Det lönar sig att vänta, helt klart.

När man har flyttat från ett hus med vinkällare där utrymme inte har varit ett problem, och landar i en annan verklighet med ett par vinlagringsskåp, då får man helt plötsligt tänka lite mer på när man dricker vad.

I en klädkammare trängs numer en del flaskor som ingår i planen "drick i hyfsad närtid" och från dessa plockades en enkel flaska 2005 Hautes Côtes de Nuits, Henri et Gilles Remoriquet. Ett enklare vardagsvin från ett erkänt bra år där jag hoppas att jag prickat in det i ett bra drickläge.

Här möts jag av en förvånansvärt ung bärfruktighet för en åtta år gammal basflaska. Visst har de röda bären i form av körsbär och vinbär fått sällskap av vissa svagt torra drag, lite jord och en touch av lösningsmedel, men bären är fortfarande fina. Här finns också finmalda kryddor och en pust av en nyöppnad kaffepåse.

Den unga frukten känns lika tydligt i smaken med en lingonaktig syrlighet som sjunger fram den friska syran. Lägg till lite jordighet, en rejäl dos salmiak och lite, lite apelsin, som mot slutet går över i en lakrisal beska, lite mineralitet och en aning tanniner. Ganska mumsigt faktiskt, men dag två börjar det kantra lite och beskan närmar sig gränsen.

Kul att ett vin för dryga hundringen kan övertyga så pass som det här gör. Det lönar sig att vänta, helt klart.