Anka, linser och Grand Cru

Lite från höften skapas en grund som ska förgylla några deciliter linser. Grunden baseras på lök, vitlök, sidfläsk och rödvin som är givna i min hjärna.....och strax landar lite bättre balsamico, örter och andra kryddor, samt lite tomatpure i blandningen. När sedan koncentrerad kalvfond läggs till handlar det bara om att puttra ihop det lite och runda av syran. 

Under tiden bryns ankbröstet till bra skorpa innan det får gå färdigt i ugnen. Samtidigt som bröstet får vila blandas linserna ner i den numer hopkokade grunden och som sista touch får bröstet en sista, kort sväng i pannan för att få en riktigt bra skorpa. Dags att lägga upp och äta.

Till detta har jag korkat upp en 1997 Clos de la Roche Grand Cru, Domaine Lécheneaut. En producent jag inte riktigt blivit överens med när det gäller unga viner, så nyfikenheten på ett mer moget vin är stort. Att det är Grand Cru gör ju inte saken sämre.

Det är en rätt påtaglig sniff av mestadels finmalda, orientaliska kryddor. I alla fall är det precis vad det första intrycket ger. Sedan paraderar dofterna i snygg formation. Först ut är frukten som påvisar lätt uttorkade drag, men där rätt tydliga körsbär finns kvar tillsammans med bärens malda kärnor. De torkade frukterna representeras mest av en rejäl dos katrinplommon. Som inramning eller slutkläm finns där några stråk av apelsin.

Mognadsspåren visar sig med höstlöv, kompost och små tendenser till målarlådans rengöringsmedel. Lägger man sedan till lite lakrisal och stendammig mineral, så är nog bilden hyfsat komplett.

I munnen har vi en bra och bibehållen syra, samt finmaskiga och lätt greppiga tanniner. Frukten har definitivt fått spår av mognad och ungfrukten har ersatts av mer mogna och torkade drag. Det som återstår av tydlig frukt är körsbär, en frukt som snart övergår i en mycket tydlig lakrisal smakbild.

Avslutet blandar lakrisal, apelsin och en mer lingonaktig bärighet. När det sakta klingar av träder en stenig mineralitet sakta fram och ligger kvar tillsammans med lakrisalen.

Helt klart ett gott vin, men det sjunger kanske inte Grand Cru i alla stämmor. Till maten var det dock ypperligt.

Nu är det spännande - Ray Walker i glaset

Det finns ett antal amerikaner som gör eller handlar med vin i Bourgogne, men ingen som agerat så utstuderat och annorlunda som Ray Walker. I hans lilla amerikanska sagobok "The Road to Burgundy" med undertiteln "The unlikely story of an american making wine and a new life in France", kan du läsa om hans bravader. Annars finns han att följa på hans blogg, sajt eller Wine Berserkers. Han skjuter brett och metodiskt. 

För ett tag sedan landade det ett blandat sexpack av hans viner här hemma och när M var på middag så var det dags att med spänning se vad det egentligen hälls upp för monster i glaset. Ray förordar att hans viner ska drickas lagrade, men inte sjutton går det att bara vänta. Nä, fram med korkskruven och ploppa upp. Vinet som sådant är en 2011 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Les Monts Luisants". Maison Ilan.

Det första att konstatera är kanske att Rays sätt att marknadsföra vinerna via nätet och främst då till amerikaner har gjort att priserna är väl saftigt tilltagna. Dagens flaska går loss på 99 Euro, så det vill till att leverera nu Ray.

Det som slår mig direkt är hur doften liksom är som en smekning. Den är behagligt mjuk och fylld av lätta och fina godsaker. Frukten är rätt försiktig i sin karaktär, med hallon och jordgubbar, toppade med en dusch viol. Det som ger en extra känsla av lyx är dock de snyggt hanterade faten som ger en svagt bränd bakgrundston, men i övrigt bjussar på en massa finmalda kryddor.Sammantaget blir det till en underbar, slank sniff.

I munnen fortsätter smekningen med ett oerhört lätt och dansant vin som slinker ner utan något som helst motstånd. Slankt är bara förnamnet, med en fin och lätt frukt parad med ljuvliga kryddor. Jag måste återkomma till kryddorna. De är enastående bra och jag kommer på mig att "jaga" dem i munnen....länge, länge, tills jag sitter där med ett litet lass grus och ett leende.

Strukturmässigt är syran precis där den ska vara, tanninerna ytterst finmalda och de når en fin samklang med den lätta frukten. 

Det här är ett vin jag gärna dricker nu, men syskonflaskan sparas ett antal år som referens. Värt pengarna? Nja, men en riktigt, riktigt trevlig upplevelse.

Pålitlige Ponsot med en 2007-cuvée

En producent jag gärna återkommer till, och som gärna skulle få större plats i vinskåpen, är Domaine Ponsot. Här har vi att göra med en man som alltid låter terroir och årgång lämna största möjliga avtryck i vinerna och idag ska jag njuta av hans 2007 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Cuvée des Alouettes", Domaine Ponsot.

Redan från första sniff och klunk råder det inget tvivel om att det här är ett njutbart vin. Bara att hänga med ett par dagar och insupa intrycken. Dag två noterar jag följande:

Mums, en riktigt tilltalande doft har vuxit fram som redan nu andas "drick mig" med små drag av begynnande mognad. Det som bjuds är lätt kirschiga och spritiga körsbär med en touch av lösningsmedel. Faten är utan tvivel fina och adderar kryddor, kaffe och mörk choklad. Som sista iakttagelse fångas lite jordighet och ett visst inslag av mineral.

I munnen är det årgångsmässigt klunkbart med en bra syra, röda syrliga bär och lätt bakåtlutade tanniner. Avslutet är fint med lättvjordighet, lakrits och mineraler som lämnar kvar en skön munkänsla som dröjer sig kvar.

Det här är inte stort, men det är fasiken ett kalasbra exempel på hur en klunkbar, men ändå lätt komplex och karaktärsfull Bourgogne, kan bete sig när den fått nåt år på nacken. Dricks gärna igen och igen.

