En mytisk vingård

När man pratar Bourgogne på "skolnivå" nämns väldigt ofta Clos de Vougeot för sin mängd olika ägare och lotter. Det som mer sällan nämns är att i anslutning till Clos de Vougeot finns en vingård där Citeaux-munkarna redan från starten 1110 planterade vita druvor. Vingården fick då namnet "Den lilla vita vingården" eller "Le Petit Clos Blanc".

Så mitt ibland alla vingårdar som ger röda viner finns en pärla som enligt Domaine de la Vougeraie kan beskrivas så här.....Such precious drops of gold, blinding and rare, are like an island of Chardonnay in an ocean of Pinot Noir... A single violin at the heart of an orchestra.

Sanningen att säga är att det inte bara är Chardonnay planterat i vingården, utan druvmixen är 95 % Chardonnay,  4 % Pinot Gris och 1 % Pinot Blanc.

Vingården har sedan 1110 hållits intakt och är fortfarande en av relativt få monopol-vingårdar. Arealen är 2,28 hektar och är uppdelad i "Le Grand Carré de la Vigne Blanche" och "Le Haut de la Vigne Blanche". Vingården är planterad med en densitet på 10.000 rankor per hektar och hanteras helt biodynamiskt och har du tur ser du när plogningen sker med hjälp av häst.

Vad lyckas Domaine de la Vougeraie göra med druvmaterialet nu för tiden då? En flaska 2005 Vougeot Premier Cru "Le Clos Blanc de Vougeot", Domaine de la Vougeraie får blotta nacken och knäckas för att ge lite svar på det.

En fet, smörig och svagt nötig doft med tydliga mognadsmarkörer i form av svagt bokna äpplen och en liten aning arrak, toppad av lemoncurd spetsad med några nypressade droppar citron. Här finns också kryddighet, en antydan till lösningsmedel, samt en stenig och lätt rökig mineralitet.

Munkänslan i sin helhet är i grund och botten elegant och balanserad, men....ja det finns ett men, i form av en beska som river upp ett litet sår i helhetsbilden. Synd, när det är så nära. Beståndsdelarna är en skön fetma som håller ihop de mogna äpplena, en bra skvätt citrus och syra som spjälkar och en svans med kryddor och mineral som ger ett fint avslut. Sen är det i mitt tycke en aning för mycket grapebeska som stör avslutet, men i övrigt är det förbaskat gott.

Vougeraie Les Evocelles 2007 kan gott ligga till sig

Det är inte många Bourgogne-producenter av klass som kan lista elva viner på Systembolaget. Det kan dock Domaine de la Vougeraie, d.v.s. firma Boissets prestigemärke. I början på juni släpptes vissa nya viner från producenten och det fylldes på med flera mitt i månaden. Ett av dessa var Gevrey-Chambertin "Les Evocelles" med årsringar från 2007.

Les Evocelles är firmans första vingård och har sitt namnmässiga arv från Les Broselles som betyder typ jordlott med buskvegetation. Vingården ligger inte i Gevrey-Chambertin som etiketten antyder, utan i Brochon, d.v.s. grannbyn. Det är dock fullt tillåtet för Village-klassade vingårdar i Brochon att säljas under sin mer namnkunniga grannes namn.

Enligt producenten ska vingårdens läge delvis kunna jämföras med Les Ruchottes-Chambertin, något som kanske mest är ett införsäljningsförsök, vingården är ju trots allt Village-klassad.

....och så över till vinet som självklart är 2007 Gevrey-Chambertin "Les Evocelles", Domaine de la Vougeraie.

Jag hade inte tänkt mig att dricka det här vinet än, men inspirerad av detta inlägg korkades det upp idag. Läs gärna det inlägget och även detta om du vill veta lite mer om producenten.

Med näsan nedgrävd i glaset fångar jag upp dofter som direkt för mig till komposthörnet i trädgården. Här finns nymultnad jord, grönsaksblast som är under nedbrytningsprocess och även en hög av sumpfyllda kaffefilter. För en Bourgogne-älskare är det rustika och finfina dofter. Lite synd dock att frukten trycks tillbaka lite och får svårt att hävda sig, men visst finns det körsbär och även små spår av hallon och jordgubbar.

Smaken är också den av det lite grövre slaget, alltså ingen silkeslen Gevrey som dansar i gommen, utan mer en pubertal juice märkt av ekkyssen. Visst har vi en del gottigt för gommen med schysst frukt, vissa trevliga örtiga inslag med en aning anis och bra syra, men just nu är det lite för mycket ek för mig.

Inga fler inköp planeras in i konkurrens med annat gottigt, men visst lockar det lite att se hur det utvecklas.

Monopolvitt från Domaine de la Vougeraie - Anno 2005

Familjen Boisset är en av de största familjerna inom fransk vinindustri och äger och driver ett antal olika alkoholrelaterade verksamheter. Under främst 1980 och 1990-talen köpte man på sig ett antal firmor/vingårdar och med dessa som bas skapade man Domaine de la Vougeraie 1998. Det man gjorde var helt enkelt att samla sina bästa vingårdslägen inom samma domän i ett försök att ta upp kampen med de andra prestigeproducenterna. Att man blivit ett namn att räkna med råder ingen tvekan om. Det som kan diskuteras är väl hur långt man egentligen har nått.

Den person som i huvudsak har utvecklat domänen är Pascal Marchand. Med honom i rodret vred man produktionen till biodynamisk och kvaliteten tog ett par steg åt rätt håll. 2006 tog sedan Pierre Vincent över som vinmakare och frågan är om saker inte har tagit sig ett snäpp till efter det.

Intressant är att Boisset driver ett elitlag och plockar in det bästa man har, som när Pierre Vincent togs över från Jaffelin (som man också äger). Jag får lite vibbar av fotboll och Chelsea eller nåt, i alla fall om man jämför med den historik som ligger bakom väldigt många av domänerna i Bourgogne.

Låt oss se vad man kan göra med lite Chardonnay-druvor från monopolvingården Clos du Prieuré av årgång 2005. Vinet är alltså 2005 Clos du Prieuré, Domaine de la Vougeraie.

Tänk dig en skål med fruktkulor av melon, gult äpple och lite persika där det har ripplats över lite god honung och smält fudge. På avstånd står ett skål nymalda kaffebönor som ska användas till espressobryggaren. Där någonstans landar doftintrycken.

I munnen får den mjuka frukten sällskap av citrus och en liten dos syra, men framförallt en väldigt god och väl avvägd antydan till smörighet som avslutas med en rejäl dos mineraler. Det här är helt enkelt riktigt, riktigt gott.

Jag är svag för tydligt fräsch frukt som fått en varsam behandling av ek och avslutas med rejäl mineralitet och det här platsar definitivt i den ligan. Mums helt enkelt.