Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare

Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat

Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:

• 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
• 2009 Santenay
• 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
• 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
• 2011 Gevrey-Chambertin
• 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
• 2009 Clos de la Roche Grand Cru

Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.

• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Gevrey-Chambertin

Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:

• 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
• 2008 Marsannay
• 2008 Monthélie
• 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
• 2009 Monthélie
• 2009 Marsannay
• 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
• 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
• 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
• 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"

Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:

• 2011 Macôn Sous "La Roche"*
• 2010 Auxey-Duresses
• 2010 Meursault "Les Rougeots"
• 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
• 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
• 2009 Meursault*
• 2008 Meursault "Le Limozin"*
• 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"

Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

När tajming är allt, eller 2002 Monthelie, Pierre Morey

För halvannat år sedan öppnade jag min näst sista flaska av 2002 Monthelie, Pierre Morey. Ett vin jag då slurpade i mig med behag. Det var drickvänligt helt enkelt.

För nån dag sedan öppnade jag så den sista flaskan och igenkänningsfaktorn var väldigt hög. Det var rätt mycket mognad, en del spår från eken och lite roliga kryddor. I munnen var det slankt och drickvänligt, ungefär som tidigare. Kolla här för mer detaljerade intryck.

Den här gången lämnar vi halva flaskan till nästa dag och då har det skett en fullkomlig metamorfos. Det som slår mig mest är känslan i munnen där det blivit lite glest och tamt rent fruktmässigt och sen också väldigt bråkigt och strävt. Det känns nästan som om någon med flit har ekbombat resterna, för nu är faten ett riktigt störande inslag och vinet är inte alls speciellt kul.

Har du nån flaska i gömmorna så slurpa i dig direkt, utan att spara över natten, är mitt lilla råd.

Lite Monthelie värmer upp en frusen kropp

Att ställa sig vid sidlinjen på en fotbollsplan en timme en fredagskväll innebär att kroppen blir frusen in till märgen. Tur då att man redan plockat fram en flaska från källaren. Lite rött värmer ju som bekant upp en ganska bra, men först en snabb återtitt till gårdagens vita från Jean-Marc Morey. Här måste nämligen nämnas att även om syran kanske saknas så är det en ypperlig nektar såhär dagen efter. Både jag och sambon ger tummen upp och vinet kan nog gå mot en riktigt intressant mognad. Ett typiskt fall av....hur gör vi nu med återstående flaskor då?

Nåja, över till dagens vin och producent. Ibland kan en liten kommentar på bloggen göra vinvalet enkelt. Det var tvunget att bli en till Morey och jag har ett tag tänkt prova det senaste Morey-inköpet....så låt oss börja.

Dagens Morey är Pierre Morey och det är en man som har haft många järn i elden, men vi hoppar tillbaka i tiden för historien om domänen börjar långt tillbaka. Redan på 1500-talet finns det nämligen spår av Pierre's förfäder i Chassagne-Montrachet och 1793 slog de ned bopålarna där domänen finns idag, alltså i Meursault.

Ett långt hopp framåt i tiden ger att Pierre's far, Auguste, under 30-talet inledde ett samarbete med Domaine Comte Lafon, så förutom egna viner så gjorde han vin av deras druvor. Allt detta skedde under etiketten Auguste Morey-Genelot. 1971 startade så Pierre sin egen verksamhet, d.v.s. Domaine Pierre Morey och sakta men säkert tog han över samarbetet med Comte Lafon.

Sedan tog denne produktive man även en roll som en chef på Domaine Leflaive, något han sysslade med från 1988 och 20 år framåt. 1984 beslutade sedan Comte Lafon att "plocka hem" produktionen och över ett antal år så tappade Pierre de vingårdar han tidigare hade haft att leka med. Skam den som ger sig tänkte väl Pierre och kickade igång en négociant-verksamhet för att ersätta tappad mark.

Denna resa har till slut landat i en egen verksamhet med egna ägor på runt 10 hektar. Gräddan är vingårdar som ger vita viner från i huvudsak Meursault. Vid sidan av detta finns négociant-verksamheten (Morey-Blanc) som producerar runt  20-30.000 flaskor årligen. Slutligen måste nämnas att för att säkra återväxten arbetar numer dottern Anne tillsammans med Pierre och domänen kommer säkerligen att landa i
säkra händer vad det lider.

Nåväl, nu över till dagens vin, d.v.s. 2002 Monthelie, Domaine Pierre Morey. Druvorna till vinet kommer från 6 olika vingårdar i byn Monthelie, en by som ligger ovanför Meursault och Volnay på en sluttning av Montagne du Chagnot.

En mogen doft av jordgubbar och körsbär samsas med kaffe från de rostade faten. Till det en nästan lite stickig bukett av örter och kryddor, där en sötma och kryddpepprighet känns tydligast i min näsa, men visst fasen svansar lite lagerblad där också. Vem fasen kryddar Pinot med lagerblad these days? Att sedan bjudas på en härlig unkenhet ovanpå det gör att de sista spåren av frusenhet lämnar kroppen och leendet ersätter. En bra och rätt mogen sniff helt enkelt.

Smaken å andra sidan är på sätt och vis ganska enkel och rättfram i sin Pinositet, men den har sin balans i syror och millimeterstora tanniner som bär frukten hela vägen till en väldigt trevlig och mineralisk eftersmak. Snyggt, enkelt och förbaskat drickvänligt....inte Pinot-saft, men nästa nivå på stegen.