Visar inlägg med etikett Puligny-Montrachet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Puligny-Montrachet. Visa alla inlägg

måndag 22 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 2

Som ett litet mellanspel innan provningens huvudakt ställdes det fram tre viner från tre olika domäner. Nu pratar vi inte mellanakt i egentlig mening, utan tre klassiska viner från tre klassiska producenter. Uppställningen var följande:

1996 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Jean Boillot
1986 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Louis Carillon
1986 Chevalier Montrachet Grand Cru "Les Demoiselles", Domaine des Héritiers Louis Jadot




Först ut är Henri Boillots signaturvin från monopolvingården, "Clos de la Mouchere", som är en del av "Les Perrières". Här pratar vi nittonårig ungdom på flaska. Visst finns här fina guläppliga drag med viss boknad och arrak, men annars är det inget som direkt skvallrar om ålder i doften. Jag noterar fin kryddighet, viss rök, mintighet och lakrits....rätt trevligt, helt klart.

I munnen går mycket av doften igen, med ett understöd av en riktigt bra syra, uttorkande mineral och en viss metallisk klang. Ung känsla återigen.




Lägg till tio år och nästa vin får bjuda till. Här är den rökiga mineraliteten tydligare, och mer markant av flinta. Lägg till fatkryddor, örter och  rotsaker, och doften väcker minst sagt intresse.När det sedan blir sådär lagom fudgefettigt och man anar drag av banan......då är i alla fall jag fast rent doftmässigt.

När det landar i munnen slås man av den höga syran som samspelar kalasbra med den tyngd som ges av frukt och fetma. På den högre oktaven spelar kryddor, lakrits och viss beska, och självklart stenig mineral. Förvånansvärt ung känsla och helt klart ett njutbart vin.




Sist i mellanakten stannar tiden till en stund. Kanske inte av vinets doft som varvar rök och tydlig metall med modellerafetma, mintighet, kryddor och citron. Men sedan händer det där man bara vill ha mer av, den kompletta smakupplevelsen. Du vet, när allt hänger ihop. Bra syra, mjukgörande fetma, smakrik frukt och sedan kryddor och mineraler som ligger kvar i en evighet. Ett galet långt avslut som viftar med magiflaggan. Attans så bra. När det efterhand även kommer metall i eftersmaken.....har leendet redan etsat sig fast hos mig........och då har vi en tredje flight kvar.

Vad månde bliva?

tisdag 2 juni 2015

Legendariska vita Bourgogner - del 1

Vissa provningar måste liksom landa lite innan jag kan skriva om dem. En sådan inträffade för några dagar sedan och den gav ett antal härliga intryck, nya referenser och kunskap. Provningen hade sitt enkla och tydliga fokus, nämligen vit Bourgogne av smått legendariska mått, allt från samma lilla by, nämligen Puligny-Montrachet.

Ett lite torrt konstaterande är att det är den bästa av vitvinsbyarna i Bourgogne, och gäller det Chardonnay pratar vi hela världen. Här finns legendariska Montrachet (som delas med Chassagne), men också ytterligare ett tjog med förstklassiga vingårdar.

Stilen är mer ren, fokuserad och metallisk än hos sina grannar och konkurrenter Chassagne och Meursault, och har självklart anhängare hos alla som uppskattar stora viner.

Den här kvällen delades in i tre flighter och vår ciceron och ledsagare genom kvällen var Bergs-Lars Hansson, något som borgade för trevliga anekdoter, tonvis av kunskap, och självklart ett härligt urval av viner. Har du haft möjlighet att tillbringa en kväll i hans sällskap vet du vad jag menar. Och har du inte det så kanske det är dags?

Som start på kvällen, efter inledande bubbel, tog vi oss an en flight av viner från Domaine Etienne Sauzet. Vinerna hade det gemensamt att de samtliga kom från tiden efter självaste Etienne Sauzet, alltså när Gerard Boudot stod som ansvarig vid rodret tillsammans med Jeannine Sauzet.

Vinerna vi pratar om var en uppställning 1er Cruer från 80-talet, alltså mogna vita viner med rang och klass, nämligen:

1982 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Combettes", Domaine Sauzet
1985 Puligny-Montrachet 1er Cru "La Truffière", Domaine Sauzet
1985 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champs Canet", Domaine Sauzet
1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champs Canet", Domaine Sauzet
1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Perrières", Domaine Sauzet




Årgångsmässigt känns 82an lite "over the hill", 85orna öppna och nästan insmickrande, medan 88orna är mer strama.

Överlag riktigt bra viner med olika personligheter där jag föll extra för "Les Perrières".
Anteckningarna för det vinet lyder:

En första puff av skaldjur och knallpulver följs snart av lätt bokna äpplen och en knivsudd arrak. Som krona på verket bjuds på en otroligt trevlig och väldoftande kryddsvans. Munkänslan är att vinet är sömlöst sammanhållet med fullkomlig balans. Allt är på plats med bra syra, frukt, kryddor och mineral. Kvällens första kompletta vin, utan en enda störande detalj.

Sen gick det inte att värja sig mot "La Truffière" heller. Här fanns endast ett litet utskjut av beska som randanmärkning, annars bjöds det på en härligt komplett upplevelse. Doften handlade om blandade skaldjur stänkta av citron, fina kryddor och rök. I munnen återkom dofterna och kompletterades med en lenande fetma, bra syra, och ett uttorkande avslut som bjöd på både kryddor och mineraler.

Utan att dissa övriga viner, som definitivt var kalasbra, var det dessa två som av olika anledningar stack ut för min del. Fokus och precision kontra insmickrande inställsamhet på hög nivå.

......Nästa flight består av ett blandat mellanspel, innan klivet tas upp högt på stegen i den avslutande flighten.

söndag 15 mars 2015

Lättgillat från Hubert Chavy

Det är lite glest mellan inläggen just nu. Störst anledning till det är att jag helt enkelt har druckit en hel drös med annat än Bourgogne. Det gör jag såklart löpande, men just nu har jag avsiktligen tagit tempen på mig själv och kollat hur paletten upplever en mer varierad kost. Visst finns det en hel del gott utanför Bourgogne, men favoritdistriktet står pall vid alla jämförelser för min del.

Mitt i utsvävningarna tar jag ett steg tillbaka och gör rättning mittåt. Det sker tillsammans med en flaska 2009 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy.




Mums, en honungsoljig doft späckad med kryddor....här finns nejlika, lagerblad, kanel och lite peppar, både svart och krydd.....och är det inte lite muskot....hur som helst.....det är en härlig kryddbukett att sniffa loss på. Frukten får den här gången finna sig vara i bakgrunden i form av gråpäron och citron. Här finns också en svagt karamellig fudgeton och lite flintsten.

Jaja, men smaken då? Jodu, en balanserad smakupplevelse med årgångstypisk frukt och fetma, en bra syra som ger viss ryggrad och en härlig kryddighet kombinerat med lite stendammig mineral. Jag kommer inte ifrån att jag dras åt en lag av kryddkokta gråpäron.....på ett positivt sätt.

Ett vin som är väldigt lätt att gilla och som definitivt är bra. Mer av den varan tack!

söndag 26 oktober 2014

En tillfällig flaska från Chavy-Chouet

Det är inte ofta det händer att jag likt Fantomen går omkring som en vanlig man på gatorna......fast i mitt fall handlar det om att besöka Systembolaget och botanisera lite bland hyllorna. I måndags hände det dock när jag skulle hämta barnen och fick en stund över.

