Murrigt från Nuits-St-Georges signerat Bernard Ambroise

Fredagskväll med sug efter en lite kraftigare eller murrigare Pinot. Då är det lätt att landa i Nuits-St-Georges som oftast levererar i den riktningen. Normalt sett inte min favoritstil, men när hösten bankar på dörren kan det vara trevligt att få något med ummpppf i mun och mage.

Vi tog en sväng till Köpenhamn i somras (6-7 veckor sedan ...hua) och då köpte jag på mig en del blandade gottigheter från bl.a. Otto Suenson. En av dessa flaskor var en 2006 Nuits-St-Georges "Cuvée Vieilles Vignes", Maison Bernard Ambroise. För lite information om firman och ett annat provat vin, kolla här....nu tänker i alla fall jag smaka.

En ruffigt jordig näsa med tydliga körsbär och lite tendenser till torkad frukt. Här finns även jordkällare, undervegetation, tobak och läder som tydligt skvallrar om viss ålder. Det finns också lite målarlåda, lakrits och farinsocker på toppen och sammantaget en trevlig fredagssniff åt önskat håll.

I munnen har vi en riktigt söt frukt som har börjat sin bana mot uttorkning och vissa lätt tröttnande drag kan spåras, men i huvudsak är det fortfarande en rätt pigg rackare. Tanninerna är vackert polerade och ger endast ett svagt och skönt motstånd, samtidigt som syran står upp hyfsat väl. Hade jag fått önska hade syran kunnat få vara en snäpp högre, men det är detaljer.

Smakmässigt är det som sagt frukt, rätt mycket olika viol, anis och lakritsinslag och en känsla av läder och jord. Det avslutas sedan med ett litet bett av beska och lite torra mineraltoner. Allt som allt en helt OK vin som bjuder på fredagsglädje utan att kanske skina. Lite opolerat och tungt i gumpen för att få applåder...eller är det bara att det är på sin resa mellan ung frukt och mogen skönhet? Smaksak!

Mitt livs första flaska från en webblansering på SB - En Ambroise Grand Cru

Röd Bourgogne, som jag gillar den bäst, är nästan alltid transparent eftersom Pinot-Noir bl.a. har så låg andel skal och därmed färgämnen. Sen finns det producenter som ändå får till djupt röda viner och då menar jag inte sådana som fuskar med omvänd osmos, utan där fokus är på lång maceration och rejält mogna druvor.

De flesta viner med den här stilen jag har druckit kommer från vingårdar i Nuits-St-Georges eller från vinmakare som kommer därifrån. Ett exempel på denna stil kommer från Domaine Bertrand Ambroise och baseras säkert på att Bertrand i grunden fick lära sig vinmakning av sin svärfar som både bodde i Nuits-St-Georges och hade alla sina ägor i byn, sammanlagt åtta hektar.

Över åren har Bertrand utökat arealen till totalt 17 hektar egen mark och till det hanterar han ytterligare ungefär 7 hektar och köper även in druvor som han vinifierar. En rätt ansenlig verksamhet numer alltså.

Åter till den koncentrerade stilen, något som Bertrand får fram genom att först och främst se till att ha fullt mogna druvor och sedan använda sig av en macerationstid på uppåt totalt 4 veckor. Macerationen inleds med kallmaceration i upp till en vecka, som följs av jäsning och ytterligare urlakning tills Bernard är nöjd.

Resultatet blir täta och koncentrerade viner som ovanpå det får stor andel ny ek, något som adderar till vinernas rusticitet. Här landar vi alltså så långt från lätta eller silkiga Pinoter det går att komma i Bourgogne och meningarna är väl delvis delade när det gäller kvaliteten på vinerna.

På Systembolagets första Webblansering någonsin släpptes dagens vin, nämligen 2009 Corton Grand Cru "Le Rognet", Maison Ambroise. Förväntningarna är låga, trots att vi har att göra med en Grand Cru. Vinet borde väl egentligen ha en 10-20 år på flaska och tillhör inte de som ska drickas på frukten, men nu kör vi.

Den första doften efter upphällning i karaff är väldigt funky, med en blandning av fat, jord, läder och andra animaliska toner ovanpå dunkel frukt. Bara att låta vinet vara några timmar......och det senare beslutet efter en provsmakning var att vänta en hel dag till.

Såhär dagen efter har vi landat i en mer tilltalande doftbild där faten numer är mer återhållna och frukten faktiskt tittar fram ordentligt. Vi pratar fruktkoncentration kryddad med limtoner, inte alls på något sätt fel, men heller inget att skriva hem om.

I munnen har det nu hänt en del del åt det bättre hållet. Vi har att göra med ung frukt med bibehållen syra och en rätt sträv matta med tanniner. Polermaskinen har inte lyckats mer än lugna ner dem i kanterna, men de ger ändå en skön känsla i munnen. I övrigt är det mest ung frukt som slåss mot örtig beska och jordighet, innan jag känner av mineraldrivet.

I bakgrunden viskar dock herr lakrits till fru silkighet att deras tid kommer när ungtupparna har lugnat ner sig. Om det räcker för att lyckas förföra mig i framtiden får jag troligen inte veta för jag kommer inte att köpa fler flaskor av detta vin. Inte riktigt min stil av Bourgogne-Pinot, även om det var riktigt bra till de indiskt kryddade kycklinglårfileerna och även funkade helt OK efter det.