Visar inlägg med etikett St-Aubin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett St-Aubin. Visa alla inlägg

lördag 10 oktober 2015

Ännu mer gottigt från St-Aubin

Efter ännu ett antal viner med kombinationen St-Aubin och 2103 är jag mer än nöjd, i synnerhet som jag i somras körde hem en drös viner med nämnda kombination. Lyxproblemet är svårigheten att hålla fingrarna i styr, men då finns det ju en möjlighet att rikta om dem till köp-knappen efteråt.

Det senaste var en flaska 2013 St-Aubin 1er cru "Clos du Meix", Marc Colin et Fils.




Det finns tydliga släktskap mellan de flaskor jag öppnat från samma producent. Det finns varianter av samma sköna doftplym av kryddor och mineraler. Mineral i stråket flintstensrök till grus.....i alla fall är det vad min näsa fångar.

Sedan finns där en bra syra och en skön fetma, rätt oljig sådan, som bäddar in och skapar balans. Frukten ligger mestadels i den klassiska skalan citrus-äpple och fyller ut kostymen.

Doften har kanske varit lite knuten inledningsvis, men efter ett par dagar och med luft och lite värme så blir den riktigt fin. Lovande utveckling runt hörnet alltså.

Munkänslan är som hos syskonen totalt sett balanserad och härlig. Det enda som egentligen saknas är väl att hålla tassarna borta, för delarna finns, men det behövs tid för att binda samman det till en än bättre helhet.

Tummen upp är det dock redan idag.

tisdag 25 augusti 2015

St-Aubin 2013 rockar

Nu har jag kört igenom en hel del viner från kombinationen St-Aubin och 2103, och det är bara att buga och bocka.....bra skit nästan över hela linjen.

Dagens flaska är ett lätt omtest av 2013 St-Aubin 1er cru "La Chatenière", Marc Colin et Fils.




Här kombinerar doftkvasten en släng citron med gult äpple och melon, allt inbäddat i smörig fetma. Lägg till flintig mineral, ett lätt drag av arrak och lite finmalda kryddor, och bilden är komplett.

I munnen är det liksom bara så där balanserat och skönt gott som man vill ha det, om man nu kan nöja sig så....eller OK då, bra syra, bra frukt och lagom mängd fett gör att allt hänger ihop. Mineral och kryddor som gör att man låter tungan smaka efter länge och som slutligen torkar ut hela härligheten gör att nästa klunk snart landar i munnen.

Det här kan ju bli kalasgott, men jag vet inte om jag kommer att kunna hålla tassarna borta.I synnerhet inte när det dag två är så lätt att bara tycka om.

måndag 6 april 2015

2011 Saint-Aubin, Henri Boillot

I högen med viner att dricka nu eller ta med som gå bort-present hittade jag en kul liten sak som jag kylde ner och öppnade så fort jag såg den. Vinet i sig var en 2011 Saint-Aubin, Henri Boillot.

Om mina googlingar stämmer ska frukten komma från 1er Cru-plätten "Les Pitanges", så producent och plats borgar kanske för att det ska bli en trevlig upplevelse.




Det första intrycket är en känsla av att vinet behöver luft då den första doftsskjutsen är rätt instängd och skaldjursunken. Visst luftas mycket bort, men kvar dröjer sig dock vissa inslag som skvallrar om en mineralitet med skaldjurstoner som tydligaste markör. Som tillägg till detta är det en kryddighet som påminner om kryddkokta päron. Kardemumma, lagerblad och nejlikor slåss om utrymmet och ovanpå allt ett svagt stråk med vitpeppar.

Här finns också smör, honung och en bra skopa rökighet. Frukten då? Gråpäron och citron skulle jag väl säga.

Munkänslan ger vid handen en ung och sprittande syra, rejäl kryddighet och ett lätt anslag av honungssötma och smörfett. Avslutet är uttorkande, mineraliskt och långt, samt ger en svag citronbeska som extra touch.

Helt enkelt ett trevligt vin som bjuder på en trevlig smakupplevelse för ett pra pris. Nån tia över tvåhundringen när det begav sig. Förbaskat bra prisvärde helt enkelt.

tisdag 25 november 2014

Den som väntar....på Lamy den här gången

Hubert Lamy brukar vara en vinmakare att kunna lita på, så för nåt år sedan klickade jag hem ett sexpack enklare viner att kunna korka upp lite när som. Vinet har de gånger jag testat varit lite trilsket och slutet och inte gjort något större väsen av sig. Nu börjar lagret sina, så det är säkert som så att det blir den bästa flaskan hittills.