Giertz visar upp sina Bourgogner och deras vinmakare

Torsdagen den 4:e april bjöd Giertz Vinimport in till en Bourgogne-provning kryddad med såväl en trevlig kall buffé som tillresta vinmakare som hällde upp vinerna till oss på plats. De producenter som visade upp sig och sina viner var Gregory Patriat från Jean-Claude Boisset och Nicolas Burnez från Ropiteau Frères.

Gregory Patriat

Nicolas Burnez 

Upplägget var varsitt rum åt respektive producent och till det relativt få besökare, i alla fall när jag var där, så det blev en väldigt stillsam provning med stor möjlighet till frågor. Liksom upplagt för en bra provning.

Jag inledde med Jean-Claude Boisset och deras röda viner. De som fanns uppställda för provning var följande:

• 2010 Bourgogne Pinot Noir "Les Ursulines"
• 2009 Santenay
• 2009 Savigny-lès-Beaune 1er Cru "La Dominode"
• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières"
• 2011 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes"
• 2011 Gevrey-Chambertin
• 2007 Gevrey-Chambertin "Le Créot"
• 2009 Clos de la Roche Grand Cru

Här handlar det helt klart en hel del om smakpreferenser, d.v.s. vad man gillar och även om man tänker sig att lagra vinerna. Jag hade en kul mailkonversation med en bloggarkollega och vi hade rätt olika åsikt om vinerna från Santenay. Jag diskuterade 2009an med Gregory Patriat då jag tyckte att doften indikerade nästan underlig mognad för en 2009a, medan smaken delvis upplevdes som grönstjälkig. Jag fick helt enkelt inte ihop det och han trodde att det borde lufta bort sig som varande reduktiva drag. Nåväl, inte riktigt min favorit. 2011an var då trevligare, ungt och lättdrucket.

De mest intressanta vinena var väl nästan givet Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Charmes" och Clos de la Roche, fast vet man vad det är i glaset tack vare etiketten så blir det lätt så. Tänkte nog annars ta och köpa hem följande och lufta ur dem rejält för att se vad de gömmer bakom fasaden.

• 2009 Ladoix 1er Cru "Hautes Mourottes"
• 2011 Santenay
• 2011 Gevrey-Chambertin

Jag får återkomma med mer information efter min hemmaövning. Tilläggas kan att samtliga röda, utom 2011 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Valozières" finns tillgängliga här på hemmaplan.

När det gäller de vita vinerna provades följande:

• 2010 Bourgogne Chardonnay "Les Ursulines"
• 2008 Marsannay
• 2008 Monthélie
• 2008 Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly"
• 2009 Monthélie
• 2009 Marsannay
• 2009 Saint-Aubin 1er Cru "Bas de Vermain a l’Est"
• 2011 Bourgogne Aligoté "Les Moutots"
• 2011 Beaune 1er Cru "Vignes Franches"
• 2011 Puligny-Montrachet "Le Trèzin"

Här gillade jag ett par viner från 2008, nämligen Saint-Aubin 1er Cru "En Remilly" och "Monthélie". Vinet från Monthélie är lätt floralt och gulfruktigt med fina kryddor och skön mineralitet. Syradrivet är ännu rätt påtagligt, men lyckas hållas emot av en lätt fetma. Faller mig nog riktigt i smaken om några år. Lillasyster från 2009 är tillgängligt idag och funkar om man inte vill vänta.

Vinet från Saint-Aubin hade en häftigt tydlig doft av rabarber som kantades av citrus och mineraler. Återigen ett vin jag vill lägga undan nåt år i tron att det då passar mig som hand i handske.

De kanske roligaste vita var Aligotén och vinet från Beaune. Aligotén hade fått samma behandling som vinet från Puligny, nämligen 18 månader på fat, varav 30% nya. Med tanke på att vinet buteljerades för tre veckor sedan var det kalas för en Aligoté med sin lite fetare och mer koncentrerade stil. Vinet från Beaune var för mig det skönaste med en rackarrökare till mineralstoppning. Jag bara älskar sånt. Lägg till bra syra, skönt oljig fetma, djup, kraft och koncentration och vi landar i ett riktigt gott vin. Typiskt är det så att dessa, de två kanske roligaste vinerna är de enda som inte distribueras i Sverige.

Dags då att stifta bekantskap med Nicolas Burnez och hans viner från Ropiteau Frères. Här pratar vi endast vitt i spannet från Macônnais till 1er Cruer från Meursault. Min egen erfarenhet av Ropiteau Frères är ytterst begränsad så att få åtta viner på rad upphällda känns som ett ypperligt tillfälle att lära känna producentens stil rätt ordentligt. Vinerna var förresten följande och de med asterisk finns på hemmaplan:

• 2011 Macôn Sous "La Roche"*
• 2010 Auxey-Duresses
• 2010 Meursault "Les Rougeots"
• 2010 Meursault 1er Cru "Les Charmes"*
• 2010 Meursault 1er Cru "Perrières"
• 2009 Meursault*
• 2008 Meursault "Le Limozin"*
• 2007 Meursault 1er Cru "Les Charmes"

Som generell sammanfattning är det här ett snäpp upp rakt över enligt mina små smaklökar. Visst är vinet från Macônnais lite enkelt och saknar en del stoppning, men som vårvin i bersån till en sallad eller rentav helt utan sällskap så duger det gott.

Bland övriga skulle jag gärna göra återbesök hos de flesta, men visst var det så att 2010orna från Meursault sticker ut för mig. Självklart gäller det "Perrières" och "Les Charmes", men även "Les Rougeots", som för övrigt nog är en ny vingård för mig.

Det är härligt att få prova igenom viner på det här sättet och inse att det här är ju skitgott och att man nu har ännu en producent att köpa till källaren. Här blir det flera återbesök och rapporter framöver. Det kan liksom inte bli annat.

