Trotjänare som levererar än

För ett antal år sedan var 2007 Volnay Vendanges Sélectionnées, Domaine Michel Lafarge, ett vin som fick en hel del plus i bloggosfären och jag tyckte då och senare att det är ett kalastrevligt vin. När jag kollade i mitt Lafarge-lager hittade jag en flaska jag inte visste om, så det blev till att ploppa kork på direkten. Än roligare är att jag visst har samlat på mig en rätt bra vertikal av vinet, så ett par inköp till och det kan bli en mindre Vendanges Sélectionnées-orgie.

Dagen till ära visade vinet upp sig från en riktigt trevlig sida. Nosen bjöd på syrliga röda bär, ett lätt floralt anslag och säsongen till ära, lite multnande höstlöv. Lägg till lite målarlåda, ett stänk fudge, svart te, lite blyga kryddor och drösvis av anis/lakrits, och summeringen blir en kalasskön doft.

I munnen är upplevelsen dansant i sin slankhet, med bra syra, mjuka tanniner och ett långt avslut fyllt av grusiga mineraler och lakrits. I övrigt återkommer doften i smaken och vinet försvinner rätt fort ur glasen.

Kul att hitta en bonusflaska och att vinet fortsätter att leverera. 

Klunkbart? Skojar du?

Ibland är det kul att plocka saker från klädkammaren. Där finns lite viner som liksom fått stämpeln att de ska drickas den närmaste tiden och de ligger där lite okatalogiserade och väntar på att plockas. Igår rycktes det fram ett vin som för 2 år sedan definierade begreppet klunkbart, nämligen 2009 Bourgogne Passetoutgrain "L'Exception", Domaine Michel Lafarge. 

Visst har vi en trevlig nos här....men skit i den. Det är inte doften som är grejen.

Rätt välkylt så slinker det här ner utan att passera gå. Jaja, lite tanninmotstånd, lite svag beska av eken, och lite annat.........att kanske tänka på, och kanske analysera, men för sjutton, släpp tyglarna, drick i klunkar och bara le.

Livet är gott upptäcker jag när alldeles för mycket av flaskan försvinner i ett nafs.

Första flaskan från de nyanlända paketen

Jaha, så var man där med fingrarna i syltburken och hugger direkt en flaska från de levererade paketen. Lika bra att börja lite enkelt och öka efterhand är tanken, så jag återstiftar under ett par dagar bekantskapen med 2010 Bourgogne Pinot Noir, Domaine Michel Lafarge.

Lite kul läsning från The Great Domaines of Burgundy av Remington Norman och Charles Taylor är följande:

"Their Basic Bourgogne Pinot Noir from old vines at the bottom of the Volnay slopes, vinified and élevé in exactly the same way as the rest, is one of the best in the entire Côte." Låt oss se om det stämmer.

En lätt floralitet blandad med mjuka bär i form av körsbär och hallon med en visst mått av kirschighet. Det är på väg att fylla på med lite målarlåda och har en härlig bakgrund av örter och kryddor. Sen finns det ett lätt jordigt drag som får mig att tänka på potatis.

I munnen är det fruktigt, slankt och lättdrucket, men bjuder samtidigt på en viss komplexitet med sköna, lätt stickiga kryddor, en tydlig lakrits och en viss värme. Syran är bra, tanninerna är små och fina och avslutet torkar ut med kryddor, mineraler och en lätt citrusbeska. Delarna hänger definitivt ihop och balansen sitter där den ska.

Inget snack om att vi pratar om en flaska som är bra för sin nivå och jag måste hålla med Remington Norman och Charles Taylor.

Vitt från Lafarge, funkar det?

Det brukar nästan alltid vara så att en vinmakare är bäst på antingen röda eller vita viner. I Bourgogne, ja eller Frankrike, kallas detta för att vara saucier eller pâtissier.

För egen del har jag favoriter på den röda sidan och på den vita sidan, men det är få som klarar sig genom nålsögat och hamnar på båda listorna. En av mina röda favoriter är Lafarge och de gör också en del vitt som är bra, men kanske inte riktigt så de hamnar i reptilhjärnan när jag letar vita viner.