Jag fick då för mig att köpa på mig lite öl och efter en snabb ölräd kollade jag in de tillfälliga vinnyheterna och det slank bl.a. ner en 2012 Puligny-Montrachet "Les Enseignères", Domaine Chavy-Chouet i korgen. Den har nu tömts under två dagar och intrycken är följande:




En skönt kryddig doft som för tanken till päron inlagda i kryddig lag. Här finns också gult äpple, lite feta och smöriga toner, och såklart en lätt flintig och även metallisk mineralitet.

I munnen är det en skönt balanserad skapelse med normaltryck i syran, skönt oljig fetma och fint kryddmättad frukt. Avslutet är kantat av en beska som ligger på gränsen och en uttorkande "sten under tungan från barndomen-mineralitet".

På det hela ett riktigt gott vin, som i mitt tycke är värt sina drygt 300 kronor. Hade beskan var lite lägre och syran ett snäpp högre hade jag ropat KÖP.


tisdag 27 maj 2014

Nära, nära Chavy-Chouet

Sådär ja, efter lite stiltje i vininköpen har jag nu fått en liten knäpp och huggit lite på allt som rör sig. Nu inväntar jag en hel del roliga paket och leveranser och samtidigt känns det som att det är dags att rensa lite bland befintligt lager. Röda 2007or och vita 2009or ligger generellt risigt till för att få korkarna dragna.

Först ut i raden är en flaska 2009 Puligny-Montrachet "Les Enseignères", Domaine Chavy-Chouet. Domänen är en "gränslandsproducent" i min bok. Grymma upplevelser har blandats med tveksamma och jag har ännu inte riktigt koll på om generationsskiftet har ökat lägstanivån. Flaskan dracks på egen hand och till vit tysk sparris med smörstekt vårlök, knaperstekt pancetta och brynt smör. Ja, det funkade till maten :)




Annars kan väl sägas att det bjöd på en fint kryddig och mineralisk doft som blandade en bukett med kryddpeppar, lagerblad och andra fina kryddor, med en flintstenighet och en lite mer metallisk ton. Lägg därtill lemon curd, smör och lite mer frisk citrus och doften är hemma.

Munkänslan tar doften vidare i en balanserad, len och kryddig skapelse, där syra och fetma kramar om varandra så där härligt man önskar att de ska. Sen börjar jag undra om min ekfobi har fått en kompis i avoghet till skalbeska. Visst, det här klarar sig, men det är ett svagt störande moment. Utan beskan hade vinet varit rent ut sagt ljuvligt bra. Den lena kryddighet och mineralitet som övervinner beskan och stannar kvar, länge, länge, är riktigt, riktigt bra. Mums!

söndag 27 april 2014

2010 Puligny-Montrachet, Etienne Sauzet

En av mina personliga favoritproducenter när det kommer till vit Bourgogne är Etienne Sauzet. Efter att jag fått känslan att det slirades lite på basnivå med årgång 2011, känns det trevligt att korka upp en byflaska från fina 2010 och se hur det  håller sig. Vinet är 2010 Puligny-Montrachet, Domaine Etienne Sauzet.




Doften är där man vill ha den. Lite floralitet, friska duschar citron, päron, gröna äpplen och melon. Lägg till honung och smörfetma och en rökig mineral kombinerat med en stram, nästan metallisk ton

Smakbilden är ung, syrafrisk och väldigt driven av sprittande citrus. Som motpol finns en viss fetma som balanserar upp, och både en kryddighet och mineralitet som gör vinet riktigt trevligt.

Här känns det som om alla beståndsdelar finns på plats och att det enda som behövs är några år på rygg innan det blir till en riktigt häftig upplevelse. Jaja, det är gott idag, men babyfett och ungdomssyra behöver krama ihop sig för att bjuda på riktig lycka.

fredag 27 september 2013

Flyttade flaskor från 2010 - Henri Boillot

Det går ju inte riktigt att hålla koll på alla viner på Systembolaget så ibland får man göra små sökningar för att se om man missat något eller om någon flaska inte har hämtats ut. Det senare hände mig för någon vecka sedan då jag hittade fyra flaskor på Drottninggatan, flaskor det bara var att flytta och hämta ut.

Idag var det så dags att se om jag gjort rätt, något jag egentligen var säker på, men man måste ju kolla. Dagens vin är 2010 Puligny-Montrachet, Domaine Henri Boillot.                           .




En rökig och i min näsa även metallisk mineralitet, ett tecken som tar mig till Puligny. Till det ett utsökt smörfett och honungsmättat drag, samt blommor och en del finmalda kryddor såsom kryddpeppar. En riktigt tilltalande doft.

En rejäl syra där det dansar citron och lime som ganska skarpt skär igenom vinets fetma. Eken gör sig påmind, så gör också lite grapebeska innan vi landar i ett långt. mineraliskt avslut med citrus som följeslagare. Riktigt gott redan idag, men här känns det som om en viss väntan kan ge en lysande utdelning.

Så här ska en ung village bete sig om man vill bli riktigt glad.

tisdag 17 september 2013

Sortimentsprovning hos PrimeWine

Medan sommaren fortfarande slösade med värme och sol, passade PrimeWine Group på att ställa upp delar av sitt bättre sortiment på Moderna Muséet. Över 100 flaskor över 100 kronor var devisen och undertiteln skvallrade om fest.




Oavsett vad man kallar det så fanns det en räcka viner och något för alla. Själv smuttade jag bl.a. på diverse Champagner, lite Chablis och Riesling från Alsace, men sen var jag lite mer noggrann när det kom till Bourgognerna.

Det var väl ungefärligen samma uppställning som det brukar, med viss variation av årgångar och viner, men producenterna är såklart desamma. Jag började med lite vitt och följande viner slank ner:

2010 (?) Bourgogne Chardonnay, Domaine Francois Mikuski
2009 Meursault 1er Cru "Poruzots", Domaine Francois Mikuski
2011 (?) Bourgogne Chardonnay "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin
2010 Puligny-Montrachet Vieilles Vignes, Vincent Girardin




Jag är lite tvekande (?) till årgångarna då årgångsinformationen i vinlistan jag fick inte stämde med så många flaskor och jag inte riktigt noterade skillnaderna mellan dem, eller har foton som kan säkra att allt stämmer. Lite synd att en så pass ambitiös provning tappar lite "edge" av korrekturslarv.

Av de viner jag har full koll på var "Poruzots" från Mikulski helt klart klädd i Meursault-kostym med nötig smörighet och en mineral som skvallrar om skaldjur och rök. Och såklart lite gul frukt från citrus till äpple. I munnen är det en rätt slank Meursault med svag fetma, en dusch beska och hyfsad tyngt i mineralerna. Just ja, en bra syra bjuds det också på. Hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte riktigt kompis med Mikulski och så är det även här. Visst är det ett schysst vin, men jag lägger hellre pengarna på.......

......Puligny-Montrachet från Vincent Girardin. Här pratar vi rök, flinta och ett visst mått av ek som pushar på. Sen finns det där klara, nästan metalliska draget som ibland finner sin plats i viner från Puligny. Blommor och frukt får liksom dansa i bakgrunden. Smaken är driven av en bra syra och en bra struktur. Mineraler finns i drivor och ger jag det några år för integration kommer det nog definitivt att passa min gom. Kan bli seriöst gott om planeterna står rätt. 

