Men....ja detta så ofta närvarande men

Det är lite kul att då och då plocka fram ett vin från 2005 och liksom ta tempen på bulken som ligger och vilar sig i form i skåpen. Just idag har turen kommit till en by som inte ligger mig varmast om hjärtat och en producent som jag velat kring under några år.

Dags att korka upp en flaska 2005 Nuits-St-Georges, Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

Doften erbjuder en frukt som har mattats och som liksom kan definieras som hallon och körsbär i någon slags uttorkningsfas. I samband med detta blir det som så ofta andra aromer som får träda fram. Idag vinkar lakrits och buljong med varsin vimpel, men ännu starkare intryck gör ett lite mer "spritigt" spektrum av målarlåda och kirsch.

I munnen är det mesta på rätt plats och i rätt omfattning. Syra och tanniner checkas av per omgående. Tanninerna i samspel med lakrisala drag som nästan utlovar sammet är härliga, men....ja, detta så ofta närvarande men, det är lite glest i frukten. Det fyller helt enkelt inte riktigt ut hela kostymen och det gör även att ett annars rätt trevligt, mineraliskt och lakrisalbeskt avslut blir lite avsnörpt och beskan få härja lite för fritt

Hyfsat nära, men ändå inte riktigt "där". Mest förvånad är jag över att frukten kändes så tunn...hmmm.

Nuits-St-Georges och ett varmt år

Det finns vissa kombinationer av Bourgogne som inte brukar passa mig. En sådan kombination är viner från Nuits-St-Georges, i synnerhet från varma år. Ändå får jag för mig att köpa dem då och då, bara för att se hur de uppför sig efter några år i källaren.

För att gå direkt på vinet så är det en 2003 Nuits-St-Georges 1er Cru "Les Chênes Carteaux", Domaine Henri Gouges.

Det här doftar av jord, animalier och undervegetation parat med mörka körsbär, lite vanilj, mineraler och diverse kryddor. Trevligt, men förbaskat tungt och koncentrerat för en Bourgogne.

I munnen slås jag av hur ungdomligt vitalt det är. Syran är frisk, tanninerna rätt bestämda och frukten har inga problem att göra rösten hörd, även om den börjar viska lite mognadstoner. Det är koncentrerat, fruktigt och rätt lakrisalt. För min del skulle jag gärna se att det får kanske fem år till på rygg för att runda av skapelsen och kanske passa mig bättre.

Kombinationen Nuits-St-Georges och ett varmt år är väl sisådär för mig.

Tummen upp för Remoriquet

Att jag gillar viner från Bourgogne torde vara självklart för den som kollar in bloggen, men även om jag gillar Bourgogne generellt sett har jag såklart favoriter och även sånt som hamnar längre ned på listan. Ett område som jag på nåt sätt inte riktigt är riktig kompis med är byn Nuits-St-Georges. Visst finns här guldägg som Les Saint-Georges, men också sånt som inte riktigt faller mig på läppen.

Idag pratar vi bynivå, alltså lite uppförsbacke vad gäller mina smaklökar, men sen pratar vi det gyllene året 2005 och den duktiga producenten Remoriquet. Kanske ändå att lite mognad från ett bra år kan ge tummen upp? Låt oss smaka på en 2005 Nuits-St-Georges, Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

Som väntat en ruskigt tät och koncentrerad frukt med körsbär i spannet mogna bär till körsbärskärnor. Här finns ocskå en rejäl dos plommon och målarlåda som sedan ger plats för kryddor, svamp, tryffel, lite balsamico och en touch buljong.

En riktigt härlig doft där man kan hitta doftspår efter doftspår...om man nu väntar och letar.

I munnen finns tydliga körsbär, lakrits, kryddor, apelsin med kompletterande beska och en svag, svag ton av buljong. Mer intresant är kanske en bra syra, tanniner som fortfarande ger ett bra motstånd, tung frukt, och tydliga drag av lakrisalt och mineralt. Vinet slutar i ett uttorkande avslut som hänger kvar länge. Det har även en viss alkoholvärme, dock utan att störa.

Riktigt gott för att vara ett byvin från just denna by. Än en gång ger årgången bevis för att det gjordes ruskans bra vin det året. Tummen upp faktiskt.

Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot på Gastrologik

Nu har vi äntrat grisnovember med mörkret, regnet och alla tråkiga förkylningar. Skönt då att ha saker att se fram emot, sådana som förgyller tillvaron ett snäpp eller två. En sådan dag var det i tisdags då Wineagency tillsammans med Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot bjöd till lunch på Gastrologik.

Som alltid var maten lysande och dagen till ära hade vi även lysande viner i glasen. Extra kul att sitta och språka med Fabien Duperray från Domaine Jules Desjourneys och prata vin från både Beaujolais och Côte d'Or. Efter det mötet blev det nästan självklart att ta sig dit i vår och hälsa på.

Nåväl över till vinerna.

Arnaud Ente

Först upp att dansa var Arnaud Ente och det som skänktes var hans vita basvin, 2010 Bourgogne Chardonnay. Redan här, vid det första glaset, blir man lite golvad. Det är en makalös flaska på basnivå med en underbar mineralitet som skjuter ur glaset. När näsan darrat färdigt finns där även en fin och väldigt fräsch frukt. I munnen adderas intrycken med fetma, en svag beska, men framför allt en helhet som är så fräsch, elegant och balanserad att Arnaud definitivt lägger sig extremt högt avseende instegsviner. Svårslaget.

Nästa viner till rakning var en flight om tre stycken:

2009 Meursault
2009 Meursault "La Clos des Ambres"
2008 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or"

Det första vinet bygger vidare på bas-Bourgognen med en liknande fräschör och frukt. Det är i sammanhanget kanske lite lugnare och har beståndsdelarna ännu mer på plats, men det är ju en annan årgång och nivå. Väldigt lätt att gilla i sin eleganta stil, där fetman och mineralerna gör det till en balanserad njutning.

"La Clos des Ambres" adderar lite florala drag och en rökigare mineralitet. Det som sticker ut är det långa och slanka avslutet som lämnar kvar en uttorkande och stenig mun, något som gör att man verkligen smakar av mineralsvansen.