Nu har jag ju såklart en del vita från nämnda producent så låt oss se vad status är på en av dessa, nämligen en 2008 Meursault, Domaine Michel Lafarge.

En len eller lenande doft av svagt smörig fetma, aprikospuré, små stänk av honung och en touch av mogna, lätt bokna äpplen bygger upp fruktbilden. Till detta finns det en svag och fin doft av stenig mineralitet.

Smakar vi på det får vi en hyfsat bra bibehållen syra parad med en len och fetmainbakad frukt åt det tropiska hållet, men också en touch av bokna äpplen. Dessa smaker övergår sedan i ett rejält citruskoncentrat, steniga mineraler och en viss beska i svansen.

Väldigt lätt att tycka om.....helt klart...och den befarade mognadsutvecklingen sedan senast känns inte så himla farlig, men en syradriven 2008a pratar vi inte om här.....och handen på hjärtat, de röda är ett snäpp bättre.

Livsandarna är tillbaka med Lafarge som säkert kort

Hurra för förkylningar som släpper. En djupmassage när den är på rätt väg är en boost och kryddar man det med lite gottigt från det starkare artilleriet så är man snart igenom.

Som första vin efter en lättare näsdust kändes det som att ett säkert kort var på sin plats och då fick det bli en 2007 Volnay "Vendanges Selectionnées", Domaine Michel Lafarge.

Det var ett år sedan senast och intrycken består ganska väl sedan dess. Det dricks förträffligt just nu och de få flaskor som finns kvar lär inte överleva så himla länge. Bara att fylla på med 2010or så man har.

Hur smakade det då?

Dag ett är det hallon, körsbär och blommor i fokus och ursprunget kan verkligen anas. Nästa dag har det fått en mognadsutveckling och vinet drar åt det mer jordiga och svagt animaliska hållet, med målarlåda som extra komponent. Hade jag gissat blint dag två så kändes det kanske mer som en elegant Gevrey....svårt när mognad adderas.

Smaken ger en bra syra parad med en frukt som så sakteliga börjar smulas sönder, kanske i takt med tanninernas nednötning. Här finns dock fortfarande en frukt som håller ihop, lite sköna kryddor och en kropp som är slank och väldigt drickbar. Avslutet trycker till lite, där lakrisalbeska, apelsin och mineraler stöter till. Passar mig som hand i handske.

2007 Volnay 1er Cru "Les Mitans", Domaine Michel Lafarge

Av alla byar i Côte de Beaune finns det en som sticker ut ett snäpp när det gäller röda viner och då avser jag såklart Volnay. Härifrån kommer de mest florala och feminina av röda viner med elegans i både kropp och själ. Det saknas Grand Cru-klassade vingårdar i byn, men det finns däremot några handfulla Premier Cru-gårdar, närmare bestämt ett trettiotal. Dessa är belägna som ett band kring D973an och härifrån kan man hitta en hel del gottigt att botanisera bland.

Idag tittar jag lite närmare på den Premier Cru-klassade vingården "Les Mitans" som angränsar till Meursault. Vingården var fram till 2006 knappt 4 hektar, men är sen det året mer än dubbelt så stor då "En l'Ormeau" införlivades i vingården. Mitans betyder väl ungefär "mitt i sluttningen" och i sitt östexponerade sluttningsläge ligger vingården bra till med sin jordmån av kalk i olika former uppblandat med lera.

Producenter värda att nämna härifrån är väl mest De Montille och Lafarge, och just idag är det den senare som får visa upp vad vingården kan bjuda på. Vinet som dricks är en 2007 Volnay 1er Cru "Les Mitans", Domaine Michel Lafarge.

Här bjuds en lätt doft av viol och hallon som får samsas med en lätt touch av mintighet som flyter ovanpå. Till detta en fin fatbukett som ger grunden till lite lördagsgodis i form av choklad, fudge och kaffe. Sen finns där en blandad kryddpåse med finmalda kryddor och lite fin lakrits. Allt som allt en riktigt skön sniff.

