Visar inlägg med etikett Arnaud Ente. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arnaud Ente. Visa alla inlägg

söndag 22 februari 2015

Högpresterande på basnivå

En producent som alltid levererar i mitt tycke är Arnaud Ente. Det mest häpnadsväckande har varit hans alldeles lysande prestationer med basnivån Bourgogne Chardonnay. Med en begränsad produktion och ett lysande vinmakande är efterfrågan stor, så det är liksom bara att hugga till när vinerna släpps.

Dags att ta tempen på en 2011  Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente.




Nosen indikerar syra där citron och lime verkligen är markerade. Här finns dock också såväl päron, gurka som melon.....men mest av allt honungs- och fettinbäddade kryddor och en härlig flintstensrök.

I munnen verifieras nosens lackmuspapper, och ja, det är en hööööög syra. Den första dagen svider det verkligen till i emaljen, men dag tre har den lugnat sig lite grand och då har hela vinet landat i en balanserad skapelse som blandar en rejäl citrondusch, med honungssöt fetma och ett stort lass sten. Lägg till lite fina kryddor och bilden är klar.

Attans så gott dag tre. Dagarna innan spretade det lite och syran kändes på gränsen, men tid ger ett förbaskat bra vin för sin nivå. En obloggad flaska för ett år sedan ungefär gav precis samma resultat, att dag tre var det kalas.....bara att låta övriga flaskor ligga en hel del år.

måndag 30 december 2013

Blogga?.....just ja!

Det har klunkats ett antal obloggade viner under de senaste två veckorna. En hel del riktigt trevliga, men jag har låtit julstök och tillika ledighet få vinna över bloggandet. Såhär lite mitt emellan allt och inget har det druckits ett par lysande basflaskor, där nog 2009 Bourgogne Chardonnay, Domaine Arnaud Ente drar det längsta strået.




Katjong i mineralskåpet. Hallå, vi pratar basprylar, men vad bryr sig Arnaud om det? Han dukar upp med en rejäl mineralfest så att näsvingarna nästan vibrerar i frekvens med vinets geologiska ursprung.

Lägg till några skopor citrus med citron, lime och curd. Curden tycks spetsad med honung och smält smör. Tänk smör på rostad macka ungefär. Kryddpåsen är julig med svaga spår av kryddpeppar och lagerblad.

Ja du, nog sjutton är det en fin sniff för att vara en instegsflaska.

Smaken består av tre huvudkomponenter. En lysande citrusdriven syra, en typisk fet och smörig Meursaultitet och ett grapebeskt och mineralspäckat avslut.

Det här är helt i min smak och en fest på sin nivå. Basplonk....ja,men med leverans. Ser fram emot när 2010an kommer. Då blir det måååånga flaskor.

tisdag 9 april 2013

En kväll med fokus på vitt


Så var det då dags för säsongens första vinkväll med det gamla munskänkargänget. Då jag och T som arrangerar den här gången inte direkt har en massa tid över just nu, blir det ett enkelt tema för kvällen. Blandad vit Bourgogne direkt ur källaren, nåja med en liten twist kanske.

Efter lite roséskumpa och tilltugg häller jag upp fem glas och fråga nummer ett är vad vinerna har gemensamt. Det tar inte så lång tid innan Chardonnay  blir ett av svaren, och även Frankrike dyker upp fort. Så långt är det rätt lätt att enas, så då höjer vi väl ribban ett snäpp och ber dem plocka ut det vin som inte passar in.

Nu är det inte lika lätt, men vet man svaret och känner touchen av hav, skaldjursmineral och citrus i doften, samt en fin syra och en ren, slank kropp som tillskott till dofterna....ja då hamnar man till slut i Chablis, och visst plockades glas fyra till slut ut som en Chablis även av de övriga. Vinet var en 2004 Chablis 1er Cru "Côte de Léchet", La Chablisienne. Av kvällens samtliga viner var detta det som fanns kvar längst i glasen och flaskan. Det är ett ypperligt matvin, men som solitär är det inte alls samma sak. Pröva det dock till krabba och leendet sträcker sig från öra till öra, i alla fall på mig.