"La Goutte d'Or" tar oss upp ett steg på kvalitetstrappan. Här finns en tydligare blommighet, mer mjuk och len frukt och en lättare mineralitet. I munnen pratar vi en ganska rejäl citrus och den svaga beska som jag upplevt i de tidigare vinerna är som bortblåst. Här finns istället en härlig balans mellan beståndsdelarna med en fetma och mineralitet som passar mig som hand i handske.

Pilgrimsmussla med havrerot

Den avslutande flighten från Arnaud Ente innehöll följande:

2008 Meursault "Les Petits Charrons"
2007 Meursault "La Sève du Clos"
2007 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Refèrts"

"Les Petits Charrons" bjuder på en ren och klar frukt bestående av äpplen och citrus. Citronfrisk syra som tillsammans med Meursault-markörerna nötter och honumgssötma ger ett fint intryck. Avslutet är åt det lättare hållet med en fin mineralsvans.

"La Sève du Clos" är en betydligt mer koncentrerat och tyngre vin är de andra. En mer mogen frukt och kryddighet ger kraft i doften. Smaken är även den mer kompakt med mer fetma och en smörighet som nästan drar åt kola. Trots detta är vinet fullt balanserat och upplevs elegant. Att det sedan har en mumsig mineralitet gör ju inte saken sämre. Ett riktigt gott vin.

"Les Refèrts" är katten bland hermelinerna och vinet upplevs lite lättare än sina kusiner. Floralt och gulfruktigt med en annan touch av en renare mineralitet, ja med nästan lätt metalliska drag. Men visst finns det likheter i citrus och fetma som känns igen från övriga viner.

Det kändes nästan meningslöst att sitta och plita ner anteckningar och särskilja vinerna. Det är nämligen en alltigenom lysande produktion och Arnaud Ente är definitivt en lysande vinmakare som passar min smak perfekt. Se till att prova i alla fall instegsvinet och risken är att du faller pladask som jag. En spontan liten applåd blir det som summering.


Så var det då dags för Christophe Perrot-Minot att visa på vad han kan. De viner som hälldes upp var följande:

2010 Fixin
2010 Gevrey-Chambertin
2008 Morey-St-Denis "La Rue de Vergy"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru Vieilles Vignes "Les Échanges"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "La Combe d'Orveau"
2009 Nuits-St-Georges 1er Cru Vieilles Vignes "La Richemone"
2008 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 

Himmelskt god hängmörad biff

För min del faller inte alls dessa viner mig i smaken på samma sätt som Arnaud Entes. Genomgående beror det på att jag upplever dem som rätt ekiga, lätt beska och i viss mån med en alkoholvärme. De behöver såklart tid för att riktigt flirta med mig.

Det var dock ett par viner som jag kände har den profil jag mycket väl skulle vilja ha i källaren och vänta in. Det ena var "La Combe d'Orveau" som från 70 år gamla rankor bjuder på en varm och kryddig doft med inslag av viol och i viss mån lite Bassets. I munnen känns det som om bygget har den struktur, den sötma, kryddighet och mineralitet som gör att det kan bli en skön Chambollsk njutning vad det lider.

Det som stack ut mest för min del var nog "La Richemone". Jag brukar inte dras till viner från Nuits-St-Georges i normalfallet, men från vissa vingårdar med rätt läge och från rätt producenter så kan det bli riktigt, riktigt bra. Här bjuds en kraftig frukt med en nästan animalisk touch. Det är mörkfruktigt och fyllt med trevliga kryddor. Smakmässigt är det såklart ekigt, men även sötfruktigt, nästan karamelligt, med små silkiga tendenser. Kryddorna är fina och mineralsvansen bra.....återstår bara att integrera eken i ett antal år.

Det är bara att inse att vi alla har olika smakpreferenser och att jag har lite svårt för unga, ekbeskiga viner som egentligen är byggda för lagring. Hade varit intressant att prova ett eller ett par referensviner med några år på nacken så man bättre kan förstå vart potentialen kan leda.

Anteckna eller njuta?

Summa summarum ger mina smaklökar en fallseger åt Aranud Ente.

Murrigt från Nuits-St-Georges signerat Bernard Ambroise

Fredagskväll med sug efter en lite kraftigare eller murrigare Pinot. Då är det lätt att landa i Nuits-St-Georges som oftast levererar i den riktningen. Normalt sett inte min favoritstil, men när hösten bankar på dörren kan det vara trevligt att få något med ummpppf i mun och mage.

Vi tog en sväng till Köpenhamn i somras (6-7 veckor sedan ...hua) och då köpte jag på mig en del blandade gottigheter från bl.a. Otto Suenson. En av dessa flaskor var en 2006 Nuits-St-Georges "Cuvée Vieilles Vignes", Maison Bernard Ambroise. För lite information om firman och ett annat provat vin, kolla här....nu tänker i alla fall jag smaka.

En ruffigt jordig näsa med tydliga körsbär och lite tendenser till torkad frukt. Här finns även jordkällare, undervegetation, tobak och läder som tydligt skvallrar om viss ålder. Det finns också lite målarlåda, lakrits och farinsocker på toppen och sammantaget en trevlig fredagssniff åt önskat håll.

I munnen har vi en riktigt söt frukt som har börjat sin bana mot uttorkning och vissa lätt tröttnande drag kan spåras, men i huvudsak är det fortfarande en rätt pigg rackare. Tanninerna är vackert polerade och ger endast ett svagt och skönt motstånd, samtidigt som syran står upp hyfsat väl. Hade jag fått önska hade syran kunnat få vara en snäpp högre, men det är detaljer.

Smakmässigt är det som sagt frukt, rätt mycket olika viol, anis och lakritsinslag och en känsla av läder och jord. Det avslutas sedan med ett litet bett av beska och lite torra mineraltoner. Allt som allt en helt OK vin som bjuder på fredagsglädje utan att kanske skina. Lite opolerat och tungt i gumpen för att få applåder...eller är det bara att det är på sin resa mellan ung frukt och mogen skönhet? Smaksak!

Fine Wines - Bourgogne - Wineagency

Den 28:e maj var det dags att botanisera lite bland det mer exklusiva sortiment som erbjuds av Wineagency. Huvudtemat för dagen var definitivt till min belåtenhet då det rubricerades "Fine Wines Bourgogne" och av 25 upphällda viner visade det sig att 20 var från Bourgogne. Till saken hör att vinerna provades i ett tempo jag inte riktigt är van vid och från första till sista glas tog det kanske 1 timme och 20 minuter. En nyttig och god övning, helt klart.