Munkänslan är slank med fin syra och ett väldigt lätt tanninanslag. Frukten är lätt, sirlig och syrlig med ett visst drag åt sötma och en förlängning mot viol och lakrits. Avslutet får tankarna åt apelsinhållet innan det blir ett lätt beskt och avslutningsvis uttorkande mineralavslut.

Det är nåt speciellt med Lafarge, det är bara så gott och jag får liksom aldrig nog. Köpt på plats hos Lafarge för 44 Euro.

Ett vin att bara älska

Det finns en viss förkärlek för Domaine Michel Lafarge här i hemmet, ja såklart även hos en hel del andra Bourgogne-älskare. Lite grand är det kanske så att den egna smakpreferensen hos många entusiaster vandrar från tätfruktiga Parker-bomber till mer lättsamma och kallområdestillverkade viner. För egen del har jag nog "alltid" haft en preferens för mer klasssika viner och min vandring går nog en kortare väg än från Parker-hållet, och landar mer och mer i rena, lätta viner, utan för mycket ekbehandling.

Dagens lilla vin är ett lysande exempel på något som numer passar mig perfekt. Ja, en 2007 Volnay "Vendanges Selectionnées", Domaine Michel Lafarge alltså.

Floralt och bärfruktigt dag ett och nu dag två har vi hamnat i målarlåda och rätt stora doser kött. I didn't see it coming.

Smakmässigt är frukten fortfarande lätt och syrlig med hallon och jordgubbar, framburen av en trevlig syra. Kryddor och örter slåss därefter om utrymmet och rundas av med lite lakrits, apelsin med kryddnejlika och en liten besk ton innan mineraliteten torkar ut munnen. Att det sedan finns ett litet, litet drag i tanninerna gör saken bara ännu bättre......härligt.

Det här är ett vin att bara älska.

Vingårdsbesök - Domaine Michel Lafarge

I Volnay finns det lätt tillbakadragna paret Michel och Frédéric, alltså far och son Lafarge. Här pratar vi om ett par som tillsammans närmar sig snart hundra år av erfarenhet från vinmakande. Om vi säger som så, det märks i de viner man skapar.

Här görs saker lugnt och metodiskt och sedan 2000 sker allt helt biodynamiskt. Det är dock inget man pratar om högt, utan man gör vin på det sätt man tycker ger bäst resultat. I huvudsak innebär det ett gäng röda viner från Volnay och ett par grannkommuner, men även några skvättar vitt. Totalt förfogar man över i runda drag 11 hektar.

Jag har stämt möte med Frédéric och gasar förväntansfullt iväg från Beaune. Det är mulet ute och regnet hänger i luften. Bra musik och lite värme i bilen gör att jag nästan missar att svänga höger vid kyrkan, men i sista sekunden vaknar jag till och rullar upp mot Volnay. Efter att ha passerat allén eller kanske mer bara en räcka träd kommer ytterligare en högersväng och jag ska vara framme. Hmmm, det här ser inte alls ut som hos övriga producenter. Jag parkerar och kliver ur bilen. Jag har rätt nummer och på den stora trädörren står det Lafarge. Bara att ringa på och vänta alltså. Hade jag inte vetat om att det var hit jag skulle hade jag aldrig stannat till. Det finns nämligen ingenting som skvallrar om att vi har att göra med vin bakom de dörrar jag står och väntar vid. Väldigt anonymt och det är bara en liten skylt på dörren som avslöjar att jag är rätt.

Efter ett tag kommer Frédéric Lafarge och öppnar, och visst, jag är väntad, men på något sätt känns mötet väldigt avvaktande redan från första stund, och det tar inte så lång tid innan jag får något slags grepp om läget och inser att det här inte är den bekvämaste av situationer för honom. Jag vet inte om det är att vi pratar på engelska, att han har dåligt med tid eller något annat, men Frédéric är den mest tillbakadragna av de vinbönder jag har träffat.....fast någon ska ju vara det också.

