Léchenaut bjuder på ett nja

Ibland slinker det med en extra flaska bara för att.....och är det rea med bra priser så kan man ibland lura sig själv lite grand. Den här gången klickade jag till och högg en flaska 2007 Chorey-Les-Beaune, Domaine Léchenaut. Tidigare erfarenheter från domänen har inte bjudit på några riktiga leenden, men en billig flaska till vardags kan man ju testa.

Nosutforskningen med näsborrarna vibrerande djupt nere i Bourgogne-kupan blottar mjuka eller mosade bär i form av körsbär och hallon som samsas med lite murrig skogsmognad, fudge, ett visst mått kryddor (svagt och otydligt) och ett stänk från målarlådan.

I munnen blandas bra syra, små och lätt greppiga tanniner, med en hyfsat mogen och ganska lätt frukt. Känslan blir i huvudsak lätt och slank, med ett lite beskt och lakrisalt avslut......och ja en liten sötma kommer fram när luften gjort sitt.

Summa summarum en helt OK, men kanske lite trist byflaska. Det finns liksom inget som driver eller gör att det sticker ut, och klunkbarheten är inte heller på topp.....ett nja helt enkelt.

Röd Chorey från Maillard

Domaine Maillard har funnits med som producent under hyfsat lång tid av mitt Bourgogne-drickande. Det jag har lärt mig över åren är att de vita vinerna kan jag typ hoppa över för de har en ekton som inte riktigt ligger i min smak längre. När det gäller de röda så finns det två lägen som hos många andra rödvinsproducenter i Bourgogne (och andra ställen såklart), antingen dricker man vinerna unga på frukten eller så väntar man. Värst är om man hamnar lite mitt i, då kan ekbeskan ha krypit fram från hörnen och tagit över med pukor och trumpeter.

Jag har under ett och ett halvt år druckit några flaskor av 2009 Chorey-Les-Beaune, Domaine Maillard Père et Fils, den röda alltså, och hittills har de levererat en sötfruktig, lättdrucken och smaskens upplevelse, men nu var det ett tag sedan jag testade vinet senast. Bara att korka upp och testa alltså och rentav blogga vinet för en gångs skull.

I doften finns samma fina, söta bärfrukt som tidigare och till det en fin kryddighet. Det som dock har hänt är att det stora ekmonstret har vaknat ur sin sömn. Beskhetsvarning utfärdas i doftintrycket och försiktigt låter jag vätskan landa i munnen.

Trevlig söt frukt, fina kryddor, pomerans och nejlika som minner om juletider. Bra syra, ett svagt grepp i tanninerna......så långt allting gott. Sen har vi eken där. Den har nått ett litet steg för långt nu, och det är bara att inse att inga fler flaskor bör öppnas än på några år.

Det är precis som det ska vara. Dricka gott på frukten och sedan invänta nästa fas i vinets liv.

Funderingar från favoritfåtöljen

I min hyfsat snäva vinvärld där mina amatörglasögon sätts på med jämna mellanrum har jag fått för mig att det är dags att prova mig runt lite bland andra saker än hemmaplanens Bourgogne. Torsdagen och fredagen bjöd på ett koncentrat av detta och nu snurrar hjärnan motsols för fullt tryck.

I torsdags kväll satt jag med några vinvänner och provade vita viner från Tyskland och Österrike. Provningen är en del i ett semiprivat försök att i regi av Munskänkarna i Sollentuna/Barkarby köra en kurs på tvåbetygsnivå. Ett perfekt sätt för mig att bredda mig lite. Det som spottades var Sylvaner, Grüner Veltliner och Riesling. Jag erkänner, jag gillar Riesling och både köper och dricker en del. Kan tänka mig att utöka den delen av drickandet framöver.

Till lunch i fredags var det Toscansk provning av viner från Mazzei. Utförlig och insatt beskrivning finns här. Summeringen för egen del är att de yngre vinerna med mer direkt drickbarhet och tydligare elegans är att föredra. De äldre vinerna var lite mer påverkade av ekkyssen, men visst funkade de med, även om min smakradar inte landar lika tydligt där. På min egen Italien-lista finns en djupdykning i Piemonte, nu gäller det bara att få tummen ur och lite hjälp på vägen.