Fyra glas kvar och då kommer uppgiften att rangordna vinerna i klasserna från Bourgogne till Grand Cru. Att plocka ut den enkla Bourgognen gick enkelt, det är helt enkelt så mycket enklare än övriga viner. Visst finns där en fin floralitet och enkla Meursault-markörer, men det är lite tunt och platt i jämförelse. Som bersåvin för 85 spänn är det dock alldeles ypperligt. Vinet är en 2009 Bourgogne Blanc "Cuvée des Ormes", Sylvain Dussort.




Nästa vin som plockades ut var toppvinet, nämligen en 2008 Corton-Charlemagne Grand Cru, Vincent Girardin. Här har vi mer av allt och jag älskar att sniffa på den härliga mineraliteten och också att klunka i mig av ett vin i skön harmoni med hög syra och stramhet som möts upp av lite fet oljighet. Gott som sjutton, men resterande flaskor ska få vila för här känns det som att vi är på uppåtgående. Kvällens bästa vin enligt min bok.




Sen blev det lite svårare och jag hade själv inte kunnat plocka ut rätt rangordning och vara säker. Det första vinet var en 2007 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Domaine Gerard Thomas. Här pratar vi tidig mognad med bokna äpplen som redan har smugit sig fram. Till det en palett med bl.a. arrak, bittermandel, smör, honung, citrus och lite kryddor. I munnen är det rätt trevligt med en ganska distinkt syra som möts upp av en smörig fetma och som rundas av med de bokna äpplena. Gott, utan att jag slår volter.




Det sista vinet i flighten var en 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Bernard Moreau et Fils. Här bjuds på en rätt rökig mineral, nästan kantad av gummi och även en svag doft av gul frukt, med citrus i spetsen. Väl i munnen får vi ett vin i bra balans med fin syra, viss fetma, god citrus och en skönt uttorkande mineralitet. Jag gillar den här stilen och producenten, helt klart.




Så långt gick allt bra och gissningarna landade rätt, utan för mycket ledtrådar. Värre blev det när jag hällde upp ett referensvin som skulle placeras rätt i rangordningen vi etablerat. Vinet var en 2008 Bourgogne Chardonnay, Arnaud Ente. Med sin precision, renhet och tillhörande mineralitet så placerades som minst en 1er Cru. Snacka om bra betyg för ett instegsvin.....och visst är det bra. Riktigt, riktigt bra för sin nivå.




Bland övriga viner som öppnades fanns ytterligare en Bourgogne, nu en röd rackare. Det som bjöds var en 2010 Volnay, Maison Camille Giroud. Här hade anteckningsblocket lagts ner för länge sedan, men det levererade riktigt bra och minst ett snäpp bättre än förra flaskan.....undrar om den kanske hade någon mindre defekt, för det här var riktigt gott.



söndag 18 november 2012

Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot på Gastrologik


Nu har vi äntrat grisnovember med mörkret, regnet och alla tråkiga förkylningar. Skönt då att ha saker att se fram emot, sådana som förgyller tillvaron ett snäpp eller två. En sådan dag var det i tisdags då Wineagency tillsammans med Arnaud Ente och Christophe Perrot-Minot bjöd till lunch på Gastrologik.

Som alltid var maten lysande och dagen till ära hade vi även lysande viner i glasen. Extra kul att sitta och språka med Fabien Duperray från Domaine Jules Desjourneys och prata vin från både Beaujolais och Côte d'Or. Efter det mötet blev det nästan självklart att ta sig dit i vår och hälsa på.

Nåväl över till vinerna.


Arnaud Ente

Först upp att dansa var Arnaud Ente och det som skänktes var hans vita basvin, 2010 Bourgogne Chardonnay. Redan här, vid det första glaset, blir man lite golvad. Det är en makalös flaska på basnivå med en underbar mineralitet som skjuter ur glaset. När näsan darrat färdigt finns där även en fin och väldigt fräsch frukt. I munnen adderas intrycken med fetma, en svag beska, men framför allt en helhet som är så fräsch, elegant och balanserad att Arnaud definitivt lägger sig extremt högt avseende instegsviner. Svårslaget.

