognad och oxidativa drag.

På den röda sidan bjöds först:

2006 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos Saint-Jacques"
2003 Beaune 1er Cru "Clos des Ursules" 
2001 Latricières-Chambertin Grand Cru
2000 Moulin-à-Vent Clos des Rochegrès

En kort sammanfattning av flighten är en inledning med en ruskigt fin sniff, därefter en anabolstinn 03:a, följt av ett lite svårt och svårbedömt vin för lagring och ett avslut med mungiporna uppåt. "Clos Saint-Jacques" bjöd på kvällens enda fjärilslätta och florala Pinot-bygge. En ljuvlig näsa och ett trevligt sällskap att hålla i hand när de kraftigare vinerna bjöd upp till dans. Kul också med en Moulin-a-Vent bland alla hermeliner och riktigt kul att se att så många uppskattade den.

Återigen svårt med 03:an. För mycket av allt och för Bourgogne-atypiskt för mig, helt klart.


Avslutet gott, allting gott:

1997 Pommard 1er Cru "Epenots"
1983 Chapelle-Chambertin Grand Cru
1976 Corton-Pougets Grand Cru (Magnum)

Som sig bör så avslutades det starkt. Först ut en ruskigt maffig Pommard som är helgjuten idag med sin svettiga sadel, ruttnande grönsaker och allehanda andra gottigheter. Det här VILL jag ha mer av och gärna dricka även om fem till tio år.

Avslutet bjöd kvällens gamling på och här stämplar vi in 36 år i prästbetyget. Ingen hade kunnat ana det med den livlighet, kraft och pondus som vinet bjöd på innan det sakta slängde av sig plagg för plagg och avslöjade att det visst kunde visa upp en elegant sida också. Läckert! Smakprovet ur den andra magnumflaskan höll inte alls samma mått, men vad kan man begära efter 36 år?

Sammanfattningsvis en kväll med riktigt bra mat, härliga viner och trevligt sällskap. En bra start på veckan, helt klart. Stort tack till Claes och Catharina på VinUnic.

Maison Louis Jadot - Jubileumsårgången 2009

Med årgång 2009 firade Maison Louis Jadot 150 år som vinproducent och resan under dessa 150 år är ganska remarkabel. Allt kanske kan sägas ha börjat med den vingårdslott i Clos de Ursules i Beaune som familjen köpte 1826 och som Louis hade som start för företaget. Över åren har sedan både de egna ägorna ökat åskilligt, samtidigt som en rejäl negociant-verksamhet har etablerats och numer produceras någonstans i spannet 150-160 olika viner årligen, från Chablis i norr till Beaujolais i söder.

Trots den enorma mängden viner är filosofin att inte etablera något husstil á la Jadot, utan att hela tiden låta terroir få genomslag och det lyckas man definitivt med, i synnerhet i domänvinerna där man har kontroll på allt från ranka till flaska.

En annan intressant sak man kanske glömmer bort när man pratar om hur Bourgogne lyft sig som region under de senaste 20 åren är att det inte bara gäller små producenter som många vurmar för, utan det gäller även de stora drakarna som såsom Jadot och Drouhin. Man kan således vara hyfsat trygg att det är bra vin som levereras för nivån om man köper något av dessa och resten är liksom upp till de personliga smakpreferenserna.

Över till dagens evenemang som sammanfaller med VinUnics lansering av årgång 2009 från Maison Louis Jadot och mer specifikt besöket av Siegfried Pic som är ny exportchef på företaget.

Provningen delades upp i ett antal flighter och mina tankar eller noteringar följer ordningen som vinerna hälldes upp, men kanske inte exakt flight-indelat.

Beaujolais

De första glasen kom från Beaujolais och var riktigt fruktiga och varma små rackare. Av dessa är det inget snack om att "Champ de Cour" går vinnande ur striden med sin mörka frukt, faten, örterna, ja hela paketet liksom. Helt klart ett vin att ha hemma och dricka redan nu, men också ett objekt för källaren.

• Beaujolais Villages "Combe aux Jacques"
• Moulin-A-Vent "Champ de Cour" Château des Jacques

Vita 1er Cruer

Det serverades tre vita 1er Cruer och oron för eventuell låg 2009-syra glömdes snabbt bort, i synnerhet i glasen från Puligny. Här var dock alla tre glasen riktigt trevliga, men jag skulle kunna tänka mig att Puligny-vinerna funkar bättre om ett antal år, medan vinet från Meursault var ytterst drickvänligt redan idag. Det hade redan nu en ruskigt tilltalande balans mellan syran, fetman och frukten. Riktigt elegant och förföriskt. Med lite distans till provningen är det detta vin som jag köper först och det trots att jag blev av med mina halvdruckna/spottade vita glas alldeles för tidigt. Det gällde att vara vaken lärde jag mig.

• Meursault 1er Cru "Les Genevrières"
• Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Referts"
• Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Garenne"

Vita Grand Cruer

I högt tempo hälldes sedan upp två vita Grand Cruer, där vi tog nästa steg upp på kvalitetsstegen. Det blir en annan komplexitet, samt oljighet och fetma som gör viner på den här nivån svåra att slå. Valet här är svårt att göra, men ser man till priset är det inget snack då vinner Corton-Charlemagne alla dagar i veckan med sin gula frukt, lena citrus, oljiga mineralspetsade fetma och ett avslut som ger viss grapeaktig beska och en lång mineralsvans. Frågan är nog bara hur bra det blir om några år.