I fredags kväll kom så elddopet. En mer kuriosalik provning med en halvblind inledning där vin skulle paras med maträtt. Vinerna var röda och från vänster till höger var det Kroatien, Malta, Ryssland och Kina som var representerade. Om vi säger så här. Det var inga sniffarviner. Sen säger vi så här. Det var inga viner att dricka heller, men förbaskat roligt att prova. I synnerhet när det gällde det ryska vinet som var ett sött vin gjort på Cabernet Sauvignon. I min värld var det inte en siffra rätt. Bäst i sällskapet var faktiskt det kinesiska, även om det just denna gång kanske inte säger så mycket. Har jag behov av vin från dessa länder? Nope, det har jag inte, även om i alla fall Malta och Kroatien kan leverera saker som definitivt duger.

Kuriosaviner

Med smaklökarna i hyfsat behåll och den senaste ekplankan från Bourgogne i färskt minne gav jag mig så på en öppnad flaska vitt på hemmaplan, nämligen 2009 Chorey-Les-Beaune, Domaine Maillard Père et Fils. Där och då insåg jag att smakpreferensen har flyttat på sig en del under de senaste två åren. Vinet är helt OK, men kombinationen 2009-syra och lite övertydliga ektoner gör att jag inser att jag har lämnat det här bakom mig.

Jag har inga problem med ek egentligen, men när eken bara blir ek och tanken landar i nyhyvlad ekplanka, då är det för mycket. Sakta men säkert kommer alltså en del gamla trotjänare att bytas ut och ersättas med nytt i källaren. Inget konstigt med det....och "I did see it coming".

.....och vart kommer jag att landa då? Rent, elegant och drickbart redan i ungdomen för att utvecklas mot komplexitet....nåt åt det hållet. Kanske så att man får dricka Dujac, DRC och Rousseau för att känna sig säker ;-). Synd bara att plånboken är en parameter.

Nåväl, bara ner i källaren och plocka upp nåt som känns säkert.......

Onsdagskyckling och ett monopolvin från Tollot-Beaut

I Chorey-Les-Beaune finns två producenter som sticker ut lite extra. Det är Domaine du Château de Chorey och Domaine Tollot-Beaut. Den senare firman är en riktig familjeangelägenhet med en drös familjemedlemmar involverade i företaget. Utåt sett är det Nathalie Tollot som sedan 1987 representerar firman.

Företaget har en ganska rejäl portfölj med 23 hektar vingårdsmark fördelade mellan Beaune, Chorey-Lès-Beaune, Savigny-Lès-Beaune och Aloxe-Corton. Merparten är mark på nivåerna Village och 1er Cru, men som toppen på isberget finns en del Grand Cru-mark i Corton.

I byn där man har sitt säte, nämligen Chorey-Lès-Beaune, har man en monopolvingård som sticker ut från övrig Village-klassad mark och vinifieras separat. Marken är Pièce du Chapitre och det är därifrån druvorna till dagens vin har hämtats. Vinet är 2002 Chorey-Lès-Beaune "Pièce du Chapitre", Domaine Tollot-Beaut.

Vinet dricks först till dagens middag som är ugnsrostad kyckling och tillika rotsaker och sedan som solitär i soffa och fåtölj.

Doften visar upp en frukt som har börjat att få torra drag. Detta och en blandning av lätt målarlåda och marspianaktig kirschighet är dominanterna i näsan. Andrafiolerna spelas av kafferost, Pinot-krydda och en liten dos läder. En rätt enkel och behaglig doft helt enkelt.

Väl i munnen känns frukten lite piggare, även om mognaden gör sig påmind. Här finns både bra syror och ett visst tanninmotstånd som gör att jag nickar godkännande åt vinet. I synnerhet gör jag det när jag efter ett tag fångar upp sköna toner av lakritssötma. Sedan saknas det lite täthet i både mittparti och avslut för att allt ska vara på sin plats, men det funkade till dagens kyckling och funkar även som bloggarvin.