Samtliga viner som provades och deras inbördes ordning, samt priser ex moms, finns nedan. Till detta lite noteringar av blandad längd.

Pierre Peters
2002 Cuvée Speciale Les Chétillons -  slut
2004 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-
2005 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-

2002 börjar visa upp en fin begynnande mognad och är härligt drickvänligt med bra syra, citrus, äpple och viss brödighet. 2004 är såklart yngre och mer syradrivet, men känslan är att här finns potential och jag skulle gärna ha några i källaren. 2005 når inte fram till mig på samma sätt.


Domaine JA Ferret
2009 Pouilly Fuissé - 192:-
2009 Pouilly Fuissé "Les Clos" 239:20

Inte riktigt min stil. Lite för oljigt feta och platta, utan understöd av någon syra att tala om. Jag passar.


Domaine Lorentzon
2009 Mercurey 1er Cru "Champs Martin" - 228:-
2009 Mercurey 1er Cru "Croichots" - 220:-

Ett snäpp upp på skalan, men fortfarande rätt märkta av årgången. Champs Martin tycker jag får kämpa emot eken lite för mycket, vilket känns synd då det finns fina drag av blommor, frukt och mineral. Då upplever jag Croichots som trevligare då den orkar hålla emot eken bättre och uppvisar en bättre balans, utan att fetman får ta över. Skulle jag gärna dricka någon gång i lite mer lugn och ro.


Domaine Arnaud Ente
2009 Bourgogne Chardonnay - 236:-
2009 Meursault - 399:20
2007 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2008 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2009 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-

Nu pratar vi helt andra skapelser och det gäller redan på den generiska Bourgogne-nivån. Det här passar min smak perfekt med sin elegans och balans. Syran är bra för årgången, mineralerna är bra och vinet upplevs väldigt drickvänligt. Lanserades 1/6 på SB och några få flaskor finns kvar i vinkällarbutikerna och jag råder dig att hugga fort innan de är borta. Jag har redan mina på väg.

Byvinet är ett steg upp i precision och elegans och jag sitter mest och njuter och är nöjd över kombinationen av att eken hålls så snyggt i schack, samtidigt som man lyckas få en så fräsch frukt från en varm årgång. Inget snack om att denna lilla domän vet vad den gör.

Intressant sedan att ställa upp en minivertikal där det är tydligt att 08-bombaren måste få vila till sig, men man väntar så gärna. 07-an är härligt smeksam i doften och tanken bara snurrar runt orden elegans och balans. Helt klart förbaskat gott med bra avvägning mellan syra, frukt och mineral. Kan gott vila lite till, men är riktigt gott redan idag. 09an når inte samma nivåer som syskonen, även om det är bra. Det kan dock drickas med nöje redan idag.


Domaine & Sélection
2009 Meursault "Les Vireuils" Vieilles Vignes - 1092:-

Ett vin som vinifieras av J-F Coche-Dury, något som förpliktigar och sätter förväntansnivån. Detta är min första bekantskap med Domaine & Sélection och jag upprättar gärna en långvarig relation. Här bjuds nämligen på ännu ett riktigt bra hantverk ur den vita Bourgogne-skolan. Vi pratar elegans och komplexitet med fin frukt och markerade mineraler. Gott idag, men här behövs några år i källaren för att få ut potentialen. (Sen är det ju väldigt bra att man inte kan läsa alla sina anteckningar - bedrövlig handstil ibland)


Dana Estates
2008 Helms Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-
2008 Lotus Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-

Holy Macaroni vilka kraftpaket. Här tar vi oss långväga bort från min hemmaplan och bjuds på unga, komplexa storheter som jag ser potentialen i, men inte riktigt fullt kan uppskatta som unga...med min palett blir det lite av små monster. Jag skulle dock älska att ha ett antal av vardera i källaren och återkomma om dussinet år eller så.


Domaine Ponsot
2000 Clos de la Roche Cuvée Vieilles Vignes - 1512:-

Ponsot är Ponsot och här får man vad vingården presterar ett visst år. Inga krumbukter eller stretching för att förbättra sker, utan här finns en medveten årgångsvariation. Jag var nog partisk efter min bekantskap med käftsmällarna från Dana, men att få dofta mogen Bourgogne är bra härligt. Här fanns hela registret med stall och läder, målarlåda och trädgårdens plockade bär och blommor, lite kryddor och mineral.

Munkänslan ger en bra syra och slipade men ändå lätt, lätt sträva tanniner. Till det en fin, lätt och elegant frukt som håller ut länge och ett avslut med mumsiga mineraler. Ett elegant och gott vin, men jag skulle vilja ställa det mot typ 99 eller 02 och se vad Ponsot verkligen kan få till när åren är bra.


Domaine des Lambrays
2009 Clos de Lambrays Grand Cru - 799,20

Det första som slår mig är vilken doftvariation och -komplexitet som vinet visar upp. Här finns de smörknivar i eneträ som barnen gjorde i skolan, skopvis med örter som nästan ger Grenachiga utryck och krydda efter krydda. Liksom bara ta listan och bocka av. Frukten därtill är varm och innehåller både körsbär och hallon.

Trots de varma uttrycken beter det sig relativt slankt i munnen med samma mängd örter här som i doften. Strukturen bjuder på bra syra och tanniner och avslutet är långt, mineraligt och uttorkande.


Domaine Perrot-Minot
2008 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2009 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2008 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Echanges" Vieilles Vignes - 840:-
2009 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1352:-
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1436:-
2009 Chambertin "Clos-de Bèze" Grand Cru Vieilles Vignes - 1599:20

Perrot-Minot är en producent som jag inte riktigt kommer överens med när det gäller unga viner. I synnerhet när man provar i ett högt tempo och inte har mat att kombinera med. Jag tror att mer syradrivna år som 2008 passar mig bättre när det gäller den här producenten. Det visar sig i de två minivertikalerna där jag föredrog 08orna i båda fallen.

Sen finns det ju en rackarns massa potential i vinerna, men som de upplevs nu är de inte riktigt för mig. Jag skulle dock hemskt gärna testa bl.a. Grand Cruerna i mer mogen ålder och se hur de tar sig.

En snabb, men härlig provning där Arnaud Ente definitivt passar mig som hand i handsken. Tack Ann och Catharina för det.