Flaskan är förresten en 2010 Saint-Aubin "La Princée", Hubert Lamy.





Tjoflöjt, vilken mineraldusch....våta stenar och flinta, och en touch modellera. Vilket härligt första intryck. Addera därtill lite smörfetma, gula äpplen, citron och lime...och när man tror näsan är dövad av alla dofter, då känner man blommorna. Vita med feta blad är vad som kommer för ögonen.

I munnen får man en härlig frisk syra och ett vin som bjuder på renhet och en lätt, fin struktur. Det liksom ropar....drick mig, drick mig, drick mig. Den beska som jag stört mig på i tidigare flaskor är numer bara en touch och här pratar vi istället mer av citrusdriv, mineraler och mer mineraler. Mums!

Efter några tveksamma flaskor ger det här utdelning. Bara till att njuta av de som finns kvar.

onsdag 24 april 2013

Vit start på veckan, signerad Gerard Thomas


Som start på veckan var det bara att bejaka våren och rycka fram en flaska vitt av hyfsad kaliber. Flaskan fick följa med en sparrismiddag och sedan en hemlagad pizza och gjorde det med blandat resultat. Nåväl, flaskan kom från trotjänaren från St-Aubin, nämligen Gerard Thomas och alltså kan man förvänta sig både syra, citrus, ek och fetma....men för att vara säker gäller det ju att dra kork och klunka loss. På etiketten står det den här gången 2006 Meursault 1er Cru "Blagny", Domaine Gerard Thomas.




Doften ger tydlig drag av citron, både i sin rena form och även som sin lite fetare kusin i form av Lemon curd. Övrig frukt är gula äpplen och lite päron, och ovanpå detta finner man lite ekrost, smör, mineral och lakrits. Lite mer i bakgrunden finns några bokna äpplen och även ett svagt drag av hav.

I munnen är det riktigt gott med en bra syra och en skarp citrus i form av både citron och lite svagt besk grape som rundas av genom en skön smörig eller oljig fetma. Avslutet är fyllt av citron, lakrits och sköna mineraler. Det finns även en twist av bokna äpplen och arrak som jag går igång på.

Visst är det här rätt mäktigt med sitt fett, men citrusen håller emot så bra att vinet egentligen bara rinner ner. Mums bus!

söndag 14 april 2013

Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare


Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat
Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:


  • 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
  • 2009 Santenay
  • 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
  • 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
  • 2011 Santenay
  • 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
  • 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
  • 2011 Gevrey-Chambertin
  • 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
  • 2009 Clos de la Roche Grand Cru


Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.


  • 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
  • 2011 Santenay
  • 2011 Gevrey-Chambertin


Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:


  • 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
  • 2008 Marsannay
  • 2008 Monthélie
  • 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
  • 2009 Monthélie
  • 2009 Marsannay
  • 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
  • 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
  • 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
  • 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"




Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:


  • 2011 Macôn Sous "La Roche"*
  • 2010 Auxey-Duresses
  • 2010 Meursault "Les Rougeots"
  • 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
  • 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
  • 2009 Meursault*
  • 2008 Meursault "Le Limozin"*
  • 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"




Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

tisdag 9 april 2013

En kväll med fokus på vitt


Så var det då dags för säsongens första vinkväll med det gamla munskänkargänget. Då jag och T som arrangerar den här gången inte direkt har en massa tid över just nu, blir det ett enkelt tema för kvällen. Blandad vit Bourgogne direkt ur källaren, nåja med en liten twist kanske.

Efter lite roséskumpa och tilltugg häller jag upp fem glas och fråga nummer ett är vad vinerna har gemensamt. Det tar inte så lång tid innan Chardonnay  blir ett av svaren, och även Frankrike dyker upp fort. Så långt är det rätt lätt att enas, så då höjer vi väl ribban ett snäpp och ber dem plocka ut det vin som inte passar in.

Nu är det inte lika lätt, men vet man svaret och känner touchen av hav, skaldjursmineral och citrus i doften, samt en fin syra och en ren, slank kropp som tillskott till dofterna....ja då hamnar man till slut i Chablis, och visst plockades glas fyra till slut ut som en Chablis även av de övriga. Vinet var en 2004 Chablis 1er Cru "Côte de Léchet", La Chablisienne. Av kvällens samtliga viner var detta det som fanns kvar längst i glasen och flaskan. Det är ett ypperligt matvin, men som solitär är det inte alls samma sak. Pröva det dock till krabba och leendet sträcker sig från öra till öra, i alla fall på mig.