Sammanfattningsvis är det inget större vin, men det är helt OK och för 19,50 Euro (Böhme) kan man definitivt inte vänta sig mer.

Semester, sommarlov och ännu en 2009a som övertygar

Med kropp och själ fyllda av Idas sommarvisa inför fem veckors ledighet tog vi igår en kort promenad till svärmor för sommarmiddag med påföljande bad för de hågade.

Till en riktigt god, gräddig kyckling serverades bl.a. en 2009 Chorey-Les-Beaune från Domaine Maillard Père & Fils. Här gjordes inga noteringar, men i minnet finns ett vin som överraskade ruskigt positivt.

Rara droppar och badande kroppar

Det man ska ha i bakhuvudet är att vi har att göra med ett Village-vin från en lite enklare by, så mina förväntningar var faktiskt inte så höga.

Tji fick jag i positiv bemärkelse. Här kom som ett trollspö en rödfrukt och pinotkrydda av riktigt fint slag ur kupan. Hallon, vinbär och lite körsbär i en ljuvlig kompott. Dansandes runt frukten flög doftpåsar med olika innehåll såsom tallbarr, örter och finmalda kryddor från österlandet. Sniffvänligheten var kalasbra.

Inte blev det direkt sämre när dropparna virvlades runt i munnen. Här fanns lite av en annan mix av frukt med mer av svarta vinbär och körsbär och sedan en förvånansvärt silkig och härlig textur med alla små och önskade Pinot-markörer. Allt balanserat av små finmaskiga tanniner och en perfekt avvägd syra .

Ett ruskigt bra hantverk för i sammanhanget modesta 16 Euro. Prisvärdesmässigt undrar jag om jag inte drack årets bästa "Bang for the buck" igår.

........och då har semestern ändå bara börjat.

Lättdrucket sommarvin från Chorey-Lès-Beaune

Efter en traditionsenlig midsommar med bl.a. sill och grill känns det skönt att i lugn och ro ta sig ett par glas väldigt lättdrucket vin och veta att det är en vecka kvar innan semestern inleds. Valet av vin blev idag ett vitt kommunvin från Chorey-Lès-Beaune och den lilla firman Domaine Maillard Père & Fils.

Chorey-Lès-Beaune förresten, det är lite av en udda fågel bland byarna i Côte d'Or då den ligger på "fel" sida om RN74, d.v.s. på den platta och lågt liggande slättmarken. Marken som blev klassificerad som egen AOC först 1974 räknas inte till de bättre områdena, vilket tydligt märks genom att det här saknas vingårdar klassade högre än Village-nivån. Oavsett detta så finns det faktiskt en del helt OK vin härifrån och det brukar vara bra prissatt i förhållande till sina mer namnkunniga bygrannar.

Anledningen till att det går att göra bra vin härifrån är att det finns ett vattenflöde i form av Rhoin som förr i tiden förde med sig kalksten, sand och annat som över tiden har skapat goda förutsättningar för vinodling.

En av de få producenter som gör vitt vin från byn är Domaine Maillard Père & Fils och det är ett vin från dem som dricks idag, nämligen en 2008 Chorey-Lès-Beaune Blanc.

En rätt enkel och fräsch doft möter en i glaset. Här dominerar en lätt och ren doft av gul frukt med äpple och citrus som huvudfrukter. Tillsammans med lätta toner av rostad ek och en svag, svag touch av smörkola skapas ett rätt trevligt doftintryck.

Doftintrycken återkommer i munnen och med hjälp av en rejäl dos syra skapas ett fräscht, om än rätt enkelt vin. Det fungerar väldigt bra att bara att dricka som det är och mår ganska bra av att hållas rätt svalt. Kvaliteten håller inte upp vinet när temperaturen i glaset stiger. Som bersåvin är det dock perfekt och för 16 Euro sitter det som en schmäck.

Provning, slattar och middag

Fredagen bjöd på en fantastiskt god middag som hade sin utgångspunkt i en finfin hjortfilé och en drös Karl Johan-svamp plockade i höstas. Till det en nyanländ flaska från Domaine Heresztyn (se gårdagens inlägg).