Stort tack till Lottie Söderberg på Giertz Vinimport och Magnus Sjöstedt på Chris Wine för inbjudan.

Sammet på väg - Morey-Saint-Denis från Heresztyn

Jag har under ett par år klunkat i mig en hel del olika viner från Domaine Heresztyn, bl.a. vid ett ytterst trevligt besök i våras. När jag funderar lite över deras viner så är de väl egentligen lite väl koncentrerade avseende frukt för min smak, men trots det har de hittat en plats i min gom och hjärta. De lyckas balansera upp tätheten och bjuda på elegans av olika slag, beroende på typ av vin såklart.

När jag kollade igenom listan över viner i källaren såg jag att det fanns ett par viner jag inte provat på hemmaplan så det blev till att korka upp en 2010 Morey-Saint-Denis 1er Cru ”Les Millandes”, Domaine Heresztyn.

Ja nån av dem är "Les Millandes". Flaskan hemma åkte iväg.....

Precis som förväntat kommer doften som en dusch med en rejält tät fruktkoncentration bestående av hallon, körsbär och viol. Hand i hand med violen kommer kompisen lakrits och fyller ut bilden. Bakom den den täta frukten skymtar sedan eken i form av choklad, kaffe och kryddor. En god sniff, men inget direkt speciellt.

I munnen återkommer dofterna....med tillägget att eken är ännu tydligare, utan att det får ett störande genomslag. Till den täta fruken finns en bra syra och små tanniner som redan börjat skapa en sammetsmatta....och endast har en svagt uttorkande strävhet. Känns som ett vin som kan utvecklas till att bli ett riktigt härligt sammetsvin om några år.

Som vanligt är det sista glaset, dag två, det absolut bästa.....och det är där man riktigt känner att här kan det hända riktiga godsaker med tid.

Njutningsdruckna flaskor

Jag har tjuvstartat 2013 med att dricka en del helt utan att ta anteckningar, bara att njuta liksom. Vissa flaskor kan jag bara inte släppa helt för vinden, utan måste bara rekommendera dem.

Först ut var två röda flaskor från ett par favoritproducenter. Båda vinerna är rätt ungfruktiga och även lite ekiga eller gröna och behöver tid på rygg, men vilka fröjder de kan ge om några år. Det första var 2009 Côte de Nuits Villages, Domaine Bachelet och det andra 2010 Morey-Saint-Denis, Domaine Dujac.
 

Vinet från Bachelet kämpade emot starkt i början, men efter lång luftning och lite kärlek öppnade det upp och bjöd på härlig drickglädje. Lite snabbare i starten var vinet från Dujac, men det visade på samma härliga utveckling med rejäl luftning. Kalasviner att ha hemma i källaren, minst sagt. Helt klart två producenter som kan sin sak och som ligger rätt i min mun.

På den vita sidan togs också ett rejält barnarov. Det var 2010 Corton-Charlemagne Grand Cru, Bonneau du Martray. Här fanns till en början en lite störande grapebeska som inte försvann förrän dag två, men när beskan släppte var det ett förbaskat gott vin, minst sagt. Ännu ett vin att vänta på för kommande höjdpunkter. Köprekommendation känns lite värre att utfärda än för de röda vinerna då det stämplar in strax under tusenlappen, men visst sjutton vill man ha sånt här i källaren.

En god start på vinåret, helt klart.

Skolboksvin från Ponsot

Strax nedanför trädlinjen och ovanför Clos de la Roche ligger en monopolvingård som tillhör Domaine Ponsot. Det är en rätt speciell vingård på runt en hektar, då det nämligen är den enda vingård som producerar druvor till en vit Premier Cru baerad på Aligoté. Namnet på vingården är "Clos des Monts Luisants".

1911 planterade William Ponsot Aligoté i Clos des Monts Luisants, d.v.s. han gjorde tvärt emot vad alla andra gjorde på den tiden, nämligen att ersätta Aligoté med Chardonnay. Runt 1930 adderade sedan Hippolyte Ponsot lite "Pinot Gouges" till vingården. Pinot Gouges är en muterad Pinot Noir som ger vitt vin. Sticklingarna hämtades från Henri Gouges vingård Les Perrières.

På 50-talet kom nästa experiment och det var Jean-Marie Ponsot som planterade in en hel del Chardonnay. När vingården var som mest uppblandad bestod den väl av 60% Aligoté, 20% Pinot Gouges och 20% Chardonnay. Dagens vinmakare och nestor på gården, Laurent Ponsot, återställde ordningen så att från 2005 så är Clos des Monts Luisants till 100% Aligoté igen.

Det roliga med viner från vingården är att de går emot normen vad gäller Aligoté. Viner på druvan är oftast enkla och ska normalt sett drickas unga, på den unga friska frukten. Med viner från Clos des Monts Luisants är det tvärtom. Här sker en rejäl utveckling åt det goda hållet efter en tid på flaska och vinet kan sparas i decennier om det är en bra årgång.

Som en del i en provning/middag med viner från klassiska franska områden hade jag med mig en flaska från vingården, mest som ett kul skolboksexempel, då ingen av övriga deltagare hade druckit vinet tidigare. På provningen serverades en 2004 Morey Saint Denis 1er Cru "Clos des Monts Luisants Vieilles Vignes", Domaine Ponsot.

Doftintrycket är i huvudsak en blandning av citrus, bokna äpplen och steniga mineraler. Ovanpå flyter lite honung, blommighet och en touch lakrits.

I munnen är det ganska drivet av citrus med en frisk syra därtill. Det finns en tydlig känsla av mognad med begynnande oxidativa toner, men också gul frukt, sötlakrits och en härlig mineralitet. Med luft och värme utvecklas vinet och det kommer fram delikata söta drag och fler tropiska frukter. Måhända ett skolboksexempel, men också mitt vin för kvällen under den provningen.

Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot på Gastrologik

Nu har vi äntrat grisnovember med mörkret, regnet och alla tråkiga förkylningar. Skönt då att ha saker att se fram emot, sådana som förgyller tillvaron ett snäpp eller två. En sådan dag var det i tisdags då Wineagency tillsammans med Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot bjöd till lunch på Gastrologik.