Att luncha i Bourgogne har bra prisvärde

Det är aldrig svårt att hitta ett enkelt ställe att få sin lunch på här i Bourgogne. Jag tänkte med två små exempel ge en liten fingervisning om vad man får för i runda slängar 200 kronor.

Unga druvor utanför Vosne-Romanée

I söndags lunchade jag i Nuits-St-Georges, centralt på torget på ett litet ställe som heter Café Centre. Dagens lunch gickdär  loss på 13,90 Euro och innehöll följande:

• Lokala charkuterier tillsammans med en bondpaté
• boeuf bourguignon
• Tarte tatin med vanilj- och kolaglass

Till det ett glas 2009 Nuits-St-Georges 1er Cru "Charmottes", Chicotot (en väldigt lokal vinmakare, endast några stenkast bort). Priset för detta var något på 7 Euro.

Vinet var förresten rustikt med jord från bondens stövlar kombinerat med hallon och körsbär, och ta mig sjutton om det inte svävade lite floralt ovanpå. Allt hopkokat med en fin bukett Pinot-kryddor. I munnen var det smeksamt med en angenäm syra, lätta tanniner och en nästan kirschig körsbärsfrukt. Till det lite örter och jordighet. Ett rätt gott vin, men det var doften som vann, trots ungdomen.

Nästa lunch var i måndags då jag åt på La Petite Auberge i Vosne-Romanée, det första röda huset på vänster hand om man kommer från Beaune. Här kostade Business-lunchen 21 Euro och då ingick vinet.

• Bondsallad med späda endiver och gratinerad getost på små brödbitar
• Biff med grönpepparsås och grymma smör och dragonkokta morötter
• Blåbärskaka med vispad grädde

Till det fick man ett glas 2010 Bourgogne Rouge, Cacheux. En körsbärsfruktigt doft som kryddats med örter och lite peppar. På det lite Lakrits och viol. I munnen hallon, viol och lakrits. Avslutet bjuder på mineral och en uttorkande Lakrisal. Bra syra och fina tanniner tillkommer och ger ett snyggt och balanserat vin för sin nivå.

Rätt häftigt vad 200 kronor kan bjuda på och då är all mat bra, inte lysande på något sätt, men bra. Tur att jag vandrar en del bland vingårdarna, annars är det lätt att öka i volym :-)

Les-Saint-Georges, pärlan i byn

I kommunerna Nuits-Saint-Georges och Premeaux-Prissey produceras viner som etiketteras under namnet Nuits-Saint-Georges. Här tillverkas både rött och vitt, med en överväldigande andel rött (97%).

Vingårdsmässigt saknar området Grand Cru-vingårdar, men har 41 stycken som är klassade som 1er Cru. Bland dessa finns det en vingård som sticker ut lite extra och det är Les-Saint-Georges. Det är t.o.m. vanligt att argumentera för att just den vingården borde ha Grand Cru-status, något som även har börjat höja statusen på dess grannar såsom exempelvis Les Vaucrains.

Faktiskt så pekade redan Dr. Morelot 1831 ut Les-Saint-Georges som områdets bästa vingård, något som accentuerades av Dr. Lavalle 1855 då vingården kvalitetsmässigt jämfördes med Corton och Clos des Lambrays. Nu spelar ju inte detta någon större roll AOC-mässigt. Det är en 1er Cru och historik eller argument från höger och vänster ändrar inte på det. Möjligen sker en upphöjning av status i framtiden, men under tiden kan vi konsumenter glädjas åt en vingård i Nuits-Saint-Georges som kan ge ypperliga viner och det till ett överkomligt pris.

Les-Saint-Georges är 7,52 hektar, ligger på 245-260 meters höjd och vänder sig mot morgonsolen i öster. Lutningen är ungefär 7-8% och marken består av ett stenigt övre lager som är en blandning av kalksten och lera. Under detta finns ett sammelsurium av olika typer av kalksten som ger vingården en extra komplexitet. Av vingårdens 7,52 hektar är det endast tre ägare som har mer substansiella andelar, Thibault Liger-Belair (2,1 hektar), Henri Gouges (1,03 hektar) och Hospices de Nuits (knappt 1 hektar). Totalt sett finns det 15 lotter fördelade på 13 ägare. Ägarna listas nedan:

• Domaine Vincent Sauvestre
• Domaine Chevillon-Chezeaux
• Domaine Robert Chevillon
• Domaine Georges Chicotot
• Domaine Dufouleur Frères
• Domaine Faiveley
• Domaine Forey
• Domaine Henri Gouges
• Hospices de Nuits-Saint-Georges
• Domaine Thibault Liger-Belair
• Domaine Alain Michelot
• Domaine Remoriquet
• Domaine Edouard Zibetti

En riktigt duglig producent som dock inte sticker ut något speciellt när det gäller viner från Les-Saint-Georges är Régis Forey. Dagen till ära ska vi dricka hans tolkning av den bästa vingården i Nuits-Saint-Georges och årgången är 2008. Ska man få full effekt av vinerna från vingården rekommenderas normalt en sisådär 10-15 år innan korkskruven får tala, men man måste ju få testa. Dagens vin är 2008 Nuits-Saint-Georges 1er Cru "Les-Saint-Georges", Domaine Forey.

Det trevliga med det här vinet är att näsan liksom flyttar en från det jordiga och rustika Nuits-St-Georges till mer elegans à la Vosne-Romanée, precis som det kan vara för denna vingård. Så är det i alla fall i min näsa.

Här svämmar det över av en söt Pinot-kryddig rödfrukt bestående av trädgårdsbär som hallon och jordgubbar. Kryddigheten är orientalisk och finmaskig och lyser av dyra, eleganta fat. Visst finns här lakrits, körsbär och en hel del annat gottigt som växer med värme och luft, men lyxen ligger i den svala doften och då är det en lysande sniff.

Smakmässigt är det samma visa när det gäller frukten. Den är söt och fin men hålls uppe av en bra syra som skapar drickvänlighet. Motpolen är en ekbehandling som än så länge lämnar grova spår av ekrost och rätt grova eller råa kryddor. Smakmässigt alldeles lysande till kvällens köttbit, men som sipparvin behöver det ännu rätt många år i den mörka källaren.

Totalbetyget är att det är en riktigt bra flaska för att vara från Nuits-St-Georges och att vinet kommer att kunna bli strålande när eken är fullt integrerad om några år.