Frédéric Lafarge

Nåväl, jag blir snart hänvisad till en modern stor hiss som tar oss ner från markplan till källaren. Faktiskt första gången jag åker hiss ner till en källare i Bourgogne. Det kändes liksom som om den passade in i helheten, där det var extremt rent och mycket ordning och reda i de delar vi dittills hade passerat i markplanet.

I källaren är det självklart en helt annan sak, i synnerhet som källaren är många hundra år gammal. Väl nere pratar vi runt lite grand om firmans filosofi och vinmakning, men hamnar ganska snart vid ett bord där ett antal små provningsflaskor står framställda och vi kör igång provandet.

Provningsflaskor

Först ut har vi 2009 Bourgogne Aligoté "Raisins Dorés". Man gör två tappningar Aligoté där den som benämns "Raisins Dorés" baseras på de druvor som kommer från de bästa lägena och de äldsta rankorna. Vinet är rejält fruktigt och rikt för att vara en Aligoté och har fina inslag av fet nötighet och mineral. Lättgillat. Läs mer här.

Nästa flaska är 2008 Meursault. Upplevelsen är att doften är rätt anonym, kanske att vinet behöver luft och lite mer värme. Smakmässigt är det dock tydligt fruktigt med viss sötma och Meursault-drag. Syran har satt sig ganska bra och vinet upplevs balanserat med fin fetma. Sedan finns en skön mineralitet att tugga på efter man svalt eller spottat. Läs mer här.

Vidare till deras bas-Pinot, alltså 2009 Bourgogne Pinot Noir. Här pratar vi rent, enkelt och elegant med en skön frukt och tydliga drag av viol och lakrits. Kalasbra i sin enkelhet. Läs mer här.

Det vin jag var mest intresserad av var helt klart 2010 Volnay ”Vendanges Selectionnées” och nu pratar vi helt andra saker i glaset. Det här är ett klassvin med fina kryddor som snirklar kvar i en smakmässig evighet. Annars slås jag mest av hur fruktansvärt drickvänligt och balanserat det här är. En stereotyp av årgång 2010 som jag vill ha den. Bra balans mellan alla delar och en kryddighet som sticker ut och adderar det lilla extra och tar en mot julen i förtid. Bara att köpa på sig av detta. Inget snack om annat.

Det sista vinet var 2007 Volnay 1er Cru "Clos des Chênes". Här bjuds vi på fruktrikedom, koncentration och en del tanniner och en bra syra. Smakmässigt landar vi en hel del hos övriga röda viner, men här får vi också en touch av karamell. Gott och balanserat, som alltid av Lafarge. Fast jag var nog lite starstruck av föregående vin för att ge det här en ärlig chans.

När vinerna var genomgångna kändes det som om jag skulle ta mig vidare och vi tog hissen upp för att kolla in vad som var till salu. Här var Frédéric väldigt tydlig med vad som gällde och inga 2010or var till salu och av det som såldes var det max tre flaskor per vin. Det var ju inget större problem att välja ut en låda, men jag hade ju hellre fått plocka hem en del från 2010. Trots allt glad i hågen efter goda viner och en fin blandlåda på bordet var det bara fram med kortet. Då kommer nästa överraskning, de tar inte kort. Den första leverantör jag stötte på som inte tog kort. Bara att sätta sig i bilen och köra fram och tillbaka till torget i Meursault. Yiiiepiiie!

Etiketter i inköpsrummet

I slutändan satt jag ändå där i bilen på väg mot Beaune med en massa intressanta intryck och ett tolvpack viner. Ett väldigt annorlunda besök hos en av de producenter jag trots allt uppskattar allra mest.

Kajsa Vargskt från Lafarge

"Man tager vad man haver" sa som bekant allas våran Kajsa Varg. Jag vet inte vem som myntade begreppet Bourgogne Passe-Tout-Grains, men det är lite samma visa här. Blanda lite av det som blev över av druvmaterialet och gör ett enkelt vin att dricka ungt är formeln....ja lite förenklat kanske. Normalt är det Gamay och Pinot Noir som blandas i proportionerna 2/3 och 1/3, men det finns såklart tydliga AOC-regler som bestämmer hur mixen får se ut och då kan även Chardonnay, Pinot Blanc och Pinot Gris ingå.