Över till de röda:

2012 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Dominique Guyon
2008 Gevrey-Chambertin "La Justice", Domaine Antonin Guyon
2010 Bourgogne Pinot Noir "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin





Ett par enklare flaskor som inte ger några större avtryck och som jag inte kommer att köpa på mig, men däremot ger "La Justice" lite andra vibbar. Här pratar vi lite funk och skit, ja, delar av den mer jordiga polen av Gevrey. Sen kommer den andra polen med en fin och lite dov frukt och som toppas av kryddor, viol och lakrits. Intressant doft.

Bra syra, bra struktur med visst grepp, en bra munkänsla helt enkelt. Bra frukt, om än rätt söt och rätt fina kryddor. Om frukten orkar hålla ut kanske det här kan mogna till nåt riktigt fint. Lite av 2008-känslan jag får oftare och oftare.

Tack till PrimeWine Group för provningen och en känga till Torsten som fick mig att prova Riesling Grand Cru "Schlossberg" från Weinbach. Nu sticker ju en del av budgeten dit :-)

torsdag 11 juli 2013

Signaturvin från Henri Boillot

Om man googlar på begreppet signaturvin så kommer träffar med hårdrocksgrupper upp först i listan. Det är Amon Amarth föllt av Motörhead...kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

För mig är ett signaturvin på något sätt ett vin som är väldigt tydligt förknippat med den producent som tillverkar det. Det kan vara det bästa vinet, det mesta vinet, eller något annat. När man landar i det fragmentariska vinlandskapet i Bourgogne är alltid monopolviner en kandidat att vara producentens signaturvin. Anledningen är såklart att det är väldigt få av de bättre vingårdarna som ägs av en och endast en ägare.

För Henri Boillot innebär det att det vin som produceras från vingården "Clos de la Mouchère" i Puligny-Montrachet kan räknas som en kandidat till signaturvin. Att vingården sedan är så pass stor som 4 hektar gör att det även går att få tag i vinet och då ökar kanske sannolikheten att bli signaturvin, eller?

"Clos de la Mouchère" är förresten en del i den större vingården "Les Perrières" som ligger mellan Les Referts och Clavaillon. Att notera är att "Les Perrières" inte gränsar till sin namne i Meursault. Åldern på rankorna här är förresten värt att notera. 1940 planterades det som idag ger upphov till det mycket uppskattade vin som idag ska dickas.....eller idag förresten, vinet följdes under tre dygn och blev bara bättre och bättre, så noteringarna kommer från dag tre då vinet upplevdes som allra bäst och tog slut kanske ska tilläggas.

Låt oss då dofta och smaka på 2011 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchère", Domaine Henri Boillot.




Det nästan hårt precisa intrycket från dag ett har lugnat ner sig och det strama, syradrivna och metalliska uttrycket har fått sällskap av en betydligt mjukare matta av blommor, svag lemon curd och lite ljusa frukter. Ett intressant drag är att även en viss pepprighet kan skönjas, ja även kryddpeppar, och såklart ett rätt rökig mineralpuff obanpå allt.

Fortfarande dag tre så är munkänslan att det här är så ungt och så oförlöst, men ändå så mumsigt. Om man tänker samma utveckling som doften har gjort på tre dagar och översätter den lite till smaken så kommer det här att bli riktigt, riktigt snyggt om några år. Låt bara syradrivet lägga sig i några år och vi pratar ren njutning. Det brukar ju bli så med det här vinet.

söndag 9 juni 2013

Sprittig citrus från karg vingård

Om man försöker sig på att ha lite koll på vingårdar i Bourgogne så går det inte lång tid innan man snubblar över namn som är helt lika eller snarlika till namnet, men där placeringen såklart är i olika byar. Ett namn man snabbt springer på är exempelvis Charmes i olika former, men idag gäller istället Champ Gain. Champ Gain är en vingård i Puligny-Montrachet som har sin nästan namne i grannbyn Chassagne-Montrachet, nämligen Les Champs Gain.

Vingården i Puligny-Montrachet är en 1er Cru som ligger högst uppe vid trädgränsen och marken var tidigare en del av skogen. Namnet betyder väl ungefär återvunnet fält, så här finns en logik avseende namnet. Vingården i Chassagne-Montrachet däremot ligger mitt i sluttningen och har inget alls med återvunnen mark att göra....snarare skriver Jasper Morris att här kunde tidogare hö skördas två gånger per år...vad ska man tro?

Jaja, det går att rota länge i namnen, men roligare är det att dricka viner från dem och idag gäller lite vitt från Puligny-Montrachet, nämligen en flaska 2008 Puligny-Montrachet 1er Cru "Champ Gain, Olivier Leflaive.




Nosen är initialt toppad med flyktigt florala toner, men huvudnumret är citrus och en näst intill metalliskt ren mineralitet som kombineras med en rejält flintig och rökig dito. Med värme kommer en svag smörfetma och balanserar upp. Visst finns här äpple och melon, men citrus och mineral intar definitivt pole position.

När näsan fått sitt tar vi oss i munnen vidare till en bra syra, som liksom växer tillsammans med en häftig och sprittig citrus. För balansens skull bjuds vi på viss fetma med lätt lakrisala inslag. Avslutet innehåller en uttorkande stenig, rökig och metallisk mineralitet....och liksom i nosen finns citrus hela tiden närvarande, från nos till svans, med svag, svag beska som extra inslag.

Rackarns friskt och citrusdrivet. Behöver dock lugna sig lite och låta delarna smälta samman lite bättre....då kommer jag nog att kunna lägga till ordet elegans till beskrivningen.

tisdag 26 februari 2013

Det vita guldet - idag i form av Leflaive


Suget efter det vita guldet tycks aldrig ta slut i mig, och det vita guldet är såklart vit Bourgogne av bättre kvalitet från företrädesvis Puligny, Chassagne eller Meursault. Lite som Bermuda-triangeln, men med skillnaden att man inte försvinner, utan mer bara fastnar, i området.

I källaren står, nääää ligger, det en ensam flaska Leflaive och ser sådär övergiven som bara en udda vinflaska kan se ut. I sådana lägen är det bara att förbarma sig och skrida till verket. Öppna, lufta, dofta, dricka......och framför allt....njuta. Hoppas nu att det blir facit med 2008 Puligny-Montrachet 1er Cru "Garennes", Olivier Leflaive.




Doftprofilrn börjar med ljusa frukter i spektrat vitt till gult, med citron....lite lemon curd-aktig i frontlinjen och en floralitet som skimrar i bakgrunden. Här finns också en honungsaktig sötma och ett oljigt eller fett inslag. Sedan finns det såklart en rejält rökig mineralitet som tar över doftintrycket totalt efter ett tag.

Smaken är tydligt citrusdriven med rejäl syra. Denna balanseras dock upp av en i övrigt fet och oljig kropp som gör att helhetsintrycket blir riktigt, riktigt trevligt. Lägg sedan på en viss grapebeska och en rejält kritig mineralitet med i viss mån dragning åt metallfolie och det är svårt att inte gilla vinet. Skitgott är slutbetyget. Det kan liksom inte bli något annat.....och så undrar jag varför jag inte har fler flaskor?

söndag 18 november 2012

Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot på Gastrologik


Nu har vi äntrat grisnovember med mörkret, regnet och alla tråkiga förkylningar. Skönt då att ha saker att se fram emot, sådana som förgyller tillvaron ett snäpp eller två. En sådan dag var det i tisdags då Wineagency tillsammans med Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot bjöd till lunch på Gastrologik.

