2010 Les Preuses - gott som bara den

Efter en rad viner med etiketter såsom Keller, Dönnhoff, Borgogno, Chasse-Spleen, Escarpment och Clarendon Hills börjar jag åter närma mig hemmaplan. Något sånär hemma är Chablis och jag gjorde under några dagar en närmare besiktning av det vin jag tyckte var bäst under årets La Chablisienne-provning.

Vinet jag njöt av var en 2010, Chablis Grand Cru "Les Preuses", La Chablisienne. Noteringarna är från dag tre då vinet visade sig från sin absolut bästa sida, Vila är således att rekommendera.

En doftbild där frukten är lätt dämpad med sina blommor och äpplighet, eller är det helt enkelt så att resten av intrycken är mer framträdande? Ja, så är det nog. Det är nämligen en del fetma, en del mineral och en del kryddor som tillsammans ger en skön sniff.

Fetman är en sån där fetma man kan känna igen från barndomens modellera och det är ett uttryck jag ofta återkommer till i Chablis-viner jag tycker om. Mineralerna är som sig bör rätt framträdande och en skaldjurstendens bryggar över fetman in i en rökighet, där det även finns små spår av eneträ. Något som får mig in på faten och den ljuvliga kryddigheten. Muskot, lagerblad, kryddpeppar.....finmalet och blandat. En sniff som viskar om gottigheter.

Och visst håller doften vad den utlovar. Väl i munnen är det första ordet som kommer i åtanke, balans. Frisk syra, dämpande fetma och en skön frukt. Det nästan skriker burgundisk elegans och om man adderar samtliga smakintryck och det underbara avslutet med dess lenhet, svaga fetma och de små sticken av citron och svag, svag grapebeska, ja, redan då är man nöjd.....och leendet fullbordas med kryddigheten och mineralerna, och jag kan bara ge tummen upp. Nåt år på rygg och det här kommer visa sig vara en kalasköp.

Årets La Chablisienne - Egna barn och andras ungar

Den 21:a maj bjöd Vinunic och Hervé Tucki från La Chablisienne in till årets presentation av viner från kooperativet. Som vanligt ett trevligt och intressant arrangemang där Hervé med inlevelse berättade om sina viner.

Det som slog mig väldigt tydligt denna gång är vilka likheter årgångar har med barn eller ungar. För Hervé som är med och lägger in sin själ i varje årgång går det liksom inte att favorisera den ena årgången före den andra, utan istället lyfter han fram de egenskaper som präglar årgången och som gör att han älskar den för det den är........eller det är vad han säger.....han säljer ju också :-)

Känns det igen när det gäller barn? Det går inte att favorisera något av sina egna barn för de älskar man för att de är just ens egna och för deras egenheter.....andras ungar däremot, oj, oj, oj. Samma sak blir det med Hervés årgångar. Vissa ligger väldigt bra i min gom och andra lite sämre. Det känslomässiga engagemanget är inte lika stort helt enkelt, så det blir enklare att plocka ut favoriter.

Nåväl, hur smakade vinerna då? Årets uppställning var följande till att börja med:

2012 Petit Chablis
2010 La Séreine
2009 Chablis Vieilles Vignes "Les Vénérables"
2011 Chablis 1er Cru "La Singulière"
2011 Chablis 1er Cru "Mont de Milieu"
2010 Chablis Grand Cru "Les Preuses"
2010 Château Grenouille
2007 Chablis 1er Cru "Mont de Milieu" (Magnum)
1996 Château Grenouille (Magnum)

Genomgående är det såklart bra viner och bra hantverk. De två sista referensvinerna på magnum visade på extremt olika årgångsuttryck. 2007an uppvisade rätt så mogna drag med skön fetma, lite bokna äpplen och annat som kunde lura en till helt andra, och tidigare år. 1996an å andra sidan var syrastram, rätt ungdomlig och kostymen kändes som om den kommer att vara ungefär likadan om tio år till. Intressant uppställning.

Av övriga viner brukar jag ibland köpa "La Singulière" om jag ska ha en direkt drickbar flaska och som även funkar att "glömma bort", och 2011an gör en inte besviken. Den bjuder på lite ung frukt i form av gröna och gula äpplen, några skvättar citron och lime, samt några blommor som svävar ovanpå. Mineralerna och eken visar sig i tydligt rökiga mineraler, fetma á la modellera och lätta kryddor. I munnen är det balanserat med fin syra, skön fetma och tydliga mineraler. Avslutet är långt och lämnar kvar  citrus, kryddor och mineraler som torkar ut munnen lite fint. Lätt att tycka om, utan att sticka ut.

Bland övriga viner var det liksom inget snack om vilket som regerade i min mun. 2010 "Les Preuses" hade liksom lite mer av allt, och med det såklart en helt annan nivå av komplexitet. Doften är en sniffarnäsa där man finner en skön rökighet, fina kryddor och fetma.....och en drös annat, men det är munkänslan som är bäst ändå.