Som alltid var maten lysande och dagen till ära hade vi även lysande viner i glasen. Extra kul att sitta och språka med Fabien Duperray från Domaine Jules Desjourneys och prata vin från både Beaujolais och Côte d'Or. Efter det mötet blev det nästan självklart att ta sig dit i vår och hälsa på.

Nåväl över till vinerna.

Arnaud Ente

Först upp att dansa var Arnaud Ente och det som skänktes var hans vita basvin, 2010 Bourgogne Chardonnay. Redan här, vid det första glaset, blir man lite golvad. Det är en makalös flaska på basnivå med en underbar mineralitet som skjuter ur glaset. När näsan darrat färdigt finns där även en fin och väldigt fräsch frukt. I munnen adderas intrycken med fetma, en svag beska, men framför allt en helhet som är så fräsch, elegant och balanserad att Arnaud definitivt lägger sig extremt högt avseende instegsviner. Svårslaget.

Nästa viner till rakning var en flight om tre stycken:

2009 Meursault
2009 Meursault "La Clos des Ambres"
2008 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or"

Det första vinet bygger vidare på bas-Bourgognen med en liknande fräschör och frukt. Det är i sammanhanget kanske lite lugnare och har beståndsdelarna ännu mer på plats, men det är ju en annan årgång och nivå. Väldigt lätt att gilla i sin eleganta stil, där fetman och mineralerna gör det till en balanserad njutning.

"La Clos des Ambres" adderar lite florala drag och en rökigare mineralitet. Det som sticker ut är det långa och slanka avslutet som lämnar kvar en uttorkande och stenig mun, något som gör att man verkligen smakar av mineralsvansen.

"La Goutte d'Or" tar oss upp ett steg på kvalitetstrappan. Här finns en tydligare blommighet, mer mjuk och len frukt och en lättare mineralitet. I munnen pratar vi en ganska rejäl citrus och den svaga beska som jag upplevt i de tidigare vinerna är som bortblåst. Här finns istället en härlig balans mellan beståndsdelarna med en fetma och mineralitet som passar mig som hand i handske.

Pilgrimsmussla med havrerot

Den avslutande flighten från Arnaud Ente innehöll följande:

2008 Meursault "Les Petits Charrons"
2007 Meursault "La Sève du Clos"
2007 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Refèrts"

"Les Petits Charrons" bjuder på en ren och klar frukt bestående av äpplen och citrus. Citronfrisk syra som tillsammans med Meursault-markörerna nötter och honumgssötma ger ett fint intryck. Avslutet är åt det lättare hållet med en fin mineralsvans.

"La Sève du Clos" är en betydligt mer koncentrerat och tyngre vin är de andra. En mer mogen frukt och kryddighet ger kraft i doften. Smaken är även den mer kompakt med mer fetma och en smörighet som nästan drar åt kola. Trots detta är vinet fullt balanserat och upplevs elegant. Att det sedan har en mumsig mineralitet gör ju inte saken sämre. Ett riktigt gott vin.

"Les Refèrts" är katten bland hermelinerna och vinet upplevs lite lättare än sina kusiner. Floralt och gulfruktigt med en annan touch av en renare mineralitet, ja med nästan lätt metalliska drag. Men visst finns det likheter i citrus och fetma som känns igen från övriga viner.

Det kändes nästan meningslöst att sitta och plita ner anteckningar och särskilja vinerna. Det är nämligen en alltigenom lysande produktion och Arnaud Ente är definitivt en lysande vinmakare som passar min smak perfekt. Se till att prova i alla fall instegsvinet och risken är att du faller pladask som jag. En spontan liten applåd blir det som summering.


Så var det då dags för Christophe Perrot-Minot att visa på vad han kan. De viner som hälldes upp var följande:

2010 Fixin
2010 Gevrey-Chambertin
2008 Morey-St-Denis "La Rue de Vergy"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru Vieilles Vignes "Les Échanges"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "La Combe d'Orveau"
2009 Nuits-St-Georges 1er Cru Vieilles Vignes "La Richemone"
2008 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 

Himmelskt god hängmörad biff

För min del faller inte alls dessa viner mig i smaken på samma sätt som Arnaud Entes. Genomgående beror det på att jag upplever dem som rätt ekiga, lätt beska och i viss mån med en alkoholvärme. De behöver såklart tid för att riktigt flirta med mig.

Det var dock ett par viner som jag kände har den profil jag mycket väl skulle vilja ha i källaren och vänta in. Det ena var "La Combe d'Orveau" som från 70 år gamla rankor bjuder på en varm och kryddig doft med inslag av viol och i viss mån lite Bassets. I munnen känns det som om bygget har den struktur, den sötma, kryddighet och mineralitet som gör att det kan bli en skön Chambollsk njutning vad det lider.

Det som stack ut mest för min del var nog "La Richemone". Jag brukar inte dras till viner från Nuits-St-Georges i normalfallet, men från vissa vingårdar med rätt läge och från rätt producenter så kan det bli riktigt, riktigt bra. Här bjuds en kraftig frukt med en nästan animalisk touch. Det är mörkfruktigt och fyllt med trevliga kryddor. Smakmässigt är det såklart ekigt, men även sötfruktigt, nästan karamelligt, med små silkiga tendenser. Kryddorna är fina och mineralsvansen bra.....återstår bara att integrera eken i ett antal år.

Det är bara att inse att vi alla har olika smakpreferenser och att jag har lite svårt för unga, ekbeskiga viner som egentligen är byggda för lagring. Hade varit intressant att prova ett eller ett par referensviner med några år på nacken så man bättre kan förstå vart potentialen kan leda.

Anteckna eller njuta?

Summa summarum ger mina smaklökar en fallseger åt Aranud Ente.

