Lättdrucket från en förbaskat duktig kvinna

Vem är hon?

• Hon är en av 39 medlemmar i FEVB (Femmes et Vins de Bourgogne).
• Hon är "otrogen" Bourgogne och gör viner med maken i Minervois.
• Hon är släkt med Michel, Anne Francoise och Bernard.

Ja, ja, ja.....det är Anne Gros. Kvinnan som trollbinder med sina eleganta och silkiga viner. Idag gör vi ett litet återbesök i den enklare delen av hennes palett, en palett som mestadels består av Region- och Village-vin, men som kryddas med en trio Grand Cruer från Richebourg, Echezeaux och Clos de Vougeot.

Det vi klunkar i oss idag är dock en 2008 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Anne Gros. Föregående prov gav följande resultat.

 

Kan man prata skolboksexempel på trädgårdsbär så är vi nära idag. Det är sommarhallon, midsommartårtans jordgubbar och ett strå med de finaste smultron man kan drömma om en kväll i februari. Till det finns lite drag av ek som visar sig i allt från knallpulver till små fina kryddor. Slutligen tänker jag mig en sommarvarm tallglänta och doftbilden känns rätt komplett.

 

Väl inne i munnen skjutsar vätskan ner utan några direkta motstånd. Det har sin bas i en rejält frisk syra som balanseras upp av avrundade tanniner och en härlig frukt. Det här är enkel Pinot-saft signerad av någon som vet vad hon gör. Charmigt och klunkbart och ett vin jag gärna återkommer till, både till mat och som meditativt sällskap.

Brasklapp...låt inte vinet gå sig varmare än 16-17 grader för då tappar det fort sin fräschör.

En kväll bland stjärnorna - Rousseau, Esmonin, Anne Gros, Mommesin, de Voguë, m.fl.

Blankis på Norrviken på dagen, följt av grillning och bastu. Kan det bli bättre?

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Söndagskvällen var nämligen avsatt till att träna lite på referenser när det gäller några av Bourgognes bästa rödvinsbyar eller så kan man ju välja att se det som ett umgänge med trevliga människor och samtidigt dricka gott. Upplägget var ganska enkelt, fyra byar, tre viner per by och genomgående bra kvalitet. Byarna var Gevrey-Chambertin, Chambolle-Musigny, Morey-St-Denis och Vosne-Romanée.

Provningen delades in i två flighter med par om tre viner och allt skedde halvblint. Nedan kommer bara några få anteckningar av två anledningar. Jag mest bara njöt och så är jag inte så bra när det serveras många viner samtidigt. Jag gillar egentligen mer att bekanta mig med ett vin över en eller ett par kvällar. Nog om det, nu över till vinerna.

Flight 1 - Serie 1 - Chambolle Musigny
2004 Domaine Ponsot, Chambolle-Musigny "Cuvée de Cigales"
2005 Ghislane Barthod, Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Cras"
1996 Comte de Vogue, Chambolle-Musigny 1er Cru

Det började lite illa direkt med en skadad flaska där rotfrukter, buljong och ostbågar drog ner mungiporna. Det blev ett hopp uppåt i mungiporna för såväl glas två och tre med fina näsor och bra smaker i elegant stil, men inget som möttes av direkt jubel. Jag skulle dock gärna återkomma till Barthod om en räcka år då den var min favorit i denna serie.


Flight 1 - Serie 2 - Morey-St-Denis
2002 Armand Rousseau, Clos de la Roche Grand Cru
2004 Mommesin, Clos de Tart Grand Cru
1985 Leflaive, Clos de la Roche Grand Cru

En sniff och en sipp på glas fyra och lyckan är med igen. Frukten, eken, kryddorna, sandelträt, allt är där i doftbilden och det visas upp elegans med fulla segel. Smaken är ännu bättre med en härlig elegans i frukt och smöriga kryddor. Måhända är mittpartiet liiiiite svagt, men eftersmaken är lång och har en fantastisk mineralitet. Ett lysande vin som dricks bra redan nu.

Svårt att komma efter som Mommesin fick göra, men även här är det drickglädje på topp. Likheterna ligger i elegansen i balansen mellan frukt och fat, men där detta vin har lite mer "drag" och även bjuder på en härlig lakrits och örtbeska innan mineralerna tar över.

Leflaive bjuder sedan på ett moget vin i starten av utförsbacken. Kul med rejäl mognad, men vinet fick stå i skuggan av sina bykamrater. Favoriten denna gång? Rousseau, inget snack liksom.


Flight 2 - Serie 1 - Gevrey-Chambertin
2005 Patrice Rion Charmes-Chambertin Grand Cru
2005 Sylvie Esmonin Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
2005 Sylvie Esmonin Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos St Jacques"

Efter en lätt bensträckare och sex nypåfyllda glas inleder glas sju med en klockren sniff av hallon, smultron, gammeldags Nickel, lakrits och smöriga kryddor. Vem vill inte smaka då? I munnen har vi att göra med ett vin i ypperligt drickläge med fina ljusa bär, viss lakritssötma och en fin silkighet. Till det en munsmackande mineralsvans och jag är skitnöjd. Att sedan priserna på Rions viner är överkomliga glädjer definitivt en normal dödlig.

