Framme, mör och nöjd

Att köra själv ner till Beaune sätter sina spår i kroppen, men efter lite yoga, stretch och vin är allt i balans igen, lite som vore man ett gammalt och gott vin.

Dagens vinövningar har varit knappa, men såklart har jag fått i mig några rara droppar och jag slänger ihop lite noter om dessa och lite annat efterhand, så tar jag besöken senare.

Till dagens lätta lunch slank det ner ett glas 2010 Beaune "Clos des Mariages", Domaine Rateau. Vinet dracks på en uteservering i 30!!! graders värme så ta noten med en nypa salt.

Här pratar vi enkel citrus i form av citron och lime, lite andra gula frukter och ett ytterst svagt spår av mineral. Det som stod ut var doften som bjöd på både lite tvål och en udda örtblandning av lagerblad och salvia. Helhetsintrycket ger ett enkelt, syradrivet och således friskt vin, med lite beska och mineral ovanpå det.

Till middag eller tilltuggsätandet snarare blev det tre viner. Först ut en 2009 Rully, V Dureuil. Påtagligt floralt med försommarblommor och en lätt fruktighet på det. Här finns även en fetare ton med lite smöraktig honungsfetma som ger ett mjukt och 2009-balanserat vin. Gott!

Nästa vita var en 2010 Fixin, Alex Gambal. Nu pratar vi betydligt mer personlighet och spänst. Bra syra, fräsch citrus och en flintaktig mineralitet som känns rejält både i näsa och gom. Lite beska och örtighet adderar till helheten och ger ett totalt sett tilltalande vin. Känns bättre för sin nivå än vad jag brukar uppleva Gambal.

Kvällens röda var 2006 Volnay 1er Cru "Les Brouillard", Glantenay och det vinet var också det bästa. Fina röda bär i form av hallon och körsbär uppblandade med fina, mjuka Pinot-kryddor. Strukturmässigt pratar vi bra syra och rätt bitiga tanniner som kämpar emot bra och som ger lite ekbeska. Upplevelsen är dock i huvudsak ett trevligt och fruktigt vin som börjat sin Volnayifiering med små lätta drag av Pinot-parfym, lakritssötma och spår av silkighet. Lägg den i källaren några år och njut av mums runt hörnet.

Ännu mer 1999, fast nu på en lägre nivå

I Volnay residerar sedan i alla fall 400 år familjen Glantenay. En gren av släkten har genom åren byggt upp det som idag är Domaine Bernard et Louis Glantenay. Under Louis styre ska det ha gått att få tag bra flaskor på deras adress i Volnay, något som efter hans död 1980 ska ha blivit svårare då Bernard kanske inte har samma känsla för vinhanteringen som sin far.

Oavsett det så består domänen av över 8 hektar vingårdsmark. Vingårdarna har sitt fokus i Volnay och Pommard, där också gräddan av vingårdarna finns, med ett gäng 1er Cru-gårdar som top of the line. Ikväll korkar vi upp en 1999 Volnay 1er Cru "Les Santenots", Domaine Bernard et Louis Glantenay, och jag hoppas att lite av magin från i söndags ska ha skvalpa över i dagens flaska.

Magi eller inte, men knutenheten och det relativt ungdomliga känns igen. Här finns en rätt tät frukt och en ek som pockar på att få bli integrerad. Efter att ha druckit av vinet under två dagar tror jag inte att tid kommer att göra så mycket upplyftande med vinet. Det spretar med ek åt vänster och får inte riktigt ihop det med frukt och syra till höger.

Fast skit samma, det funkar som ett enklare vardagsvin och att chansa lite fel för 19,50 Euro (Böhme) gör inte så mycket.