Fyra glas kvar och då kommer uppgiften att rangordna vinerna i klasserna från Bourgogne till Grand Cru. Att plocka ut den enkla Bourgognen gick enkelt, det är helt enkelt så mycket enklare än övriga viner. Visst finns där en fin floralitet och enkla Meursault-markörer, men det är lite tunt och platt i jämförelse. Som bersåvin för 85 spänn är det dock alldeles ypperligt. Vinet är en 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort.




Nästa vin som plockades ut var toppvinet, nämligen en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin. Här har vi mer av allt och jag älskar att sniffa på den härliga mineraliteten och också att klunka i mig av ett vin i skön harmoni med hög syra och stramhet som möts upp av lite fet oljighet. Gott som sjutton, men resterande flaskor ska få vila för här känns det som att vi är på uppåtgående. Kvällens bästa vin enligt min bok.




Sen blev det lite svårare och jag hade själv inte kunnat plocka ut rätt rangordning och vara säker. Det första vinet var en 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Här pratar vi tidig mognad med bokna äpplen som redan har smugit sig fram. Till det en palett med bl.a. arrak, bittermandel, smör, honung, citrus och lite kryddor. I munnen är det rätt trevligt med en ganska distinkt syra som möts upp av en smörig fetma och som rundas av med de bokna äpplena. Gott, utan att jag slår volter.




Det sista vinet i flighten var en 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Bernard Moreau et Fils. Här bjuds på en rätt rökig mineral, nästan kantad av gummi och även en svag doft av gul frukt, med citrus i spetsen. Väl i munnen får vi ett vin i bra balans med fin syra, viss fetma, god citrus och en skönt uttorkande mineralitet. Jag gillar den här stilen och producenten, helt klart.




Så långt gick allt bra och gissningarna landade rätt, utan för mycket ledtrådar. Värre blev det när jag hällde upp ett referensvin som skulle placeras rätt i rangordningen vi etablerat. Vinet var en 2008 Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente. Med sin precision, renhet och tillhörande mineralitet så placerades som minst en 1er Cru. Snacka om bra betyg för ett instegsvin.....och visst är det bra. Riktigt, riktigt bra för sin nivå.




Bland övriga viner som öppnades fanns ytterligare en Bourgogne, nu en röd rackare. Det som bjöds var en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud. Här hade anteckningsblocket lagts ner för länge sedan, men det levererade riktigt bra och minst ett snäpp bättre än förra flaskan.....undrar om den kanske hade någon mindre defekt, för det här var riktigt gott.



fredag 28 december 2012

Döttrarna och eken


Ibland saknar man viss information om en producent, men kan ändå liksom ana hur saker förhåller sig genom att vinerna förändras från ett år till ett annat. Så har det varit med vinerna från Domaine Gerard Thomas i Saint-Aubin. Här har Gerard själv skapat dugliga viner som min palett med tiden har vuxit ifrån då de har ekats rätt rejält.

Som hos många andra producenter har dock nästa generation sakta tagit över och i det här fallet är det döttrarna Anne-Sophie och Isabelle. Jag vet inte riktigt när och hur övertagandet skedde, men jag vet så mycket i alla fall, att vinerna från 2007 och framåt uppvisar en bättre balans och fräschör och att eken mer får hålla sig i bakgrunden.

Ikväll öppnas en flaska 2008 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien" för att kolla att tesen stämmer, att vinerna faktiskt är bättre numer.....och då tror jag det beror på döttrarna.




Det är en rätt slående näsa med en blandning av sprittande citrus och rökig mineralitet. Här finns också lite gula äpplen, honung, en dos ek och lite kryddor. Trevligt!

Smaken är tydligt citrusdriven med en härlig friskhet, en touch av smör, nötter, honung och kryddor, samt en skön mineralitet. Riktigt gott helt enkelt med ett långt härligt avslut där citrus och mineraler ligger kvar hur länge som helst.

......och ja, vinet är bättre än 2006 och tidigare. Betydligt bättre. Döttrarna kanske?

måndag 6 augusti 2012

En sipp efter Body Worlds


På Tom Tits i Södertälje pågår just nu den omdebatterade utställningen om kroppen och livet, kallad Body Worlds. Debatten har gällt att utställningen fullt ut baseras på donerade kroppar och organ, d.v.s. allt man ser är döda, plastinerade kroppar eller delar av dem. I mina ögon en ruskigt bra utställning som är riktigt lärande, men som säkert kan ge ett litet stråk av olust för vissa.