Nästa viner till rakning var en flight om tre stycken:

2009 Meursault
2009 Meursault "La Clos des Ambres"
2008 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or"

Det första vinet bygger vidare på bas-Bourgognen med en liknande fräschör och frukt. Det är i sammanhanget kanske lite lugnare och har beståndsdelarna ännu mer på plats, men det är ju en annan årgång och nivå. Väldigt lätt att gilla i sin eleganta stil, där fetman och mineralerna gör det till en balanserad njutning.

"La Clos des Ambres" adderar lite florala drag och en rökigare mineralitet. Det som sticker ut är det långa och slanka avslutet som lämnar kvar en uttorkande och stenig mun, något som gör att man verkligen smakar av mineralsvansen.

"La Goutte d'Or" tar oss upp ett steg på kvalitetstrappan. Här finns en tydligare blommighet, mer mjuk och len frukt och en lättare mineralitet. I munnen pratar vi en ganska rejäl citrus och den svaga beska som jag upplevt i de tidigare vinerna är som bortblåst. Här finns istället en härlig balans mellan beståndsdelarna med en fetma och mineralitet som passar mig som hand i handske.


Pilgrimsmussla med havrerot


Den avslutande flighten från Arnaud Ente innehöll följande:

2008 Meursault "Les Petits Charrons"
2007 Meursault "La Sève du Clos"
2007 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Refèrts"

"Les Petits Charrons" bjuder på en ren och klar frukt bestående av äpplen och citrus. Citronfrisk syra som tillsammans med Meursault-markörerna nötter och honumgssötma ger ett fint intryck. Avslutet är åt det lättare hållet med en fin mineralsvans.

"La Sève du Clos" är en betydligt mer koncentrerat och tyngre vin är de andra. En mer mogen frukt och kryddighet ger kraft i doften. Smaken är även den mer kompakt med mer fetma och en smörighet som nästan drar åt kola. Trots detta är vinet fullt balanserat och upplevs elegant. Att det sedan har en mumsig mineralitet gör ju inte saken sämre. Ett riktigt gott vin.

"Les Refèrts" är katten bland hermelinerna och vinet upplevs lite lättare än sina kusiner. Floralt och gulfruktigt med en annan touch av en renare mineralitet, ja med nästan lätt metalliska drag. Men visst finns det likheter i citrus och fetma som känns igen från övriga viner.

Det kändes nästan meningslöst att sitta och plita ner anteckningar och särskilja vinerna. Det är nämligen en alltigenom lysande produktion och Arnaud Ente är definitivt en lysande vinmakare som passar min smak perfekt. Se till att prova i alla fall instegsvinet och risken är att du faller pladask som jag. En spontan liten applåd blir det som summering.


Så var det då dags för Christophe Perrot-Minot att visa på vad han kan. De viner som hälldes upp var följande:

2010 Fixin
2010 Gevrey-Chambertin
2008 Morey-St-Denis "La Rue de Vergy"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru Vieilles Vignes "Les Échanges"
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "La Combe d'Orveau"
2009 Nuits-St-Georges 1er Cru Vieilles Vignes "La Richemone"
2008 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes 


Himmelskt god hängmörad biff


För min del faller inte alls dessa viner mig i smaken på samma sätt som Arnaud Entes. Genomgående beror det på att jag upplever dem som rätt ekiga, lätt beska och i viss mån med en alkoholvärme. De behöver såklart tid för att riktigt flirta med mig.

Det var dock ett par viner som jag kände har den profil jag mycket väl skulle vilja ha i källaren och vänta in. Det ena var "La Combe d'Orveau" som från 70 år gamla rankor bjuder på en varm och kryddig doft med inslag av viol och i viss mån lite Bassets. I munnen känns det som om bygget har den struktur, den sötma, kryddighet och mineralitet som gör att det kan bli en skön Chambollsk njutning vad det lider.

Det som stack ut mest för min del var nog "La Richemone". Jag brukar inte dras till viner från Nuits-St-Georges i normalfallet, men från vissa vingårdar med rätt läge och från rätt producenter så kan det bli riktigt, riktigt bra. Här bjuds en kraftig frukt med en nästan animalisk touch. Det är mörkfruktigt och fyllt med trevliga kryddor. Smakmässigt är det såklart ekigt, men även sötfruktigt, nästan karamelligt, med små silkiga tendenser. Kryddorna är fina och mineralsvansen bra.....återstår bara att integrera eken i ett antal år.

