En taskig vindag - Charlopin-Parizot vs de Bellene

I ett försök att rensa ut källaren på saker som kanske inte riktigt lockar fram pukor och trumpeter tog vi och lät korkarna ryka från två lite enklare flaskor. Dessa fick utgöra dryckjom till en middag med dubbla stekar och såser. Här bjöds lammstek och nötstek, samt rödvinsreduktion och gräddsås. En väldigt kalorifattig (NOT) puré på potatis och rotselleri fick binda ihop helheten.

I glas ett har vi 2008 Bourgogne "Cuvée Prestige", Domaine Philippe Charlopin-Parizot.

Här har vi en rätt skön arom av frisk syrlig frukt med körsbär och lingon i första rummet. Här finns också en fin doft från de rostade faten med kryddor och kaffe. Rätt enkelt och rakt på, men trevligt. I munnen är vinet slankt och syrligt och dugligt som vardagsvin, men det kräver mat för att blomstra lite och ger egentligen inte några intryck värda att skriva om.

I glas två finns 2008 Bourgogne Pinot Noir Vieilles Vignes, Domaine de Bellene.

En enkel doft av fatrost och syrliga bär som blir ännu enklare i munnen. Det här är helt enkelt inte speciellt bra (surt) och det finns inget som tyder på bättring heller.

Inte världens bästa vindag, men det är nyttigt att åka på sådana också, helt klart.

Ett steg i rätt riktning av Charlopin-Parizot

Enligt noteringarna drack vi vår förra och första flaska från Domaine Charlopin-Parizot den 13:e mars i år. Den första bekantskapen var inte direkt positiv, men skam den som ger sig, låt firman få flera chanser. Det går ju inte att döma bort en domän efter ett vin.

Till saken hör att detta är semesterns sista flaska vin. Jag har under flera år börjat jobba en torsdag så att den första komatosen endast pågår i två dagar......och i alla fall vill jag att den sista flaskan innan "allvaret" ska ge några positiva vibbar.

Låt oss gå rakt på't, d.v.s på flaskan med 2008 Bourgogne "Cuvée Prestige", Domaine Charlopin-Parizot.

I näsan är det unga, kirschiga körsbär (lite Anthon Berg-varning) och rostade fat. När den täta frukten och rostningen släpper greppet kan man börja ana orientens kryddpåse, men den springer kurragömmalek i bakgrunden.

Känslan i munnen är att det är ett rätt slankt vin, med ungdomens syra och rödfrukt som huvudinstrument. En svag tendens till tanniner står också att finna, men inte mer än små pyttefjuttekorn som klingar av nästan direkt.

Vad tycker vi den här gången då. Jo, vi är båda överens om att det funkar som ett enkelt vin både till dagens köttfärsbiffar med lite orientalisk kryddning och helt på egen hand. Det ger såklart inga bestående intryck, men det är också ett Bourgogne-klassat vin och då kan man inte begära mer. Priset är 199 bagare och jag kan i och för sig använda pengarna bättre, men vinet funkade och gjorde inte bort sig alls.

Domaine Charlopin-Parizot tog ett steg upp på min skala i alla fall.

Charlopin-Parizot, en besvikelse

I systemets beställningsortiment finns det två olika viner från Domaine Charlopin-Parizot. Jag har inte tidigare druckit något från den producenten vad jag kommer ihåg, så jag beställde helt sonika båda vinerna för att testa. Först ut blev deras nysläppta och Village-klassade vin från byn Fixin. Druvmaterialet till detta vin kommer från en enda vingård, som till på köpet är en monopol-vingård. Vinet är alltså Fixin Clos de Fixey, 2008.

Lite information om producenten finns såklart på den egna hemsidan, men jag kollade runt lite mer och fann att det här är en producent där oenighet råder. Bland annat har Remington Norman och Charles Taylor med producenten som en av deras "Great Domaines of Burgundy", medan Clive Coates inte alls har samma åsikter. Mina smaklökar och åsikter brukar ligga närmare Coates, så jag blev lite fundersam.

Andras åsikter kan vara intressanta, men de egna är ju de som räknas så det var bara att korka upp och prova på egen hand.

Det här blev intressant redan till färgen. Det är tydligt ungt, men framförallt är det väldigt kraftigt i färgen för att vara en Bourgogne. Inte direkt mörkrött, men inte heller transparent.

Vad sa då näsan om det? Nu blev jag lite fundersam, då det i huvudsak uppvisade en tät, diffus matta av röda bär och inte så mycket mer. Dagen efter kom lite mer nyansering, men inte var det den vanliga sniffvänlighet jag är bortskämd med. Inte heller i munnen händer det speciellt mycket, utan en tät rödfrukt med en hög syra och ett rätt beskt avslut blev grundintrycket. Dagen efter var det lite bättre, men inte var det någon större drickglädje.

Slutintrycket är att det kan nog bättra på sig med lite lagring, men att den Bourgogne-typiska stilen som ofta bjuder på rätt tydlig terrior är långt borta. Det här vinet är enligt min smak inte alls värd sitt pris och är inte heller vad jag väntar mig av ett vin från Fixin. Jag kommer att testa den andra flaskan inom kort för att se om det ger samma intryck. Tumme Ner.