Som alltid var maten lysande och dagen till ära hade vi även lysande viner i glasen. Extra kul att sitta och språka med Fabien Duperray från Domaine Jules Desjourneys och prata vin från både Beaujolais och Côte d'Or. Efter det mötet blev det nästan självklart att ta sig dit i vår och hälsa på.

Nåväl över till vinerna.


Arnaud Ente

Först upp att dansa var Arnaud Ente och det som skänktes var hans vita basvin, 2010 Bourgogne Chardonnay. Redan här, vid det första glaset, blir man lite golvad. Det är en makalös flaska på basnivå med en underbar mineralitet som skjuter ur glaset. När näsan darrat färdigt finns där även en fin och väldigt fräsch frukt. I munnen adderas intrycken med fetma, en svag beska, men framför allt en helhet som är så fräsch, elegant och balanserad att Arnaud definitivt lägger sig extremt högt avseende instegsviner. Svårslaget.

Nästa viner till rakning var en flight om tre stycken:

2009 Meursault
2009 Meursault "La Clos des Ambres"
2008 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or"

Det första vinet bygger vidare på bas-Bourgognen med en liknande fräschör och frukt. Det är i sammanhanget kanske lite lugnare och har beståndsdelarna ännu mer på plats, men det är ju en annan årgång och nivå. Väldigt lätt att gilla i sin eleganta stil, där fetman och mineralerna gör det till en balanserad njutning.

"La Clos des Ambres" adderar lite florala drag och en rökigare mineralitet. Det som sticker ut är det långa och slanka avslutet som lämnar kvar en uttorkande och stenig mun, något som gör att man verkligen smakar av mineralsvansen.

"La Goutte d'Or" tar oss upp ett steg på kvalitetstrappan. Här finns en tydligare blommighet, mer mjuk och len frukt och en lättare mineralitet. I munnen pratar vi en ganska rejäl citrus och den svaga beska som jag upplevt i de tidigare vinerna är som bortblåst. Här finns istället en härlig balans mellan beståndsdelarna med en fetma och mineralitet som passar mig som hand i handske.


Pilgrimsmussla med havrerot


Den avslutande flighten från Arnaud Ente innehöll följande:

2008 Meursault "Les Petits Charrons"
2007 Meursault "La Sève du Clos"
2007 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Refèrts"

"Les Petits Charrons" bjuder på en ren och klar frukt bestående av äpplen och citrus. Citronfrisk syra som tillsammans med Meursault-markörerna nötter och honumgssötma ger ett fint intryck. Avslutet är åt det lättare hållet med en fin mineralsvans.

"La Sève du Clos" är en betydligt mer koncentrerat och tyngre vin är de andra. En mer mogen frukt och kryddighet ger kraft i doften. Smaken är även den mer kompakt med mer fetma och en smörighet som nästan drar åt kola. Trots detta är vinet fullt balanserat och upplevs elegant. Att det sedan har en mumsig mineralitet gör ju inte saken sämre. Ett riktigt gott vin.

"Les Refèrts" är katten bland hermelinerna och vinet upplevs lite lättare än sina kusiner. Floralt och gulfruktigt med en annan touch av en renare mineralitet, ja med nästan lätt metalliska drag. Men visst finns det likheter i citrus och fetma som känns igen från övriga viner.

Det kändes nästan meningslöst att sitta och plita ner anteckningar och särskilja vinerna. Det är nämligen en alltigenom lysande produktion och Arnaud Ente är definitivt en lysande vinmakare som passar min smak perfekt. Se till att prova i alla fall instegsvinet och risken är att du faller pladask som jag. En spontan liten applåd blir det som summering.


Så var det då dags för Christophe Perrot-Minot att visa på vad han kan. De viner som hälldes upp var följande:

2010 Fixin
2010 Gevrey-Chambertin
2008 Morey-St-Denis "La Rue de Vergy"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru Vieilles Vignes "Les Échanges"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "La Combe d'Orveau"
2009 Nuits-St-Georges 1er Cru Vieilles Vignes "La Richemone"
2008 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 


Himmelskt god hängmörad biff


För min del faller inte alls dessa viner mig i smaken på samma sätt som Arnaud Entes. Genomgående beror det på att jag upplever dem som rätt ekiga, lätt beska och i viss mån med en alkoholvärme. De behöver såklart tid för att riktigt flirta med mig.

Det var dock ett par viner som jag kände har den profil jag mycket väl skulle vilja ha i källaren och vänta in. Det ena var "La Combe d'Orveau" som från 70 år gamla rankor bjuder på en varm och kryddig doft med inslag av viol och i viss mån lite Bassets. I munnen känns det som om bygget har den struktur, den sötma, kryddighet och mineralitet som gör att det kan bli en skön Chambollsk njutning vad det lider.

Det som stack ut mest för min del var nog "La Richemone". Jag brukar inte dras till viner från Nuits-St-Georges i normalfallet, men från vissa vingårdar med rätt läge och från rätt producenter så kan det bli riktigt, riktigt bra. Här bjuds en kraftig frukt med en nästan animalisk touch. Det är mörkfruktigt och fyllt med trevliga kryddor. Smakmässigt är det såklart ekigt, men även sötfruktigt, nästan karamelligt, med små silkiga tendenser. Kryddorna är fina och mineralsvansen bra.....återstår bara att integrera eken i ett antal år.

Det är bara att inse att vi alla har olika smakpreferenser och att jag har lite svårt för unga, ekbeskiga viner som egentligen är byggda för lagring. Hade varit intressant att prova ett eller ett par referensviner med några år på nacken så man bättre kan förstå vart potentialen kan leda.


Anteckna eller njuta?


Summa summarum ger mina smaklökar en fallseger åt Aranud Ente.

torsdag 25 oktober 2012

Kolla av 2009 och Chavy-Chouet


Dags för en liten temperaturkoll på hur årgång 2009 av Chavy-Chouet står sig. Det är lite olika status på producenterna i källaren nämligen. En del har en lite vikande syra och det vore ju synd på så rara droppar att de faller ur ramen.

Först ut till rakning är 2009 Puligny Montrachet "Les Enseignères", Domaine Chavy-Chouet.





Doften är mjukt smörfet med lätt kryddiga anslag och lite lätta gulfrukter, och som motpol kommer sen en rätt skönt syrlig citrus som skickar stänk som tränger igenom fetman. Mineraliteten i bakgrunden är stenig och rökig. Tillsammans en doftprofil som är lätt att gilla, men kanske med en viss önskan om ännu mer citrus som spjälkat fettet i än högre grad.

Smaken är tydligt citrusdriven med fetma och mineral som bygger ihop det ganska snyggt. Så här dag två har även vissa toner av bokna äpplen börjat ge sig tillkänna. Det är faktiskt på gränsen till lite platt redan och syran har lite svårt att lysa, och sen är kanske eken ett snäpp för tydlig. Det är väldigt nära, men håller inte ihop som de tidigare årgångar jag provat. Inte heller finns det struktur för någon framtida klang- och jubelföreställning, men det är gott och för 240 kronor på rea från Theis när det begav sig så är det helt klart värt pengen. Undrar just om flaskorna direkt från Bourgogne uppvisar samma stil. Test sker i närtid

lördag 6 oktober 2012

Maison Louis Jadot, årgång 2010


I tisdags (2:a oktober) var det samling till lunch och provsmakning på Bistro Bobonne. Bakom kalaset stod Siegfried Pic från Maison Louis Jadot och importören Vinunic. Det som skulle smakas på var den redan nu nästan legendariska årgång 2010 och efter lite inledande bubbel och småprat gav vi oss så på vinerna ledsagade av Sigfried och ibland sufflerade av Claes Lindkvist från Vinunic.