Det är bara att inse att vi alla har olika smakpreferenser och att jag har lite svårt för unga, ekbeskiga viner som egentligen är byggda för lagring. Hade varit intressant att prova ett eller ett par referensviner med några år på nacken så man bättre kan förstå vart potentialen kan leda.


Anteckna eller njuta?


Summa summarum ger mina smaklökar en fallseger åt Aranud Ente.

söndag 5 augusti 2012

2009 Bourgogne Chardonnay, Domaine Arnaud Ente


Vissa dagar vill jag bara ha ett vin att dricka, utan att tänka på matchning till mat eller annat. En följeslagare genom eftermiddag och kväll liksom, för ren njutning. I gårdagens sommarvärme föll det sig naturligt att tanken landade på något vitt och efter funderingar på trotjänare som Girardin, Lamy och Sauzet, landar jag i Arnaud Ente. På de senaste åren har jag upptäckt denna pärla till producent som levererar klass redan på basnivån och som man liksom bara vill ha flaskor av i sin källare.

Avslappnat drucket till kvällssol, god bok och lite familjesamvaro slinker 2009 Bourgogne Chardonnay, Domaine Arnaud Ente ner i ett behagligt tempo.




Här finns flintiga eller rökiga mineraler och fin citrus i spannet från lime till citron. Här finns också en nötig ton och lite fet smörighet, nästan oljigt. Lite av allt det goda man söker. Inget som sticker ut, men en rejält skön sniff.

I munnen är det syran som gör att man blir riktigt glad. På basnivå har Arnaud Ente plockat sin druvor värmens år 2009 i precis rättan tid. Syran är exemplarisk och gör att citrusen dansar och spritter i munnen. Kroppen är medelfyllig med sin svaga fetma och avslutet ringlar iväg länge, länge när lime och mineraler vävs samman i ett skitgott avslut.

Han är bra duktig den där Arnaud och med lite avrundad syra kommer det här att vara ett alldeles underbart basvin med sin balans och elegans. Snyggt! Några enstaka flaskor tycks finnas tillgänliga på ett fåtal bolag runt om i landet för den hågade.

måndag 4 juni 2012

Fine Wines - Bourgogne - Wineagency


Den 28:e maj var det dags att botanisera lite bland det mer exklusiva sortiment som erbjuds av Wineagency. Huvudtemat för dagen var definitivt till min belåtenhet då det rubricerades "Fine Wines Bourgogne" och av 25 upphällda viner visade det sig att 20 var från Bourgogne. Till saken hör att vinerna provades i ett tempo jag inte riktigt är van vid och från första till sista glas tog det kanske 1 timme och 20 minuter. En nyttig och god övning, helt klart.




Samtliga viner som provades och deras inbördes ordning, samt priser ex moms, finns nedan. Till detta lite noteringar av blandad längd.

Pierre Peters
2002 Cuvée Speciale Les Chétillons -  slut
2004 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-
2005 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-

2002 börjar visa upp en fin begynnande mognad och är härligt drickvänligt med bra syra, citrus, äpple och viss brödighet. 2004 är såklart yngre och mer syradrivet, men känslan är att här finns potential och jag skulle gärna ha några i källaren. 2005 når inte fram till mig på samma sätt.


Domaine JA Ferret
2009 Pouilly Fuissé - 192:-
2009 Pouilly Fuissé "Les Clos" 239:20

Inte riktigt min stil. Lite för oljigt feta och platta, utan understöd av någon syra att tala om. Jag passar.


Domaine Lorentzon
2009 Mercurey 1er Cru "Champs Martin" - 228:-
2009 Mercurey 1er Cru "Croichots" - 220:-

Ett snäpp upp på skalan, men fortfarande rätt märkta av årgången. Champs Martin tycker jag får kämpa emot eken lite för mycket, vilket känns synd då det finns fina drag av blommor, frukt och mineral. Då upplever jag Croichots som trevligare då den orkar hålla emot eken bättre och uppvisar en bättre balans, utan att fetman får ta över. Skulle jag gärna dricka någon gång i lite mer lugn och ro.


