Röd debut från vitvinsfavorit

En av de bättre vitvinsmakarna i Bourgogne är i mitt tycke Pierre-Yves Colin-Morey. I hans portfölj finns det även en del rött, något jag hittills inte hade provat. Det skulle dock rådas bot på och en flaska av det lite enklare slaget följdes över ett par dagar....så nu har jag gjort min rödvinsdebut för denna producent. Vinet var 2013 Santenay Vieilles Vignes, Pierre-Yves Colin-Morey. 

En ljuvlig fatkryddad doft med nymalet kaffe, mörk choklad och kryddor, sådär lagom mjukt och inte alls ekbeskt. Lägg till hallon och lätta drag av körsbär. Sedan lite lätt alkoholvärme med marsipan och flyktiga slöjor av lösningsmedel. Allt avrundas med lite, lite stenflis. Mysdoft!

I munnen är det bra fart i syran, kroppen är slank och det finns en ekton som är lite på gränsen. Tanninerna finns där, men är små och lite sådär greppriviga med ett motstånd som ger karaktär.

Behöver ett par år på att bygga ihop sig och bli riktigt trevligt,men skäms inte alls för sig redan nu. Han kan göra vin den där Pierre-Yves.

Ruskans prisvärt

I somras öppnade jag en flaska vitt som jag då funderade på om det inte hade det bästa prisvärdet för året och med året i backspegeln i form av minnesfunderingar och anteckningsgenomgångar så är det nog så. Det mest prisvärda vinet år 2012 var en flaska 2010 Santenay 1er Cru "La Comme", Pierre-Yves Colin-Morey. Den enda anmärkning som fanns vid det tidigare provningstillfället var att vinet kantrade lite vid högre temperatur. Undrar hur det ter sig idag?

I huvudsak gäller tidigare noteringar, men det kanske ska framhävas att den sprittande citrusen och syran som motpol till den lätta ojligheten och mineralerna gör att vinet känns helt lysande idag, även vid högre temperatur. Dag ett fanns en svag beska som störde lite. lite, men efter ett dygn i kylskåp landar vi i ett vin som är ruskigt svårslaget för 18,50 Euro. Här måste det fyllas på när bilen drar nedåt mot Bourgogne i vår eller sommar.

Ruskigt prisvärt från Pierre-Yves Colin-Morey

Efter vingårdsbesöket hos Alain Gras tog jag en sväng förbi Caveau de Chassagne-Montrachet och provade igenom deras vita utbud, ja det som gick att prova för dagen i alla fall.....och någon som jag fick dem att öppna. Här blandades det en del mellan solvarma och drickfärdiga 2009or och en del emaljfrätande ynglingar från 2010. Mest häpnadsväckande var kanske skillnaden på vinerna från Marc Colin, årgång 2010, där Saint-aubin 1er Cru "La Chatenière" blev till dagens syramonster, medan Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Caillerets" stämplade in som alldeles ljuvligt och självklart fick följa med hem.

En annan producent som provades och som stiger i aktning varje gång jag dricker deras viner är Pierre-Yves Colin-Morey. Här plockade jag med några flaskor av bland annat deras 2010 Santenay 1er Cru "La Comme", Pierre-Yves Colin-Morey, och en sådan flaska har jag följt under två dagar och spänd av förväntan undrade jag självfallet om det smakar lika bra här hemma, eller kanske rent av bättre?

Låt mig börja så här.....det här är riktigt förbaskat bra och till sitt pris är det snudd på lysande. En smeksamt avrundad doft med fint samspel mellan delarna. Här finns en len citrus, en lätt rökig mineralitet, lite mjuka, ljusa frukter och en honungsmättad fetma som rundar av. Det är friskt och lätt direkt upphällt från källaren, men lite oljigare i uttrycket när temperaturen stiger.

I munnen landar alla delar rätt. Det är så elegant och så snyggt balanserat och så lätt att tycka om att allt annat egentligen känns överflödigt att skriva. Det har dock ett temperaturspann vid kanske 11-13 grader då det är som bäst och vinet bara slinker ner i klunk efter klunk. Att det inte är stort märks när temperaturen stiger och en oljighet tar över och det kantrar lite, i alla fall i min smak. Det är dock en randanmärkning för det här ligger så förbaskat rätt i munnen.

18,50 Euro, sa jag det....18,50. Frågan är om det inte kvalar in som bästa privärde för i år.

Pierre-Yves Colin-Morey - Rackarns gott

Att vinkunnande går arv, och i vissa fall skapar talanger som tar det bästa av arv och miljö, är något av en sanning. Om man då tar och skaffar sig en pappa som är Marc Colin, gifter sig med dottern till Jean-Marc Morey och skaffar sig "rådgivare" i stil med Roulot, då har ett frö såtts antar jag.

Lägger man därtill ett hårt arbete och några intrycksgivande år på vingårdar i Frankrike och på vingårdar på andra kontinenter, så kan man ju snabbt inse att fröet får gödning. Att sedan ta ansvar som vinmakare hos faderns domän, Domaine Marc Colin, från 2001, samtidigt som man etablerar en négociant-verksamhet......point taken?

2005 ville Pierre-Yves Colin-Morey ta ett steg vidare och fick då en fjärdedel av faderns vingårdar till att bygga vidare på. 2006 kom så hans första helt egna årgång under egen etikett, och vilken årgång sen. Han lyftes redan då fram som en coming star eller whiz kid och på den vägen har det fortsatt. Lovorden och betygen är strålande och vinerna är i mitt tycke något av det godaste och mest intressanta som finns i Chassagne-Montrachet idag.

Portföljen betår idag av drygt fem hektar egen mark och ytterligare tre från vilka han köper druvor. Av druvorna tillverkas nästan uteslutande vita viner och merparten är från lägen i St-Aubin och Chassagne-Montrachet.

Dagens vin hämtar vi från Chassagne-Montrachet och det är en 2007 Chassagne-Montrachet "Les Embrazées" 1er Cru, Domaine Pierre-Yves Colin-Morey. En liten privatimport från Moestue. Redan flaskan med den strikta etiketten och lackningen gör att man förväntar sig något litet extra.

Som en doftpelare reser sig två dominerande dofter. Å ena sidan rejäla mängder citrus i form av citron och å andra sidan en rejält rökig och kalkig mineralitet. När näsan har hämtat sig finner jag också små spår av rostade fat, äpplen och lätt smörig honung, men citrus och mineral är huvudnumren.

Väl i munnen formligen exploderar det av kaskader av citrus och syra i en rejält ungdomlig stil. Avslutet eller snarare eftersmaken å andra sidan formligen trycker på mineralgaspedalen. Här får man spänna fast säkerhetsbältet och bara följa med i de extremt tydliga uttrycken. Visst finns det spår även av honung, smöriga fat och viss gulfrukt, men det är mer som en fotnot.

Ge det här pubertala syrapaketet några år i ryggläge och ut kommer det att komma något än mer lysande än det som bjuds på idag, det märks tydligt på utvecklingen i det sista glaset som sakta rundas av mot ett ljuvligt harmoniskt och balanserat håll, hela vägen in till det rumstempererade kaklet. Det är nästan så att jag undrar om jag är partisk när det gäller viner gjorde av Pierre-Yves, men satan i gatan vad goda de är.