Men....ja detta så ofta närvarande men

Det är lite kul att då och då plocka fram ett vin från 2005 och liksom ta tempen på bulken som ligger och vilar sig i form i skåpen. Just idag har turen kommit till en by som inte ligger mig varmast om hjärtat och en producent som jag velat kring under några år.

Dags att korka upp en flaska 2005 Nuits-St-Georges, Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

Doften erbjuder en frukt som har mattats och som liksom kan definieras som hallon och körsbär i någon slags uttorkningsfas. I samband med detta blir det som så ofta andra aromer som får träda fram. Idag vinkar lakrits och buljong med varsin vimpel, men ännu starkare intryck gör ett lite mer "spritigt" spektrum av målarlåda och kirsch.

I munnen är det mesta på rätt plats och i rätt omfattning. Syra och tanniner checkas av per omgående. Tanninerna i samspel med lakrisala drag som nästan utlovar sammet är härliga, men....ja, detta så ofta närvarande men, det är lite glest i frukten. Det fyller helt enkelt inte riktigt ut hela kostymen och det gör även att ett annars rätt trevligt, mineraliskt och lakrisalbeskt avslut blir lite avsnörpt och beskan få härja lite för fritt

Hyfsat nära, men ändå inte riktigt "där". Mest förvånad är jag över att frukten kändes så tunn...hmmm.

Det lönar sig att vänta, helt klart.

När man har flyttat från ett hus med vinkällare där utrymme inte har varit ett problem, och landar i en annan verklighet med ett par vinlagringsskåp, då får man helt plötsligt tänka lite mer på när man dricker vad.

I en klädkammare trängs numer en del flaskor som ingår i planen "drick i hyfsad närtid" och från dessa plockades en enkel flaska 2005 Hautes Côtes de Nuits, Henri et Gilles Remoriquet. Ett enklare vardagsvin från ett erkänt bra år där jag hoppas att jag prickat in det i ett bra drickläge.

Här möts jag av en förvånansvärt ung bärfruktighet för en åtta år gammal basflaska. Visst har de röda bären i form av körsbär och vinbär fått sällskap av vissa svagt torra drag, lite jord och en touch av lösningsmedel, men bären är fortfarande fina. Här finns också finmalda kryddor och en pust av en nyöppnad kaffepåse.

Den unga frukten känns lika tydligt i smaken med en lingonaktig syrlighet som sjunger fram den friska syran. Lägg till lite jordighet, en rejäl dos salmiak och lite, lite apelsin, som mot slutet går över i en lakrisal beska, lite mineralitet och en aning tanniner. Ganska mumsigt faktiskt, men dag två börjar det kantra lite och beskan närmar sig gränsen.

Kul att ett vin för dryga hundringen kan övertyga så pass som det här gör. Det lönar sig att vänta, helt klart.

Tummen upp för Remoriquet

Att jag gillar viner från Bourgogne torde vara självklart för den som kollar in bloggen, men även om jag gillar Bourgogne generellt sett har jag såklart favoriter och även sånt som hamnar längre ned på listan. Ett område som jag på nåt sätt inte riktigt är riktig kompis med är byn Nuits-St-Georges. Visst finns här guldägg som Les Saint-Georges, men också sånt som inte riktigt faller mig på läppen.

Idag pratar vi bynivå, alltså lite uppförsbacke vad gäller mina smaklökar, men sen pratar vi det gyllene året 2005 och den duktiga producenten Remoriquet. Kanske ändå att lite mognad från ett bra år kan ge tummen upp? Låt oss smaka på en 2005 Nuits-St-Georges, Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

Som väntat en ruskigt tät och koncentrerad frukt med körsbär i spannet mogna bär till körsbärskärnor. Här finns ocskå en rejäl dos plommon och målarlåda som sedan ger plats för kryddor, svamp, tryffel, lite balsamico och en touch buljong.