Vingårdsbesök - Domaine Dujac

Morgonen är solig och vacker och jag är uppe med tuppen. Efter en typisk fransk frukost styr jag bilen mot Morey-Saint-Denis och Rue de Bussière och väl framme parkerar jag, snörar på mig vandrarkängorna och slänger på mig en liten ryggsäck. Det är dags att sträcka på benen och insupa lite härliga vingårdsintryck innan dagens första producentbesök.

För mig finns det knappt ett bättre sätt att starta en morgon eller att förbereda sig för en vinprovning. Sinnet är öppet och hela "jaget" blir liksom syresatt. När klockan börjar närma sig 10:30 och kropp och själ har fått sitt, återvänder jag till bilen. Precis när jag kommer fram dyker ytterligare en bil upp och vi tycks ha samma mål i sikte, nämligen Domaine Dujac.

Efter hälsningsfraser och lite småprat kommer så dagens värdinna, Diana Seysses, och välkomnar oss, samt ledsagar oss in i huset till väntrummet en våning upp. Vi kommer att bli tre grupperingar idag och förutom jag och de kanadensiska sommeliergrabbarna jag nyss har mött, ska vi invänta ett amerikanskt par. Vi hamnar ganska fort in i diskussioner om monopol och likheter och skillnader mellan våra länder, innan vi blir avbrutna av att Diana har fångat in det amerikanska paret. Dags för kort promenad och visning runt anläggningen.

Här gör man vin

Innan vi tar det kan det kanske vara på plats att kort beskriva Diana och hennes roll på Domaine Dujac. 1968 köpte Jacques Seysses dåvarande Domaine Graillet i Morey-Saint-Denis och sedan dess har han och senare även hans amerikanska fru, Rosalind, verkat på domänen. I takt med att domänen vuxit och barnen har växt upp har sedan två av tre söner valt att arbeta på firman och när Jeremy träffade sin amerikanska fru Diana, så blev de snart en trio som svarade för det mesta av arbetet på gården. Jacques är visserligen med på ett hörn, men tar inte ansvar i den dagliga driften.

Fortfarande är det en dynamisk trio som delar på arbetet med olika ansvarsområden och Dianas roll är numer helt enkelt vinmakarens. Hur kan en ung amerikansk kvinna hamna i en sådan postion kan väl någon fördomsfull typ tänka...svaret är helt enkelt att hon är ruskans duktig. Med en akademisk examen i oenologi från University of Davis och en uppväxt i en familj med egen vinmakning (Snowden winery i Napa Valley) har hon all bakgrund i världen. Sedan har hon såklart lärt sig en hel del på Domaine Dujac. 

Diana i källaren

Som modern ung kvinna hinner Diana inte bara med att vara mamma till grabbarna Aubert (2007) och Blaise (2009), samt göra vin hos en av världens finaste producenter, hon hinner också ansvara för vinmakandet på Snowden winery och flyga över dit ett antal gånger per år....men det är ju en helt annan historia.

Åter till besöket, där vi först fick den nästan obligatoriska rundvandringen och tittade in i vinanläggningen. Det mest intressanta är kanske inte hur de gör sitt vin med hela klasar och annat, utan filosofin att skapa viner som väver samman elegans och finess med en tydlig komplexitet. Det ger viner som för en del kan uppfattas som lite lättviktiga, men för oss andra är det bland det mest underbara man kan dricka.

En annan del i familjens filosofi är att dela med sig av sitt vin till vinälskare världen över, även om de inte alls behöver. Försöker man som glad amatör att ta sig in i toppskiktet av domäner är det väldigt ofta kalla handen, men hos Domaine Dujac ställer man upp på besök, även om man inte ens säljer något direkt på gården. Värt en stor eloge tycker i alla fall jag.

Efter vinanläggningen tittade vi till den närmaste vingården som är en premier cru med namnet "Clos Village". Intressant med den vingården är att när den omplanterades så valde man av misstag fel Pinot-klon, så hela lotten är fylld av Pinot Droit. Det innebär att druvmaterialet inte når den nivå som Dujac vill ha avseende en premier cru, alltså sker en deklassificering till village. Det är dock möjligt att det blir en regelrätt premier cru någon gång i framtiden när rankorna uppnår tillräcklig ålder för att ge bra druvmaterial, men det överlåter vi åt framtiden.

Så var det då dags att få prova lite vin och nedan följer provordning och mina små intryck.

Provningsvinerna

2010 Morey-Saint-Denis
Ett härligt första intryck av floralt parfymerad Pinositet. Här samspelar härlig frukt med viol och lakrits och allsköns kryddor. I munnen finns en bra syra som bär frukten mot en samling av örter och kryddor där salmiak känns mest framträdande. Tanninerna ger bra motstånd och hänger med in i det mineralstinna avslutet. Rackarns vilken start.


2010 Chambolle-Musigny
Återigen en tydlig floralitet och en ännu finare frukt med tydliga hallon och jordgubbar. Faten ger kryddor därtill, men det som sticker ut än mer är en rejäl dos mineralitet. Struktur, syra och tanniner är rätt lika föregående vin, men elegansen är ännu ett snäpp upp. Gott!


2010 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Malconsorts"
Återigen floralt, men nu är frukten lite mörkare och eken lite tydligare med inslag av kaffe och choklad vid sidan av kryddorna. I munnen känns syran och frukten igen, men nu tar tanninerna ett större grepp och här finns även mer bredd eller komplexitet i en annan örtighet och mineralitet. Ännu ett steg upp och ett tydligt tecken på att vinet behöver utveckling för att riktigt visa sin potential.


2010 Clos Saint-Denis
För att vara ett så ungt vin är det en grym doft som erbjuds, den liksom andas komplexitet och mer tyngd. Beståndsdelarna är i huvudsak samma som tidigare, men samspelet känns bara bättre och man liksom sugs in i vinet och dess doft på ett annat sätt. I munnen pratar vi elegans mitt i den unga syran och de hyfsat greppiga tanninerna. Det här vill man bara ha mer av, men visst ska man vänta och ganska länge också.