Till lite läsning om utställningen efteråt kan det väl passa med ett glas gott vin eller hur? Vi fortsätter med ännu en trotjänare och denna gång en flaska från Hubert Lamy. Vinet finns förresten att tillgå i sexpack från Tryffelsvinet och är 2010 Saint-Aubin "La Princée", Domaine Hubert Lamy. Vi har redan klämt ett par obloggade flaskor och nu är det väl dags att skriva en rad.




Här bjussas på en ren och citrusdriven doft med drag av mineral och spår av ek. Mer udda är en touch av gummi, inte störande, men ändå. Till det finns lite gult äpple och lite melon. Mest är det dock det rena, friska och krispiga som sticker ut.

I munnen är det tydligt syradrivet med smådansande citrus som hoppar omkring i munnen. Den lätt feta fyllighet jag brukar förknippa med viner från Lamy saknas till viss del. Visst finns det små drag av fetma och kanske lite honung, men de hålls lätt tillbaka av den forcerande syran. Lite väl slankt kanske, men synnerligen lättdrucket och så har det ju begåvats med en mineralsvans som tar över efter citrusen och gör att vinet lever kvar rätt länge i munnen,

Gott, men inget att springa sig trött efter och det finns mer "bang for the buck" att hitta tycker jag nog.

söndag 1 juli 2012

Värme, balans och syra

Lite mat, lite vin och en del gäster. Temat var värme, balans och syra, något som syftade på årgångarna 2009, 2010 och 2008. Utöver detta ett inledande bubbel, ett avslutande italiensk pärlvin, vin i maten och ett vitt för att runda av allt.

Inga anteckningar......bara trevligt.



Vin i maten - korkdefekt


Enkelt och somrigt rosébubbel


Värme - vitt

Värme - rött


Balans - vitt

Balans - rött


Syra - Vitt


Syra - rött


Pärlande rött till desserten


Vitt till efterdyningarna

Samtliga viner föll sällskapet i smaken, men Lamy, Heresztyn och Jadot stack ut på olika sätt. Lamy med sin härliga mineralitet delade sällskapet i två läger där jag höll det som absolut bästa vita. På den röda sidan vann  Heresztyn hos de flesta för drickbarhet just nu, men Jadot på sikt. Min röst föll på Jadot och en ny laddning av vinet beställdes idag.


Roligast var nog ändå Brachetton som passade perfekt till färska jordgubbar med sabayonne smaksatt med samma vin. Enkelt, men väldigt kul.

måndag 4 juni 2012

Tänk att ett litet fel kan visa sig vara så väldigt rätt


Att administrera är i min värld allt annat än kul, men ska man ha koll på sina viner så är det lika bra att ha ett uppdaterat register eller en databas över dem. Sen är det ju, i synnerhet vid större inköp, rätt trist att registrera alla flaskor och ibland så gör man ett litet fel här och där. Dessa upptäcker jag normalt vid inventeringar, men definivt inte om det undre lagret av en låda skiljer sig från det övre.

I sakta mak har jag betat av det övre lagret av en kartong 2006or från Domaine Gerard Thomas och när jag nu skulle ta en flaska till middag visade det sig att den undre raden består av 2007or. En liten, liten miss i registreringen som ju definitivt kan ha stor betydelse. Jag drack någon 2007a för något år sedan och i mitt minne är det definitivt ett betydligt bättre och roligare vin är storasystern.

Då det enda sättet att få reda på det är att korka upp och testa, så hälls det snart upp ett glas 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas.




Yes, en betydligt bättre fräschör än 06an, med rejäla doser frisk citrus och lite äpple. Eken finns såklart med på ett hörn, men håller sig lite mer avvaktande den här årgången. Som slutkläm får man också en härligt bullrig och rökig mineralitet, och efter hand kommer också lite nyplockade och torkade örter, samt tydliga drag av anis.

Det är dock i munnen vinsten verkligen kommer. En ungdomlig syra som formligen skvätter nypressad lime omkring sig vinner på fall mot ekfatens fetma. Att det sedan finns en kamp mellan citrus, sten och lite metall i avslutet adderar till pluspoängen. Det här var två steg upp på stegen och kanske är det bara så att det gäller att välja rätt årgångar av domänens viner, alternativt är de på väg mot något bättre. Jag måste testa lite senare saker också för att få en klarare bild.

söndag 6 maj 2012

Girardin igen, nu med St-Aubin


Sol, vår och hyfsad värme, då är det lätt att det suger till i vitvinstarmen. På senare tid har det blivit en del från Vincent Girardin och så även ikväll. Det kändes som att en återtitt på 2007 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly", Domaine Vincent Girardin var på sin plats. Senast det begav sig var ju drygt ett år sedan.