1993 Nuits-St-Georges "Les Vaucrains", Domaine Alain Michelot

Idag dricker vi ett vin från en av de s.k. häxmästarna i Nuits-St-Georges, nämligen Alain Michelot. Förutom  ett par mindre plättar i Morey-St-Denis och Prémeaux finns all mark i hemmabyn. Intressant att notera är att att man äger mark i inte mindre än åtta olika 1er Cru-klassade vingårdar. Här finns vingårdar med rätt olika lägen i byn och dagens vingård "Les Vaucrains" som ligger i de södra delarna av byn har egenskaper som ett tunt lager lerhaltig lera ovanpå rejäla mängder kalksten.

Mitt i födelsedagsfirande blir det inte fler fakta, utan vi tömmer glasen från en flaska 1993 Nuits-St-Georges "Les Vaucrains", Domaine Alain Michelot.

Typiska mognadsdofter med jordighet, läderskärp, lite målarlåda och en till viss del torkad frukt. För att ge lite skjuts åt helheten kastar vi in lite lakrits och torkade fikon. På det hela taget en helt OK mognadsdoft, men inget som ger några hejarop.

Det är ungefär samma visa i munnen. Här finns samma mognadsregister som i doften och till det en rätt skön syra och lite matta tanniner. Det här summeras till ett gott moget vin, men det blir liksom inte mer än så. Det är ofta så för mig när det gäller viner från Nuits-St-Georges. Det saknas den eleganta dimensionen som kan lyfta en Bourgogne mot stjärnorna. Fast det är ju en smaksak......

1998 Nuits-St-Georges "Les Chaignots", Domaine Hubert Chauvenet-Chopin

Genom att slå ihop vingårdarna från sin far och svärfar har Hubert Chauvenet lyckats skapa en av de större domänerna i Nuits-St-Georges. Namnet på firman är som brukligt en blandning av Huberts och hans frus Evelyne Chopins efternamn och namnet är följdaktligen Domaine Hubert Chauvenet-Chopin.

Totalt sett förfogar Hubert över 16 hektar mark, varav 14 hektar är Village- och Regionalklassat. Gräddan av vinmarkbestår av en liten lott i Clos de Vougeot och fyra olika 1er Cru-lotter i Nuits-St Georges. Av dessa fyra kommer endast Les Chaignots från Chopin-sidan och det är en vingård som ligger i Norra Nuits-St-Georges på 260-280 meters höjd. När det gäller domänens lott så lär jordlagret endast vara 10 cm tjockt innan man hamnar i ett stenlager. Detta påverkar såklart vinerna, så låt oss se hur ett vin från vingården ter sig. Smakprovet görs från en flaska 1998 Nuits-St-Georges "Les Chaignots", Domaine Hubert Chauvenet-Chopin.

Här är det inget snack, en definitivt mogen doft där frukten mest känns som plommon och lite russin, men där små svaga stötar av apelsin tittar fram i luckorna i mognadsmuren. Annars är det mognadens målarlåda, läder, tobak och jordighet som mest gör sig påminda. En fin och riktigt mogen doft som gör allt för att locka mig till att smaka.

Väl i munnen har vi en vätska där det inledningsvis känns som om tanninerna definitivt tycks ha brutits ned, men där både syra och frukt finns kvar och ger en bra munkänsla. Nåja, visst sjutton ger sig tanninerna senare tillkänna i avslutet och skapar ett trevligt litet snörp. Smaken som sådan är till en början en lätt uttorkad rödfrukt med i huvudsak plommon och körsbär, lite mintighet och björnbärsklister. Sen finns där ett brett register av annat med en söt lakrits, apelsin, mineral och kanske tobak? Som avslut har vi att göra med en svag mineralitet och en torr örtighet som stannar kvar och sprider ett leende.

Sammanfattningsvis en vin i perfekt mognad för min smak och en Nuits-St-Georges som uppfyller det mesta man önskar av ett vin. Självklart kan ju elegans addera ytterligare, men det här var ren pur fredagsglädje.

2006 Nuits-St-Georges "Les Allots", Domaine Henri et Gilles Remoriquet

Till fredagens middag med en kryddmasserad kycklig i ugn plockade jag fram en lite udda flaska från källaren, man måste ju ge sig på även dem. Flaskan i fråga var en 2006 Nuits-St-Georges "Les Allots", Domaine Henri et Gilles Remoriquet. Les Allots eller Aux Allots är förresten en vingård med rejäl lera som i bästa fall ger fylliga viner av bra bykvalitet.

Återigen har vi landat i ett vin som inte riktigt har klassisk burgundisk Pinot-transparens, utan en tätare och mörkare röd färg. Ytterligare ett i raden efter Ambroise och Michel Gros, börjar lukta en vana av det här.

Apropå lukt så är de primära doftslingorna en blandning av nagellack och kirschiga körsbär. Här finns också lite svårfångade Pinot-kryddor och marsipan, samt jordighet och mammas gamla köttsoppa. Det känns dock mestadels hyfsat ungfruktigt och man får verkligen arbeta sig bakom de initiala dofterna för att fånga upp övriga delar.

I munnen har vi att göra med ett vin med trevlig syra och tanniner som fortfarande är med och ger ett visst tuggmotstånd, annars är det mest körsbär, örter åt det lite beska hållet och en viss jordighet som registreras. På sluttampen fångar jag också upp en lite vaniljaktig fudge....ja, så är det nog. Helhetsupplevelsen är att detta är ett halvfylligt vin med en frukt som tar slut lite för snabbt och lämnar kvar ett vedartat avslut kryddat med Lakrisal.

Ett helt OK vin, men inget jag springer efter fler gånger. Skulle nog drista mig till att även om jag inte är ett stort fan av Nuits-St-Georges så saknar det här ändå delar av den stoppning som jag gissar att man vill ha om man gillar vinerna från just den byn.

2009 Nuits-St-Georges 1er Cru "Clos de la Maréchale", Domaine Jacques-Frédéric Mugnier

Med bas i Château de Chambolle-Musigny hittar vi mannen, Frédy Mugnier, som lämnade sitt arbete i oljeindustrin för att göra vin på familjeegendomen, men som samtidigt var tvungen att uppfylla sin dröm som pilot. Enkelt uttryckt flögs det några dagar i veckan och resten gjordes det vin.