2010 Clos de la Roche
Mer struktur och kraft, samt en tydligare mineralitet är det första som slår mig. Nästa sak är att även frukten är ett snäpp djupare och bättre. Det här är typiskt ett vin som kan komma ut som en "killer" efter en lång källarvistelse. Årgångens vinnare, främst avseende potential. Mums!


2009 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Monts Luisants"
Nosen bjuder på fin floralitet, päron och gula äpplen, svaga spår av citrus och en stenig mineralitet. I munnen upplevs det elegant och balanserat med en syra åt det lättare hållet. Smakerna i munnen är avrundade av viss fetma och bjuder mest på citrus, vissa mått av honung och fins stråk av mineral. Helt klart ett vin i min smak.


Hos Dujac erbjuds alltid ett referensvin för att visa potentialen och vart vinerna tar vägen om man är tålmodig. En riktigt trevlig gest med tanke på vilka viner man bjuder på. Idag provades följande:


1996 Clos Saint-Denis
En helt enkelt lysande doft med tydliga mognadstoner, men ändå en bra frukt av hallon, jordgubbar och plommon som samsas med allsköns dofter såsom skog, tryffel, tobak, läder, svamp, svart te, och lakrits. Listan skulle liksom kunna fortsätta hur länge som helst.

I munnen är syran fortfarande tydlig, medan tanninerna har slipats ner rejält. Det ger tillsammans med frukten en silkig och elegant känsla som nog är i ett perfekt drickläge. Det här är Satan i gatan-bra.

Vi som provade

Jag gillar att vandra och njöt på morgonen, men tankarna på den njutningen blir totalt bortblåsta efter provningen hos Dujac. Inget snack om saken att vi har att göra med riktigt bra viner, rakt över. Tack så väldigt mycket för att man får komma och prova.

Vingårdsbesök - Domaine Heresztyn

Centralt beläget på huvudgatan Rue Richebourg i Gevrey-Chambertin, ligger Domaine Heresztyn bra placerat för ett vingårdsbesök och kanske en matbit på den utmärkta restaurangen Chez Guy, endast ett stenkast uppåt vägen vid  Place Mairie. Just nu ligger dock fokus helt och fullt på vin och dagens första besök och provning.

Jag svänger av från Rue Richebourg där skylten vid porten eller öppningen i väggen visar att jag har kommit rätt och låter bilen rulla några tiotal meter tills den parkeras framför rader och rader av vinrankor, precis där en liten mur säger stopp.

Clos Village från bilen

När jag har insupit atmosfären på gårdsplanen en liten stund går jag omedvetet helt rakt på provingslokalen och ringer på klockan, och snart dyker dagens ciceron och tillika firmans numer huvudansvariga vinmakerska upp, nämligen Florence. Florence tillhör den tredje generationen från familjen Heresztyn som sysslar med vinmakande här i Bourgogne, något som startade med farfar Jan och hans emigration från Polen under 1930-talet.

Gårdsplan

När vi pratar om rötter och Polen får jag en känsla av att arvet från Polen finns där och är rätt starkt, men att det räcker med det. Det finns inget behov av att hålla koll på eller kontakt med andra burgundiska vinmakare som har sina rötter i Polen, exempelvis Mikulski, Bzikot eller Serafin.

När vi tittar runt lite på vad firman kan erbjuda för viner och vad vi ska prova idag stannar jag till vid katten bland hermelinerna. Här finns nämligen en flaska Champagne mitt bland alla flaskor fyllda med rött vin, ja förutom en skvätt Bourgogne Blanc som är det enda vita som firman producerar. När det gäller Champagnen är det så att Florence make Simon Mazzini även är vinmakare i Champagne och därav den flaskan. Vinet finns till försäljning på domänen, men idag blev det vare sig det eller firmans vita. Nu var fokus på att prova och köpa rött.

Florence

Till dagens första vin gled samtalet in på arbetet i vingården och i vinkällaren. Känslan jag fick var att i vingården så är man väldigt praktisk och när man blandar sig i är det bara för att hjälpa naturen lite på traven så att resultatet blir det bästa. Det gäller allt från beskärning till besprutning, även om man självklart granskar alla sina stockar systemetiskt och gör insatser när och där det behövs.

När vingårdsarbetet är avklarat så sker en noggrann, manuell skörd, följt av en lika noggrann gallring vid sorteringsbordet. Endast de bästa druvorna är goda nog för att bli vin såklart. Till saken hör vidare att man behåller en hyfsad andel (25-40%) hela klasar beroende på årgångens kvalitet och från vilken vingård druvorna kommer.

Sjäva vinifieringen inleds sedan med en kallmaceration på några dagar, som sedan naturligt övergår till en jäsning som endast nyttjar naturliga jästämnen. Efter ett par, tre veckor av traditionell uppfostran dras musten över till fat, där andelen nya ligger på 25-50%, beroende på vin. Härifrån görs så lite som möjligt tills vinet landar i flaska efter ungefär 18 månader.

Summa summarum en rätt traditionell approach.

Provningsviner

Dags att rikta sitt fokus på de viner som sakta och metodiskt hälls upp i glaset. Vi ska börja med en referens från 2006 och sedan prova oss igenom ett antal viner från 2007 och 2008. Årgång 2010 som jag hade hoppats på att få prova är precis buteljerad och gör sig inte rättvisa, så den kommer tyvärr inte att presenteras idag.

Synd, men vad ska man göra? Här följer lite korta noteringar om vinerna.


2006 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Champonnets"
Inledningsvis upplevs det sötaktigt och fruktdrivet med tydliga drag av lakrits och viol, något som dock fort övergår till en rusticictet med rejäla tanniner och en livlig syra att backa upp med. Inte ett vin jag kommer överens med i dagsläget, men ge det några år så.