Till kocken och lite, lite i rödvinsskyn blev det också ett helt nyinköpt vin från Domaine Boisset, nämligen deras 2009 Santenay 1er Cru La Comme. (Släpptes 1/4). Det dracks lätt dag ett och lämnade inga bestående eller bloggbara minnen. Såhär dag två undrar vi om det hänt något.....mer om det längre ned, för innan dess blev det spanska viner på bortaplan och en laxmiddag på hemmaplan.

De spanska vinerna avnjöts hos team A & D, där eftermiddagen blev alldeles förträfflig. Tänk er en bra Cava vid ankomsten och sedan en spansk buffé värdig en mindre kejsare. Det var lufttorkat från ko och gris, diverse ostar, korvar och en hel del annat. Tokmums helt enkelt. Till allt plockgodis serverades Rioja vs. Ribera del Duero, i formen av fyra glas Tempranillo.

Ur minnet, utan anteckningar är intrycken följande:

Glas 1. Ljusrött, enkelt och lättdrucket. Rätt diffusa, dammiga toner av röda bär, mest körsbär.

Glas 2. Mörkt rödblå färg. Kompakt kryddig doft med rejäl ek (kanske lite väl mycket bacon) och en massa annat som kom fram efter hand, såsom körsbär, plommon och kakao. Gott, men behövde definitivt mat.

Glas 3. Mörkt rödblå färg. En blandning av körsbär och gamla "dilliga" skaldjursskal. Lite glest, men ändå helt OK. Också i behov av mat.

Glas 4. Mörkt röd. En sjuherrans doftpelare med allsköns härliga dofter. Flaskan öppnades i torsdags och har sedan dess uppfostrats 8 timmar i karaff och övrig tid i flaskan. Ändå finns kalasmycket vitalitet kvar och här krävs definitivt mer lagring för att få ut potentialen. Funkade bäst som solitär, men skulle må bra av en rejäl dos fettmotstånd.

.....och vad drack vi då?

Glas 1. 2007, El Molino (6044), 75:-
Glas 2. 2005, Baigorri de Garage (96861), 385:-
Glas 3. 2007, El Pedrosal (2389), 87:-
Glas 4. 2004, Parcela El Nogal (94153), 595:-

Summa summarum är glas 2 och 4 är riktigt bra. Glas 2 är rätt så drickfärdigt, medan glas 4 är oförlöst och har en grym potential. Med mina Spanienreferenser får allt tas med en nypa salt, men sällskapet var rätt så överens.

Fram med mobilen. Slå 020-202020.....och vänta. Efter en mindre evighet dyker taxin upp och jag är försenad till hemmets laxmiddag. Som tur är hade de räknat med det, alternativt planerat fel, för jag är perfekt i tid. Till laxen finns färsk, nystekt sparris och en parmesankräm, samt ett vinglas med något jag känner igen väldigt väl.

Lite väl mycket ek, men ändå rätt OK är glaset med Chorey-Les-Beaune 2006 från Domaine Maillard. I jämförelse med andra provade årgångar är det dock inte riktigt prisvärt, trots priset på 16 Euro. Det här visar nog ganska tydligt på hur en helt OK domän som Maillard faktiskt inte lyckas leverera alla år, utan emellanåt så spretar det lite, även om det inte är dåligt på något sätt....eller är det så att smaken förändras?

Hur var det då vinerna som öppnades igår?

Boisset fortsätter att vara drickvänligt, men blir lite till en parentes bland alla vin som dricks idag. Visst finns här Bourgogne-markörerna, men är man en 1er Cru ska man vara en 1er Cru, och det levereras inte på den nivån. Priset (179 Kronor) avskräcker inte, men jag kan ändå inte rekommendera köp.

Dag två av vinet från Domaine Heresztyn är en helt annat historia, här börjar Gevrey-Chambertin göra sig riktigt tillkänna. Det har blivit mer till en finessrik, silkig, fruktig smekning efter ett dygns utveckling. Inget snack längre. Här ska det köpas fler, även om kvittot stämplat in på 325 kronor.

Nu ska jag slicka såren innan söndagens kalas, för gästerna som kommer vill garanterat ha vin till sitt kött. Det är tufft att leva ibland :-)