Vinerna serverades som tre vita och tre röda flighter där två av de vita flighterna endast innehöll ett vin.


Några av dagens vita


Flight 1

Savigny-Lès-Beaune 1er Cru "Clos de Guettes", Domaine Gagey - 239:-

Först ut för att sätta ribban serverades en enklare 1er Cru från Savigny-Lès-Beaune. Redan här slogs jag av hur snygga de vita vinerna var. Här fanns fin frukt, viss fetma för skön textur, härliga mineraler och bra syra. Sammantaget ett rent och elegant vin som definitivt slog an tonen och som definitivt kommer att landa i källaren. Priset på 239:- gäller konsumentledet, med eventuella påslag för privatimport. Exakt hur det blir beror på hur vinet kommer att lanseras.

Siegfried berättade förresten här att när det gäller skördeuttaget för 2010 så var mängden hyfsat normal för vita viner, men lågt för de röda. Det totalt sett låga uttaget fortsätter nedåt årgång 2011 och 2012. Håll tummarna för 2013.


Flight 2

Den andra flighten tillika förrättsvinerna består av 1er Cru-viner från de tre stora vitvinsbyarna och meningen var helt enkelt att ställa viner från dessa mot varandra.


Förätt till de tre vita


Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot - 529:-

Här känner man igen sig från storasystern från 2009. Vinet är mjukt rökigt, lent, lite fett i känslan och doftar elegans. I munnen bjuds en underbar mineralitet och ett perfekt drickbart och elegant vin. Återigen plingar köpklockan. Här måste jag bara fylla på så storasyster får kompisar i källaren.


Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle - Monopole", Domaine Duc de Magenta - 459:-

Trions anonyma näsa, något som överraskade mig. Det jag fångade upp var en len, svag frukt och en rätt återhållen mineralitet. Väl i munnen förbyttes allt till en ungdomlig uppkäftighet. Här fanns kryddighet, frukt och mineral och ett rätt snyggt avslut med citrus, beska och mineral. I mitt tycke ändock flightens svagaste kort. Framförallt förbryllad över hur svag mineralen var i doften.


Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Referts", Domaine Louis Jadot - 469:-

Syradrivet vin för lagring med en rökig mineralitet som touchar metall. Kul att dricka nu med sin ungdomliga citrus, men mest är det potential som känns.


Flight 3

Sista vita flighten består återigen av endast ett vin, men vi pratar Grand Cru nu och Corton-Charlemagne. Den lott från vilken detta vin hämtas firar nästa år 100 år inom företaget. Lotten är den högst belägna av tre lotter inom samma vingård. De två övriga ger rött vin och buteljeras under etiketterna Corton-Pougets och Corton.


Corton-Charlemagne, Domaine des Héritiers Louis Jadot - 895:-

I doften är det en typisk Corton-mineral inbäddad i en fet frukt. Väl i munnen finns liksom allt. Det bjuder på elegans och komplexitet i samma paket, samtidigt som det är kraftigt och intensivt. Det jag gillade mest var nog avslutets lätta bett och den underbart steniga mineraliteten som hängde kvar riktigt länge. Ett vin som med ålder kommer att bli enastående. Återigen vill jag köpa och lite grand var det nog så att de vita överlag passade mig riktigt bra idag.


Några av dagens röda


Flight 4

Så var det då dags för lite rött och den första flighten visar upp Côte de Beaune, närmare bestämt Beaune och Corton. Flightens gemensamma nämnare är nog definitivt lagring och potential. Här märks ek och ungdom och det är tydligt att det behövs ett antal år innan vi är framme vid ren njutning. Det vore kul att ha ett par flaskor av varje för att se hur de beter sig om en räcka år, för det var lite så diskussionen gick, att här fanns potential och troligen det största röda prisvärdet. Trots det är det här kanske inte riktigt 100% min stil, men ge det lagring och jag lär nog ändra mig.


Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine des Héritiers Louis Jadot - 265:-
Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine des Héritiers Louis Jadot  - 265:-
Corton-Pougets Grand Cru, Domaine des Héritiers Louis Jadot  - 525:-


Ankbröst till de röda


Flight 5

Gevrey-Chambertin 1er Cru "Poissenots", Domaine Louis Jadot - 495:-

Lite bytypiskt murrig och jordig, kombinerat med tät frukt och en touch av målarlåda. Här finns helt enkelt en kombination av byns klassiska kraft och en potential till silkighet. Idag är det dock mest frukt som slåss mot ek...vi pratar både vanilj och beska....men i botten är det bra balans och struktur och redan nu ett skönt avslut. Gott, men det blir inga hyllningar.


Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey - 945:-

Av denna Grand Cru görs endast tre fat och från denna vingård finns ju som bekant både fågel och fisk då vingården är så stor. Idag hittar vi dagens härligaste och mest tillgänliga vin i detta glas enligt min mening. Här finns lätta och friska, röda bär och en rent lysande Pinot-krydda. Ändå är vinet koncentrerat och trots ungdomen börjar små stråk av animala toner skönjas. Ett riktigt sniffarvin. Det funkar såklart också i munnen, men där är eken än så länge lite väl framträdande i min smak. Den röda frukten, violerna, lakritsen och den lätta beskan, samt mineralerna överväger dock. Det är helt enkelt skitgott. Det röda vin jag nog helst skulle lägga pengar på.


Flight 6

Charmes-Chambertin Grand Cru, Louis Jadot - 995:-
Chapelle-Chambertin Grand Cru, Louis Jadot - 1185:-
Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru, Domaine Louis Jadot - 1595:-

Och så landar vi i en majestätisk trio från Gevrey. Det liksom märks att vi har tagit oss upp en nivå och numer dansar bland de lite större drakarna. I det första glaset har vi charm, men faktiskt faller vinet lite platt mot sina grannar, även om det såklart är ett bra vin.

Chapelle är tillsammans Echezeaux det mest tillgängliga röda i min mun och här bjuds på en härlig indisk bazaar av Pinot-kryddor tillsammans med kaffe och choklad och ändå känns det så oförlöst och återhållet, även fruktmässigt. I munnen är det lätt ekigt och kryddat med ett långt mineralavslut. Förbaskat gott att dricka redan idag, men såklart ett barnarov.

Clos de Bèze är ett helt annat djur. Här pratar vi kraft, komplexitet, struktur, men ändå en balans mellan delarna. Här krävs långlagring helt klart, men den sötfruktiga, julkryddiga och mineralstinna känslan lovar bara så gott. Kan nog bli makalöst med många år i källaren.

De sista slattarna


Sammanfattningsvis är känslan av vinerna lite olika. Jag är helt såld på flera av de vita och kommer definitivt att fylla källaren med ett antal flaskor. Bland de röda vore det kul att känna vad Côte de Beaune-vinerna ger om säg 10 år och i övrigt skulle jag nog lägga mina röda pengar på Echezeaux. Den funkade liksom perfekt för mig, men såklart vore ett par flakor Clos de Bèze inte heller fel. Svårt läge när det finns så mycket gott och en plånbok på andra ändan. Slutklämmen är väl i alla fall att Louis Jadot definitivt funkar avseende årgång 2010.

lördag 29 september 2012

En duo trotjänare med olika resultat


Under helgen har det druckits några trotjänare med olika resultat. Det är nog så att när det gäller dagens duo så är det nog så att jag mer och mer gillar Domaine Chavy Chouet eller tidigare Domaine Hubert Chavy, medan jag tvekar mer och mer när det gäller Domaine Bruno Clair.