Vinet har en skön balans med i grunden en bra syra, en ek som redan landat rätt in i vinet och som numer ger en skön kryddighet, och till det en fetma, mineraler och annat gottigt. I anteckningarna beskrivs avslutet som "Underbart avslut. Kryddigt, sött, beskt, citrusaktigt, mineralpackat = super!"

......och ja, jag beställde ett gäng "Les Preuses" som numer ligger och vilar här hemma. Jag ger dem nog något år till att gå ihop sig. Skulle jag åka förbi bolaget kanhända att "La Singulière" får följa med hem.

......och just ja. Det severades en tartar på hälleflundra och ostron, smaksatt med några japanska skott.....galet gott, både med och utan vin.

När Chablis är som bäst - Les Clos från Dauvissat

Att endast skriva små smaknoteringar kommer att bli trist på sikt märker jag. Jaha, vad gör man då? Flera olika saker antagligen, och en av dessa är att vidga vyerna lite mot nya områden.

Att ta sig utanför Bourgogne är kanske lite väl magstarkt, så varför inte expandera upp hela stor-Bourgogne och ta sig an såväl Chablis som Beaujolais. Fiffigt värre kan tyckas, och det är väl en bra start. Jag har lite andra och mer teoretiska tankar och det kan nog mycket väl bli så att det kommer en helt ny typ av inlägg framöver. Vi som lever får se.

Som en teaser till området Chablis delade jag en trevlig flaska med de goda vännerna M och L för ett tag sedan. De hade med en kagge ostron och som start på kvällen njöt vi av en 2000 Chablis Grand Cru "Les Clos", René et Vincent Dauvissat.

Doften andas kvalitet och komplexitet i sin mogna, fylliga och fetmättade stil. Här blandas feta anslag som smör och karamell med gummi och petroleum, samt bokna äpplen och ett antal tropiska frukter. Och självklart, alldeles självklart matar det fram en rejäl och tydlig skaldjursmineralitet. Oj, som den doften passar till ostronen.

I munnen spelar vi på elegansens och harmonins lyra. Det är en sådär perfekt och skön samklang mellan fetma, syra och frukt som fyller och smeker gommen, innan en lätt och perfekt grapebeska binder väv med den fina mineralsvansen och skapar ett långt och njutningsfullt avslut. Och ja, det passar förträffligt till de härliga moluskerna.

Ett lysande exemplar på Chardonnay och jag är glad att våren kommer att innehålla lite botanisering av Chablis som område.

Blandat gott från La Chablisienne

För en vecka sedan hade VinUnic tillsammans med Hervé Tucki från La Chablisienne dukat och hällt upp till provning på F12. Upplägget var en start med blandade Chabliser avseende kvalitet och årgång, följt av en vertikal från Château Grenouille.

Jag dricker "i smyg" en del vin från Chablis.....det är ju också en del av Bourgogne, men det är inte ofta jag får tillfälle att jämföra årgångar och kvaliteter på detta vis. Det var liksom bara att boka av tid i kalendern och smaka på det goda.

Innan jag ger mig på några enskilda viner är det ganska tydligt att jag gillar vissa årgånger från Chablis. Det är rätt tydligt att 2008 och 2010 faller mig i smaken av de senare årgångarna. Det är väl inte direkt unikt, utan sammanfaller väl med preferenserna hos många andra, men för mig har det inneburit att mina inköp har stannat vid dessa och i viss mån några ströbuteljer från andra årgångar.

Av det vi provade landade även preferenserna på viner från dessa år, mer om det nedan.

Det vi provade först var förresten följande:

2006 Vive-la-Joie, Crémant de Bourgogne
2011 Petit Chablis
2007 Chablis La Séreine
2010 Chablis 1er Cru La Singulière
2010 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre
2004 Chablis 1er Cru Fourchaume
2008 Chablis Grand Cru Les Preuses

Och sedan följdes det av vertikalen

2012 Chablis Grand Cru Château Grenouille
2011 Chablis Grand Cru Château Grenouille
2010 Chablis Grand Cru Château Grenouille
2009 Chablis Grand Cru Château Grenouille
2008 Chablis Grand Cru Château Grenouille
2007 Chablis Grand Cru Château Grenouille
2006 Chablis Grand Cru Château Grenouille, Magnum


De viner jag fastnade för lite mer än övriga var först ungdomliga 2010 Chablis Premier Cru La Singulière som hade en ung och skön frukt med citrus, gröna äpplen och vissa drag av krusbär. Lägg till en skön mineralitet, en lätt vaxig fetma och vi har ett vin som är lätt att gilla. Bra "bang for the buck" är det onekligen och det är bara att köpa ett knippe.