Till dagens vin är det idel rött och cirka fifty-fifty som gäller. Flaskan är 2009 Bourgogne Passetoutgrain "L'Exception", Domaine Michel Lafarge.

Här har vi en enkel och rättfram rackare med osedvanligt mycket att berätta redan i nosen. Syrliga bär, örter, peppar och andra kryddor inlindat i ett lila omslag av viol. Nästa del är kött och buljong och totalt sett en kul doft som lockar till klunkar snarare än sippar. -Jag är slank, men med karaktär viskar doften i mitt öra.....eller näsa.

I munnen är det såååå enkelt att dricka och gilla. Det bara flyter ner, men samtidigt visar det upp både smak och struktur på vägen. Löljligt enkelt att dricka och det är endast det lakrisala och tanninmättade avslutet med sin stenighet som hindrar mig från att klunka för fort. Attans så rätt en sommarkväll.

Andra som smakat finns här och här.

Mer från Lafarge - Nu Meursault

Idag fortsätter vi med ännu en flaska från Michel Lafarge. Det har mer och mer blivit så att jag gillar hans viner oavsett färg eller nivå, även om de röda från Volnay är lite i särklass. Idag har korken dragits ur en 2008 Meursault, Domaine Michel Lafarge.

Här pratar vi mogna gula äpplen och riktigt mogna gråpäron inbäddade i en viss fetma med honungstoner, rostade nötter och len, len citrus. Det finns också ett drag av arrak med vissa tendenser till att också dra åt bokna äpplen och till slut små stråk av fin mineralitet.

I munnen har vi att göra med en exemplarisk syra som riktigt livar upp den i övrigt lätt feta känslan. Här är det citrus som spelar första fiolen och som samsas väldigt fint med den Meursaultitet som finns i övrigt. Väldigt rent och enkelt att dricka, och förstås lätt att gilla, men sen finns en svag mognadsoro som gnager lite och som tilltar glas efter glas.

Bara att skaka av sig sina funderingar och njuta av flaskan, men det blir återbesök ganska snart för att få koll på hur det egentligen står till med utvecklingen.....men slutkänslan är ändå att det här definitivt är gott.

En alldeles vanlig torsdag

Tidig avfärd från jobbet
Kostym av, shorts på
Ny bilfärd, nu Bauhaus
Gräsklipparbladet finns inte
Ny bilfärd, nu K-Rauta
Gräsklipparbladet finns
Ny bilfärd, hem
Hämta vin i källaren
Elda ogräs
Smaka på vinet
Montera gräsklipparbladet
Smaka mer på vinet
Klippa gräsmatta
Smaka ännu mer på vinet
Laga middag
Fylla på av vinet
Äta middag
Verkligen dricka av vinet
Kolla lite på Internet
Inse att glaset är tomt
Fylla på glaset

........och äntlingen kan jag njuta. Vinet är 2009 Bourgogne Rouge, Domaine Michel Lafarge och är alldeles perfekt en dag som denna. Toppklass för sin klassificering och inköpt för under 100 pengar. Ett perfekt vardagsvin!

Billigt och gott från Michel Lafarge

För ett stort antal år sedan var druvan Aligoté betydligt mer utspridd i Bourgogne än vad den är idag och fanns då i många av dagens ledande vitvinsvingårdar. I jakten på högre avkastning och mer pengar har Aligoté ersatts av Chardonnay på nästan alla bra lägen, ja rent av nästan alla lägen. Sen finns det såklart kvar en del rankor uppblandade med Chardonnay i en del vingårdar och i ett fåtal fall tillåts Aligoté få växa på riktigt bra vingårdsmark. något som är fallet hos Domaine Ponsot som sedan 2005 tillverkar det enda 1er Cru-klassade vinet som till 100% görs av Aligoté. En annan lysande producent är d'Auvenay och dessa två producenter visar verkligen på att det går att göra bra vin på druvan.