Domaine Arnaud Ente
2009 Bourgogne Chardonnay - 236:-
2009 Meursault - 399:20
2007 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2008 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2009 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-

Nu pratar vi helt andra skapelser och det gäller redan på den generiska Bourgogne-nivån. Det här passar min smak perfekt med sin elegans och balans. Syran är bra för årgången, mineralerna är bra och vinet upplevs väldigt drickvänligt. Lanserades 1/6 på SB och några få flaskor finns kvar i vinkällarbutikerna och jag råder dig att hugga fort innan de är borta. Jag har redan mina på väg.

Byvinet är ett steg upp i precision och elegans och jag sitter mest och njuter och är nöjd över kombinationen av att eken hålls så snyggt i schack, samtidigt som man lyckas få en så fräsch frukt från en varm årgång. Inget snack om att denna lilla domän vet vad den gör.

Intressant sedan att ställa upp en minivertikal där det är tydligt att 08-bombaren måste få vila till sig, men man väntar så gärna. 07-an är härligt smeksam i doften och tanken bara snurrar runt orden elegans och balans. Helt klart förbaskat gott med bra avvägning mellan syra, frukt och mineral. Kan gott vila lite till, men är riktigt gott redan idag. 09an når inte samma nivåer som syskonen, även om det är bra. Det kan dock drickas med nöje redan idag.


Domaine & Sélection
2009 Meursault "Les Vireuils" Vieilles Vignes - 1092:-

Ett vin som vinifieras av J-F Coche-Dury, något som förpliktigar och sätter förväntansnivån. Detta är min första bekantskap med Domaine & Sélection och jag upprättar gärna en långvarig relation. Här bjuds nämligen på ännu ett riktigt bra hantverk ur den vita Bourgogne-skolan. Vi pratar elegans och komplexitet med fin frukt och markerade mineraler. Gott idag, men här behövs några år i källaren för att få ut potentialen. (Sen är det ju väldigt bra att man inte kan läsa alla sina anteckningar - bedrövlig handstil ibland)


Dana Estates
2008 Helms Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-
2008 Lotus Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-

Holy Macaroni vilka kraftpaket. Här tar vi oss långväga bort från min hemmaplan och bjuds på unga, komplexa storheter som jag ser potentialen i, men inte riktigt fullt kan uppskatta som unga...med min palett blir det lite av små monster. Jag skulle dock älska att ha ett antal av vardera i källaren och återkomma om dussinet år eller så.


Domaine Ponsot
2000 Clos de la Roche Cuvée Vieilles Vignes - 1512:-

Ponsot är Ponsot och här får man vad vingården presterar ett visst år. Inga krumbukter eller stretching för att förbättra sker, utan här finns en medveten årgångsvariation. Jag var nog partisk efter min bekantskap med käftsmällarna från Dana, men att få dofta mogen Bourgogne är bra härligt. Här fanns hela registret med stall och läder, målarlåda och trädgårdens plockade bär och blommor, lite kryddor och mineral.

Munkänslan ger en bra syra och slipade men ändå lätt, lätt sträva tanniner. Till det en fin, lätt och elegant frukt som håller ut länge och ett avslut med mumsiga mineraler. Ett elegant och gott vin, men jag skulle vilja ställa det mot typ 99 eller 02 och se vad Ponsot verkligen kan få till när åren är bra.


Domaine des Lambrays
2009 Clos de Lambrays Grand Cru - 799,20

Det första som slår mig är vilken doftvariation och -komplexitet som vinet visar upp. Här finns de smörknivar i eneträ som barnen gjorde i skolan, skopvis med örter som nästan ger Grenachiga utryck och krydda efter krydda. Liksom bara ta listan och bocka av. Frukten därtill är varm och innehåller både körsbär och hallon.

Trots de varma uttrycken beter det sig relativt slankt i munnen med samma mängd örter här som i doften. Strukturen bjuder på bra syra och tanniner och avslutet är långt, mineraligt och uttorkande.