Detta tog sin start 1984/1985 då domänen tog tillbaka de vingårdar i Chambolle-Musigny som tidigare hyrts ut till först Faiveley och sedan Bruno Clair. I det läget hade Frédy ungefär fyra hektar att leka med och när han tog tillbaka familjens monopol, Clos de la Maréchale, i Nuits-St-Georges så smällde det till och helt plötsligt fanns 14,5 hektar att ta hand om.

När Frédy tog över Clos de la Maréchale fanns där endast Pinot-Noir och det gjordes två buteljeringar från vingården, nämnda Clos de la Maréchale och en deklassificerad tappning gjord på unga stockar från vingården, Clos des Fourches. Namnet Clos des Fourches försvann för över hundra år sedan när vingården fick sitt nuvarande namn och den nya tappningen är ett sätt återuppliva ursprungsnamnet.

Sedan 2005 finns det även Chardonnay planterat på 0,6 hektar i vingården, återigen ett sätt att återskapa något som fanns förr. Det ska nämligen finnas riktigt bra vita viner från förr i domänens källare och det är detta man vill återskapa.

På fredagskvällen var det dags att prova det som finns tillgängligt på systembolaget just nu från Mugnier, nämligen 2009 Nuits-St-Georges 1er Cru "Clos de la Maréchale", Domaine Jacques-Frédéric Mugnier.

Här pratar vi tätt, koncentrerat och ungdomligt i den första puffen. Mörka körsbär och lakrits är huvudingredienserna och de fylls på med både marsipan och nästan en alkoholvärme. Lite svagt i startblocken kan också skönjas lite jordighet, köttighet och Pinot-kryddor. Med tiden kommer en intressant doft av kodynga, mitt i prick i mitt barndomscentra.

I munnen är det återigen koncentration och fyllighet som spelar huvudfiol och elegans får vi kanske leta efter någon annan dag. Huvudintrycket initialt är en tät, nästan tuggbar frukt, för att vara Pinot och en lakrits och en beska som biter till hyfsat väl. Detta tillsammans med en fin tanninmatta och en syra som balanserar upp, ger ett vin som ändå sprider glädje och värme i vinterkylan. Under kvällen byggs det ihop bättre och bättre och blir sötare och lenare i mittenpartiet och lakritssötman följer med och bekantar sig med ett antal mineraler i svansen. Sista glaset är riktigt, riktigt bra och närmar sig elegans,

Vinet kan faktiskt drickas redan nu på frukten, men för att få valuta för satsade pengar är det ryggläge som krävs. Rätt länge också, eller lååååång luftning som alternativ. Jag tycker inte vinet är värt mina satsade pengar idag med ett pris på 675 kronor, men jag säger säkert nåt helt annat år 2022 eller så.

The Sampler - en fredag i London

Helgen, med förlängning, tillbringades med familjen i London. London innebär i huvudsak att jag dricker en antal olika Ales och Bitters, men det slank såklart även ner några goda viner. Min första anhalt på egen hand var ett besök till den ena av The Samplers eminenta vinbarer, nämligen den i South Kensington. Väl på plats tankade jag upp mitt "Sampling Card" och botaniserade bland vinerna.

De Bourgogner jag testade var följande:

2009 Macon Villages, Héritiers de Comte Lafon
Fräsch och ren näsa med äpple och citrus i fokus. En släng gummi och smörfett kommer in från vänster, men i huvudsak en klassiskt ren Chardonnay. Smaken spelar på samma fiol med tillägget av en fin beska och en mineralsvans. Totalt sett ett rent och välgjort vin med bra syra. Prisvärt för £ 15,90.

2009 Meursault 1er Cru "Sous le Dos d'Ane", Leflaive
Kompakt dos av rökighet och grus, fat och mineral, allt sammanbundet av en nötig fetma. En härlig doft som också ger gul frukt och svaga citrusaromer. I munnen är det en fet upplevelse med ett visst citrusbett och en stor näve mineral. Syran är bra, eftersmaken likaså....det enda som behövs nu är tid. Lite svårbedömt p.g.a. den lilla mängden (2,5 cl) och att den var lite för kall. Det känns långt ifrån prisvärt för £ 95,00 idag, men tiden kan nog skapa något riktigt snyggt av det.

2008 Chambolle-Musigny, Ghislane Barthod
En fin och ung doft av jordgubbar och smultron, men även en gnutta körsbär ska vara med på ett hörn. Nästa stråk är en blandning fina örter och kryddor som ger ett leende. Det enda som stör är ett litet inslag av smörkola. Smakmässigt fortsätter upplevelsen av ett ungt och fint vin. Det är syrligt och lättdrucket med fokus på röda bär och lite, lite örter. I bakgrunden spelar sötma och mineral en vacker andrafiol. Jag skrev "Snyggt, vibrerande, slankt och Chambollskt".....och då var det väl så just då :). Priset £ 44,00 är rätt OK om man ger det några år på rygg.

1998 Nuits-St-Georges 1er Cru, Prieuré Roch
En i mitt tycke hyfsat klassisk NSG-näsa med hyfsad koncentration av smått uttorkad frukt och jordighet. Till detta adderas lite dammihet och en lakritston som får mig att tänka Fishermans Friend. Doften går igen i smaken, men här har frukten lite mer stuns och byggs upp av en livlighet i båda syra och tanniner. Torkan i doften finns definitivt inte i smaken. Här pratar vi livlighet. Inte min smak dock, något som accentueras av en ekbeska som tar över efterhand. Vinet kostar £ 80,00 och det betalar jag definitivt inte.

2009 Bourgogne Laforet, Joseph Drouhin
Här finns en tät rödfrukt med främst körsbär, men trädgårdens röda bär dansar lite svagt i bakgrunden. Här finns också en pepprighet, undervegetation, viol och en del annat. Smaken är fruktig och enkel och det lyser omedelbar drickbarhet om vinet. Lite grand som en blandning av en bra Beaujolais och en Pinot. Inte det bästa av båda, utan snarare någonstans mitt i.

Jag köpte med en flaska till hotellet och med återtittar i flaskan kan jag konstatera att det a) måste vara rejält kylt och b) att jag och sambon tappade lusten till vinet rätt fort. Det höll inte i längden helt enkelt. Det var dock prismässigt helt OK med £ 13,00 om man gillar den stilen.