Först ut var 2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair. Här pratar vi mogna, kirschiga körsbär med en viss dragning åt plommon. Sedan en viss sötma som drar åt mandelmassa och via björnklister i förlängningen landar i målarlåda. Till detta en del jordiga, höstmultnande och köttigt, animaliska drag uppblandade med ett gammalt läderskärp. Kul näsa helt klart.

Smakmässigt är vinet dock inte riktigt som jag vill ha det. Frukten har delvis torkat ut och har inte gått över i nästa mognadssteg. Det finns stoppning i form av syra och tanniner för att behålla en flaska i undersökningssyfte, men frukten verkar ha gjort sitt och då dricker jag nog upp hellre förr än senare. Dag två upplever jag ännu tydligare att det inte håller ihop till 100% vad gäller min smakpreferens.




Nästa vin var 2006 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy. I näsan bjuds vi citrus, gula äpplen, en fetmakänsla med honung, nötter och smör, lite åt fudgehållet. Några rejäla drag av mineralkvarnen är nog ändå det som sticker ut. Det är rejält stenigt, men det som slår en är att doften även nästan får en att tänka på nyuppkört vägdamm.

I munnen faller sedan allt på plats i en elegant och balanserad helhet. Frukten vävs in av fetman, mineralerna försöker sticka ut hela vägen, men hålls emot. Ett lätt beskt bett ger sedan lite extra karaktär. Skitgott med alla saker på plats, i synnerhet en mineralitet som dröjer sig kvar och lite grand är "to die for". Hade syran varit ett snäpp upp hade det varit jubel här hemma.

Det här var sista flaskan och vinet har sakta börjat vika sig. Totalt sett har halvlådan av detta vin varit lysande i min mun. Definitivt kandidat för återfyllning och 2009an finns redan i källaren.

tisdag 22 maj 2012

Halva Lucien Le Moine personifierat av Rotem Brakin


"The 2009 vintage can be expressed in one word, Harmony". Med det som utgångspunkt och ledstjärna guidade Rotem Brakin oss genom ett antal viner av årgång 2009 från den überklassiga négociant-firman Lucien Le Moine.

Platsen var Bistro Bobonne där två bord fulla med entusiastiska vinspottare hade samlats under mysticismens ljus till ett mässande av den kvinnliga munken Rotem. Här kanske tarvas en förklaring. Namnet Lucien Le Moine byggs upp av två delar, den första, Lucien, som anspelar på ljuset och den andra som är munken, Le Moine. Här är alla delar nämligen genomtänkta och det innebär att vi inte har att göra med den vanliga enkla burgundiska vinbonden som bara vill göra bra vin, utan här finns ett genomtänkt helhetskoncept som bygger på små volymer av inköpt material från 1er och Grand Cruer, allt paketerat med marknadsmässig finess.

Det mystiska går igen i det hemlighetsmakeri som omgärdar vilka druvor vinerna är gjorda av, alltså vem sjutton köper de egentligen av? Ingen vet, ja förutom då Rotem och hennes man Mounir Saouma. Tänk er en källare som rymmer 100 fat per årgång, that's it. Då har man inte mycket att spela med och ändå trollar de ihop så pass mycket vin så Sverige erbjuds 40 olika etiketter, av totalt ungefär 70. Att lyckas med detta innebär att de gör mellan 300 och 900 flaskor per vin, alltså 1 till 3 fat. Småskalighet i ett nötskal.

Allt detta har paret Saouma och Brakin hanterat själva sedan 1999 då de köpte in sina första druvor/viner. När det sedan kom till lite barn i familjen, från 2006 och framåt, så anställdes ett par ytterligare personer och hela baletten hanteras numer av totalt fyra personer. Nog om bakgrund och över till själva provningen.


Till förminglet serverades en Bourgogne Blanc som enklast kan karaktäriseras av rik fetma och härlig mineralitet. Ett gott vin att starta med innan sittningen. När väl provningen presenterades skulle den i huvudsak byggas upp i jämförande flighter om två glas som skulle jämföras. Självklart bröts mönstret direkt och vi fick till oss tre glas där det första stod lite för sig själv och de två andra var den jämförelse som skulle påvisa skillnader i terroir mellan närliggande vingårdar.


Flight 1 - Vit 1er Cru

Meursault "Les Charmes" har i första hand en ljuvlig mineralitet som känns flintig och rökig. Frukten är fräsch och bärs fram av en god syra, något som rundas av genom vinets fetma och sötma. Avslutet är långt med fin citrus och mineral. Ett gott vin som dricks bra nu.

Puligny-Montrachet "Les Folatières" har även den en tydlig mineralitet som kännetecknas av sten och ett svagt metalliskt inslag. Rätt stora likheter med föregående vin när det gäller struktur och smak, dock med ett tillskott av viss grapebeska och en annan mineralitet.

Puligny-Montrachet "La Garenne" är ett helt annat djur. Mineraliteten är mer dämpad, syran har tagit sig upp ett par snäpp och avslutet är helt annorlunda med ett uttorkande avslut där toner av citrus och mineral länge ligger kvar i känslan av en torr mun. Fint att vänta på under låååång tid.

En bra första flight där personlig smak avgör vart man lägger sin röst. "Les Charmes" på kort sikt och "La Garenne" på lång sikt är mina val.


Flight 2 - Vit Grand Cru

Corton Blanc och Corton "Le Grand Loliere" är två viner som har mer likheter än skillnader. Båda har en tydlig mineralitet med en twist som för tanken till modellera. Det stora intrycket är dock att de är väldigt balanserade med citrus, syra, smöraktig fetma och mineralitet. Snygga skapelser där det första vinet vinner i tie break. Intressant att notera är att detta vin innehåller 15% Pnot Gris.

Summerar jag de vita så lägger jag helt klart pengarna på 1er Cruerna då de passade min smak bättre. Nu över till lite rött.


Flight 3 - Röd 1er Cru - floralitet och parfym

Volnay "Les Caillerets" bjuder på en härligt floral och fruktig doft med allt från syrliga lingon till söta jordgubbar. Här finns även viol (nästan vingummi) och fina Pinot-kryddor. I munnen är det rent och fruktigt och avslutas med fina mineraler. Härlig start på det röda gardet.

Vosne-Romanée "Les Suchots" är ett helt annat djur med mer koncentration i alla muskler. Här finns en parfymerad frukt och definitionen av Pinot-Krydda. Frukten är alkoholvarm och här finns även örter och en fint mineralavslut. Jämfört med sin glasgranne finns här även mer tanniner och helheten blir liksom mer manlig, även om det är elegant.

Volnay idag och båda imorgon om jag får välja.


Flight 4 - Röd 1er Cru - Chambolle

Chambolle-Musigny "Les Charmes" är en rustik och manlig Chambolle med animaliska inslag. Visst finns här gottisar som gräddkola, hallonfrukt och sötma och fin mineralitet, men det som sticker ut är rusticiteten för att vara en Chambolle.

Chambolle-Musigny "Les Hauts Doix" är en helt annan sak. Här snackar vi istället elegans i varje del. Här finns floralitet, lättflyktiga fruktaromer som blandas med en superfin Pinot-krydda och ett bra mineralavslut. Grymt gott vin som får den tydligaste vinsten idag.