2007 Chambolle-Musigny
Ett byvin från fyra olika lotter i Chambolle-Musigny. Här märks det att vi lämnar hembyn då vinet är betydligt lättare och har ett svagt floralt uttryck blandat med lätta trädgårdsbär. Nog syns även här en viss dragning åt viol, men inte alls i samma utsträckning. I munnen är det lätt med fina tanniner och bra syra, samtidigt som det nästan upplevs glest i jämförelse med vinerna från Gevrey-Chambertin. Gott!

2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Champonnets" Som hos storasyster är detta fruktigt och har starka inslag av viol och lakrits, men med den stora skillnaden att sötman och rusticiteten har bytts ut mot årgångens lättare och mer florala toner. Tanninerna är snyggt slipade och syran möter upp bra. Ett vin som är kalasgott idag och som lovar mer.

2007 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Les Millandes"
Här pratar vi en massa frukt i form av hallon, jordgubbar och körsbär, samt till det en del kryddor och violer. Smakmässigt är känslan i huvudsak balans och elegans. En lagom stoppning med bra mängd av både syra och tanniner, samt ett bra mineralavslut. Gott!

2007 Clos Saint-Denis Grand Cru (Morey-Saint-Denis)
Ett steg upp i komplexitet som märks direkt. Bra frukt, kryddor och kaffebod med både lakrits och choklad på besök. Bra strukturell känsla i munnen över hela registret. Problemet jag har är att vinet precis togs fram och serveras lite för kallt. Synd på så rara ärtor, för gott är det.

2008 Gevrey-Chambertin "Clos Village"
"Clos Village" är ett byvin från en enda vingård och det är det vingård jag blickade ut över när jag parkerade bilen. Rätt häftigt att lämna "huvudgatan" i byn och inne på gården så övergår det i regelrätta vinodlingar. Kontrast!

Ett floralt och lättfruktigt vin med bra syradriv, åt det eleganta hållet. Små spår av tanniner ger sig tillkänna innan lakrits och sedan mineraler tar över. Lätt att gilla och med fördel dricka ungt.

2008 Gevrey-Chambertin 1er Cru "La Perrière"
Lite av en mer komplex storasyster till föregående vin. Även detta är floralt och lättfruktigt med bra syra. Här finns dock en lite silkigare sötma som lindar in lakritsen och violen. Lätt, elegant och gott redan idag.

2008 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Goulots"
Här pratar vi om ett vin som sticker ut helt från de övriga. Till den unga syradrivna frukten finns en motpol som drar åt mognadstoner som skog, svamp och animalitet. Klart udda i sammanhanget och inte riktigt i min smak.

2008 Clos Saint-Denis Grand Cru (Morey-Saint-Denis)
Här känns det som om någon har knutit ihop vinet och det upplevs rätt slutet och svårbedömt, men ändå på något sätt komplext ocxh levande. Jag är helt enkelt inte man nog att bedöma det här idag.


Efter denna lilla uppvisning har vi provat merparten av firmans viner och diskuterar lite årgångar och deras variation. Hos Heresztyn, som hos många andra, är det definitivt så att 2006 är rustikt och bör få ligga kvar ett tag i källaren, 2007 är lätt och tillgängligt redan idag, 2008 är syradrivet och kan lagras länge. 2009 är varmt och fruktigt och kan drickas nu, men kommer nog snart att sluta sig. Men vad händer framåt då?

När vi pratar 2010 är det nog Pinot Noir, balans och elegans vi nämner mest under samtalet och för 2011 gäller en jämförelse med exempelvis 2007. Andra producenter gjorde liknande jämförelser med 2007, men även 2001 och 2008 nämndes.

Under denna del av samtalet när jag tydligare förklarar att jag mest är på jakt efter röda 2010or och undrar vad de har att erbjuda där så försvinner Florence iväg och återkommer med ett smakprov. Jag ska ju inte tvingas köpa årgången helt blint säger hon och jag anar ett extra litet finurligt leende, lite som en stolt tupp kanske.

2010 Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
Det är rätt kul att efter att ha provat nio viner från Village- till Grand Cru-nivå från olika år upptäcka att ett rätt enkelt vin från 2010 gör störst intryck. I anteckningsblocket står det Satan-i-gatan-bra för sin appellation. Det är fräscht, elegant och helt i balans, även om det buteljerades så sent som i mars och endast har fått två månader på flaska.

Här mest skrattar jag till frukten, sötman, lakritsen, syran, örterna........ja Satan-i-gatan så bra!

Som helhet ett väldigt trevligt besök med bra viner där jag tydligare fick koll på hur husstilen ser ut, även om målet såklart är att uttrycka terroir. Vilken skillnad mot besöket hos Alain Gras där jag nu fick använda engelska och ha vinmakerskan helt för mig själv. Ett besök här kan verkligen rekommenderas.

Packning på gång

Att läsa och tyda anteckningar är ju en sak, men viktigare är kanske vad man köpte med sig. Efter mina intryck från provningen och en del diskussion med Florence landade jag i att det blev idel vin från 2010 och blandningen, inklusive priser på plats, bestod av :

• 2010 Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes - 21,20 Euro
• 2010 Gevrey-Chambertin "Clos Village" - 26,85 Euro
• 2010 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Les Millandes" - 34,40 Euro
• 2010 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Champonnets"  - 34,40 Euro

Nu är det bara att börja återuppleva detta på hemmaplan........

Fine Wines - Bourgogne - Wineagency

Den 28:e maj var det dags att botanisera lite bland det mer exklusiva sortiment som erbjuds av Wineagency. Huvudtemat för dagen var definitivt till min belåtenhet då det rubricerades "Fine Wines Bourgogne" och av 25 upphällda viner visade det sig att 20 var från Bourgogne. Till saken hör att vinerna provades i ett tempo jag inte riktigt är van vid och från första till sista glas tog det kanske 1 timme och 20 minuter. En nyttig och god övning, helt klart.

Samtliga viner som provades och deras inbördes ordning, samt priser ex moms, finns nedan. Till detta lite noteringar av blandad längd.