Tre kvinnor i samma familj gör vin i Vosne-Romanée

1988 lämnade Georges Mugneret jordelivet och lämnade efter sig sin fru och två döttrar och såklart en del vingårdar att ta hand om. Nu kom inte Georges frånfälle direkt oväntat, utan överlämningen till frun Jacqueline och döttrarna Marie-Christine och Marie-Andrée hade pågått i flera år när det väl skedde.

Kloka som kvinnorna är har de fortsatt att arbeta på samma sätt som Georges. Det har ju visat sig fungera bland kunderna och varför ändra ett vinnande koncept. Konceptet är bl.a. deras variant av lutte raisonnée.

De vingårdar som utsätts för denna behandling finns utspridda i Côte de Nuits och domineras av ägor i Vosne-Romanée, Nuits-St-Georges och Echézeaux. Kvaliteten är spridd från Grand Cru till Bourgogne-nivå. Ägorna till dagens vin ligger i Nuits-St-Georges och druvorna har plockats i 1er Cru-vingården Les Chaignots. En vingård på 5,86 hektar, varav Mugneret innehar 1,27 hektar.

Noterbart är vin tidigare har buteljerats under två etiketter, nämligen Domaine Mugneret-Gibourg och Domaine Georges Mugneret. Det har nu ändrats så allt numer går under etiketten Domaine Georges Mugneret-Gibourg. Dagens vin tillhör första årgången under denna etikett om jag är rätt informerad och vinet som sådant är 2007, Nuits-St-Georges 1er Cru "Les Chaignots", Domaine Georges Mugneret-Gibourg.

Lika bra att erkänna att jag normalt inte är helsåld på viner från Nuits-St-Georges, så det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Nog om det, nu smakar vi.

Här får vi en frukt som definitivt består av körsbär, lite åt det kirschiga hållet med viss alkoholton, och även av en del plommon. Nästa fruktvåg för oss över i det torkade spektrat, med katrinplommon och en i övrigt nästan lite trött frukt med inslag av både jord och lakrits. Lite som en förtida åldrad ungdom, typ 2004-varning eller nåt.

Smaken bär lite av samma dräkt, men det finns en silkighet och sötma som lyfter vinet ett snäpp.

Såhär upplevdes vinet vid 15-18 grader eller nåt, och då tryckte jag in flaskan i kylen för att testa vad som kunde ske. När det sedan är riktigt nerkylt dölj uttorkningen och vinet dansar av spänst och syra, men så fort temperaturen stiger kommer de torra dragen.

Jag hinner dock uppleva en viss form av näst intill elegans med silkigt söta toner och en kryddighet i form av anis, lakrits och örter, innan torrheten tränger fram.

Rätt tempererat (rätt kallt) ett gott vin, men det prickar inte helt rätt i mina smakpreferenser. Vinet är förresten inköpt hos N+M Weine för drygt 36 Euro.

En Nuits-St-Georges från Patrice Rion

1955 startade Daniel Rion sin bana som vinmakare genom att skapa det som idag är Domaine Daniel Rion et Fils. 1980 tog hans äldsta son, Patrice, över ansvaret för vinmakningen och det fortsatte ända till år 2000 då Patrice beslutade sig för att bryta sig loss.

Genom att sälja sin andel i familjens firma kunde han köpa på sig vingårdar till de han redan själv ägde och Domaine Michèle et Patrice Rion var ett faktum. Under åren har sedan ytterligare uppköp gjort att Patrice och hans fru Michèle nu förfogar över i runda tal 5,5 hektar vingårdsmark. Till detta finns en négociant-verksamhet som ytterligare bygger på verksamheten och totalt sett tillverkas ungefär 65.000 flaskor årligen.

Portföljen består av i huvudsak 1er Cru-mark i Chambolle-Musigny och Nuits-St-Georges, men också lite lägre klassad mark och ovanpå allt tronar 0,06 hektar i Bonnes Mares. Från denna lilla lott lyckas Patrice skapa ett fat årligen.....lite, men naggande gott kanske man kan säga.

Som vinmakare ligger fokus för Patrice först och främst på arbetet i vingården. Det innebär att hanteringen är organisk och är på väg mot att bli biodynamisk. Att fokus ligger i vingården hindrar dock inte Patrice från att vara ytterst noggrann i själva vinifieringen och vill du läsa mer om det hänvisas hit.

Dags då att pröva dagens vin som kommer från en av 1er Cru-lotterna i Nuits-St-Georges, nämligen Clos des Argillières. Dagens vin heter 2004 Nuits-St-Georges 1er Cru "Clos des Argillières", Domaine Michèle et Patrice Rion.

Direkt ur glaset strömmar en lätt eldig och koncentrerad doft av bär. Det är hallon och körsbär och en lätt touch av målarlåda. Med syresättning svänger det till och fram kommer lite björnklister, läder och jordighet.

Väl i munnen finns en tydlig körsbärs- och slånbärsfrukt som börjar få lite torkade drag av mognad. Där finns också vissa gröna toner, örter och kryddor. Det slående är dock att vinet samtidigt som det visar musklerna med en nästan alkoholig värme och en relativt tät frukt i lnledningen, sedan tappar greppet och bleknar ut i ett svagt avslut.

Det känns lite om man blir snodd på avslutet och kanske är det årgången som är boven. Som tur är ringlar mineralerna kvar ett tag. Ett bra vin, men inte mer än så och i mitt tycke inte värt penningen på ett snäpp över femhundringen.

2004 och Nuits-St-Georges - två saker som kanske inte riktigt är i min smak

I början av 1900-talet inleddes en saga som efter lite turer och generationsskiften landade med att Robert Chevillon tog över sin fars domän och skapade dagens namn för domänen, nämligen Domaine Robert Chevillon. I början av 1990-talet började sedan sönerna Denis och Bernard arbeta med Robert och sedan 2003 då Robert drog sig tillbaka har de full kontroll över produktionen.

Som brukligt är i Nuits-St-Georges är detta en rödvinsdomän och ägorna uppgår till i runda tal 13 hektar vingårdsmark, men i likhet med bl.a. Henri Gouges gör de även lite vitt vin, bl.a. ett vitt vin på den muterade Pinot-variant som finns här. Det adderar lite extra arbete då dessa rankor inte står i klunga, utan är utspridda lite överallt. Pappa Robert orkade inte bekymra sig om det, utan han lät helt enkelt dessa druvor följa med i bulken.