"Les Hauts Doix" vinner alla dagar, även om jag gärna tar båda.


Flight 5 - Röd Grand Cru

Charmes-Chambertin ger koncentration, viss rusticitet och Pinot-kryddor i massor. Vi pratar en lång lista med kaffe och peppar i den första sniffen. Här känns det som att tiden behöver få jobba ner eken och den lätta ekbeska som stör mitt intryck. Sedan upplever jag att mellanregisret är fylligare än avslutet som klingar ut relativt slankt. Det här ger jag tid och håller samtidigt tummarna.

Echezeaux är mjukare och mer sensuellt, floralt och lättfruktigt. Här är det dock åter en ekkänsla som grumlar intrycket. Å ena sidan känns vinet slankt och lätt i munnen med ett avslut med sötma och mineral, men samtidigt tynger eken intrycket. Ännu ett vin att vänta på. Svårt att välja ett av vinerna, utan jag skulle vilja testa båda efter lång lagring.

Totalt sett faller rösten helt klart på "Les Hauts Doix" bland de röda.


Flight 6 - Ch9P

Tyvärr var jag tvungen att springa iväg på ett annat möte så jag fick ingen chans att prova parets nya satsning som är viner från egna ägor i Ch9P. Nåväl, jag var mer än nöjd med lunchen ändå och det är inget snack om att det är bra viner som skapas av den lätt mystiska duon Saouma och Brakin. Vinerna kostar en slant, men gillar man Bourgogne är det definitivt en producent man vill ha i källaren.

Slutligen ett stort tack till Wineworld och Chattis för möjligheten att få ett bättre grepp om en intressant producent.

söndag 22 april 2012

En annorlunda provning - lite som ett Kinder-ägg


Så var det då dags för vinprovning på hemmaplan med gänget från Munskänkarna. Det brukar vara kul, intressant och lärorikt och självklart blint. Nu hade turen kommit till undertecknad att välja tema och efter en hel del fnulande löste det sig riktigt bra.

Med inspiration från bloggen "Brooklynguy's Wine and Food Blog" och hans återkommande inlägg "You be the Sommelier" blev temat att utifrån en presenterad maträtt gissa vilken typ av vin som skulle serveras och efter det även prova vinerna blint och att gissa igen. Som belöning fick man sedan även en maträtt att prova vinet till, för att bedöma matchningen. Lite som ett Kinder-ägg, tre överraskningar i en.




Först ut för att sätta an tonen var gårdagens bloggade vin, 53:an från Meursault....och JA, vi kom i stämning direkt. Efter det var det fyra rätter och sex viner och av rent praktiska skäl hann jag inte ta några noteringar då köket tog en rätt stor del av tiden. Nedan följer dock upplägget och en del funderingar på vägen.


Förrätt ett - Ceviche - Tärnad hällefilé (blåkveit) marinerades i stora mängder lime tillsammans med chili, vitlök och koriander. Det balanserades upp med lite salt och socker. Till servering blandades detta med blancherad grön sparris.

Gissningarna? Det gick rätt fort för deltagarna att enas om att det borde komma en Riesling i glasen. Ingen mer specificering än så. Väl avsmakat landade sedan de flesta gissingarna på en Mosel-Riesling.




Facit: 2010 Rausch Kabinett, Zilliken. Fungerade utmärkt och sötman i vinet rundade av både den rejäla syran och det lilla chilibettet. En ganska enkel kombination att gissa sig till och en matchning som verkligen fungerar i realiteten. Mer om vinet....kolla här.


Förrätt två - Soppa på Karl-Johan - Förberedd dagen innan blev det så dags för en soppa på Karl-Johan. Då jag blev ombedd att skicka receptet till deltagarna återskapade jag det och det följer nedan. Små portioner för 8 personer.


  • Blötlägg kanske 60 gram Karl-Johan och låt den bli lite mjuk. Pressa ur vätskan och lägg åt sidan.
  • Smörfräs ett par finhackade schalottenlökar och en finhackad klyfta vitlök i smör (dumt att snåla). Löken ska mjukna och inte brynas.
  • Tillsätt svampen och låt det gotta ihop sig några (5-10) minuter på medelvärme.
  • Häll över ett par deciliter vitt vin och en halvliter grädde.
  • Koka upp och låt puttra någon minut och smaka av med salt, vitpeppar och svampfond.
  • Mixa soppan slät med en stavmixer och passera genom något passade, Sil är lite väl finmaskigt. Sen tillbaka med soppan i kastrullen.
  • För att balansera upp beskan tillsatte jag sedan lite gele (krusbär) och ett par matskedar sherry.
  • Slutligen tunnades soppan ut med lite mjölk till rätt konsistens


Och just ja, till soppan serverades varsin brödstång (levain) som stektes i smör och olivolja och kryddades med salt och örter.

Gissningarna? Här var jag mest i köket, men gissningarna jag fångade upp var Pinot Noir och Gamay på den röda sidan och Chardonnay och Sauvignon Blanc på den vita. Det fanns säkert fler och till en sådan soppa kan man ju välja lite och lyckas rätt bra.

När vinet hade serverats hade merparten till slut landat i Chardonnay och även i Bourgogne.




Facit: 2006 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy. Ett väldigt lent och balanserat vin som är i ett väldigt bra drickläge. Den lite feta lenheten tyckte jag tog bort det lilla av beskhet som fanns i soppan, men vinet kanske skulle vunnit på att bjuda på lite mer syra för att stå upp mot soppans fetma. Dock, återigen en bra matchning i sin helhet med soppa bröd och vin. Brödet tillförde en lite annan textur som nästan behövdes mot fetman....kanske det räddade upp den lite låga syran? Mer om vinet....kolla här.

Några som hade Zilliken kvar i glasen tyckte att den matchade soppan ännu bättre än det avsedda vinet. Så kan det gå som glad amatör :-)


Huvudrätt ett - Anka med råraka och rödvinsreduktion - Några skivor ankbröst, en liten råraka, ett par gröna sparrisar och en rödvinsreduktion som tack och lov gjorts dagen innan.

Gissningarna? Här var det liksom inget snack egentligen. Kanske lite väl uppenbart att en Bourgogne-älskare skulle välja Pinot Noir. Men vad säger egentligen druvan om vart vinet, eller i det här fallet vinerna, kommer ifrån?

När vinerna fanns i glasen gick diskussionerna rätt livliga runt bordet och gissningarna gick åt flera håll, men ofta landade man ganska rätt. När jag tipsade om att inget vin var från Europa föll bitarna på plats och länderna spikades. Snyggt.




Facit: 2006 Escarpment Pinot Noir och 2006 Russian River Valley Pinot Noir (Cuvée Alyce), Walter Hansel.

Båda vinerna funkade kalasbra till maten och inledningsvis var det lite svårt att skilja ut kvalitetsskillnaden. De kom rakt från källaren på 12 grader. Med luft och några grader kändes det rätt tydligt vart det barkade hän. Escarpment tycktes vika ner sig lite och Hansel bara växte. Till slut var det inget snack om vilket vin som tog hem flest röster. Mer om vinerna....kolla här och här.


Huvudrätt två - Lammkorv med gräddkokta bönor och glacerad lök - Sista rätten för kvällen var min egen favorit. Det var en stekt lammkorv, en korv min sambo köper via en arbetskamrat, vars son gör italienska korvar på kvällarna som extraknäck. Korven serverades med cannellini-bönor kokta i buljong och grädde och till det pärllök och vitlök som förvällts och därefter glacerats i smör och honung innan de fick snabbt fick puttra i en kraftig kalvbuljong innan uppläggning.