En riktigt härlig doft där man kan hitta doftspår efter doftspår...om man nu väntar och letar.

I munnen finns tydliga körsbär, lakrits, kryddor, apelsin med kompletterande beska och en svag, svag ton av buljong. Mer intresant är kanske en bra syra, tanniner som fortfarande ger ett bra motstånd, tung frukt, och tydliga drag av lakrisalt och mineralt. Vinet slutar i ett uttorkande avslut som hänger kvar länge. Det har även en viss alkoholvärme, dock utan att störa.

Riktigt gott för att vara ett byvin från just denna by. Än en gång ger årgången bevis för att det gjordes ruskans bra vin det året. Tummen upp faktiskt.

Enkelt vin från 2005 ger mersmak

Årgång 2005 i Bourgogne är en av favoritårgångarna som ligger och puttrar i källaren. Flaskorna av lite bättre kaliber får definitivt fortsätta att ligga till sig, men det borde väl ändå vara så att det är dags för basvinerna att börja leverera?

Varför då inte testa ett område och en producent som inte tillhör mina favoriter. Funkar det så borde det väl vara ett gott tecken? Korkskruven tillåts borra sig ner i en flaska 2005 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Henri et Gilles Remoriquet.

Nyfiket håller jag tummarna och möts av en rätt tät körsbärsfrukt som, såsom sig bör, grumlas en hel del av både jordiga och animaliska toner. På det har vi lätta drag av målarlåda och en rätt trevlig kryddpåse där även kaffe fortfarande får plats. Helt klart en trevlig sniff för att vara ett så enkelt vin.

I munnen får vi sedan ett ungdomligt uttryck med bra syra, ett hyfsat grepp av de kvarvarande och nedslipade tanninerna, samt en frukt som fortfarande levererar. Lägg därtill lakrits, mineraler, lite citrustoner och annat smått- och gottigt och jag måste bara böja mig för resultatet.

Häftigt hur ett vin för dryga hundringen från ett bra år kan ge ett riktigt bra resultat med några år på rygg....och jag som mest har låtit Remoriquet få ligga kvar och skrota. Nu ökade ju intresset direkt för de andra vinerna med lite högre nivå.

2006 Nuits-St-Georges "Les Allots", Domaine Henri et Gilles Remoriquet

Till fredagens middag med en kryddmasserad kycklig i ugn plockade jag fram en lite udda flaska från källaren, man måste ju ge sig på även dem. Flaskan i fråga var en 2006 Nuits-St-Georges "Les Allots", Domaine Henri et Gilles Remoriquet. Les Allots eller Aux Allots är förresten en vingård med rejäl lera som i bästa fall ger fylliga viner av bra bykvalitet.

Återigen har vi landat i ett vin som inte riktigt har klassisk burgundisk Pinot-transparens, utan en tätare och mörkare röd färg. Ytterligare ett i raden efter Ambroise och Michel Gros, börjar lukta en vana av det här.

Apropå lukt så är de primära doftslingorna en blandning av nagellack och kirschiga körsbär. Här finns också lite svårfångade Pinot-kryddor och marsipan, samt jordighet och mammas gamla köttsoppa. Det känns dock mestadels hyfsat ungfruktigt och man får verkligen arbeta sig bakom de initiala dofterna för att fånga upp övriga delar.

I munnen har vi att göra med ett vin med trevlig syra och tanniner som fortfarande är med och ger ett visst tuggmotstånd, annars är det mest körsbär, örter åt det lite beska hållet och en viss jordighet som registreras. På sluttampen fångar jag också upp en lite vaniljaktig fudge....ja, så är det nog. Helhetsupplevelsen är att detta är ett halvfylligt vin med en frukt som tar slut lite för snabbt och lämnar kvar ett vedartat avslut kryddat med Lakrisal.

Ett helt OK vin, men inget jag springer efter fler gånger. Skulle nog drista mig till att även om jag inte är ett stort fan av Nuits-St-Georges så saknar det här ändå delar av den stoppning som jag gissar att man vill ha om man gillar vinerna från just den byn.