Tittar man vidare på vilka ägor som domänen har måste man imponeras över att de har en palett med åtta olika 1er Cruer från Nuits-St-Georges. Det är nog så enkelt att det är lokalt världsrekord.

Idag ska det drickas från en av dessa 1er Cru-lägen, nämligen en gård som ligger mitt i den norra delen av Nuits-St-Georges, Les Chaignots (Plats där det växer ekar). Vinet är från den lite svagare årgången 2004.

Här reagerar jag direkt på färgen i glaset. Den uppvisar väldigt tydliga mognadstoner med en tydlig tegelnyans i hela kroppen.

I näsan finns lite ungdom kvar med en frukt som består av körsbär och lite av sådana där malda persikokärnor som används till godisfyllning. I övrigt är det dock i huvudsak mognad som visas upp, eller vad sägs om jordighet och grus som får samsas med lite läder och kött. För att komplettera bilden finns även mjuka, malda kryddor med en orientalisk touch och även lite fin lakrits.

I munnen finns som tur är en del av frukten kvar och så även en trevlig syra och en liten tanninstruktur, men som så mångra andra 2004or är mognaden på stark frammarsch. Detta funkar dock definitivt fortfarande och jag gillar i synnerhet avslutet som ger en viss pepprig kryddiget, lite lakrits och mineral.

Trots detta kommer jag nog aldrig att bli ett riktigt fan av viner från Nuits-St-Georges. Det är inte riktigt min stil helt enkelt. Just i det här fallet är det inte heller motiverat med priset på över 400 kronor. Exakt pris råkade jag precis radera och jag orkar inte återskapa det just nu.

Fortsatta källarprov av årgång 2005

Med anor i Nuits-St-Georges som dateras tillbaka till 1600-talet får man väl säga att familjen Remoriquet är rotad i byn. Det var dock inte förrän runt 1890 som domänen Remoriquet skapades och den har sedan dess följt från en generation över till nästa för att sedan 1976 ha kompletterats med dagens huvudman Gilles Remoriquet.

Det börjar kännas som en väldig upprepning att skriva att den senaste generationen har haft stor inverkan på den kvalitetshöjning som har skett inom domänen, men så är fallet även här. I huvudsak har man gjort ett par större förändringar. Det ena är att modernisera vinanläggningen och arbeta mer modernt och varsamt med druvmaterial och druvsaft och den andra är att tydligare plocka druvorna vid fenolisk mognad och inte bara läsa av socker och syra. Sen har man såklart förbättrat övrigt arbete i vingåren och slutresultatet är ett mognare och bättre druvmaterial att arbeta vidare med.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet var jag ska placera den här producenten på kvalitetsskalan. Det kan bero både på att jag inte till hundra procent är en Nuits-St-Georges-freak, men det kan också bero på producenten. Låt oss se vad dagens vin gör för bedömningen. Vinet som har hällts upp idag är ett byvin från Nuits-St-Georges och således en 2005, Nuits-St-Georges från Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

En tydlig och klar doft av körsbär med inslag av såväl undervegetation som kött. Ovanpå det finns fint behandlade fat med en svag kafferostad ton.

I munnen spritter det av ungdom. Här slåss syra och tanniner om vem som ska komma först över mållinjen. Det bli lite så att jag först glömmer bort att det finns en massa fruktaromer, mineraler, drag av örtkryddor, peppar och anis. Visst finns de där och visst är det ett uppfriskande vin, men för min gom är det alldeles för tidigt att dricka. Återstående flaskor får besök tidigast 2013. Hmmm, det kan nog bli gott det här och det är värt den dryga tvåhundring jag la på det för något år sedan.

Monopolvin från Henri Gouges

Domaine Henri Gouges är en omtalad producent som kanske mest är känd som en föregångare när det gäller att sälja sitt vin själv, utan att använda negocianter. Redan 1933 började man att buteljera sina viner på gården och sälja dem själva, något som hjälpte till att lyfta namnet Henri Gouges ett par snäpp.

En annan sak som lyfts fram när det gäller Gouges är att de redan i slutet på 70-talet började plantera rajgräs i band mellan sina rader av vinrankor. Anledningen var att stoppa matjordslagret från att röra på sig nedför de branta kullarna. Det har visat sig vara ett lyckat drag och de hävdar som bieffekt att detta bl.a. driver rankornas rötter djupare, något som har en positiv inverkan på druvmaterialet. Det enda lilla negativa är att gräset binder frosten längre än en bar backe, men lite skit får man nog ta om resten är bra.

Ägandet av domänen går tillbaka till Henri Gouges och nu är det barnbarnen som äger och driver verksamheten. Två av barnbarnen, Pierre och Christian, sköter vingården och övriga i kusinskaran hyr ut sina andelar.....så än så länge hålls det ihop. Frågan är när det Burgundiska arvstricket gör att en domändelning blir ett faktum?

Kvällens vin kommer från den största enskilda ägan som kusinerna har, som till på köpet är en monopol, d.v.s. en vingård med en enda ägare.....som i vårt fall är sju, men under samma domän. Vinården är alltså Clos des Porrets, vilket gör att vinet är en Nuits-St-Georges 1er Cru, Clos des Porrets, med årgången 2007.

Efter gårdagsslatten med det lite enklare vinet från Chassagne-Montrachet blir det tydligt redan vid första sniffen att här är det andra grejer. Schmock i näsan kommer animaliska toner, nästan med begynnande ruttnad eller så är det väl egentligen den klassiska undervegetationen som sakta börjar bildas. Oavsett så är det en härlig första doftkyss.

När jag samlat mig dyker det upp en hel del röda bär med körsbär och jordgubbar i första rummet. Till det kommer en knippa örtkryddor och en fin strimma av anis.

Dofterna återkommer i gommen och följs av intrycket att det här har en bra struktur med tydlig syra och tydliga, men nedslipade och avrundade tanniner. Eftersmaken dröjer sig sedan kvar och ger länge en behaglig känsla i munnen, där en aning katrinplommon kan anas i slutklämmen.

Det här är gott och passade kalasbra till kvällens köttbit, men egentligen är det en smäll på fingrarna och synd och skam att inte låta det få utvecklas en handfull år till, eller mer. Oavsett så är det goda droppar.