Ser man till andra producenter så är det lätt att blicka till Côte Chalonnaise och närmare bestämt Bouzeron, anledningen är att Bouzeron har den enda Aligoté-appellationen som finns. I Bouzeron finns bl.a. Aubert de Villaines lilla sidoprojekt som gör en Aligoté på hysat unga s.k. Aligoté Doré-druvor, en ganska ovanlig klon som ger lägre skörd med mer aromatiska och koncentrerade druvor än syskonet Aligoté Vert. En annan producent som gör sin Aligoté på Aligoté Doré-druvor är Michel Lafarge och här pratar vi om rejält gamla druvor på 60-80 år, vilket ger ett betydligt mer koncentrerat, fruktigt och aromatisk vin än många andra Aligoté-viner.

Michel strävar efter att hans Aligoté Dore-druvor ska skördas mogna och på så sätt skapa den lätt gyllene och mer aromatiska Aligoté som han är så stolt över. Idag dricker vi vinet som eftermiddagssällskap, utan några tillbehör och vinet är 2009 Bourgogne Aligoté "Raisins Dorés", Domaine Michel Lafarge.

Vinet har en lätt gyllene färg och är tydligt fruktaromatiskt och blandar upp detta med tydliga drag av hasselnötter och lite mineral. Fruktigheten tillhör den lätta sorten med inslag av citronvatten och lättare melon.

Smaken är härligt rund med inslag av citrus, nötter och mineraler som drar år hav och skaldjur. Hyfsat avkylt är det här så lätt att dricka och gilla med sin friska frukt och syra och den nötiga och svagt oljiga fetman, samt det lilla, lilla grapebettet. Att jag sedan betalade mindre än 8 Euro för en flaska gör inte saken sämre. Finns att beställa på SB för 150 SEK.

Riktigt gott från Michel Lafarge - med rejäl uppsida

En gammal pensionerad borgmästare, hans son och ett följe med glada hönor är en syn som kan upplevas i Volnay. Fångar du den synen är det säkert Michel och Frédéric Lafarge som är ute och spankulerar i eller på väg till någon vingård. Här tycks lugnet råda och lugnet är säkert en produkt av deras filosofi avseende naurlig vinmakning med biodynamiska förtecken.

Grundtanken är lika enkel som självklar, nämligen att låta bli att lägga sig i så mycket som möjligt och genom traditionella metoder låta växtplats och druvmaterial få lysa i vinet. Det innebär vidare att vid nyplanteringar så är klonala urval bannlysta då det anses ge för hög avkastning. Vill du läsa mer så kolla gärna här.

Nåväl, över till vinet som är en 2007 Volnay ”Vendanges Selectionnées”, Domaine Michel Lafarge.

Efter ett par röda viner i rad som uppvisat lite väl mycket surfrukt och/eller gröna, omogna toner hoppas jag på bättre tur denna gång. Vid den första sniffen vaknar viss oro då det är en pigg och syrlig rödfrukt som fångas in. Till min glädje är det dock inte bara sura körsbär som sitter lägst fram, utan doften bjussar mer på hallon och i viss mån jordgubbar, vilket gör att hoppet ökar.

Efter en tids luftning balanseras vinet och nya dofter ger sig över tiden tillkänna. Det är små toner av fint rostad ek, mineraler och en kryddblandning med orientaliska kryddor som gör att jag börjar må rätt bra.

När vinet får tillåtelse att landa i munnen upplever jag en tydligt ung frukt med markerad syra och ett uns av gröna toner som ackompanjeras av ytterst små, och fint sträva tanniner. I övrigt finns lite söta godistoner i spannet smörkola till sötlakrits som tillsammans med en kryddblanding presenteras i en skönt silkig textur.

Med tid och luft rundas frukten av och övergår mer och mer till en silkig elegans. Det blir skitgott efter ett par timmar och då försvinner det blixtafort ner i våra strupar.

Ett ungt vin som är riktigt trevligt att dricka idag, i synnerhet med lite luft. Det lär dock bli riktigt, riktigt gott med lite mognad och jag måste nog komplettera med ett par flaskor.