Fortsatta källarprov av årgång 2005

Med anor i Nuits-St-Georges som dateras tillbaka till 1600-talet får man väl säga att familjen Remoriquet är rotad i byn. Det var dock inte förrän runt 1890 som domänen Remoriquet skapades och den har sedan dess följt från en generation över till nästa för att sedan 1976 ha kompletterats med dagens huvudman Gilles Remoriquet.

Det börjar kännas som en väldig upprepning att skriva att den senaste generationen har haft stor inverkan på den kvalitetshöjning som har skett inom domänen, men så är fallet även här. I huvudsak har man gjort ett par större förändringar. Det ena är att modernisera vinanläggningen och arbeta mer modernt och varsamt med druvmaterial och druvsaft och den andra är att tydligare plocka druvorna vid fenolisk mognad och inte bara läsa av socker och syra. Sen har man såklart förbättrat övrigt arbete i vingåren och slutresultatet är ett mognare och bättre druvmaterial att arbeta vidare med.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet var jag ska placera den här producenten på kvalitetsskalan. Det kan bero både på att jag inte till hundra procent är en Nuits-St-Georges-freak, men det kan också bero på producenten. Låt oss se vad dagens vin gör för bedömningen. Vinet som har hällts upp idag är ett byvin från Nuits-St-Georges och således en 2005, Nuits-St-Georges från Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

En tydlig och klar doft av körsbär med inslag av såväl undervegetation som kött. Ovanpå det finns fint behandlade fat med en svag kafferostad ton.

I munnen spritter det av ungdom. Här slåss syra och tanniner om vem som ska komma först över mållinjen. Det bli lite så att jag först glömmer bort att det finns en massa fruktaromer, mineraler, drag av örtkryddor, peppar och anis. Visst finns de där och visst är det ett uppfriskande vin, men för min gom är det alldeles för tidigt att dricka. Återstående flaskor får besök tidigast 2013. Hmmm, det kan nog bli gott det här och det är värt den dryga tvåhundring jag la på det för något år sedan.

Enkelt från Remoriquet

Döttrarna har bestämt att de ska laga all mat både lördag och söndag, så ikväll tar vi ett
snabbt beslut att det blir bubblat vatten till maten, vinet får helt enkelt vänta. Eftersom det
serveras tacopaj med tillbehör för första gången i vårt kök väljer jag ett enkelt vin till våra
avtrubbade smaklökar.

Jag plockar fram en bas-pinot från Domaine Henri et Gilles Remoriquet. Vinet är en Bourgogne Hautes Côtes de Nuits (Rouge), 2005. Tidigare erfarenheter av Remoriquet är att de producerade väldigt prisvärda viner "hettans år" 2003 och med det som referens köpte jag på mig en del gott och blandat. Problemet är att de inte riktigt levererar efter det, inte till prisnivån i alla fall. Kanske blir jag mer kräsen eller så får de inte ihop det. Oavsett så blir det nog inga fler inköp från denna domän på ett tag......tänkte jag.

Efter lite efterforskande har de visst experimenterat en del i vineriet på senare år och det ska visst ha gett resultat. Bl.a. ska deras "Les Allots" ha blivit ett snäpp bättre, så vi får väl se om det slinker med nån flaska framöver. Jag ska undersöka saken lite närmare.

Åter till kvällens vin. Ett vin för i runda slängar 13 Euro kan man inte ha jättekrav på och visst är det värt pengarna om man jämför vad man får för samma peng på systemet, men i min mun får jag en lite sur känsla och då väljer jag bort det. En liten tumme ner alltså.

Vinovativa importerar här hemma och har fyra viner i sin portfölj. Efter en koll i deras prislista där kvällens vin i 2007 års tappning kostar 232 kronor, så skulle jag definitivt satsa mina pengar på någon annan producent.