Det känns som om doften utvecklats en del sedan senast och att eken definitivt har dämpats. Numer har vi att göra med en härlig doft av krita, lite metall, peppar och örtighet som sticker fram ur en honungsdämpad frukt med allt från lite tropiska inslag till citrus.

I munnen känner jag bättre igen vinet med sitt fokus på citrusen och att denna accentueras av en rätt rejäl syra. Att känna denna fräschör och sedan få den balanserad av mer feta och smöriga toner kan göra vem som helst glad. Perfekt vårvin där smaken ligger kvar länge med tydliga markörer av citrus och sten. Riktigt bra för pengen och köpt på allas vårat SB för 239 bagare för drygt ett år sedan. Det är liksom inget snack, Vincent levererar återigen på den vita sidan.

fredag 27 april 2012

Nu får det nog vara nog


När jag beställer vin brukar jag ofta slänga med en eller ett par chansningar jag inte vet något, eller väldigt lite om, och det kan ju innebära vilket resultat som helst när man dricker det. Ikväll handlar chansningen om ett vitt vin från Saint-Aubin, närmare bestämt från vingården "Les Murgers des Dents de Chien". Normalt brukar viner härifrån vara av rätt bra kvalisort då vingården tillhör de bättre i byn. Kommer vinet sedan från en vitvinsfamilj med ägor i nämnda by, Chassagne-Montrachet och Puligny-Montrachet så börjar man ju hoppas.

Läser man sedan vad trion Denis, Didier och Bruno på Domaine Larue strävar efter så är det att terroir ska visa sitt uttryck i vinet, och då känns det ju bra så långt i alla fall. Sen läser jag vidare att deras "Les Murgers des Dents de Chien" har följande karaktär:

"sparkling appearance with green highlights"

Näääää.....vad är detta? Låt oss kolla! Ja vinet är förresten en 2010 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Larue.





En lätt svullen näsa har lite problem att sära på doftintrycken idag, men visst känns helhetsbilden igen. Min bakgata, barndomens lekplats eller nåt.....nästan. Äpplen och citrus är väl huvudfiolen och den får snabbt påfyllning av honung, smörfetma och rökig mineral. Ett helt OK doftintryck....alltså. "So far so good".

Sen ska det ju sörplas lite och smakas av och vad upptäcker man då? Jo, en spritsighet....SPRITSIGHET. Det ska INTE finnas något sådant i viner från den här vingården.....inte vad jag någonsin upplevt i alla fall. Fortsätter man smaka av så är det blommor och citrus som fyller munnen och tanken tar mig till bersåviner från typ Rully. Nu finns för all del en angenäm mineraldusch på slutet, men det här känns helt fel för både området och klassificeringen.

Vi övergår till att dricka det som ett läskande vårvin och då gör det sin sak helt OK, men som kompis till pilgrimsmusslorna blev det inte en klockren träff. Nu vill jag att nästa flaska fasiken ska leverera.

onsdag 11 april 2012

2002 St-Aubin 1er Cru "Les Frionnes", Domaine Hubert Lamy


När man inte vill slita för hårt på plånboken och ända vill dricka hyfsat bra vit Bourgogne brukar det funka att rikta blicken mot St-Aubin. Fortfarande lever man i skuggan av de stora vitvinsbyarna som ligger bredvid, ja alltå Meursault, Puligny och Chassagne....och med skugga menas förstås även en trevligare prisbild.

I St-Aubin finns ett antal 1er Cru-vingårdar som kan leverera riktigt trevligt vin och det gäller både vitt och faktiskt även rött. En vingård där både Chardonnay och Pinot Noir växer sida vid sida är Les Frionnes. Jag har bara prövat rött från Gerard Thomas från denna vingård och det är väl inte direkt något större vin eller något jag skulle rekommendera, men vita viner från bland annat Marc Colin och Hubert Lamy kan ju få mungiporna att peka uppåt.

Vingården sluttar åt sydost och lutningen är rätt hyfsad här, samtidigt som läget är rätt skyddat. Det som talar emot läget är att mesoklimatet är lite kallare här än på andra håll, något som kan påverka druvornas mognad.