Pierre Peters
2002 Cuvée Speciale Les Chétillons -  slut
2004 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-
2005 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-

2002 börjar visa upp en fin begynnande mognad och är härligt drickvänligt med bra syra, citrus, äpple och viss brödighet. 2004 är såklart yngre och mer syradrivet, men känslan är att här finns potential och jag skulle gärna ha några i källaren. 2005 når inte fram till mig på samma sätt.


Domaine JA Ferret
2009 Pouilly Fuissé - 192:-
2009 Pouilly Fuissé "Les Clos" 239:20

Inte riktigt min stil. Lite för oljigt feta och platta, utan understöd av någon syra att tala om. Jag passar.


Domaine Lorentzon
2009 Mercurey 1er Cru "Champs Martin" - 228:-
2009 Mercurey 1er Cru "Croichots" - 220:-

Ett snäpp upp på skalan, men fortfarande rätt märkta av årgången. Champs Martin tycker jag får kämpa emot eken lite för mycket, vilket känns synd då det finns fina drag av blommor, frukt och mineral. Då upplever jag Croichots som trevligare då den orkar hålla emot eken bättre och uppvisar en bättre balans, utan att fetman får ta över. Skulle jag gärna dricka någon gång i lite mer lugn och ro.


Domaine Arnaud Ente
2009 Bourgogne Chardonnay - 236:-
2009 Meursault - 399:20
2007 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2008 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2009 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-

Nu pratar vi helt andra skapelser och det gäller redan på den generiska Bourgogne-nivån. Det här passar min smak perfekt med sin elegans och balans. Syran är bra för årgången, mineralerna är bra och vinet upplevs väldigt drickvänligt. Lanserades 1/6 på SB och några få flaskor finns kvar i vinkällarbutikerna och jag råder dig att hugga fort innan de är borta. Jag har redan mina på väg.

Byvinet är ett steg upp i precision och elegans och jag sitter mest och njuter och är nöjd över kombinationen av att eken hålls så snyggt i schack, samtidigt som man lyckas få en så fräsch frukt från en varm årgång. Inget snack om att denna lilla domän vet vad den gör.

Intressant sedan att ställa upp en minivertikal där det är tydligt att 08-bombaren måste få vila till sig, men man väntar så gärna. 07-an är härligt smeksam i doften och tanken bara snurrar runt orden elegans och balans. Helt klart förbaskat gott med bra avvägning mellan syra, frukt och mineral. Kan gott vila lite till, men är riktigt gott redan idag. 09an når inte samma nivåer som syskonen, även om det är bra. Det kan dock drickas med nöje redan idag.


Domaine & Sélection
2009 Meursault "Les Vireuils" Vieilles Vignes - 1092:-

Ett vin som vinifieras av J-F Coche-Dury, något som förpliktigar och sätter förväntansnivån. Detta är min första bekantskap med Domaine & Sélection och jag upprättar gärna en långvarig relation. Här bjuds nämligen på ännu ett riktigt bra hantverk ur den vita Bourgogne-skolan. Vi pratar elegans och komplexitet med fin frukt och markerade mineraler. Gott idag, men här behövs några år i källaren för att få ut potentialen. (Sen är det ju väldigt bra att man inte kan läsa alla sina anteckningar - bedrövlig handstil ibland)


Dana Estates
2008 Helms Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-
2008 Lotus Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-

Holy Macaroni vilka kraftpaket. Här tar vi oss långväga bort från min hemmaplan och bjuds på unga, komplexa storheter som jag ser potentialen i, men inte riktigt fullt kan uppskatta som unga...med min palett blir det lite av små monster. Jag skulle dock älska att ha ett antal av vardera i källaren och återkomma om dussinet år eller så.


Domaine Ponsot
2000 Clos de la Roche Cuvée Vieilles Vignes - 1512:-

Ponsot är Ponsot och här får man vad vingården presterar ett visst år. Inga krumbukter eller stretching för att förbättra sker, utan här finns en medveten årgångsvariation. Jag var nog partisk efter min bekantskap med käftsmällarna från Dana, men att få dofta mogen Bourgogne är bra härligt. Här fanns hela registret med stall och läder, målarlåda och trädgårdens plockade bär och blommor, lite kryddor och mineral.

Munkänslan ger en bra syra och slipade men ändå lätt, lätt sträva tanniner. Till det en fin, lätt och elegant frukt som håller ut länge och ett avslut med mumsiga mineraler. Ett elegant och gott vin, men jag skulle vilja ställa det mot typ 99 eller 02 och se vad Ponsot verkligen kan få till när åren är bra.


Domaine des Lambrays
2009 Clos de Lambrays Grand Cru - 799,20

Det första som slår mig är vilken doftvariation och -komplexitet som vinet visar upp. Här finns de smörknivar i eneträ som barnen gjorde i skolan, skopvis med örter som nästan ger Grenachiga utryck och krydda efter krydda. Liksom bara ta listan och bocka av. Frukten därtill är varm och innehåller både körsbär och hallon.

Trots de varma uttrycken beter det sig relativt slankt i munnen med samma mängd örter här som i doften. Strukturen bjuder på bra syra och tanniner och avslutet är långt, mineraligt och uttorkande.


Domaine Perrot-Minot
2008 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2009 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2008 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Echanges" Vieilles Vignes - 840:-
2009 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1352:-
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1436:-
2009 Chambertin "Clos-de Bèze" Grand Cru Vieilles Vignes - 1599:20

Perrot-Minot är en producent som jag inte riktigt kommer överens med när det gäller unga viner. I synnerhet när man provar i ett högt tempo och inte har mat att kombinera med. Jag tror att mer syradrivna år som 2008 passar mig bättre när det gäller den här producenten. Det visar sig i de två minivertikalerna där jag föredrog 08orna i båda fallen.

Sen finns det ju en rackarns massa potential i vinerna, men som de upplevs nu är de inte riktigt för mig. Jag skulle dock hemskt gärna testa bl.a. Grand Cruerna i mer mogen ålder och se hur de tar sig.

En snabb, men härlig provning där Arnaud Ente definitivt passar mig som hand i handsken. Tack Ann och Catharina för det.