Nästa vin på skalan var 2010 Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre som spelar i en annan liga och uppvisar helt andra drag än föregående vin. Här pratar vi elegantare frukt, rökigare och tydligare mineralitet, hög och fin syra och en skönt oljig fetma som gör att jag bara älskar vinet. Bara att öppna plånboken ett snäpp till.

Slutligen fastnade jag rejält för 2008 Chablis Grand Cru Les Preuses. Här fanns ännu en dimension av komplexitet med allt från floralitet till lakrits, en rejäl stänkare mineralitet, hög syra, en honungsmättad och oljig fetma. Skitgott helt enkelt.

Det här är vad jag vill lägga i källaren och dricka nu och flera år framöver.

När det gäller vertikalen var den god, intressant och lärorik och visst landade jag återigen i att 2008 och 2010 är mina årgångar. 2012 som är att betrakta som ett fatprov kändes också som något som kommer landa bra i min mun.

Stort tack till Vinunic för en trevlig provning. Enda blacken om foten var nog att den goda maten faktiskt inte fungerade speciellt bra till maten. Det började bra, men sen höll jag isär mat och dryck och njöt dem var för sig.

En kväll med fokus på vitt

Så var det då dags för säsongens första vinkväll med det gamla munskänkargänget. Då jag och T som arrangerar den här gången inte direkt har en massa tid över just nu, blir det ett enkelt tema för kvällen. Blandad vit Bourgogne direkt ur källaren, nåja med en liten twist kanske.

Efter lite roséskumpa och tilltugg häller jag upp fem glas och fråga nummer ett är vad vinerna har gemensamt. Det tar inte så lång tid innan Chardonnay  blir ett av svaren, och även Frankrike dyker upp fort. Så långt är det rätt lätt att enas, så då höjer vi väl ribban ett snäpp och ber dem plocka ut det vin som inte passar in.

Nu är det inte lika lätt, men vet man svaret och känner touchen av hav, skaldjursmineral och citrus i doften, samt en fin syra och en ren, slank kropp som tillskott till dofterna....ja då hamnar man till slut i Chablis, och visst plockades glas fyra till slut ut som en Chablis även av de övriga. Vinet var en 2004 Chablis 1er Cru "Côte de Léchet", La Chablisienne. Av kvällens samtliga viner var detta det som fanns kvar längst i glasen och flaskan. Det är ett ypperligt matvin, men som solitär är det inte alls samma sak. Pröva det dock till krabba och leendet sträcker sig från öra till öra, i alla fall på mig.

Fyra glas kvar och då kommer uppgiften att rangordna vinerna i klasserna från Bourgogne till Grand Cru. Att plocka ut den enkla Bourgognen gick enkelt, det är helt enkelt så mycket enklare än övriga viner. Visst finns där en fin floralitet och enkla Meursault-markörer, men det är lite tunt och platt i jämförelse. Som bersåvin för 85 spänn är det dock alldeles ypperligt. Vinet är en 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort.

Nästa vin som plockades ut var toppvinet, nämligen en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin. Här har vi mer av allt och jag älskar att sniffa på den härliga mineraliteten och också att klunka i mig av ett vin i skön harmoni med hög syra och stramhet som möts upp av lite fet oljighet. Gott som sjutton, men resterande flaskor ska få vila för här känns det som att vi är på uppåtgående. Kvällens bästa vin enligt min bok.

Sen blev det lite svårare och jag hade själv inte kunnat plocka ut rätt rangordning och vara säker. Det första vinet var en 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Här pratar vi tidig mognad med bokna äpplen som redan har smugit sig fram. Till det en palett med bl.a. arrak, bittermandel, smör, honung, citrus och lite kryddor. I munnen är det rätt trevligt med en ganska distinkt syra som möts upp av en smörig fetma och som rundas av med de bokna äpplena. Gott, utan att jag slår volter.

Det sista vinet i flighten var en 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Bernard Moreau et Fils. Här bjuds på en rätt rökig mineral, nästan kantad av gummi och även en svag doft av gul frukt, med citrus i spetsen. Väl i munnen får vi ett vin i bra balans med fin syra, viss fetma, god citrus och en skönt uttorkande mineralitet. Jag gillar den här stilen och producenten, helt klart.

Så långt gick allt bra och gissningarna landade rätt, utan för mycket ledtrådar. Värre blev det när jag hällde upp ett referensvin som skulle placeras rätt i rangordningen vi etablerat. Vinet var en 2008 Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente. Med sin precision, renhet och tillhörande mineralitet så placerades som minst en 1er Cru. Snacka om bra betyg för ett instegsvin.....och visst är det bra. Riktigt, riktigt bra för sin nivå.

Bland övriga viner som öppnades fanns ytterligare en Bourgogne, nu en röd rackare. Det som bjöds var en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud. Här hade anteckningsblocket lagts ner för länge sedan, men det levererade riktigt bra och minst ett snäpp bättre än förra flaskan.....undrar om den kanske hade någon mindre defekt, för det här var riktigt gott.