Idag dricker vi som du förstår en flaska från just Frionnes och det från det klassiska året 2002. Vinet är 2002 St-Aubin 1er Cru  "Les Frionnes", Domaine Hubert Lamy.




Smörfetma, honung, gula frukter från äpple till tropikerna och såklart citrus. Det känns som om jag har vandrat in i den här gränden otaliga gånger nu, med ungefär samma doftmönster. Visst finns här också en släng slanggurka, våta stenar och lite rök, men mönstret och beståndsdelarna känns igen.

Smakmässigt landar vi återigen i samma spegel som doften redan har varnat om. Det som tillkommer är en rätt tydlig grapebeska och ett svagt drag av metall. Ja, och sen har vi ju en trevlig syra som lyfter vinet, däremot är vinet lite glest i mittenpartiet och den lena textur och fetma jag brukar hitta hos Lamy finns inte riktigt där. Sen tappar vinet en hel del när temperaturen stiger, vilket definitivt inte är fallet med riktigt bra vita Bourgogner.

Ett helt OK vin för 24,50 Euro som det betingade hos Böhme, men de lite yngre årgångar jag druckit de senaste åren har levererat bättre.

fredag 17 februari 2012

2002 St-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Hubert Lamy

Vit Bourgogne av bra kvalitet kostar pengar. Det är en trist sanning man måste leva med om man som jag gillar vinerna därifrån. Som tur är finns det fortfarande möjlighet att köpa riktigt bra viner till överkomliga priser om man riktar bort blicken från de mest namnkunniga byarna

Det exempel som ligger närmast till hands för mig är då St-Aubin. Här finns exempelvis producenter som Hubert Lamy och Gerard Thomas som definitivt kan göra bra viner, i synnerhet då Lamy. För mer info om Lamy hänvisas hit, för nu bär det av ner i Riedel-kupan för ett smakprov av 2002 St-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Hubert Lamy.




Doften är rätt typisk för en St-Aubin från Lamy. Här blandas de återstående dragen av fat och en honungsaktig fetma med dämpad citrus och tydligt rökiga mineraler.Till det så finns där en rätt kraftig fond av utslagna blommor, med rosor, syren och en hel berså av annat gott.

Det är rätt kraftiga dofter som nästan drar mig bort från Chardonnay ett litet tag, men väl i munnen är det inte någon tvekan. Här är citrusen tydligare och balanserar väldigt bra upp vinets fetma. En väldigt bra drickfas där syran fortfarande orkar tränga igenom vinets oljiga kropp och gör det både drickvänligt och intressant. Som pricken över i är avslutet underbart långt och blandar citrus, mineral och fetma som bara stannar kvar och kvar.

För knappa 250 kronor är det här ruskans gott och det trevliga är att det här och andra viner från Lamy finns att tillgå för en bra peng lite överallt. Jag fortsätter att köpa och dricka Lamy, helt klart.

onsdag 11 januari 2012

Osso Buco och ekad chardonnay?

Osso Buco, eller snarare en variant med lite fler olika rotsaker än vanligt, står och puttrar på spisen. Vi pratar långkok av gammalt hederligt snitt där rätten får puttra i över fem timmar. Under så lång tid finns det ju all möjlig tid i världen att fundera ut vilken italienare man ska plocka upp från källaren. Lokalt vin till maten är ju en av världens enklaste vinparningar. Där och då tänker jag om och funderar på om inte någon av mina vita och mest ekade viner från Bourgogne skulle kunna funka. I synnerhet när rätten serveras med en variant av Gremolata som får vila sig i form tillsammans med en hyfsad mängd bättre olivolja.




Sagt och gjort, eller snarare tänkt och gjort, så kommer jag upp med en liten rackare från Gerard Thomas och håller tummarna. Upp ryker korken ur 2006 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Sen händer allt fort, vinet hälls upp i glasen och Osso Bucon med tillbehör läggs upp på tallrikarna. Summa summarum...rykande italiensk grytmat, rostat Levainbröd, Gremolata och ekad Chardonnay från Bourgogne passar riktigt, riktigt bra ihop tycker vi alla. Kul!




Glaset som blir kvar efter maten ger också ett leende då eken nu äntligen har börjat integreras i vinet till den grad att det kan börja drickas som solitär med njutning. Jag har ett par flaskor från 2006 kvar och de kan få ligga lite till av ren nyfikenhet. Vill du läsa mer om producenten eller vinet så sök på Gerard Thomas här på bloggen.

söndag 2 oktober 2011

Les Murgers des Dents de Chien x 2

Till lördagens middag serverades två vita viner till de inledande små förrätterna. Maten var carpaccio med tillhörande rostade pinjenötter och en soppa på egna jordärtskockor med knaperstekt svamp och ett puder på knaperstekt bacon.