Glas åtta och nio är båda rätt kantstötta av nya ekfat. Det tillsammans med ungdomlig uppkäftighet där integrationen inte är klar gör att vinerna inte visar sin bästa sida idag. Bakom fasaden på glas nio kan man dock ana något riktigt, riktigt gott i vardande, men det kräver sin väntan.

Här var segraren nästan lika klar som i förra omgången och Patrice Rion vinner på uppstuds.


Flight 2 - Serie 2 - Vosne-Romanée
2002 Vicomte Liger-Belair, Vosne-Romanée "Clos du Chateau"
1998 Robert Arnoux, Vosne-Romanée 1er Cru "Les Chaumes"
2003 Anne Gros, Richebourg Grand Cru

Här har vi att göra med två fina glas, nämligen glas tio och elva. Både dricks bra nu, men glas tio känns som om det kommer att blomma ut än mer inom viss framtid. Värre är det med det haussade vinet i glas nummer tolv. Här kommer en klassiskt atypisk 2003a med all kraft och muskler som årgången kan ge. Det är ju till viss del gömt i Grand Cru-skrud, men det tilltalar mig liksom inte.

Summering
Svårt det här med att plocka rätt by. Gevrey-Chambertin var enklast följt av Vosne-Romanée, i synnerhet som jag kände igen Arnoux, men sen hade jag vänt bort mig. Kanske lurades jag av hur sensuell Clos de la Roche från Rousseau kändes. Vad vet jag, men en erfarenhet rikare är jag i alla fall.

Utöver det är det lite som vanligt att 2003 blir för mycket, samt att för tydlig eller inte integrerad ek kan störa undan vinernas underliggande kvaliteter. Överlag dock gott som sjutton, inget snack om annat.

Extranummer
En gammal flaska i åldersspannet 90-120 år med texten Mosca(t).....troligtvis en ovanlig Madeira Moscatel. Flaskan kommer direkt från en ypperlig privatsamling från Madeira och har aldrig funnits på marknaden. Upplevelsen då?

Visst drack vi riktigt bra Bourgogne under kvällen, men ta mig sjutton om inte allt förbleknade när extranumret serverades. Här fanns inte plats för några som helst noteringar, utan det enda som gällde var att befinna sig i nuet och njuta av de få droppar som fanns. En riktigt, riktigt stor upplevelse. Tack L + L för en härlig avslutning på söndagen.

Nya smaker och kärt återbesök

Det finns en rackarns massa producenter av skiftande kvalitet i Bourgogne och det är inte självklart vilka som båda är bra och passar ens egen smak. I ett försök att bredda kretsen av producenter i egna källaren har jag i år lovat mig själv att prova på en hel del nytt.

Det innebär såklart en hel del läsande, surfande på vinsajter och annat, innan vinerna finns på plats i hemmet. Igår landade så den första batchen med viner, hopplockade från Theis Vine. Döm om min förvåning när det saknades en flaska och plocklistan visade på samma sak.

Vem skickar iväg en sändning som medvetet är felaktig, där betalningen redan är erlagd? Det ska bli intressant att se hur det hanteras, för något liknande har jag aldrig varit med om vid någon beställning.

Nåja, nu till vinerna.....

Dagens första är en producent jag inte har druckit tidigare, nämligen Domaine Amiot-Servelle. I leveransen finns basviner i rött och vitt och provandet inleds med en Bourgogne Blanc, 2007. Det här är inget blygt vin direkt. En rejäl doft av citrus som blandas med melon och nyskuren gurka slår emot en, och efter hand så får man så lite rökig mineral i bakgrunden. Med lite fart i glaset rör man upp äpple och päron som avslutas med lite honung och bivax.

I munnen kommer så en explosion av citrussmaker tillsammans med en rejäl syra. Jag tänker blodgrape och så tänker jag blodgrape och sen lite spår av gröna omogna äpplen och päron. Kvar i munnen ligger spåren av mineral och lite grand är det en känsla av att precis ha svalt ett ostron. Inte min vanliga Chardonnay-upplevelse, kanske lite mer av Chablis. Fast när det slutligen kommer en svag smak av Brie eller snarare skalet, så står jag där förundrad.

Annorlunda och intressant. Här krävs nog att jag prövar något rött innan jag säger nåt mer. Det är trots allt en producent från Chambolle-Musigny som har växt upp i Morey-St-Denis, alltså rödvin redan från modersmjölken.

Nästa vin är något helt annat och mer välkänt. Det är en Bourgogne Haute Côtes de Nuits, 2008, från Domaine Anne Gros. Anne är definitivt en av de bättre och mer aktade namnen i Bourgogne och hon levererar stadigt eleganta och rena viner.

Upphällt i glaset kommer en fin och elegant doft av jordubbar och hallon som växer i närheten av en soluppvärmd glänta där tallarna frodas. Tallen är väldigt närvarande, lite svagt av ett fint tallextrakt för badkaret kanske. Hur som helst, elegant för sin nivå.

Det här är ruskigt silkigt och lättdrucket. Bären dansar i gommen och bjuder upp tallbarren till en smäktande vals. För att vara näst intill ett basvin är det härligt att känna hur dragen man bli till det. Lätt, elegant och lockade. Återstående flaskor ryker rätt snart.....finns inget som säger vänta i det här. Gillas skarpt!