Gissningarna? Nu var det väldigt mycket stök i köket och stämningen vid bordet hade hoppat upp ett par nivåer. Att då fånga upp gissningarna var lite svårt, men det chansades nog mest brett på den här maträtten. Här hörde jag gamla världen och nya världen och även både rött och vitt...rosé? Själv hade jag tankarna på lite rustik och bonnig matlagning från Franrike eller Italien, men som såklart kunnat landa på helt andra håll.

Med vinerna i glasen och efter lite sniffande, smakande och diskussioner så prickades i alla fall glas två till en italiensk Nebba. Gott nog. Glas ett placerades lite bredare i mestadels södra Frankrike.




Facit: 2006 Gigondas "Valbelle", Chateau de Saint Cosme och 2003 Barolo, Massolino. Efter tidigare lena och slanka viner så var det då dags för motståndsrörelsen att visa vad den kan bjuda på, ja tanniner alltså. Två rejäla matviner som i min smak fungerade kalas till maten då de gräddkokta bönorna tog ner dem på jorden och gjorde det till riktigt lyckade matchningar. Som solitärer, när jag kunde andas ut efter allt köksbestyr, var de lite för "tuggiga" för min smak. Jag har dock ett gäng Valbelle i källaren och om jag nu glömmer dem i några år så kan de nog landa riktigt bra. Mer om vinerna....kolla här och här.

Summa summarum ett väldigt roligt tema, men där arrangören får rikta in sig på att få allt att fungera och fördela tiden mellan kök och matbord. Tur då att det kan serveras bonusviner både före och efter :-)

söndag 18 mars 2012

Lördagsmys - Hubert Chavy följt av Pavelot


Bilburna vänner med rätt så små barn på besök innebar en lugn och väldigt avslappnad lördag med ett par små godsaker. Idén var att ta lite temp på vitt från 2006 och fortsätta rensandet av rött från 2003. Låt oss då se hur det gick...och förresten noterna är lite skjutna från höften.

Kvällen inleds med enkel och finstämd elegans i form av 2006 Puligny-Montrachet "Les Enseignères", Domaine Hubert Chavy. Till skillnad från gårdagens rätt krävande karaktärsvin signerat Henri Boillot har vi här ett vin som till både doft och smak bjuder på en enkel och elegant fräschör. Här finns svaga trädgårdsfrukter, len citrus och en härlig sötma av honung och melon....och självklart en härlig mineralitet.




Tillsammans med en lite lugnare syra har vi att göra med ett vin som är väldigt välbalanserat och som hamnat i ett perfekt drickfönster. Det är lite si och så bland mina vita 2006or tycker jag, så skönt att veta att Hubert Chavy fortfarande är att lita på. Övriga flaskor lär nog ryka under året. Ja, satan i gatan vad nöjd jag var med det här just nu.

Nästa vin är en av mina få kvarvarande flaskor från årgång 2003. Den här gången en 2003 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "La Dominode", Domaine Pavelot. Här har vi att göra med ett vin från 2003 där producenten lyckas leverera utan att låta vinet ta för mycket stryk av det varma året.




Doften är en massa bär med hallon och framför allt körsbär. Sedan finns här en blommighet och fina Pinot-kryddot som tillsammans med lakrits och viol drar igång salivbildningen. Smakmässigt återkommer doftaromerna och tillsammans med en bra ryggrad i form av livlig syra och lätt snörpiga tanniner har vi att göra med ett vin som är väldigt lätt att gilla. Visst är det ändå en 2003a, men en trevlig och lättdrucken sådan. Tänk då vad mer typiska årgångar kan göra med det här vinet. Mums!

En väldigt trevlig vinkväll där båda flaskorna levererade mer än väntat och där prisvärdet definitivt kändes riktigt bra. Båda vinerna stämplade nämligen in ett snäpp under 300 kronor.

fredag 16 mars 2012

Hyfsat nytt från SB - Henri Boillot tolkar årgång 2009


Antalet viner jag köper direkt från systembolaget är inte jättemånga, men ibland dimper det ner lite saker som jag inte kan motstå. Så var det exempelvis nu i början på mars då Lafarge och Boillot fick ta upp lite plats i källaren. Att Henri Boillot ska prickas av på min nyårslöfteslista gör inte saken sämre och inte heller att han brukar leverera saker som funkar för mig.

Inget mer snack. Låt det bara få vara fredag och låt en flaska 2009 Puligny-Montrachet, Domaine Henri Boillot få sätta livet till.




Här har vi en fet, kryddpepprig och blommig doft med inslag av vanilj och i bakgrunden en rätt dämpad, men mogen fruktbild, där allt från äpplen och päron till citrus och andra tropikfrukter tittar fram.

I munnen handlar det initialt om en rätt len skapelse med lite dämpade syror eller kanske är det mer att de är inlindade i den smöriga kroppen. När mittenpartiet övergår i avslut så byter vinet däremot skepnad och babyfetman övergår i mer pubertal rivighet. Det är beska, kryddor, metall och mineral som lite oljigt lägger sig tillrätta i munnen och liksom torkar eller dunstar bort och lämnar kvar en rejäl släng eftergrus.

Definitivt ett gott vin med en rackarns massa karaktär. Skulle jag få önska mig något hade jag adderat lite syra och en period av ryggläge. Funkar dock hur bra som helst som fredagssällskap.

måndag 12 mars 2012

2009 Puligny-Montrachet "Les Charmes", Domaine Jean-Louis Chavy


Som den ena av två söner till Gérard Chavy begåvades Jean-Louis med nästan exakt samma vingårdar som brorsan vid uppdelningen mellan dem, med skillnaden att Jean-Louis fick Perrières när Alain fick Pucelles. Vingårdarna har sedan dess divergerat lite ytterligare och Jean-Louis har numer lite "Les Cent Vignes" i Beaune utöver sina gårdar i Puligny. Vill du veta lite mer om bröderna kan du kolla här.

I övrigt tillhör Jean-Louis den stora skara vinmakare som numer plogar, minimerar besprutning och i allmänhet undviker att lägga sig i, ja typ i onödan. Det som dock sticker ut lite är att han adderar "onaturlig" jäst i processen, allt i syfte att ha större kontroll. Inte riktigt i takt med den senaste trenderna, men alla gör ju som de vill.

Nåväl, över till drycken. Dagens vin kommer från Puligny, närmare bestämt från vingården "Les Charmes". Namnet är detsamma som vingården i grannbyn Meursault, men med en liten, men ack så viktig skillnad, för i Meursault är vingården en 1er Cru och i Puligny är den Village-klassad. På dagens flaska kan man läsa 2009 Puligny-Montrachet "Les Charmes", Domaine Jean-Louis Chavy.




I takt med vårvädret bjuds på en len blandning av försommarblommor, honung och citrus. En fin första doftpelare som kommer mot en. Med lite mer sniffande fångas tropiska toner, ett par grabbnävar grus, honungsmelon och äpple.

Munkänslan lurar en lite mot Meursault med en oljig och fet vätska där fokus ligger på en väldigt len citrus och smörig honungssötma innan grapebeska och mineral med en touch av metall tar över. Visst finns där annat också, men det är mer små hejarop från läktaren.

Väldigt drickvänligt, prisvärt och defnitivt helt OK för sin klassificering, fast så är det ju allt som oftast med dessa Chavys.