Domaine Perrot-Minot
2008 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2009 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2008 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Echanges" Vieilles Vignes - 840:-
2009 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1352:-
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1436:-
2009 Chambertin "Clos-de Bèze" Grand Cru Vieilles Vignes - 1599:20

Perrot-Minot är en producent som jag inte riktigt kommer överens med när det gäller unga viner. I synnerhet när man provar i ett högt tempo och inte har mat att kombinera med. Jag tror att mer syradrivna år som 2008 passar mig bättre när det gäller den här producenten. Det visar sig i de två minivertikalerna där jag föredrog 08orna i båda fallen.

Sen finns det ju en rackarns massa potential i vinerna, men som de upplevs nu är de inte riktigt för mig. Jag skulle dock hemskt gärna testa bl.a. Grand Cruerna i mer mogen ålder och se hur de tar sig.

En snabb, men härlig provning där Arnaud Ente definitivt passar mig som hand i handsken. Tack Ann och Catharina för det.

lördag 6 augusti 2011

Ente bra.....

Så var vi då där igen, till ännu en i raden av odlare som har tilldelats epitetet "The brightest rising star of Burgundy". De är några som konkurrerar om titeln helt klart, men visst är dagens man en kandidat, i synnerhet när det gäller vita viner och då främst från Meursault.

Vi pratar om en man som gått i skola hos en viss Coche Dury, inte ett så pjåkigt val av läromästare. Den egna sagan börjar väl egentligen 1992 då han etablerade sin egen domän och började med att hyra vingårdar från sin svärfar Phillipe Thévenot.

Mannen det handlar om är självklart Arnaud Ente. En man som arbetar i det lilla med runt 4 hektar vingårdsmark och dessa sköts av honom själv, frun Marie-Odile och två anställda. Högre kvot person/ranka får man leta efter i Bourgogne, och detta nyttjas till fullo genom att arbeta ytterst genomtänkt och kvalitetsmedvetet i alla led.

Efter att tidigare ha varit känd för att plocka sina druvor riktigt sent och få till extremt rika och fylliga viner så har Arnaud numer tidigarelagt skörden och resultatet är viner som hamnar mellan syradrivna och fylliga. Han lyckas på nåt sätt plocka upp det bästa av båda delarna.

Idag har vi öppnat flaska nummer 1733 av totalt 2330 producerade av 2008 Bourgogne Chardonnay, Domaine Arnaud Ente. Druvmaterialet kommer från Meursaullt och Puligny......låt oss dricka




Det här gillas från första lilla sniff. Näsan ner i glaset och en frisk och fräsch fruktdoft möter en. Den är av det gula slaget, med äpplen, meloner och citrus, och svävande ovanpå allt ligger en blommig känsla. Med tanke på att det även finns spår av honung bestämmer jag att just denna komponent får kallas "blommor och bin".

När jag sedan nästan förväntar mig att fågelkvitter ska ansluta så vaknar jag upp av att ekrosten pressar in kilar i doften och så va man här och nu igen.....jaja, faten och lite mineraler åt det rökiga hållet får väl vara med då.

Med lite mer temperatur i glaset kommer lite mer tropik i fruktdoften, och ta mig sjutton om det inte doftar lite ost, kanske som av Brie. Doften i den här bas-Bourgognen är häftig. Det känns lite som om det går att hitta nya nyanser mest hela tiden....men jag nöjer mig så här.

Smaken är också riktigt bra. Den består av ett fruktinslag som delas i en syradriven del som dras åt citrus och en sötare och fylligare del som tar upp doftens honungskomponent. I längden vinner citruskomponenten och bygger bo med den vanliga kompisen mineral i avslutet.

Ett riktigt snyggt bygge som lyckas kombinera fyllighet med fräschör och för att vara ett Bourgogne-klassat vin är det riktigt, riktigt bra. Då priset ligger i den övre nivån för den här kategorin så är väl betyget pris och prestanda ett snäpp lägre, men jag struntar i det och njuter mig vidare i sommarkvällen.....och återkommer definitivt till detta när det fått vila ett år eller så.

Vinet ingick i augustisläppet och kostar 295 kronor.