De viner som bjöds i glasen kom båda från den riktigt bra (1er Cru) vingården Les Murgers des Dents de Chien i Saint Aubin. Skillnaderna mellan vinerna bestod både i årgång och producent och idén var att de skulle passa riktigt bra till varsin förrätt.




Det första vinet som matchades mot carpaccion var av årgång 2006 och producenten var Domaine Gerard Thomas. Som vanligt tycker jag det är för mycket fat i just det vinet för att dricka det utan mat, men till carpaccion passade det som en schmäck. För detaljer om det vinet hänvisas till tidigare noteringar.

Det andra vinet som ställdes mot soppan var av årgång 2009 och producenten var Domaine Henri Prudhon & Fils. Precis som det första vinet så passade detta klockrent till sin mat. Lite ur minnet bjöd detta vin på en näsa med tydliga toner av citrus och annan frukt i form av äpple och konserverat päron. Eklagringen märktes även i detta vin med en rostad smörighet, dock var denna, trots sin ungdom, betydligt bättre integrerad här

Smaken levererade en god inledande citrus som samsades med en lite vaxig smörighet. Mot slutet kom så det man hoppas på, nämligen en fin grapebeska och en god dos mineraler.

Båda vinerna gick hem till båda rätterna, men tänkta matchningar passade definitivt bäst. Som solitärer var dock flaskan från Henri Prudhon en klass bättre i min och sambons mun, men tvärtom för middagsgästerna. Allt beror helt klart på hur mycket man gillar smaken av ek.

Flaskorna är köpta hos Autrement Bourgogne (flaska 1) för 18 Euro och N+M Weine (flaska 2) för 19,90 Euro. Prisvärda? Jodå, och lite, lite mer än så, lite beroende på smakpreferens.

torsdag 14 juli 2011

"La fête nationale française"

Om man nu inte är lagd åt det hållet att firande av vår kronprinsessa står högt på dagordningen kan man ju alltid skåla i lite rara droppar från Frankrike och fira lite med favoritvinlandet, dagen till ära.
Här hemma verkar vi ha landat i en semestrig normalrytm där nästan alla viner följs i två dagar, något som innebär att Frankrike idag hyllas med både fru Chardonnay och Herr Pinot Noir. Dagens inlägg behandlar endast det vita, så vill du läsa om rött från Alain Gras så får du hålla dig till tåls.

Det vita vin som ska testas är en helt ny bekantskap för mig. Det är från producenten Domaine Gerard Thomas, en herre från St-Aubin som i huvudsak gör vita viner och som gör det med båda sina döttrar. Det är en producent jag ofta står och velar kring då det mesta av hans produktion hittills har uppvisat samma smakprofil, nämligen en stor del "toasted oak". Kolla tidigare intryck här och här. Till hans fördel ska dock sägas att de billigare vita vinerna är helt klart prisvärda om man inte ryggar för en ordentlig dos ek. För mig finns det definitivt även plats för sådana viner, men jag vill ju inte att en producents hela produktion ska smaka ungefär likadant och det är lite av mitt intryck hittills.

Låt oss se vad dagens vin gör åt det samlade intrycket av producenten. Vinet är 2008 Saint-Aubin "Champ Tirant", Domaine Gerard Thomas.




Redan vid en första sniff upplever jag något jag aldrig upplevt med producentens viner, nämligen att eken inte breder ut sig i ett försök att dominera. Här får istället citrusen mest genomslag med både citron och grape. Nog kan jag också hitta lite gula äpplen och nyplockade, mogna och luddiga krusbär, och visst finns där även en dos ek, men det är långt ifrån normaldosen från leverantören.

I munnen kommer sedan attacken av citrus. Det är rejäla duschar citron som piskas runt tillsammans med en högst påtaglig syra.....och det funkar riktigt bra. Som någon slags påminnelse om vem som gjort vinet och var det kommer ifrån finns där också en smörig honungssötma och lite tendenser till vägdamm.

För mig är det här lite av "hallelujah". Det är det första vin jag dricker från producenten som inte skriker ek, utan som faktiskt bjuder på både druva och terroir. Jag skickade iväg en fråga till Frankrike för att kolla om producenten har lagt om sin fathantering, eller om detta vin hanteras annorlunda än de andra.......men inget svar än såklart, det är ju "La fête nationale française".