 

• Corton-Charlemagne Grand Cru
• Chevalier-Montrachet Grand Cru "Les Demoiselles"

 
Rött från Côte de Beaune

Den första röda uppställningen från Côte d'Or innehöll tre 1er Cruer och en Grand Cru från Côte de Beaune. Fyra bra viner, men där jag personligen var lite svårflirtad för dagen bland allt annat gottigt. Min summering blev överlag lite unga och rustikt kantiga. Fast det är klart Corton-Pouget stack ut lite med sin drickbarhet och sina trevliga julkryddor.

• Beaune 1er Cru "Les Boucherottes"
• Beaune 1er Cru "Les Theurons"
• Pommard 1er Cru "Les Epenots"
• Corton-Pouget Grand Cru

Rött från Côte de Nuits

Nu börjar vi snacka på riktigt. En 1er Cru och sex Grand Cruer från Côte de Nuits. Jag njöt mig igenom hela uppställningen och det var väl endast Clos Vougeot som jag inte riktigt kom överens med. Det är två viner jag definitivt vill komma tillbaka till på hemmaplan och det är först Lavaux St Jacques för sin potential i förhållande till priset. Här pratar vi väldigt tät och koncentrerad frukt, men samtidigt en slank elegans där silkigheten med sin kamrat sötlakrits redan har börjat arbeta i bakgrunden och fint samsas med Pinot-kryddorna. Men, som sagt, en del vila på det.....

Dagens röda i form av drickbarhet är det andra vin i denna uppsättning jag skulle vilja gå tillbaka till och det är Bonnes Mares. Mina anteckningar blev lite knapphändiga här och kan summeras till skitgod, ren, lätt och elegant. Det behöver inte vara svårare än så. Förresten, jag skulle nog gärna titta tillbaka på alla vinerna, men man kan ju inte få allt.

• Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaux St Jacques"
• Chapelle Chambertine Grand Cru
• Echezeaux Grand Cru
• Clos Vougeot Grand Cru
• Bonnes Mares Grand Cru
• Chambertin Clos de Beze Grand Cru

Summa summarum en imponerande uppsättning viner där mina slantar nog landar på "Les Genevrières", "Lavaux St Jacques" och Corton Charlemagne. Stort tack till Claes och Catharina på VinUnic för en kalastrevlig tillställning.

Gamay fullbordar cirkeln (nästan)

Jag har ju en viss förkärlek för Pinot Noir och Chardonnay från Bourgogne, men visst dricker jag en del annat (mestadels obloggat) från alla möjliga druvor och platser. För att inte gå helt utanför ramarna tänkte jag dock fullborda Stor-Bourgognes normala druvsamling med att dagen till ära knäppa en Gamay.

Det innebär att de druvor från Bourgogne som man normalt sett kan få tag på har provats och bloggats under året. När det gäller Pinot Noir och Chardonnay gäller ju att dessa druvor finns i nästan varje inlägg, men det har även druckits Sauvignon Blanc och Aligoté.

När det gäller Sauvignon Blanc ligger det ett område sydväst om Chablis där det tillverkas viner på 100% Sauvignon Blanc. Området heter Saint-Bris och det, samt ett vin på systemet finns beskrivet här.

För Aligoté gäller att det odlas och tillverkas viner på den druvan från Mâconnais i söder till Chablis i Norr. Den bästa Aligotén skapas i Bouzeron, där Aligoté har fått en egen AOC-beteckning, Bouzeron-Aligoté AOC. För några dagar sedan bloggades här om denna druva.

Jaha, tillsammans med dagens Gamay har jag då täckt de vanliga, men sen då, vad finns det mer för druvor?

Jo här är en liten enkel lista med allt från riktigt använda till nästan utdöda druvor.

• Pinot Blanc kan användas i viss röd och vit Bourgogne
• Pinot Gris (även kallad Pinot Beurot) kan användas i viss röd och vit Bourgogne
• Melon de Bourgogne kan användas i viss vit Bourgogne (marginellt)
• Sacy kan användas i viss vit Bourgogne och Crémant de Bourgogne (Yonne)
• César kan användas i Bourgogne Passetoutgrains (marginellt)
• Tressot* kan användas i Bourgogne Passetoutgrains (marginellt)
• (Pinot Gouges - en vit mutation av Pinot Noir. Kallas även Pinot Musigny)

*Intressant är att Tressot inte ens finns listad i Oz Clarke´s druvbok.

Det finns en mängd personer som har beskrivit druvorna från Bourgogne på ett bra sätt. Ett par av de bästa hittar du här och här.

Då tar vi oss över till vinet, som är 2008 Morgon från Marcel Lapierre.

En första svallvåg av röda bär kombinerat med peppar slår mot näsan. När jag hämtat mig går det att plocka ut bären i form av lingon, tranbär och nypon. Även pepparen har fått sällskap och det i form av vedartade örter och en bit kött. Lovande "indeed".

Skjuts in i munnen och där känns doftens aromer igen, typ nästan allihopa. Lindar man sen in det i en ganska mjukt fodrad kropp med lättsmälta tanniner och ungdomens friska och härliga syra, så har vi landat i Gamay-juice av det bättre slaget.

Det här liksom bara slinker ner utan motstånd och är helt klart gott. Ska jag anmärka på nåt så slinker det kanske ner lite väl lätt, men näääää, jag skiter i att anmärka och tar en klunk till. Vinet är tidigare bloggat här.