En sista upplysning är att vinet kostade 14 Euro i våras och för det priset är det ett formidabelt FYND! Kul att det billigaste som erbjuds är det bästa enligt min smak.

söndag 10 april 2011

Årets första skörd och ett litet stänk från Hubert Lamy

De sista spåren av vintern dröjer sig kvar på tomten i form av små strängar med snö. Hur stark och våryster solen än är så tar smältningen tid när skuggan kämpar emot med näbbar och klor. Leende vet vi ju ändå hur det blir. Värmen tar till slut segern och trädgårdslivet börjar på allvar.

Snön kom ju väldigt hastigt i senhöstas och det innebär just nu att tomten är full av löv som ska krattas, men det finns även andra, kanske lite mer lustfyllda, saker att ta tag i......

.....på med stövlar, fram med spaden och ut i det inhägnade trädgårdslandet. Här behöver vi återigen fylla på med mylla och gödsel/kompost så att jorden blir redo att ta emot frön och lökar längre fram, men det är en senare fråga. Det lustfyllda är att det finns saker att skörda redan nu. Ett gäng purjolökar har stått kvar över vintern. Visst är de lite sargade, men med lite rensning är de fullt ätbara. Det är dock ingenting mot härligheterna som döljer sig under jorden. Här finns nämligen rejäla mängder av jordärtskockor som nästan ropar på att bli upplockade.




Nytvättade och fina placeras de i en ugnsform tillsammans med nyplockade örter och olja så det täcker. Sen får de tillbringa några timmar i 95-graders ugn, innan jag saltar och snabbgrillar dem och serverar till knaperstekt bacon.

Det går liksom inte att inte hämta en flaska vin i ett sånt här läge. Tur det finns några halvflaskor av vitt godis i källaren så vi riktigt kan smaka in våren. Den flaska som kom med upp är en 2007 St-Aubin 1er Cru, Les Frionnes från Domaine Hubert Lamy. En annan årgång testades här.




Den primära doften ger en del ek, citrus, honung och gula äpplen. Med tillsatt luft kommer sedan de toner som jag känner igen som gurka och i viss mån melon.

I munnen är det nästan sammetslent och syrorna är näst intill uppätna och mineralerna känns dammiga. Som tur är finns lite, lite stuns kvar som gör att det håller ihop på ett hyfsat bra sätt. Fruktigt, lite limestänkt och extremt lättdrucket gör att vi skålar in våren på riktigt.......men....

.....lite förundrad är jag dock över att det redan känns som om vinet är på väg att tappa. Kan det vara storleken på flaskan eller just den här flaskan? Jag brukar annars tycka att vinerna från Hubert Lamy är riktigt bra ganska länge, men idag finns mer än en liten tvekan.

lördag 19 mars 2011

Ungt från St-Aubin, gjort av Girardin

OK, rubriken är ett skitrim, men jag kunde inte hålla mig......och det är ju ändå lördag.

Efter en eftermiddag med kalas, pizza och italienskt rödtjut blir jag minst sagt sugen på något helt annat och med lite tankeverksamhet landar jag i en flaska som släpptes i februari, nämligen ett vitt vin från den duglige Vincent Girardin. Från Domaine Vincent Girardin finns det ett knippe vita av bättre kvalitet från i huvudsak bandet Puligny-Montrachet, Chassagne-Montrachet och St-Aubin.

Dagens vin är från Saint-Aubin och vingården "En Remilly". Det är en första Cru och årgången på druvorna är från 2007.




Doften är initialt riktigt blommig och jag lockas liksom med till en berså om våren. Fast snart så kommer eken rullande med stora trumman, som tur är tillsammans med gula äpplen och citrus, och då är det främst lime som ger sig tillkänna. Med lite letande hittar jag även nyplockade gröna blad från köksträdgården och lite traditionsenliga hasselnötter.

I munnen ger sedan vinet en härlig citrus och gula frukter som ramas in av en smörig ek. Som tur är finns det unga och pigga syror som kan stå emot eken, lite på uppstuds nästan. Låt ek och syror bråka med varandra i källaren ett tag och det här lär komma ut ur garderoben som ett riktigt bra vin.

Fast jag måste medge att jag är fullt nöjd redan idag. I synnerhet gillar jag avslutet som lämnar kvar en riktigt smaklig beska och långa stråk av mineral. Detta gör att jag bearbetar eftersmaken i munnen riktigt länge.

Helt klart gott och bättre lär det bli om ett tag. Kanske blir det någon flaska till att lägga i källaren.